Vi skulle köpa skor till sambon. Vi var i tre affärer och jag föreslog säkert 20 olika par. Han gillade inga. Själv tittade han bara på finskor tyckte jag. Inget att ha i sandlådan.
När vi kom hem började vi prata om varför det blev så.
– Du vill ju bara att jag ska ha sportiga skor, men jag vill ju bli en skjortkille med fina skor.
– Men när du tittar dig i spegeln ser du jeans och t-shirt?
– När jag tittar i GARDEROBEN ser jag jeans och t-shirt.
Det är just det. Bilden man ser av sig själv i sitt huvud är inte alltid den man shoppar till. Det är kanske inte den mest bekväma eller användbara outfiten. Kanske passar den inte alltid till vardags.
Min sambo skulle kanske helst gå klädd såhär:

Men i garderoben finns bara jeans och t-shirt. Han försöker ibland köpa kläder till sin drömoutfit men till vardags använder han den ändå inte.
Bilden i mitt huvud ser ut ungefär såhär:

Men i garderoben finns bara ett par plagg som liknar detta. De använd dessutom sällan ihop eftersom jag då känner mig alldeles utspökad och allt för upklädd. Diadem ser jag inte klok ut i så hur det har kommit in i bilden är ytterst oklart.
Jag funderade lite på varför bilden av mina kläder och min faktiska garderob är så olika. De talrikaste plaggen i min garderob skulle snarare få mig att se ut såhär:

Jag har tidigare köpt massor med kjolar i olika färger och mönster. Som om jag dras till dem i affären. Likadant med stövletter. Jag tror att jag alltid har plats för ett par till. Sandaletter och tajta jeans kollar jag aldrig efter i affären. Så varför är de med i min bild? Jag måste på något sett se upp till eller idealisera någon som ofta bär den outfiten. Eller är det en hel livsstil jag idealiserar? Alla kläder jag hittade till bilden är dyra. Av exklusiva material. Inget är ekologiskt. Min interlektuella föreställning av vad jag vill köpa (ekologiskt, second hand, giftfritt, hållbart, lätt-tvättat, användbart, bekvämt) är tydligen inte den samma som vad jag känner att jag vill köpa (uppenbarligen dyrt, exklusivt, fint, svåranvänt och inget för sandlådan och vilda lekar med ett litet barn)
I slutändan är det ändå lite oklart om min sambo och jag borde köpa mer kläder som stämmer bättre överens med hur vi ser ut i våra huvuden. Jag ska ju inte köpa några kläder alls så för mig är det mer om hur jag fortsätter rensningen. Eller om det är bilden i huvudet som ska ändras? Kanske räcker det att varsamt uppdatera den lite. Anpassa den efter våra nuvarande liv och spara klädseln i våra huvuden till finare tillfällen. Jag vill ju gärna se ut som jag gör i mitt huvud någon gång ibland. Men kanske behöver inte hela min garderob överensstämma men den.
Bilder gjorda i Polyvore
Haha vilket härligt inlägg ! Känner precis som dig och blir så trött på mig själv stundvis. Sedan barnen kom går det praktiska före och gärna plagg som klarar fläckar..
Hoppas din man hittar ett par skor till slut i alla fall !
Precis så! Här går jag och tror att jag ska få användning för fin-gå, eller ännu värre, sitt-skor fast nu är det ju mer gummistövlar och slitstarka sandaler som gäller 🙂