Hemmablind

Varje gång jag kommer hem efter att ha varit borta en längre tid (denna gången räckte det med 10 dagar) är första dagen hemma så himla skön. Det är så skönt att sova i min egen säng, packa upp resväskan, pyssla med allt hemma. Andra dagen däremot. Då blir jag alltid jätte irriterad. Jag ser plötsligt allt som behöver åtgärdas. Stöket överallt, smutsiga fönster, kylen som knappt är en kyl längre (möjligen en sval) garderoben som har damm i alla lådor, högen med påbörjade syprojekt, överfulla postmappar, klädkammaren som inte går att gå in i. Jag går runt och morrar hela dagen och försöker smååtgärda punktvis i lägenheten men har  inte tid att dra igång stora projekt. Först måste det ju handlas, tvättas, lagas mat… ja ni vet allt som hopar sig när man kommer hem.

Tredje dagen (den är jag på nu) kommer den välsignade hemmablindheten. Jag kan slappna av igen för den här gången. Sprida ut rensnings- och städprojekten lite mer jämt över tiden. Sy en kväll, göra kort till sjukskriven kollega en annan, rensa i garderoben en tredje och se över höstens alla barnvaktsbokningar en fjärde. Boka in att putsa alla fönster (och inte lämna de sista två som jag gjort de senaste tre putsningarna vilket nu börjar synas med en häpnadsvärd tydlighet) till en dag när jag har tid på riktigt och inte måste sluta mitt i. Göra klart postmappsrensningen en gång för alla. Och inte minst, beställa en ny kyl!

Vissa projekt verkar dock aldrig bli gjorda… kanske måste jag ha den där andra-dags-irritationen för att ta tag i saker ordentligt. Men just i kväll ska jag njuta av hemmablindheten och ännu en tvättkväll. Ska försöka övertala sambon att se senaste Vetenskapens värld om faran med att äta kött. Passar mig bra eftersom jag inte ätit kött på femton år, men honom sämre som åt det senast i går.

Annonser

4 thoughts on “Hemmablind

  1. Mitt i prick det här inlägget…känner igen mig…har fortfarande projekt som ska färdigställas. Fönsterputsen bla.bra att blogga om det sätter liksom press på göra klart 😉 *piah*
    Ps. ska äta upp sista paketet bacon från frysen MEN sen ska vi minska på köttet.

  2. Ja, när man sagt det högt (skrivit det på det evigt bestående internet) blir det liksom sant upplever jag. Nu har jag lyckats med fönseterputset i alla fall 🙂 ikväll blir det syhögen!
    Smaklig bacon 🙂

  3. Det här var skönt att läsa! Jag har själv samma upplevelse men har bara haft det som en arg känsla och tänkt att jag var ensam om den. En gång när vi varit i Grekland i två veckor och verkligen kopplat av och kom hem gick jag från 0 till 100 direkt. Det började med att grannen parkerat på vår parkering (som vanligt ett irritationsmoment) och eftersom det var mitt i natten fick vi stå med vår bil på gatan eftersom vi inte ville ringa på. Jag blev så arg så att när jag sprang upp för trappan trillade jag och stukade foten… sen bara fortsatte det 🙂 Sen dess har vi flyttat så parkeringsproblemet är löst men jag får alltid en släng av stress av att komma hem och öppna posten! Men sen är det skönt att slänga sig i soffan.

  4. Åh visst är det härligt när man upptäcker att man inte är ensam om sina små exter (ett av mina favoritord 🙂 ) Nästan alltid är det ju någon som är värre.
    Typiskt med foten, så gjorde det säkert dig bara ännu mer irriterad för det lite var deras fel att du trillande, hehe. Måste tänka ut den taktik för det där, hjälper det att ha ”det perfekta hemmet” tror du? Jag är mer och mer inne på att det kanske INTE gör det….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s