Rutinerna

Klockan ringer 4.30 och jag masar mig upp. Slå på en redan laddad kaffebryggare. Gör mig i ordning, allt är redan framlagt för att minimera förvirring och tidsslöseri. Häller upp kaffe i stålmuggen, packar ner färdigbredd macka, matlåda, liten burk med grönsaker, ett gäng frukter. Inte glömma datorn.
Cyklar till centralen. Ställer cykeln i en av Malmös tvåvåningscykelställ. Köper tågbiljett. Väntar lite på perrongen. Tåget kommer, väljer tyst kupé. Dricker kaffe, äter macka, läser tidning. Efter Hässleholm kommer datorn fram. Knattra knattra knattra, tänka tänka tänka. Plötsligt framme i Karlskrona. Går den lilla biten till jobbet. Framme 8.30. Jobba, jobba, pausa, jobba, luncha, jobba, möte. Lite bråttom. Går fort till tåget. Ny biljett. Tåget går 14.47, tysk kupé, mer dator, mer knatter, tänker lite långsammare nu. Efter Lund packar jag ihop. Sträcker på benen. Hoppar av tåget 17.30, hämtar cykeln, cyklar till förskolan. Hämtar liten parvel som varit där sedan 15 när sambon lämnade honom. Hem och äta macka och “bick” (mjölk på hjärtegrynska) Natta, fixa allt inför morgondagen. Somna 22. Allt börjar om igen…

Sådana här dagar är det rutinerna som räddar mig. Hade jag inte vetat exakt vad jag skulle göra hade jag aldrig fixat det. Men lika viktigt är att det finns lediga dagar runt om kring för att hinna förbereda allt och komma ikapp med saker som inte hinns. Sådana här dagar blir inget annat gjort än det som är helt nödvändigt. Nödvändigt för att JOBBET ska fungera alltså.

Till våren blir det annorlunda.

Plastbantning i köket

plastSåhär såg vår plastsamling ut för lite mer än ett år sedan. Då hade jag precis bestämt mig för att försöka bli av med all plast i vårt hem. Jag hade hört att köket är både lättast att plastbanta och hälsovinsterna där är störst. När jag plockat fram allt detta ur våra köksskåp blev jag ännu mer motiverad. Jag bestämde mig för att ha en generös tidsplan. Fem år sa jag till min sambo, fast det var mest för att inte han skulle få panik och tycka jag var allt för jobbig. Egentligen tänkte jag att jag skulle vara klar i alla fall med köket tills nu, alltså ett år.

Många av sakerna vi gjort oss av med under året har vi inte ens ersatt, det visade sig att vi inte behövde dem. Matlådor av metall har jag köpt på tradera och skålar av metall och glas bytte jag till mig i en facebookgrupp. Skärbrädor i trä och redskap i trä har vi köpt nya. Kan tillägga att vi inte alls har samma mängd redskap längre. När vi blev tvungna att välja med lite större omsorg valde vi att inte ha lika mycket saker. Intressant bieffekt! Jag var i stort ganska nöjd med hur det gått tills jag idag tog fram allt vi ändå har kvar, jag trodde bordet skulle vara tomt, istället ser det ut såhär:

bild 2Det är visserligen betydligt färre grejer, och jag kan direkt tillägga att på förra bilden hade jag glömt mixern och degblandaren. De hade vi alltså redan då. Barn-mat-setet i förgrunden använder vi inte så det är oklart varför det finns kvar här, vi gav bort två set och tänkte väl att det kan vara bra att ha ett i reserv. Nu är det endast när någon mamma kommer på besök och frågar efter plasttallrik det kommer fram. Där borde jag kanske sälja in det plastfria livet istället för att ha en backup och slippa ta en potentiellt obekväm diskussion. (Hamnar på listan över allt man borde göra!) Nappflaskan har vi kvar efter att glasflaskan gick sönder under semestern och kris uppstod innan vi kunde skaffa en ny. För att ha någon alls köpte vi en i polypropylen från ica maxi. Nu har vi köpt en klean kanteen som man inte kan krossa mot ett stengolv så kanske kan reserven få åka ut.

Skärbrädan har vi kvar för att skära kött och kyckling. Slickepotten har jag inte hittat någon bra ersättare för. Likaså bananfodralet. Fyra matlådor (två är i frysen) finns kvar. De i metall duger inte till soppor och grytor och tills vi köpt större i glas har vi kvar dessa fyra. De är från Ikea och ska vara av matvänlig plast. Dock får de aldrig mer åka i micron.

Till de saker vi köpt som ersättare för plastgrejerna finns tyvärr ofta någon del av plast. Oftast locket.

bild 3

 

Kan tillägga att det finns fem till lock för små lådor och två till drickkorkar till klean kanteen-flaskor.

Slutsatsen är att även om jag ersatt många plastprylar med metall eller glasgrejer är det svårt att bli av med all plast. Alla dessa tillbehör kommer jag nog inte ifrån. Jag kan i alla fall konstatera att jag kraftigt reducerat mängden plast i vårt kök. Om ytterligare ett år hoppas jag ha ännu mindre plast kvar!

Om man vill fördjupa sig i plastbantningsinlägg från andra bloggare kommer här en länklista:

Underbara Clara – inlägget handlar om kemikaliebantning i hemmet men tar upp plaster på många ställen.

Ekomorsan – här berättar Angelica vad de olika plasterna är och här om vad hon ersatt dem med.

Ekomammaistan – ett mycket bra inlägg om alternativa plaster.

Fröken Ekoreko – en sammanfattning om bättre o sämre plaster och vad återvinningssiffrorna står för

 

Har ni fler bra länkar på lager så tipsa mig gärna!

1/2-vägs i köpstoppet!

Idag är vi halvvägs i köpstoppet! Grattis till oss alla som är med och kämpar!

Nu börjar det kännas lätt här. Lite för lätt kanske. Innan man vet ordet av kanske man står där i en liten affär med shopping-påsen i handen. Eller har klickat hem något på internet. Köpstoppet är inte en omedveten vana ännu. Jag måste tänka på det för att vara medveten om det. (Klädgalen har ett bra inlägg om detta som heter ”Vill du gå upp för trappan med mig?”)

Men eftersom detta bara är halvvägs så har jag ju ytterligare två månader på mig att låta den medvetna vanan bli en omedveten. Då tror jag det blir lätt på riktigt.

Inga fadäser (mer än plåstrena då) och inga direkta svårigheter sedan sist. Jag har nog inte ens varit inne i en affär som säljer kläder denna månaden.

Jag försöker använda alla kläder i min garderob nu och hittar hela tiden plagg som egentligen inte borde få bo hemma hos mig. Senast idag var jag med på en ergonomiföreläsning och kände direkt att mina skor inte egentligen lämpar sig att stå upp i. De faller under kategorin ”sittskor” eller ”fin-gå-skor”. Undrar om detta blir slutet för klackisar till vardags och intåget för platta, fotriktiga skor i framtiden. Det tilltagande lekplatshänget talar ju också för att klackskorna står oanvända snart.

Jag märker att köpstoppet sprider sig. Varje gång jag tar fram kontokortet tänker jag till; behöver vi verkligen detta? Hittills har jag alltid kommit fram till att det gör vi minsann inte. Inga nya prylar har jag tagit med hem denna månad.
Sambon däremot, fick en ny router/modem/brandvägg/elektrisk pryl/eller nått på posten igår. Jag blängde på dess flamskyddsmedelblänkande yta och beordrade daglig vädring av rummet den står i. Dock fixade den till vårt knackiga internet så helt kan jag inte förkasta den.
Men inget annat!

Nytt sen sist är att jag gått ur alla shoppingrelaterade (och de flesta andra med) maillistor jag varit med i.
Egentligen fattar jag inte varför jag inte gjorde det tidigare. Jag köper ju aldrig något från dem. Men nu med köpstoppet öppnar jag dem inte ens. Då fattade jag äntligen hur olönt det var att få dem. Mailbördan lättade betydligt och den kommer bli ännu lättare i takt med att jag går ur fler listor.
Nästa gång tjejen i kassan frågar: ”ska du inte bli medlem i vår kundklubb? Det är helt kostnadsfritt och du får förmånliga rabatter.”
Ska jag i alla fall fråga: ”Mail- och pappersutskick då? Om man får det vill jag inte vara med. Inte om det krävs ett klubbkort heller.”

Fast det lär ju dröja tills jag får anledning att använda mitt ny inövade svar. Jag har ju köpstopp i två månader till!

Lycka till att köpstoppare!

RensaUt
Klädgalen
När jag vill leva
Granntanten