Är du rädd för att komma hit?

Jag skulle bara låsa upp min cykel när jag råkade höra att kvinnan och mannen bredvid mig höll på att göra en intervju. Hon höll på att låsa upp sin cykel som stod precis bredvid min så det var inte som att jag egentligen kunde undgå att höra vad de pratade om. Frågorna var i stil med: ”Är du inte rädd för att komma hit till Mobilia när det var en man som blev skjuten på öppen gata här i lördags?” ”Funderade du på att göra dina ärenden på något annat ställe istället för att åka till Mobilia?” ”Var det absolut nödvändigt för dig att komma hit idag?”

Bakgrunden är alltså att en man blev skjuten på parkeringen utanför Mobilia i lördags kväll. I Sydsvenskan är det löpmeter med artiklar om vad som händer nu, varför det hände, om detta triggar ytterligare våld eller om det kanske är slutpunkten för Malmös gängkrig.

Stort drama med andra ord.

På vägen hem funderade jag på vad jag själv tycker om att vistas på samma plats som ett våldbrott begåtts kort innan.

Hjärtegrynet var inte med just idag, hade jag tyckt annorlunda om han var med?

Jag tänkte på hur otroligt många platser det måste finnas där något fasansfullt någon gång hänt. Är det mer skrämmande att det fasansfulla hänt i absolut nutid än någon gång förra året? Eller förra seklet?

Vissa platser jag besökt som är minnesmärken över stora krig, hemska humanitära katastrofer eller förfärliga illdåd har fortfarande en liksom ond stämning över sig. Vid andra kände jag en stor frid.

Men dagens besök på Mobilias parkering ingav varken känsla av världens ondska eller någon själslig frid. Jag tänkte på hur förfärligt det måste vara för mannens familj att han nu är död och hur rädda de som var runt omkring när det hände måste varit.

Jag hade inte en tanke på att undvika att gå dit för att något hemskt skett där i lördags. Jag tänkte liksom inte att det skulle vara större risk att något hemsk skulle hända mig just där idag än någon annanstans, någon annan tid. Jag är glad att jag inte var där då, men nu, nu är det bara en parkering utanför ett köpcentrum.

Om jag skulle undvika att vistas på alla ställen i min vackra stad Malmö där något hemskt någonsin hänt skulle jag knappt kunna vistas någonstans alls! Inte vill jag låta det onda och hemska göra anspråk på hela min stad!

Om jag dessutom tänker på hur många platser det måste finnas där någon sett sitt livs kärlek för första gången, någon friat, någon träffat sin bäste vän, någon lekt med sitt barn, någon kramats, någon gjort en god gärning, något skrattat, så borde de rimligen vara mycket fler. Inte ska de onda handlingarna kunna impregnera staden med sina hemskheter utan att de fina, vackra och lyckliga stunderna ska kunna tränga undan dem.

 

Annonser

4 thoughts on “Är du rädd för att komma hit?

  1. Fina tankar! Det är som du säger, varför låta de onda handlingarna få rita om våra kartor och våra rörelsemönster, då vinner de ju.
    Det får mig också tänka på en utställning om kartor i på the transport museum i London för några år sedan där de hade en interaktiv karta där man kunde markera platser där man varit glad, som haft med kärlek att göra osv. En plats betyder så otroligt mycket olika saker för olika personer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s