- Att skilja på de och dem. Har flera kompisar som vägrar erkänna att det är någon skillnad alls. Men det får mig att känna mig så akademisk och insatt när jag vet när det ska vara de och när det ska vara dem.
- Att använda ” ” på rätt ställen. Roliga exemplen på när det blivit fel är många, här är en hel blogg med felanvändningar. Här är en annan samling. Det finns ett kul Friends-avsnitt på samma tema, tror det heter ”The one where no one proposes”. Kan tillägga att jag även lärt mig använda dem i googelsökningar. Mycket större träffsäkerhet utlovas!
- Att ordet men nästan alltid föregås av ett kommatecken. Jisses vad många extra komman jag fick skriva in i mitt examensarbete innan jag fattat. Tillslut gick det in i alla fall! Nu borde jag ju kunna efter alla de där timmarna.
Se där jag, jag fick användning av mina de- och demkunskaper även i denna lilla text. Ska tillägga att jag aldrig varit bra på skrivregler (och fick gå i extra skriv- och stavningsundervisning under hela mellanstadiet) och förmodligen behöver lära mig ett tjog till för att kunna passera som en riktig smarting. Just därför känns dessa tre som viktiga delsegrar för mig! Känn er fria att från och med nu anmärka på min grammatik och kommatering hur mycket ni vill! Såvida det inte rör sig om min personliga tolkning av ett ord såklart 🙂
Händelsevis 
Nu är ju jag en sådan språkfascist att det är löjligt men det där med att det skulle gå att blanda ihop de och dem är för mig obegripligt. Hälsa dina kompisar att de har fel. /Surtant
De har helt klart fel!
Eller borde jag skrivit: dem har fel!
Hehehe
Precis! Det ser ju inte klokt ut! Som om man konsekvent skulle blanda ihop orden det och den till exempel. Den skulle inte heller bli omöjligt att uttyda men den skulle se lika obegåvat ut. (:
Hahaha!