Veckopendlingen blev tillslut ohållbar. Jag var aldrig hemma. Jag var aldrig på skolan. Jag var nästan aldrig på jobbet. Mest av allt var jag på tåget. Även efter årsskiftet när jag bara jobbade 50 % kändes det som jag aldrig var någonstans. Jag hann aldrig ikapp. Kroppen sa ifrån mer och mer och tillslut sa även förståndet till på skarpen. Nu är det dags.
Så jag sa upp mig. I dag är första dagen jag inte är anställd.
Under uppsägningstiden kändes det jobbigt. Hur ska det gå? Ingen inkomst, inga kollegor, ingen stimulans, ingen struktur, ingen säkerhet. Men mot slutet kunde jag inte vänta på att det skulle ta slut. Att äntligen bli av med allt det där, Att slippa känna att på måndag måste jag åka igen. Upp tidigt, sitta på ett tåg, fixa med boende, begripa mig på vårt omöjliga lönesystem. Vara insatt i alla turer på jobbet. Prestera något. Gå på möten. Hålla ordning på allt. Se till att det funkar med alla barnvakter. Komma hem för att knappt hinna landa innan jag ska åka igen.
Nu känner jag mig mest fri.
Jag vet inte hur det ska bli. Jag vet inte om jag kommer få ett nytt jobb eller om jag kommer kunna frilansa. Jag vet inte om vi kommer ha några pengar. Men jag vet helt säkert att det är värt det. Jag mår redan bättre. Familjelivet funkar så mycket bättre bara för att vi vet att det blir bättre nu. Vi ska komma igång med alla våra projekt. Alla surdegar som bara legat och jäst hela detta året ska äntligen åtgärdas. Allt som inte hunnits kommer att hinnas.
Jag har ett år kvar som student. Sen får vi se. Mycket kan hinna hända på ett år.
Händelsevis 
Men grattis! Modigt och bra! Nu öppnar sig livet för andra möjligheter. heja dig!
att säga upp mig från mitt pendlarjobb är ett av mitt livs bästa beslut. Fixar jag det så du fixar det!
All energi som kommer loss av att inte pendla, att inte vara långt borta jämt, kommer ge mera drive till att ta beslut som inte är under tidspress. Projekt blir inte något som ska ”hinnas med” utan något som du gör. Vist, inte så mycket pengar men pfff! tid är värt mer än pengar.
Tack! Ja, det känns som en nystart även om det är en läskig sådan 🙂
Tack för de orden! Vad skönt att höra att du tycker det för det är just vad jag hoppas på! Äntligen ska jag njuta av att läsa posten/laga mat/baka/fixa och dona istället för att bara bocka av det på listan!
Tid ja, det har du så rätt i, det är ju den man vill ha och det enda man inte kan köpa för pengar 🙂
Du har kämpat länge! Och är så värd att njuta lite nu.
Det kommer att ordna sej.
Heja!
Låter som ett klokt och vågat beslut. Inget är så slitande på själen och familjelivet som långa pendlingsavstånd. Jag önskar dig lycka till med ditt nya liv!
Tack! Ja, jag tror ändå det. På något sätt kommer detta bli bättre än innan.
Tack! Känns bättre redan med alla glada tillrop 🙂
Tack!
Ja, pendling kan döda allt möjligt fint och nu var de inte längre värt det. Inget jobb är värt att offra allt annat i livet för.
Grattis! Det var modigt av dig, och helt rätt! Jag pratade med en äldre dam nyligen om att fatta sådana här beslut och hon menade att det är viktigt att tro på sig själv, att man klarar av saker. Hon kallade det för ”tilltro” på att saker löser sig. Jag kände till ordet tidigare men först nu förstår jag vad det innebär. Lycka till och njut av varje dag!
Tack! Det känns rätt fast läskigt. Tilltro är ett vackert ord! Det vill jag gärna känna 🙂
Well done! Heja dig och lycka till med att komma ikapp dig själv och fundera ut vad DU vill 🙂
Nu börjar funderandet 🙂
Tack för uppmuntran!