Jag bestämmer över dig

Hjärtegrynet är nu drygt två år och hans vilja utvecklas för var dag. Jag gissar att detta är den ålder man ibland kallar trotsåldern. Jag föredrar att se det som Jesper Juul skriver i sina böcker, barnet blir självständigt, det är de vuxna som blir trotsiga. Vi försöker ge honom mer inflytande över saker som rör honom för att han ska få utrymme för sin nya självständighetsönskan. Ibland räcker det med att han får bestämma vilken tröja han ska ha på sig, men vissa dagar vill han bestämma allt. Är det inget stort beslut eller hans beslut stämmer någorlunda överens med familjens planer låter vi honom bestämma. Jag tycker det är viktigt att han känner att han är en lika viktig del i familjen som vi vuxna och att hans åsikt också blir hörd. Men ibland funkar det bara inte. Vissa gånger måste vi gå hem fast han inte vill. Eller ta cykeln till förskolan fast han vill gå själv. Då måste jag tillslut bestämma över honom. Jag måste ta ett beslut jag vet att han inte kommer gilla och sedan genomföra det fast han blir arg.

Ibland känns det jobbigt. Han blir jättearg eller otroligt frustrerad. Inte konstigt det, det skulle jag också bli om någon körde över mig på det sättet. Jag försöker förbereda honom lite genom att säga: Nu kommer jag strax bestämma att vi ska gå hem/åka cykeln/gå till förskolan.

Efter någon minut säger jag: Nu bestämmer jag att vi går hem! Sedan tar jag upp honom i famnen och går. Jag tar inte hårt men om han slingrar sig måste jag ju hålla fast honom lite. I början skriker han oftast i högan sky. Alla runt oss tittar och jag tvivlar inte sällan på att detta verkligen är rätt sätt att göra det på. Så lugnar han sig strax och ibland kommer det ett: Vill krama mamma!

När han är helt lugn brukar jag säga något om hur det kan kännas att bli bestämd över.

Det tar sällan mer än en halv minut innan han finner sig i situationen och är helt lugn.

Det handlar om ansvar också. Ett litet barn kan inte vara ansvarigt för hur familjen dagsplanering ser ut. Hen kan inte vara ansvarig för att maten blir lagad i lagom tid eller att vi kommer till förskolan. Hen kan inte själv ansvara för att rätt kläder för dagens väder kommer med ut eller att förskoleväskan är packad. Det måste jag som är vuxen se till. Och för att jag ska kunna det, måste jag ibland låta mina beslut styra över hjärtegrynets vilja.

Och så tänker jag på att även jag kan tycka att det är skönt när någon annan bestämmer över mig när jag är för trött eller hungrig. Bara för att man vill bestämma och själv ta ansvar betyder inte det att man alltid måste bestämma. Det tror jag blir en för tung börda för vem som helst att bära.

Petra Krantz Lindgren har ett fint blogginlägg om trots och vad man kan göra. Vissa av hennes tips praktiseras flitigt här hemma, vissa funkar nog bättre med lite äldre barn.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s