Äntligen kör!

Sverige är ett riktigt kör-land. De flesta jag känner sjunger eller har sjungit i en kör. Alla vet vad en kör är och stämsång är inte okänt och fast det är mycket vackert är det inte exotiskt. På flera av mina långresor med mina tjejkompisar har vi blivit ombedda att sjunga och lyssnarna har berättat hur exotiskt och ovanligt det är med stämsång och körsång. En gång var tre vänner till mig och jag i Thailand. Vi sjöng i en kör tillsammans och det råkade vara så att vi sjöng i fyra olika stämmor. Thailändarna (och en del andra turister) var helt i från sig av glädje när vi sjöng några svenska sånger. Likaså i Argentina och Brasilien var glädjen stor när vi (då med tre andra vänner) sjöng några visor. Jag hade inte tidigare tänkt så mycket på hur speciellt det är med kör. Jag har nästan alltid sjungit i någon kör och tagit det för givet. Nu har jag dock varit borta från körsången i nästan sju år. Någon enstaka advents- och första maj-kör har det blivit men inget på riktigt. Jag hade börjat sakna det. Så i höst hade jag bestämt mig för att leta upp någon kör att få vara med i. Jag hade tänkt mig en kyrkokör som kanske sjöng lite på Gudtjänsterna någon gång ibland men när jag nämnde detta för en kördirigent jag känner (för att fråga om han kunde rekommendera någon lämplig kyrkokör för en avdankad och inte längre så uppsjungen sopran) ville han genast att jag skulle vara med i hans kammarkör. Det var ju ett erbjudande för bra för att tacka nej till. Så nu är jag med! Efter lite överläggande med dirigenten fick jag hoppa in i första altstämman och det röstfacket passar mig perfekt just nu. Kan inte förstå hur jag kunde komma upp och vissla så där på höjden innan.

Vi har repeterat två gånger hittills under hösten och det ser ut att bli ett riktigt kul år med många fina produktioner och flera sångarutmaningar.

Jag är så glad att jag tog upp det här intresset igen. Jag trivs som fisken i vattnet omgiven av massor med härliga människor att sjunga tillsammans med.

Hjärtegrynet tittar på mig när jag övar mina stämmor här hemma. Så säger han: ”Imse Vimse Spindel!!” och tittar uppfordrande på mig! Vivaldi, släng dig i väggen, Imse Vimse är ändå alltid bäst!

Annonser

6 thoughts on “Äntligen kör!

  1. Vad kul att du kan sjunga när du nu tycker om att göra det. Jag sjunger gärna till alla utlänningars stora förvåning – mest för att det inte är så vackert. Men kul!

  2. Ping: Kapselgarderoben | Händelsevis

  3. Härligt med kör! Här har jag också återupptagit det intresset. Det är skönt att komma ut och göra någonting kul, som inte kretsar omkring barnen, en kväll i veckan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s