Föda utan smärta

I förra veckan ramlade jag över en synnerligen het diskussion om att föda med eller utan smärtlindring. Argumenten för att avstå skiftade mellan att det skulle vara bättre för barnet (vilket många avvisade med hänvisning till vetenskapliga artiklar och så vidare) och att man var en mer naturlig och eventuellt bättre kvinna.

Jag fortsatte läsa flera andra som skrivit blogginlägg på samma tema men fann att ingen verkade ha haft samma upplevelse som jag. Kanske är det därför dags att jag ändå säger min åsikt i frågan.

Det centrala i disskusionerna verkar vara, inte om man avstår smärtlindring – för det gör ju ingen, alla smärtlindrar på något sätt, om man klarar det med andningsövningar verkar det dock inte räknas – utan om man avstår EDA (epidural, även kallad ryggbedövning)

Jag hade ingen EDA när vårt hjärtegryn kom till världen. Jag är inte ett dugg stolt över det. Snarare är jag lite ostolt att jag inte klarade att säga ifrån: nej, nu är det nog, nu vill jag ha något för smärtan. Min latensfas visade sig bli mycket utdragen och mycket smärtsam. Jag höll på i fyra dagar med värkar som kom var 8e till var 20e minut. I FYRA dagar alltså. Det fanns ingen chans att få någon sömn mer än att slumra lite i pauserna (som ju max var 20 minuter) och jag fick nästan inte i mig någon mat alls. Min sambo försökte förtvivlat få mig att äta en morot och några nötter men för mig var det väldigt svårt. Jag drack en del kamomill-te, som naturlig smärtlindring, men det var också det enda jag lyckades äta.

Behöver jag ens säga att jag var väldigt trött och svag när jag väl fick komma in på förlossningen?

Jag var redan för mycket öppen för att kunna välja EDA när jag väl kom in och trots det avstannade förloppet redan efter en timma och värkförstärkande dropp fick sättas. Detta dras ju fram som ett argument för att avstå EDA, att förlossningen riskerar att avstanna och man därför behöver mer läkemedel som oxytocindropp.

Jag hade önskat att jag kunde varit mer närvarnade och mer aktiv under min förlossning. Eftersom jag var så trött och matt redan när jag kom in hade jag allt för lite krafter kvar till själva slutskedet. Förlossningen gick till slut bra och alla återhämtade sig bra men mitt intryck av det hela är inte att jag födde ett barn utan mer att jag blev förlöst. När jag lyssnar på andra mammors förlossningsberättelser där ofta EDA varit inblandad, kan jag känna att jag avundas deras närvaro. De hade ibland ett liknande latensförlopp som jag men med den stora skillnaden att när de väl kom till förlossningen fick de rejält med smärtlindring och kunde släppa fokuset från att bara ha så rysligt ont till att föda sitt barn.

Jag förstår att andra kan vara stolta att de stått ut med mycket smärta och avstått hjälp men jag själv känner bara att fick jag göra om det, skulle jag alla gånger valt EDA och varit stolt över att ha tagit rätt beslut för mig!

Nu har jag elva veckor kvar till nästa barn är beräknad och jag har kanske chans att göra annorlunda. Så hur har jag tänkt mig då? Jo, eftersom jag vet att det oftast går snabbare andra gången har jag inte räknat med att det ska ta hela veckan för detta barn att födas. Men om jag haft värkar en hel dag och natten närmar sig utan att mycket har hänt (som första gången) kommer jag propsa på att få något att sova på. Om jag fått det första gången (istället för att bara bli avvisad och dumförklarad – detta hade ju kunnat bli ett helt egen blogginlägg – av barnmorskorna som svarade i telefon på förlossningen) hade kanske kroppen kunnat slappna av och driva förlossningen framåt snabbare. Och även om förloppet avstannat och värkförstärkande dropp behövts hade det troligen inte behövt ta fyra dagar, mest för att jag då varit på sjukhuset och de inte låtit det ta sådan tid. För mig personligen hade alltså en förlossning med mer smärtstillande varit att föredra. Jag känner mig inte stolt över att ha stått ut utan snarast dum att jag inte klarade av att ta rätt beslut för mig och mitt barn.

Annonser

4 thoughts on “Föda utan smärta

  1. Oj vad jag känner igen mig. Hade pinvärkar i ett dygn innan vattnet gick och sen tog det 14 timmar till innan det var klart. Ville inte ha EDA pga spruträdsla. Hade knappt sovit på 2,5 dygn så jag var också helt slut. Använde lustgas för att klara av värkarna men önskade jag kunde fått nåt mer. Hade inga krafter att krysta så det blev sugklocka tillslut då det började bli bråttom att få ut lillskruttan. Nej förlossningen var ingen trevlig upplevelse, tur att resultatet var det bästa som hänt mig i alla fall 😊

  2. Åh – det där borde sägas oftare! Jag blev igångsatt. Det tog massor av tid, men jag hade fördelen att en barnmorska stirrade mig stint i ögonen när jag inte ville ha en sovdos för att det väl inte kunde vara bra för barnet och sa: hörrudu det sämsta för barnet är en mamma som inte orkar mer. Det här kommer att ta tid – ta all hjälp du kan få. Det här är mitt jobb, lita på mig.
    Det bar jag med mig och det blev en bra – men suuperlång förlossning.
    Men det lär ju gå fortare andra gången – stort lycka till!

  3. Önskar någon sagt så till mig med! Gärna med stint stirr också så jag verkligen fattat! Hoppas också på snabbare andra gången.
    Superlång låter ju heller inte så trevligt för dig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s