Graviduppdatering v 35

IMG_20160824_112841

Nu börjar det närma sig slutet på den här graviditeten och jag tänkte att det är läge med en liten rapport om hur det går.

Jag är alltså i vecka 35 nu och har en månad, lite drygt, kvar till beräknad förlossning. Efter vecka 32-33 ungefär ändrade sig plötsligt alla kommentarer om hur stor magen var till att handla om hur liten och ”nätt” den är. Jag finner det smått otroligt att jag får så mycket beröm för att min mage är så liten, jag inte har gått upp så mycket i vikt och att jag är så smal, nätt, liten osv med liknande adjektiv. Det är som att det finaste som finns är att vara smal och inte gå upp i vikt oavsett om man är gravid i 9e månaden. Jag ser det som en obehagligt kvitto på hur smalfixerat samhället är. Jag är alltså själv inte ett dugg nöjd med att ha gått upp så lite i vikt, det är inte heller något jag eftersträvat, snarare är jag orolig. Idag var jag hos min barnmorska och mycket riktigt ordnade hon ett tillväxtultraljud nästa vecka för att se att bebisen verkligen får tillräckligt med näring. Min mage är alltså i gränsfallet för att vara alldeles för liten och det kan vara fara å färde med näringstillförseln. Så samtidigt som jag oroar mig får jag alltså komplimanger för att jag ”lyckats så bra med att inte lägga på mig massa jobbiga kilon att träna bort efteråt.”

Bebisen ligger just nu på tvären och har alltså inte fixerat sig alls. Eftersom hen verkar vara en liten en tror barnmorskan inte att det är något problem att vända henom rätt men det kommer inte göras förrän i vecka 38 om det fortfarande är aktuellt då. Det finns gott om plats och det är inte alls omöjligt att hen vänder sig på rätt håll alldeles själv. Eftersom jag är omföderska och inte är i någon riskgrupp kan jag välja att föda i säte även om vändningen inte lyckas. Men inte på tvären! Någon ände måste vara nedåt tydligen. Annars blir det planerat kejsarsnitt.

Jag vet ju att många vill ha kejsarsnitt och är väldigt nöjda med sina snittupplevelser men jag måste ändå säga att det är det sista jag vill. Jag är otroligt skeptisk till att göra en så stor bukoperation och har hört massor med skräckhistorier. Såklart försöker barnmorskan lugna mig och absurt nog försökte även jag lugna en kompis som hade ett snitt inplanerat imorgon. Ändå känns det inte alls roligt att tänka på att det kan bli kejsarsnitt denna gången. Jag vet ju att det alltid är risk för akut eller urakut snitt i alla förlossningar men detta känns ändå närmare på något sätt.

Det jag är rädd för är mest återhämtningen och ärret efteråt. Jag har en vän som fick ett riktigt stort bråck efter en bukoperation och jag själv har tidigare haft problem med just ärrbildning. Min kropp verkar inte bilda ärr särskilt bra och jag har redan behandlat ett annat ärr med mycket smärtsamma behandlingar för att det skulle läka bättre. Inget jag alls har lust att göra om och särskilt inte i nedre buken. Efter förra förlossningen hade jag en liten bristning i mellangården och det ärret läkte inte ordentligt förrän efter flera månader och jag hade påtagliga besvär av det 1,5 år efter förlossningen. Ett kejsarsnitt-ärr skulle bli mycket större och sitta ännu sämre till för vardagslivet. Men visst, jag ska inte ta ut alla skräckscenarior i förskott, det kan ju gå bra också.

Under hela graviditeten har jag haft problem med mitt järnvärde och tagit tillskott i ständigt upptrappande mängd. Nu verkar det dock på rätt väg och förhoppningsvis kan jag behålla det resterande gravidveckor. Det gör ju så otroligt mycket för allmäntillståndet och energinivån om järnet är lågt. Just nu känner jag mig pigg och stark och lättrörlig, vilket är tur för på fredag kör jag igång med min sista jobbperiod innan ledigheten. Den här veckan har vi förberedande möten och planering varje dag men inte så många timmar att det egentligen är särskilt betungande. Jag hoppas att jag kan genomföra hela projektet och orka med de många dagarna i följd utan helguppehåll.

Bebisen rör sig mycket nu och har hicka flera gånger per dag, vilket är skönt för då vet jag att hen ändå har det någorlunda bra, även om nu navelsträngen är lite kass och inte tillför tillräckligt med näring.

Vi har inte fixat mycket inför ankomsten än utan räknar med att ha lite tid till det efter mitt sista jobb. Kanske riskfyllt, min kompis som födde 6 veckor för tidigt tittade skeptiskt på mig när jag sa att vi inte köpt vagn eller tagit fram sängen än. Vi har en gedigen att-göra-lista men förmår liksom inte ta tag i den riktigt. Det är som att ingen utav oss fattat att det faktiskt är så nära att hen nästan kan komma när som helst nu. Vi är liksom för inställda på att det är slutet av september som gäller, att vi inte ens beaktat att det kan bli tidigare.

Efter förra förlossningen (som tog nästan hela veckan) hoppas jag på en lite snabbare upplevelse, oavsett om det blir i säte eller ”vanligt”. Kejsarsnittet vill jag ju helst inte tänka på…

Hjärtegrynet frågar mycket om bebisen och hur det ska bli. Vissa dagar är han väldigt taggad på att leka med bebisen och andra är han arg för att bebisen kommer skrika och ta hans lego. En ganska sund blandning av reaktioner tänker jag. Även vi föräldrar vet ju att det komma vara både underbart och säkert otroligt jobbigt ibland. Mest verkar hjärtegrynet orolig för att inte få vara sig själv längre. Han säger ofta: ”Jag är ingen storebror! Jag är bara (sitt namn)!” Tror det är för att alla i omgivningen frågar honom hur det känns att bli storebror och ständigt påminner honom om att han kommer få en ny roll. Vi försäkrar honom om att han inte behöver bli någon annan men såklart är det inte lätt för en 3,5-åring att greppa vad en ny ”titel” innebär. I går var han lite nöjdare med att bli storebror när han fick sin första storasyskonpresent i en av alla babyboxar jag beställt. (Ett rejält inlägg om dessa boxar är på G, måste bara hämta ut lite fler först 🙂 )

Under kommande veckor har jag lite olika bebis- och gravidinlägg planerade. Hoppas ni inte får allt för stor bebisöverdos!

Om det är någon som vill lugna mig med vackra kejsarsnittshistorier och lyckade vändningsförsök så tar jag gärna emot pepp och solskensberättelser! 🙂

Annonser

8 thoughts on “Graviduppdatering v 35

  1. Hej!
    Tack för din öppenhet!
    Jag är också i vecka 35 och får också höra att jag är liten (ligger kring undre linjen på bms kurva). Det är som om folk inte fattar att det inte alltid är positivt att vara liten. Ibland har jag blivit riktigt ledsen…
    Hoppas att barnet lägger sig på ett bra sätt snart så att du slipper oroa dig!

  2. Har inga kejsarsnitt eller vändningshistorier, men kan berätta att han vi kallar ”lillebror” i bloggen låg på tvären riktigt länge (tills mitten av v37). Var hyfsat nöjd när jag kom till bm och det visade sig att han vänt sig till slut. Hoppas att er lilla också vänder sig!

  3. Vad roligt att det närmar sig, spännande! Vet väldigt lite om både snitt och vändningar men håller tummarna för att det blir som du hoppas. Lycka till!

  4. Du är varmt välkommen till Facebookgruppen ”Sätesförlossning och Sätesbjudning”. I vår grupp finns kvinnor som har fött med kejsarsnitt pga sätesbjudning eller tvärläge och kvinnor som har fött vaginalt, både sätesbjudning och med huvudet först.

    De delar gärna med sig av sina erfarenheter! Det finns även förlossningsberättelser om kejsarsnitt på http://www.satesboken.se

    Mvh Gina Cinnamoni, sätesföderska x2 och författare till Sätesboken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s