Rensa ut – leksaker

Veckans kategori är en liksom en favoritkategori för mig just nu. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om att rensa bland leksaker och barnprylar och just nu har vi dessutom mycket av båda delar. För att det inte ska bli en milslång text tänker jag dela upp det på två. Alltså leksaker idag och andra barnprylar senare i veckan.

Leksaker alltså. Det handlar både om hjärtegrynets leksaker och om mina gamla leksaker. Först ut: hjärtegrynets leksaker.

För det första är jag tveksam till om föräldrarna ens ska rensa bland barnens leksaker. (Vilket Eva-Maria också berör i boken) Om man har inställningen (och det har vi) att leksakerna är hjärtegrynets saker och inte något som tillhör hushållet tycker jag att ska det rensas som i att sortera bort och slänga/skänka så ska barnet vara med. Helt säkert kan barnet inte klara uppgiften själv utan behöver hjälp men om en förälder rensar själv, utan barnet, och tar bort saker känns det som ett intrång i den privata sfären. Jag läste för några månader sedan en tok-rolig krönika i en föräldratidning om när en vuxen ätit upp barnets godis. Det var nog meningen att man skulle känna igen sig och tänka att ajajaj, det var ju inte bra men hoho, ganska roligt att barnen blir så upprörda. Så känner inte jag. Alls. Klart att barnet blir upprörd när en förälder äter upp barnets godis. som hen dessutom fått i present! Det skulle ju jag också bli! Det handlar ju inte ett dugg om godiset utan om att respektera att det var barnets sak/godis och inte bara något som tillhör huset. Jag tror att den här inställningen är superviktig. Barnet är en egen individ med egna krav på privat sfär, egen vilja och egna tillhörigheter. Börjar man se barnet som egendom och dess saker som del i hushållet tror jag man är ute på mycket djupt vatten. Och fast det kan låta som självklarheter får det konsekvenser som kanske inte är så självklara. Som att en förälder inte har rätt att äta barnets godis, eller att rensa bort barnets leksaker för att ”du leker ju ändå aldrig med den här” eller ”du har blivit för stor för den här.”

Sen kan man diskutera NÄR barnet har tillräckligt stor uppfattning om sin egen person och när hen bara ser sig som en del i flocken. Jag har hört att det möjligen kan ske ungefär vid 2 års ålder och tycker nog att det stämde rätt bra med hur vi uppfattade vårt hjärtegryn. Innan dess hade han nog inte så tydlig känsla för om något var hans eller bara råkade finnas i huset. Därför har jag också, utan dålig samvete och utan hans inblandning, tagit undan vissa saker som han/vi använde att leka med som bebis. Skallror, en mjukisboll och någon pekbok han aldrig favoriserade och som är för lätt nu. Dessa saker tog jag undan redan för ett år sedan lite drygt och har haft i en tygkasse för att ta fram när vi har bebisar på besök (vilket hjärtegrynet då alltså vet om och också har tagit fram till bebisarna) och som nu kommer gå till den nya lilla som vi ännu väntar på. Jag är dock helt säker på att han nu (3,5 år) är helt på det klara med att han har saker som är hans och att han bör kunna välja om han vill låna ut dem eller rensa bort dem eller dylikt. Vi förväntar också oss att han respekterar våra saker och att det ibland är okej att han lånar om han frågar, men att vi också kan säga nej. Som med våra datorer till exempel, som han gärna vill titta på youtube på. Oftast är det okej men ibland vill vi göra något annat med datorn eller behöver ta med den. Då accepterar han att datorn är min/pappas (även om han ju kan bli arg för att han inte får titta) och att han får vänta. Har vi andra barn här på besök försöker vi se till att de får leka med något av sakerna men att vissa saker är helt okej att vägra låna ut. Favoritgosedjuren är alltid fredade och ibland vill han ta undan något legobygge han är rädd om. Helt okej för oss. Så gör ju även vuxna med sina saker.

En till poäng på samma tema: om barnet vill ha sitt godis/sina saker förvarade bland hushållets så tycker jag man ska se till att det går. Det kan vara viktigt att få känna att ens saker får plats i hushållet utan att för den sakens skull riskera att bli uppätna. Hjärtegrynet har en gång fått köpa en påse fruktgodis och var mycket noga med att de skulle ligga i skafferiet i ”godisburken” (som innehåller torkad frukt) Bara för att påsen ligger där (han har ännu inte velat öppna den) innebär inte det att vi vuxna kan gå och ta ur den utan den är ändå hans. På samma sätt som att min födelsedagschoklad ligger där och är min. Kanske egentligen inget konstigt.

Vad jag däremot tycker man kan hjälpa till med som förälder till ett barn som har mycket leksaker är att förvara dem på ett smidigt sätt. Vill man rensa kan man ju göra det tillsammans men att bara plocka undan och ställa i ordning har jag inget problem med. Så det gjorde jag helt enkelt idag, alltså istället för att rensa.

img_20160926_103623

Vi har fortfarande leksakerna i vår gamla kökssoffa (här har jag skrivit om den innan) och även om de börjar svämma över lite får det hyfsat plats om man bara ställer det fint. Lära-gå-vagnen som inte används så mycket just nu, får plats att parkeras under bänken.

img_20160926_104006

Bredvid står den här gamla jäslådan som innehåller kojan och en lek-matta med vägar och sånt. De är framme periodvis så därför passar det bra att ha dem i denna låda. Ovanpå står en uppiffad prylhylla med några småsaker i, pågående lego- och duplobyggen samt bord och stolar i korg från min barndom.

img_20160926_104235

Mellan kökssoffan och sängen blir det en liten smutt över där vi har parkering för diverse fordon/hästar. Här står även hjärtegrynets superfina dop-pall som min sambos moster målat så fint. Gigantonallen får vakta ovanpå. Just denna nalle har vi pratat om att kanske göra oss av med men hjärtegrynet vill inte även om han aldrig använder den och den brukar vara väldigt populär bland besökande barn. Det kan vara en livräddare när det är svårt att dela med sig av sakerna, nallen funkar nästan alltid att låna ut och accepteras av andra barn som värdig leksak.

Okej, så det var hjärtegrynets leksaker. Sen finns det också ett smärre hav av leksaker kvar sedan jag var liten. Min bror och jag har rensat i detta hav i två omgångar men nu är jag sugen på att ge mig på det igen. Första gången hade ingen av oss familj eller några planer på familj utan vi ville bara styra upp lite. Då slängdes mest saker som vi inte hade någon känsla för, eller inte ens kom ihåg. Saker som var trasiga åkte också ut här. Det blev ett par kassar med typ Mc Donalds leksaker och dylikt.

I andra vändan hade hjärtegrynet kommit och jag börjat läsa på om gammal plast och flagande färger och liknande. Då slängde vi massor med plastsaker som fejk-barbie och även någon äkta, studsbollar som smulade sig och liknande äckligheter. Ingen av oss ville låta våra barn/kommande barn leka med gammal röten plast och vi kunde dessutom se att det inte var vettigt att spara så många saker. Hjärtegrynet hade redan blivit överöst av presenter, många leksaker, i samband med sin födelse och sitt dop. Vi kunde redan se ett mönster och kände inte längre att vi måste spara leksaker för att ha några alls.

Bland gosedjur och dockor slängde  vi dem som hade delar i mjukplast,  som inte var CE-märkta eller som var behandlade med flamskyddsmedel (och det stod på etiketten) Resten är än så länge sparade på våra föräldrars vind men jag misstänker att vi kan rensa lite hårdare där.

Saker vi sparade inkluderar: träleksaker och träpussel, lego, duplo, my littlest petshop, barnmöbler i trä, hemsydda gosedjur, dockor och bäddsaker samt några högt älskade saker vi inte kunde skiljas från. Jag tror dock att jag nu är redo att slänga ut min favoritdocka (som är i mjukplast) jag kommer aldrig vilja att något av mina barn (eller någon annans barn) leker med den och då känns det lika bra att slänga.

Anledningen till att tre plastleksakskategorier (lego, duplo och my littlest petshop) fick stanna är att jag läst att just dessa består av en sorts plast som inte emiterar så mycket till luften eller lekande barnhänder. Plasten lego använder sig av är en ABS-plast som klassas som förhållandevis säker. Det handlar då om de hårda delarna, vissa legomodeller har även mjuka delar som slangar. Dessa är tydligen inte alls lika säkra. Jag tycker dessutom att lego och duplo är förträffliga leksaker som främjar både kreativitet, motorik och logiskt tänkande (vårt gryn är redan riktigt bra på matte och jag uppfattar att det är mycket för att han bygger lego/duplo och lär sig se hur stora bitar han behöver för att de ska passa. Häromdagen hade han ett hål på fem pluppar att fylla och berättade för mig att han kunde välja att antingen ta en fyra och en etta eller en tvåa och en trea eftersom han inte hade några femmor. Jag var djupt imponerad!)

img_20160926_104028

Vi sparade även mitt dockhus och dess möbler (som syns i bild här ovanför) det står nu längst ner i vår bokhylla och hjärtegrynet är väl inte överförtjust. Det är dock också en sådan sak som han alltid kan tänka sig att låna ut och besökande barn brukar tycka huset är roligt. Möblemanget är på intet sett komplett och det finns heller inga dockor men vi flyttade in några djur istället.

Jag tycker (och behöver bli bättre på att leva efter det själv) inte att man ska stjälpa över all sin nostalgiska ränta (länk till minimalisternas inlägg om detta, de förklarar det så bra tycker jag) över sin barndoms leksaker på sitt/sina barn. Det är inte alls säkert att de vill ärva massor med leksaker från föräldrarna och de ska inte behöva ta ansvar för föräldrarnas känslor kring prylarna. Jag upplever att många barn (även jag själv) lätt tar på sig det ansvaret och kan man hålla det borta eller i alla fall på en låg nivå tror jag det är bra för barnet och för förälder-barn-relationen. Lite som jag skrev om när jag rensade bland bokmärken.

Många leksaker åldras även inte så bra utan börjar falla sönder eller bli stela (blir en plastleksak stel så är det för att den redan emiterat alla sina mjukgörare till luften eller någons händer och därmed har för lite ämnen kvar för att kunna vara mjuk. Ofta får sådana saker en läskig hinna utanpå som alltså är dessa mjukgörare. De bör slängas direkt eftersom de aldrig kan återfå sin ursprungliga mjukhet och mjukgörarna inte är lämpliga att få på händerna) När vi tömde min mormors hus förra sommaren fanns där en kista med gamla leksaker som inte blivit lekta sedan min bror var liten (alltså på ungefär 20 år) Alla de plastsakerna luktade skumt, hade fått en läskig vitaktig hinna eller fläckar av vitt pulver på sig. Vi slängde hela innehållet i den kistan rakt ner i soporna eftersom allt kändes så himla läskigt. Kanske är det tråkigt att slänga leksaker från min mammas barndom men ingen av oss kunde ens tänka oss att börja plocka i den där lådan, allt var så impregnerat av plastkemikalier.

En till sak innan jag slutar tjata om detta oerhört intressanta ämne: jag tycker att det är helt rimligt för varje hushåll att ha en liten låda med leksaker att ta fram för besökande barn. Då är det kanske smart att ha något sparat sen sin egen barndom. Om man vill ha något sådant tycker jag man ska välja saker av trä (helst där inte färgen börjat flaga, är det gammal färg kan den innehålla bly) lego eller tygsaker. Viktigt att tänka på är också att sakerna ska vara avsedda att leka med. Alltså inte lämpligt att låta barnen leka med samlarobjekt bara för att de ser ut som leksaker. Är saken märkt med ”inte lämplig som leksak” ska den inte lekas med oavsett hur mycket den ser ut som en leksak. Anledningen till detta är att leksaker generellt lyder under hårdare kemikalielagstiftning än andra saker. De som har hårdast lagar på sig är sakerna som är avsedda för barn under 3 år eller de som är avsedda att sugas på.

Mer om att avgifta barnrummet kan man läsa här, eller hos Naturskyddsföreningen. Jag vet också att det är flera andra bloggare som skrivit väldigt informativa inlägg på detta tema: UnderbaraClara och Saras eviga till exempel.

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Annonser

8 thoughts on “Rensa ut – leksaker

  1. Åh, önskar att jag var lite mer som du när det kommer till barnens rensning. Är ju så rätt inställning att barnens leksaker är deras egna. Men så svårt att få det att gå ihop med en önskan om plastbantning och giftminimering eftersom det tyvärr kommer in såna saker från ”välmenande håll” (och jättebra när folk tänker på miljön och köper begagnat, men inte så kul när det samtidigt är saker i plast). Hur tänker ni kring det?

    Jag involverar barnen mer och mer i rensadet och storasyster rensar faktiskt nu ut saker på egen hand. Hon är så stor nun att hon förstår att deras förvaring är begränsad och att ska de kunna komma in nya prylar så behövs det göras plats för dem genom att rensa gammalt. Samtidigt ska jag inte sticka under stolen med att jag rensat en hel del på egen hand, men vill försvara mig själv med att jag har bra koll på vad aldrig rensar något som barnen faktiskt leker med och att barnens saker alltid hamnar på en ”väntehylla” i garderoben innan de lämnar hemmet. Om barnen saknar saken under de månader den ligger här så åker den i de flesta fall tillbaka. Alltid något.

  2. Det låter ju som en bra kompromiss att ha en väntehylla och se. Gissar att det är olika för olika barn med. Vårt gryn börjar ibland prata om en sak vi trodde att han inte ens visste fanns men det är ju inte alls säkert att alla barn är så detaljorienterade.

    Det där med plast är svårt, så många välmenande julklappar från släkt och bekanta som barnet lyckligt öppnar och man själv sitter där med stelt leende och bara tänker: ÅÅÅÅ NEEEEJ!
    Vi hade en sådan incident i julas med ett riktigt hemskt fordons-set från biltema. Då bestämde vi att det var uteleksaker (och skottade snö med dem hela julhelgen så det blev en rätt lyckad överenskommelse) och tack och lov var kvalitén lika usel som jag trodde och nu är det nästan inga fordon kvar.
    Jag tänker också att om merparten av sakerna är bra så är det inte katastrof om det finns en minielefant i plast för att grynet fick den hos tandläkaren. Han har ju inte sånt i sängen, leker inte dagligen med det och har det inte i munnen. Kanske gör det mig lite till hycklare men jag tänker att det är viktigt med giftfritt men det är också viktigt med integritet.
    Vissa saker kanske man kan få barnet att förstå att man inte vill ha in i hushållet? I samma stil som att man inte köper besprutade vindruvor/bananer/vad det nu än är. Om hjärtegrynet vill köpa sånt säger jag att jag inte vill för att de är sprutade med gift, än så länge accepterar han det. Såklart svårare med presenter…

  3. Jag är nog ganska skoningslös. Mitt system är så att jag plockar undan det jag vill bli av med och om det inte frågas efter så – bye bye.

    Med storebror har jag dock rensat i billådan tillsammans, då tog vi bort trasiga bilar. Det är skönt att han börjar förstå att man inte kan behålla allt.

  4. Intressant! Vår lilla skrutt har inte börjat intressera sig för saker ännu men snart så. När jag var liten så rensade vi ut leksaker som skulle ges bort till barn i fattiga länder. Det var mest gosedjur vad jag kan minnas. Förmodligen fanns det inte kunskap om kemikalier och sånt då för det skulle vara hemskt att ge bort gamla leksaker (som kanske är dåliga) till fattiga barn. Jag minns iaf att vi tyckte att det var bra att ge bort sakerna och att vi kunde göra andra barn glada som inte hade så mycket som vi. En typiskt bra övning i solidaritet samtidigt med utrensandet 🙂

  5. En såndär mellanstation där man kan ha sakerna en viss tid och se om de frågas efter är ju en bra kompromiss. Då försvinner ju inte sakerna bara utan chansen att få tillbaka finns fortfarande.

  6. Har samma erfarenhet från när jag var liten! Då var det som du sa, det kändes bra att ge bort till någon som kanske inte hade något alls. Minns dock att det inte var några stora mängder jag lyckades skänka då…. den där samlaren i mig vaknade nog tidigt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s