Rensa ut – brev och vykort

Detta med brev kan ju antingen vara ett jättestort, nästan omöjligt och ohanterbart projekt om man har väldigt mycket brev. Eller så kan det vara som för mig. Nästan löjligt lätt. Jag har ett riktigt brev att sortera den här veckan. ETT! Det har jag förvarat i en plastficka i en pärm tillsammans med andra viktiga pappar och medlemskap som inte låter sig sorteras in i någon av mina andra pärmar. Alltså – sortering klar!

Fast vänta lite. Helt sant är ju inte det där med ett brev. Jag har också en hel del brev från min barndom. Från gamla brevvänner och ex-pojkvänner. Alla de ligger i min minneskista som står på vinden och där har jag rätt bra koll redan. Jag har sparat de brev som betydde något för mig och de andra slängde jag. När jag var liten (eller yngre i alla fall) var det många som hade många brevvänner, så även jag. Fast vissa blev det ju ingen varaktig kontakt med, ett par brev bara och sedan inget mer. De breven, där jag knappt kommer ihåg vem avsändaren var, slängde jag. Jag fick också högvis med teckningar av mina småkusiner, av dem har jag sparat en från varje kusin. Resten fick också gå i återvinningen. Av vykort har jag bara sparat dem som innehåller något mer än bara: Hej, här är vårt hotell, solen lyser, maten är god. Den sortens vykort ser jag mer som en hälsning. Idag hade man kanske skickat ett mms med den informationen och ingen förväntar ju sig att man ska spara på ett mms för evigt. Så inte heller med alla vykort.

Den lilla post som tar sig in hos oss som inte är av reklam, räkningar, viktiga papper eller tidingssort är nästan uteslutande i tre kategorier: inbjudningar, julkort eller gratulationskort.

Alla dessa tre använder jag i olika pyssel. Är det en inbjudan tillbringar den först en tid uppsatt på ugnen (kylskåpet har extra lucka och därför inte magnetiskt annars hade vi haft dem där) och sedan, när bröllopet/dopet är över hamnar de i en klippbok. I den samlar jag alla inbjudningar, save the date, tack-kort, programblad och annat sådant som hör bröllop, dop och barnafödslar till.

img_20161108_093253

Jag vet att detta med klippboken inte är en slutgiltig lösning. Jag kommer ju troligen inte ta fram och titta i boken som ett album på min ålders höst (Eller? Kanske kommer jag det?) Men nu tjänar den som en inspirationsbok. Ibland när någon av våra vänner ska skicka en inbjudan eller liknande tar de sig en titt i boken för att se hur andra gjort. Likaså gör vi. Och varje gång jag sätter in något tittar jag igenom den och tänker på alla dessa roliga tillfällen och högtidligheter.

I samband med att våra barn föddes har vi fått en ansenlig mängd gratulationskort och presenter. Med hjärtegrynets har jag pysslat en sida till hans babyalbum med några utav dem. Några andra klippte jag ut fina delar av som fick bli dekorationer på andra sidor. Jag har samma plan för lilla hjärtat och har sparat de kort hon fått. På motsatt blad i hjärtegrynets album sitter sidan där jag skrivit ner alla presenter och vem som gav. Tänker att det kan vara roligt att minnas och utan lista hade det ju varit stört omöjligt!

img_20161108_093057

Julkorten har jag gjort en dekorationsgirlang av. De har en helt egen bloggpost som finns här.

bild 2-2

Jag har sparat alla grattiskort vi får och tänker att de ska bli en liknande girlang att komplettera våra vimplar med.

En annan sak om detta med brev. När vi rensande ut min mormors hus efter att hon gått bort förra sommaren hittade vi massor av brev. Det föll på min mammas lott att ta hand om dem och jag kan bara säga att jag våndas med henne. Så otroligt svårt det måste vara att rensa bland någon annans brev. Just detta kan man ju ha som motivation till att rensa hårdare, hellre göra det själv än att någon annan ska göra det senare.

För övrigt tycker jag att det skulle vara väldigt roligt att både skriva och få fler brev. Så synd att det aldrig blir av att jag skriver bara!

Hur är det med er andra? Vad händer med era brev och vykort?

 

 

Before the flood

before_the_flood_2016_documentary_film_poster

Igårkväll passade vi på att se Leonardo DiCaprios nya klimatdokumentär Before the flood. Filmen finns att se gratis på youtube. Någon skrev att det var bara fram tills imorgon men på youtube står det inget om någon tidsgräns. Även om alla vi som såg den (min mamma, min sambo och jag) är övertygade ekonördar kom vi ändå fram till att den var sevärd. Som så ofta med amerikanska klimatfilmer började den rätt basic och det var inga direkta nyheter. Men jag tycker ändå att det är värt att bli påmind om allt det där man redan vet ibland. Visst vet jag att man ska återvinna noga, inte flyga och tänka på vad man äter men så står man där en dag med ett paket Doritos i handen och har glömt varför man nu inte skulle köpa just de chipsen? Så då krävs det att man då och då ser en ny klimatdokumentär som den här, eller ser om någon, så påminns man om att vissa saker (som palmolja i Doritosen) är extremt viktigt att undvika. Och att det fortfarande finns folk som anser att det inte går att visa att människan orsakar den globala uppvärmningen. Och att politikers åsikter kan vara köpa av företag som skor sig på att förstöra vår enda planet. Om jag bara tänker efter vet jag ju allt detta. Men det är så lätt att tappa styrfart och låta den envisa vardagsstressen orsaka en vardagslikgiltighet som gör att man glömmer.

Filmen bjuder som sagt på mycket gammal skåpmat och även mycket bilder vi sett förr men vissa av vinklingarna var nya för mig och det gjorde att min ekosträvan fick lite fart igen. Nu är jag taggad att göra fler bra val och inte låta likgiltigheten ta mig.

Någon som har sett filmen?

Valmobil

img_20161031_093918-2

Jag blev så inspirerad av Atilios fina valmobil att jag var tvungen att kopiera den rakt av och göra en egen! Hon hade följt detta mönster på youtube (här är en pdf-version) som egentligen är för en narval med horn och ögon och allt möjligt men jag gjorde som Sandra och struntade i tillbehören och gjorde bara själva valkroppen. Mönstret var lätt att följa och särskilt filmklippet tror jag är väldigt bra om man är lite ny på virkning. Jag använde virknål nr 4 och tog antingen enkelt eller dubbelt garn beroende på vilken garn eftersom jag använde olika garntyper till de olika färgerna.

Under processen har hjärtegrynet passat på att leka med alla de färdiga valarna och det har visat sig att de kan tjänstgöra som allt möjligt, ananas till exempel, och mat till alla möjliga olika gosedjur. Användbart mönster!

img_20161031_093733-1

Jag använde överblivet garn och vadd jag hade i mina gömmor och stommen är från hjärtegrynets gamla mobil så kostnaden för detta projekt blev 0 kronor.

På tal och hjärtegrynets gamla mobil. Han fick en superfin, handgjord mobil av en kompis till mig när han föddes. Hon hade fäst olikfärgade origamitranor i den och hjärtegrynet var väldans förtjust i dem. Då var hängsnöret betydligt längre och vi hade den hängande i taket där inga klåfingriga barnahänder kunde nå. Sedan bytte vi barnrummet till rummet bredvid och där fanns ingen möjlighet att hänga från taket. Vi fäste mobilen överst i bokhyllan och där var den i perfekt höjd för att vi föräldrar skulle få ansiktet fullt av tranor varje natt när vi vacklade upp för att kolla varför hjärtegrynet gnällde. En dag stod en pall under den där mobilen och följande scen utspelade sig i vår hall:

Jag stod, intet ont anande, och borstade tänderna på morgonkvisten när hjärtegrynet, glad som aldrig förr, kommer in från vänster med famnen full av färggranna saker.

”Jag har skördat dem nu, mamma!”

”Va? Vilka då?”

Han visar stolt upp vad han har i famnen.

”Fåglarna! De hade växt klart nu!”

Lite synd var det ju att mobilen var trasig men också så gulligt när han skördade de färdigväxta fåglarna att jag ju inte gärna kunde bli arg. Dessutom var ju faktiskt mobilen hans. Nu förvars fåglarna i en liten ask och tjänstgör ibland som mat eller gäster vid olika fikor och bjudningar hjärtegrynet och hans djur arrangerar. Själva stommen blev ju liksom över så det var perfekt att göra något med dem till den nya bebisen.

För övrigt är jag lite skeptisk till mobiler över sängen som företeelse. Över skötbordet eller i taket i lekrummet, absolut, men över sängen? Där ska det ju mest sovas tänker jag och då borde man kanske ha lugnt och inga intryck där. Eller så är det för att just vår säng mest används som hängare och mobilen därför endast är i vägen. Senare kanske det blir roligare för lilla hjärtat att ligga i sängen och ha något att titta på. På dagen då alltså. Nattetid får vi nog kroka av den. Vi får se.

img_20161031_093658-1

Om man ska göra en mobil till sitt barn själv är det viktigt att tänka på att sätta fast den ordentligt och tillräckligt högt upp så att inte barnet kan dra ned dem och trassla in sig i trådarna. Alltså, att inte göra så som vi gjorde med origamimobilen så att hjärtegrynet kunde skörda. Han hade ju kunnat trassla in sig i trådarna och trilla ned från pallen och allt det där och även om han var nästan tre år hade det kunnat gå illa.

 

 

Bebisens språk

Tänk om man kunde uppfinna en liten maskin som tolkar alla bebisens små gny, skrik och mufflande och gjorde om dem till vanligt vuxenspråk. Det hade ju varit fantastiskt intressant att veta vad de menar med alla sina små och stora ljud. Man hade kunnat hjälpa dem bättre och inte behövt chansa och leta och försöka med allt möjligt innan de blev nöjda. Och så intressant att veta hur de uppfattar världen och vad de tror och tycker om alltihop. Det går väl tyvärr inte att hitta en sådan utan vi får väl fortsätta tolka bäst vi kan utan maskiner och teknik.

Vi hade mycket stor hjälp av ett youtube-klipp vi hittade när hjärtegrynet var bebis och den här bebisperioden har vi använt det vi lärde oss där än mer.

Klippet är från Oprah och hennes gäst heter Priscilla Dunstan. Priscilla har fotografiskt ljudminne och har med hjälp av det identifierat fem babyord eller ljud som verkar vara samma för alla bebisar världen över. Hon hävdar att ljuden är baserade på bebisens reflexer och eftersom reflexerna är samma världen över är även ljuden de.

De fem orden som man alltså kan lära sig urskilja i sin bebis språk är:

Neh – som betyder hunger och hänger ihop med sugreflexen. För våra bebisar är detta ljud mycket tydligt och distinkt. Hjärtegrynet använde det flitigt och gjorde sedan om det till ett eget ord: Nenne – som än idag betyder nappflaska.

Owh – betyder sömnig och hänger samman med gäspreflexen. Svårare att urskilja tycker jag men i klippet hör man flera exempel.

Heh – betyder obekväm. Byt blöja eller kolla om bebisen är varm/kall eller något skaver eller klämmer. Hjärtegrynet gjorde sällan detta ljudet men jag minns en gång när jag hade honom i selen och satte mig på huk för att ta på skorna. Då hörde jag mycket tydligt: Hehhheh och insåg att jag klämt hans fot mellan mitt lår och min mage. Lilla hjärtat gör detta ljud betydligt oftare och verkar över lag mer missnöjd när något är obekvämt. Blöta blöjor ska bytas direkt och för varmt i vagnen godkännes icke.

Eh – betyder rapa. Lätt att höra har vi tyckt och båda våra barn verkar behöva rapa väldigt ofta. När ljudet kommer håller vi upp bebisen mot axeln och då kommer det tillslut en rap. Ibland får man ju vänta en stund men det funkar alltid tillslut.

Eair – betyder gas i magen och är ett djupare ljud. Man hör liksom att det har med magen att göra. Det är som att bebisen tar i för att få fram det. Mer oklart vad man gör när ljudet kommer men ibland funkar det ju att böja upp benen så prutten kan komma ut. De gånger jag misstolkat och trott att det var mat som krävdes i detta läge har jag verkligen fått veta att så var INTE fallet. När mina barn gjort Eair eller Eh men jag trott att det var Neh blev det bara skrik och viftande små armar vid bröstet. Och tror sjutton det, vem vill äta med en stor rap/fis på tvären?

Jag tycker verkligen det har gjort skillnad att veta om dess reflex-ljud. Då har man liksom en chans att veta vad bebisen menar och gå rakt på orsaken till missnöjdheten istället för att chansa och prova sig fram. Sedan verkar det ta tid att lära sig skilja på dem med Neh, Eh och Heh tycker i alla fall jag att man rätt snabbt kan lära sig. Lilla hjärtat gör exempelvis Eh en del på natten när hon har svårt att somna riktigt gott. Hon ligger och småviftar lite och är inte vaken men inte heller helt avslappnad. Om jag då håller upp henne så hon får rapa blir hon helt lugn efteråt och vi båda kan sova ordentligt. När hon viftar, bökar och gör ljud i sömnen annars har jag svårt att somna ordentligt. Jag är liksom på spänn för att hon ska vakna på riktigt.

Efter ett par veckor börjar ju bebisarna göra lite mer sociala ljud, typ när de ser ens ansikte. Men de allra första veckorna tycker jag att det var endast dessa fem våra barn gjorde. Även nu, när lilla hjärtat är en månad, är det absolut mest reflexljud. Även om vi börjat höra lite Gou och sånt när hon ler mot oss.

Har ni hört era bebisar göra dessa fem ljud?