Zero waste och årets projekt

Jag tänkte på detta med mellanstationerna ett varv till. Det ÄR störigt att de står överallt hos oss. Och kanske kanske behöver vi inte ha fullt så många ändå. Ett sätt att jobba med dem skulle ju kunna vara att minska innehållet i dem.

Detta kommer att bli årets projekt (som jag alltså drar igång en månad in i nya året) Att minska mängden utrensat, återvinning och sopor vi producerar. Min plan är att minska långsamt så att det inte känns jobbigt och därmed blir en bestående förändring. Jag kommer att skriva löpande om de förändringar vi gör och hur de fungerar i praktiken och i längden. Jag ska även läsa på i ämnet och kommer med en länklista inom kort.

Välkomna att hänga med på årets projekt!

 

Annonser

Bebislek 3 – 4 månader

img_20170124_163626-1

Strax före jul började Lilla hjärtat intressera sig för saker och leksaker på ett helt nytt sätt. Hon övar öga-hand koordination dagarna ända och känner på allt hon kan nå. I veckan fick hon fatt i min tallrik och drog till så allt for all världens väg. Läge att tänka till med vad hon kan nå nu för tiden alltså. Men detta innebär också ett nyvunnet intresse för att ligga på en filt och greppa efter roliga grejer, hålla i saker, titta på leksaker, kolla i böcker. Plötsligt är hon nöjd med att ligga själv och leka en stund. Eller sitta i knät och greppa efter saker på bordet. Helt nya lekmöjligheter öppnar sig!

Leksaker som är populära är svartvita

img_20170125_204658

MacPuffin och Lillopus är roliga att titta på

prassliga och skramliga

img_20170125_204532

har långa öron att hålla i

img_20170125_204711

Kanin vi fick från Naty när jag klagat på felaktiga blöjor flera gånger i rad

tillräckligt smala för att greppa om. Just sånna här mjukisskallror eller dronkar är ofta så tjocka att bebishanden inte når runt. Synd tycker jag. Min bebis (som är 4 månader) når 8 centimeter som det är runt den vita skrallran. Dronken har 10 cm runt och då går det inte med lilla handen.

img_20170125_204512

Värt att tänka på är också att sådana här leksaker måste gå att tvätta. Vi har fått en som bara ska yt-tvättas. Det funkar ju inte till en bebis som suger på saker och kräks ibland. Dessutom tvättar jag alla barnens gosedjur innan de använder dem. Därav det ruffsiga håret på skallrorna ovan.

Vi har börjat på babyrytmik. Kanske är det lite för tidigt men jag upplever ändå att hon hänger med bra och tycker det är kul. Det beror ju såklart på vilken slags babyrytmik det handlar om, idealiskt hade nog varit en med mer ramsor än sånger tror jag.

Vi ramsar mycket här hemma fortfarande och även Hjärtegrynet vill vara med då.

img_20170124_163551

Läsa bok har seglat upp som storfavorit och såhär i början har jag valt ett par som vi läser om och om igen. Jag tror det är ett bra sätt att öva språk och läsning genom att ta samma bok tills man kan den men har egentligen inget belägg för att det är bättre. Vi läser i alla fall Knacka på och Ut och gå av Anna Clara Tidholm samt Alla kläder på av Charlotte Rammel och Lotta Olsson.

Prassla papper är en rolig lek just nu. Såhär gör man: ge bebisen ett löst ihopknölat papper i båda händerna. Visa lite hur man prasslar. Se och njut.

Men ta inte tidningspapper, trycksvärta både färgar av sig och är inte nyttigt att få i sig. Jag tog ett brunt presentpapper som vi hade över. Det prasslade bra utan att färga av sig.

Som en notis kan nämnas också att den här tiden är perfekt för att börja på mammaträning (om man inte gjort det tidigare, vilket jag inte hade) för då ligger ju bebisen nöjd på egen filt och leker medan mamman får lyfta tyngder ifred.

Allt som allt har detta varit en spännande månad med mycket nya upptäckter och en nöjdare och mer vaken bebis!

Fungerande mellanstationer

Jag önskar att jag käckt kunde säga att: allt som tar mindre än fem minuter kan man lika gärna göra direkt. Eller: jag ser till att ställa saken där den ska vara direkt, då spar jag tid och energi. Men det funkar inte hemma hos oss. Skulle jag göra allt som tar mindre än fem minuter direkt skulle jag aldrig någonsin sitta ner eller leka med hjärtegrynet eller sova eller ringa en vän. Jag kan heller inte springa upp på vinden med varje grej som egentligen ska vara där eller ställa disken rakt i diskmaskinen när den är full med ren disk. Nej, hur käckt och tidsbesparande det än verkar så funkar det inte för oss. Därför uppstår ett behov av fungerande mellanstationer.

Posten som är öppnad med inte åtgärdad behöver en plats tills den är färdigfixad och sedan kommer in i arkivpärmen. Tvätten som är smutsig behöver en plats att sorteras på och förvaras tills tvätt-tiden kommer.

Jag undrar alltid över de som förordar ett hem utan mellanstationer. Tömmer de alltid diskmaskinen direkt när den är klar så ny, smutsig disk kan ställas rakt in? Och uppstår det aldrig någon disk hos dem medan diskmaskinen går? Har de bara en sorts tvätt (typ 60°) så de kan lägga den rakt in i tvättmaskinen och sedan bara trycka igång när den är full? Jag fattar inte. Men okej, det var inte dem detta skulle handla om utan oss!

Vi har en hel mass med mellanstationer och den stora utmaningen är inte att de måste finnas (för de måste de) utan att få dem att fungera och inte klägga igen alldeles.

Återvinningen har vi i ett skåp i köket. Den är så omfattande att ett helt skåp är dedikerat återvinning, pant och farligt avfall. Vi försöker ta med en påse varje gång vi ska ut och inte har ett barn att bära på men ärligt talat är det ju inte så ofta som det händer så där är ofta fullt.

img_20170125_212608

Fullt – som alltid!

Tvätten sorteras efter temperatur och färg i en kista i sovrummet, och nu på senaste, också i en påse i badrummet. Där uppstår mycket 60° tvätt i form av barnkläder, tvättlappar och handdukar och jag har tröttnat på att bära tvätt mellan badrummet och sovrummet. Lösningen blev en extra tvättpåse. Den gjorde också att 60°-påsen i sovrummet inte längre svämmar över innan tvättiden kommer.

Den smutsiga disken som inte får plats i maskinen står helt enkelt på diskbänken och väntar på sin tur. Som i andra familjer antar jag.

img_20170125_212544

Klädåtervinningskassen i klädkammaren 

I klädkammaren har vi många olika mellanstationer. Det är dels påsen med saker som ska till vinden. I den hamnar urväxta barnkläder som ska sparas till nästa barn. Julpynt vi trodde vi packat ner men hittade bakom soffan när vi storstädade. Om något annat ska till vinden hamnar det ju också där men just nu är det mest barnkläder. Sen är det tre påsar med utsorterade prylar och kläder och textilier. En med saker det verkar lönt att försöka sälja, antingen på kommission, Tradera, Blocket eller Facebook. En med saker som ska till Myrorna och den sista är med kläder och textil som är trasigt eller dåligt så det inte går att varken sälja eller skänka utan som ska återvinnas. Just nu står där också en låda med mina gravidkläder som jag ska försöka sälja.

img_20170125_212531

Och visst blir jag smått tokig på alla grejer som är på väg någonstans, men som ändå står kvar i evighet. Visst hade det varit skönt att bara få allt gjort en gång för alla! Fast det går ju inte. Det är lite det som är grejen med sådana saker. De kommer alltid nya. Man blir aldrig klar. Jag kan gå iväg med hur många kassar som helst, de kommer ändå finnas nya efter ett tag.

Jag jobbar därför med att förbättra systemet, eftersom jag måste ha det kan det lika gärna fungera optimalt. En nyckel till framgång är att planera in tid för när man ska gå iväg med återvinningen/farligt avfall etc. Farligt avfall-bilen kommer med jämna mellanrum hit och då är det egentligen bara att boka in och göra. Borde vara lätt. Ett tag åkte min pappa alltid iväg med återvinningen samtidigt som han veckohandlade. Då blev det ju gjort en gång i veckan och hann aldrig bli överfullt. Det var innan de fick återvinning i området (de var alltså tvungna att åka en bit för att återvinna) även jag upplever att vi är sämre på att sköta återvinningen nu när vi har den rakt utanför dörren istället för ett par kilometer bort som vi hade innan. Konstigt egentligen.

Diskmaskinen tömmer jag på morgonen medan gröten kokar. (Eller min sambo innan han lägger sig) Då kan frukostdisken gå rätt ner i maskinen och där ryms även middagsdisken på kvällen. Så går maskinen efter middagen nästan varje dag. Tvätten sorteras direkt, som jag skrev, och de plagg som ska ha tvättpåse får det direkt, innan de går ner i kassen för rätt temperatur. Postsystemet har brakat ihop igen så det måste vi se över. Likaså säljes-kassen. Där har det inte varit mycket aktivitet de senaste månaderna.

Hur gör ni med mellanstationer?

 

Rensa ut – förrådet

Det går så långsamt så långsamt här på upploppet. Detta är ju faktiskt den sista resningsveckan i boken och sedan är jag klar! Det återstår en sammanfattning och utvärdering av något slag men sedan måste jag hitta på något nytt tema att ägna året åt. Det var ju meningen att Rensa ut – och lev lättare skulle blivit klar till årsskiften, istället är vi inne på sista veckan i januari. Nåja, det är ju ganska nära målet.

Så för att toppa rensningen är det då dags för rensningarnas rensningar. Nämligen förrådet. Eller förrådEN om man har fler. Vi har faktiskt två. Ett i källaren där det nästan inte finns någonting. Vi måste dock ha kvar det eftersom våra barnvagnar står där, vi kan inte gärna bumpa upp dem till vinden varje gång vi använt dem. Anledningen till att vi väljer att ha resten av våra saker på vinden är att vår källare drabbats av både översvämning och avloppsläck de senaste åren. Då blir ju allt ändå förstört. Och saneringen efter pälsängrarna verkar plötsligt som en baggis i jämförelse med avloppsvatten… Det positiva med dessa läckor och ohyror är att jag varje gång tänker: man ska inte förvara saker bara för att de kan vara bra att ha, det är inte värt att sanera varje gång. Så jag blir mer och mer motiverad till att tömma förråden och bara ha kvar det allra nödvändigaste. Sedan kanske steget från tanke till handling varit lite långt men tanken finns i alla fall!

Inför denna rensningen tänkte jag prova en ny strategi. Jag skriver en lista på vilka saker jag tycker det är rimligt att förvara i våra förråd, utan att gå och kolla i dem alltså. Sedan checkar jag av mot listan och de saker som inte är med överväger jag att göra mig av med. Om jag inte kommer ihåg dem (och därmed skriver dem på listan) är de kanske inte så viktiga.

Här kommer mina listor:

Källaren:

  • 2 x Barnvagn
  • Bobbycar
  • Springcykel
  • Kasse med sandleksaker
  • Bärplockare
  • Stor kratta och håv
  • Cykelkorg
  • 2 x Pulka

Vinden:

  • Flyttlådor och bananlådor
  • Extramadrassen
  • Stora originalförpackningarna vi bestämde oss för att spara
  • Jul-lådan
  • Ett litet bord
  • Lådor med barnkläder i väntan på att växas i
  • Hoppgungan
  • Delar till Stokke sleepy, mellanstorleken
  • En låda med tavlor
  • Sovsäck

Dessa saker kan jag tycka att det är rimligt att förvara i ett förråd. Vi behöver dem, fast inte just nu och därför kan de stå undanställda. Alla barngrejer ska ut efter att Lilla hjärtat haft dem men det förrådet kommer väl hela tiden fyllas på eftersom Hjärtegrynet växer ur sina kläder. Extramadrassen kommer ju fram med jämna mellanrum men eftersom den är så stor vill vi inte gärna ha den nere i lägenheten. Tavellådan gräver vi i ibland när vi vill sätta upp något nytt eller byta ut något. Bordet hör till ett set med stolar som vi använder. Sovsäcken är det vi använder minst. Kanske hade vi kunnat göra oss av med den.

Nästa steg är att gå upp (och ner) och kontrollera att det inte är massa annat skräp i förråden.

img_20170124_150716

I källaren gick det bra. Slängde en kasse med trasiga papper i (?) och konstaterade att den andra pulkan nog är på vinden. (den flyttade jag ner senare) Ena vagnen står i trappen just nu pga arbete i källaren. Två grejer jag glömt stod här: zinkplattan bakom vagnen som hör till ett planteringsbord vi har på balkongen (tog bort den en dag när den blåst ner och jag tänkte att det verkade livsfarligt) och en kasse med gamla balkonggrejer. Dem ska jag antingen sätta upp igen till våren eller skänka.

img_20170124_183255

På vinden var det lite mer grejer. Först i bild syns min kista med minnesgrejer (överfull) och under den är min sambos. Egentligen hade jag velat möblera med dessa i lägenheten men just nu är det lite många kistor här. Jag är inte helt säker på att det är helt okej att ha så där mycket i nostalgilådan men det är ett eget projekt.

Tavellådan visade sig vara två lådor. Den ena syns i bild ovanpå skänken. Skänken skulle jag ju skänka (haha) bort under möbelrensningsveckan men fick inget napp. Ska prova igen.

img_20170124_183206

Min sambos gamla micro hittade jag och lyckades övertala honom om att vi ska sälja. ÄNTLIGEN! Den var tydligen väldans bra den där micron. Dock tror jag inte vi blir rika på en 15 år gammal micro…

Här ser man den andra tavellådan samt delar till Stokkesängen.

img_20170124_183226

Längst in hittade jag två mangelkorgar. Har alltid tyckt de var fina men vet inte vad jag ska ha dem till just nu. Någon som har en bra idé? Vi hade hjärtegrynets gosedjur i en ett tag men det blev så dammigt.

En extra barnmadrass fanns också, de följde med sängen vi köpte på blocket. Vi har bytt till en ekomadrass så denna är över. Planen är att sälja den tillsammans med sängen om ett par år. Men det verkar ju så långt att vänta. Kanske jag säljer den redan snart… En kontorsstol jag tänkt klä om men aldrig kommit till skott hittade jag också. Om föreningen hinner beställa en container innan jag klätt om den åker den nog med där.

img_20170124_183155

På hyllorna var det bra ordning. Originalförpackningar högst upp. Barnkläder, sovsäck och frysväska i mitten och fåtölj, jullåda, mer barnkläder och mer originalförpackningar längst ner.

Frysväskan och fåtöljen hade jag glömt. Frysväskan använder vi ibland, ett par gånger per år kanske. Lite för sällan tycker jag men lagom tycker min sambo. Den blir kvar. Fåtöljen gillar jag jättemycket men den behövs verkligen kläs om. Det är dock för svårt för mig att göra själv så jag måste lämna den till en tapetsör och har inte kommit till skott än.

Min sambo hade också en del grejer på vinden jag inte hade koll på. Tennsoldater, dataspel osv. Dem får han ordna med själv.

Några grejer hör till lägenheten och vi bör ha kvar dem till en försäljning. Det finns bland annat en dörr, ett par lister och extra luckor till köket.

Några filtar och tyger som hjärtegrynet vill bygga koja av tog vi ner och tänkte börja använda. En gammal eltandborste gick till elåtervinning.

Det var allt! En ganska lindring förrådsrensning ändå.

Vad har ni i era förråd?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Blogginlägg jag minns – 2016

Å, så många bloggar jag läst det gångna året! Det måste vara ett slags rekordår tror jag med mängden blogginlägg jag konsumerat. Och så många nya jag börjat följa! Några har slutat skriva men jag tror ändå att så här många bloggare som jag följer nu, har jag aldrig följt tidigare. Det börjar bli dags att uppdatera listan över vilka jag följer inser jag men först ska jag tipsa om några inlägg jag läst 2016 som jag fortfarande tänker på. Det blir ingen topplista eller något heltäckande tvärsnitt utan bara de inlägg som av olika anledningar stannat med mig.

Det första lästipset handlar om skillnaden mellan kausalitet och korrelation. Något som jag tror att man ibland behöver bli påmind om, särskilt om man ska kunna faktagranska media och förstå ny forskning. Ninette skriver ett oerhört bra inlägg om detta och förklarar så man både förstår ordentligt och ändå inte känner sig korkad. Detta inlägg har jag tänkt på nästan varje dag sedan jag läste det!

Petra Kratz Lindgren, som skriver den utmärkta bloggen En annan du, har otroligt många bra inlägg i sitt arkiv. Ett som jag ofta tänkt på det senaste är detta om mysiga familjemiddagar. Vi har inga regler om att man måste sitta med en viss tid, fråga om lov innan man går från bordet eller ens att man måste tacka för maten. Inte heller några föreställningar om att alla ska äta tillsammans och det ska vara trevligt. Vi dukar alltid ordentligt och lagar middag varje dag, sedan är alla välkomna att äta så mycket eller lite hen själv vill och sitta kvar så länge hen vill. Detta slutar oftast med att hjärtegrynet går från bordet när han ätit klart och sambon och jag sitter kvar och äter och pratar ifred (med lillahjärtat i famnen nu då) Det var skönt att läsa hos Petra att inte vi är ociviliserade vildar som låter vårt barn gå från bordet och inte drillar honom i att säga tack och äta fint. Ibland kan det kännas så när jag hör hur andra gör vid matbordet med barnen.

Pernilla Johansson på Ekoenkelt skrev ett inlägg i somras om att en hållbar livsstil måste vara hållbar för en personligen och hållbar i längden. Det finns så många olika perspektiv på hållbarhet och det är lätt att man tappar bort ett par på vägen när man bara är fokuserad på att köpa ekologiskt och fairtrade.

Jenny som är Ekomammaistan löste sitt barns födelsedags önskning så fint med virkad My little Ponny tycker jag. Tänker på detta varje gång jag ser hjärtegrynets förskolans hemska plastdjur…

Två nya favoriter i blogglistan är Onkel Toms stuga och Martina Johansson. De har båda en uppsjö bra inlägg att läsa igenom och deras arkiv är värda att surfa runt i lite.

Onkel Toms stuga skriver vardagskritiskt om konsumtion, privatekonomi och frihet från både arbete och sociala regler. Många av hans inlägg är otroligt tänkvärda och även om jag inte alltid håller med får han mig att ifrågasätta och motivera varför jag gör vissa val. Det känns väldigt nyttigt att tänka efter på detta sätt och inte bara följa med i strömmen. Särskilt fick jag tänka till om våra barnförsäkringar. Vi har kvar dem än så länge kan jag avslöja.

Martina Johansson skriver om biohacking, ketogen kost och hormoner. Innan har jag varit väldigt skeptisk till alla former av ketogen kost men efter att ha läst lite hos henne märker jag att mitt motstånd minskat. Jag har inte kunnat så mycket om det innan utan bara gått på nått snack i media om att det är dåligt tror jag. Hur som helst är det intressant att lära sig mer om ett nytt ämne även om jag inte kommer börja leva på fettkaffe och avokadoolja. Hon skrev ett inlägg som handlar om PMS och vad man kan göra för att minska besvären. Av någon anledning har det där diagrammet med östrogendippen fastnat i mitt minne. Även fast min PMS aldrig varit till jättestort besvär förstår jag nu, bara genom att titta på den bilden, att det självklart är kan ge stora problem!

Mia på Baking Babies gör ett otroligt viktigt jobb när hon bloggar om kvinnohälsa och bäckenbotten. Ett inlägg jag verkligen tar med mig från 2016 är det om bärandets ergonomi. De senaste 3,5 månaderna har jag haft ett bärredskap på mig i princip hela dagen och bärande har blivit en stor del i min vardag. Jag är glad att jag hunnit läsa så mycket som Mia skrivit innan min förlossning så jag var ordentligt insatt i exempelvis bäckenbottenåterhämtning.

Under året fin Elsa Billgren sitt första barn. Hennes förlossningsberättelse kände jag igen mig mycket i. Särskilt i det där att det inte var någon urkraft som tog över utan man fick bannemig göra jobbet själv. Inför min egen förlossning läste jag massor om hur andra hade haft det för att vara ännu mer förberedd denna gång.

Säkert har jag glömt bort massvis med bra och tänkvärda inlägg, har du något tips så kommentera gärna!

 

Sociala medier och medveten närvaro

De senaste veckorna har mina flöden i bloglovin, instagram, facebook och diverse andra sociala medier översvämmats av nyårslöften om att dra ner på skärmtiden, uppmaningar att ta vara på julen utan kameralins och små utläggningar om varför man valt att logga ut och koppla ner. Något sådant kommer ni inte få se från mig.

Jag kommer inte lova att vara mer i nuet, aktivt se mina barn eller sluta scrolla på facebook. Inte heller kommer någon bas-station för vilande mobiler införas här hemma, datorn kommer inte stängas av kl 22 varje kväll och skärmtiden kommer inte begränsas för att mer tid ska spenderas med att se varandra djupt i ögonen. Jag är trött på att fånga alla dagar och vara närvarande i nuet. Jag är trött på att behöva känna mig som en dålig förälder eller människa om jag tittar på min telefon en minut när jag samtidigt tar fart på hjärtegrynets gunga. Jag är oändligt trött på att caféer och restauranger har små skyltar där det står: ”no wifi, catch the moment” eller andra liknande plattityder.

Sociala medier är inte av ondo och gör oss inte mindre benägna att prata med varandra, de är ju SOCIALA! Ärligt talat blev jag jätteglad av att se mina vänners små julaftonsbilder där de önskar god jul och allt gott. Jag tycker det är kul varje gång någon är så nöjd och tillfreds med sig själv att de lägger upp en selfie. Jag vill gärna se bilder och läsa statusar om hur mina vänner mår, vad de gör, vad de tänker på.

Att tillbringa julen på sociala medier måste ju vara så mycket bättre än att tillbringa julen ensam! Jag kan inte förstå vad det är som är så himla dåligt med att uppdatera sin instagram på självaste julafton. Hade det varit ett pappersjulkort som ankommit på dopparedagen hade ju ingen upprört sig över att det öppnades och lästes trots julfriden.

Och är det bara jag eller är det inte otroligt ironiskt att just sagda sociala medier som de utloggade vill undvika innehåller så många förklaringar till varför hen inte är där? Hade det inte varit bättre att bara logga ut istället för att spendera extra tid inloggad med att förklara varför man hellre vill vara utloggad?

Jag förstår problemet när någon istället för att svara på tilltal försvinner bort i sin telefon. Eller när en förälder tar med sitt barn till öppna förskolan i tron att där ska finnas passning så hen kan surfa ifred. Men är det faktiskt de sociala medierna som är problemet här? Hade inte problemet varit lika stort om föräldern läste en bok och blev uppslukad av den?

Jag blir ju också sur om någon istället för att prata med mig väljer att titta i sin telefon men jag hade blivit lika sur om det var en bok eller tidning som stal uppmärksamheten.

Jag kommer inte försöka fånga fler dagar 2017 än nödvändigt. Många dagar är inte värda att fånga och de som är extra minnesvärda kommer bli fångade oavsett om jag försöker eller inte. Jag vägrar låta ännu ett vardagsmåste bidra till stressnivån. Och de dagar jag inte har möjlighet att träffa mina vänner IRL (de dagarna är ändå ganska många i bebis/vabb/sjukdomstider) vill jag väldigt gärna träffa dem online.

Detta kanske låter som att jag spenderar all min tid uppkopplad med scrollfingret redo men vet ni vad, jag behöver inte förklara eller försvara mitt telefon- och dataanvändande. Jag behöver inte ursäkta det inför någon. Kanske är det just det som är själva poängen. Jag kan själv bestämma vilka dagar jag vill fånga och vilka jag helst sluppit totalt. Jag kan själv avgöra när det är dags att logga ut. Jag behöver inga små skyltar och visdomsord upptryckta i ansiktet.

Rensa ut – tavlor

img_20170109_110619

Min favorittavla hemma hos oss.

2016 är slut och så borde även mitt rensningsår vara. Nu blev det ju inte riktigt så eftersom jag missat ett par veckor. Två uppdrag har jag därför kvar innan jag ska summera och sammanfatta och se hur rensningarna har stått sig.

Den här veckan är det därför dags för tavlor och andra väggprydnader.

När vi just flyttat in i vår lägenhet hade vi knappt några tavlor på väggarna alls. Ingen av oss ägde särskilt många tavlor och de vi väl hade var mest nödlösningar som ingen gillade. Så vi brydde oss inte om att ens sätta upp dem. Men vi gillar båda två tavlor och tycker inte att det räcker med endast snygga tapeter. Vår lägenhet har dessutom väldigt stora rum, så stora att de rymmer flera funktioner allihop. Då kan tavlor i olika grupperingar bli som rumsavdelare som markerar gränsen mellan de olika funktionerna. Exempelvis har vi i vardagsrummet en stor tavla över soffan och en grupp småtavlor över skrivbordet. Det gör att rummet känns mer som två rum med olika funktion tycker vi.

Vi har både pråliga oljemålningar med guldramar, inramade planscher eller vykort och fotokonst. Jag tycker inte det är så noga att allt ska se enhetligt ut utan blandar gärna hej vilt allt möjligt jag tycker är fint. I sovrummet har jag satt upp ett fint vykort med häftmassa på sidan av garderoben. Det tycker jag räcker fint för att förgylla en annars tråkig garderobssida.

I hallen har vi alltid en väggkalender med bilder från förra året. Min sambo har som tradition att göra en under januaris första dagar, då passar vi samtidigt på att titta lite på bilderna från året och tänka på vad vi gjort. Den gamla kalendern sparar jag för mina scrapbooking projekt, perfekt sätt att få billiga förstoringar. Eftersom årets kalender inte kommit än är hallen lite kal än så länge men några saker sitter där på väggen:

img_20170109_110759

Vår souvenirhylla med ett foto och en pryl från varje ställe vi semestrat på och en tiger gjord av en krukskärva under. Den gröna avlånga tavlan har jag köpt i Salvador i Brasilien för tio år sedan. Den sitter bara uppe med häftmassa vilket inte är optimalt. Våra väggar är så otroligt mjuka att det alltid är ett projekt att sätta upp något som involverar slagborr, plugg, plastfix och diverse tids- och energikrävande åtgärder. Häftmassa funkar ju direkt så att säga.

Över hjärtegrynets säng hänger en annan favorit:

img_20170109_110642

Denna plansch kommer från ett konstmuseum i Danmark och jag köpte den för massa år sedan med planen att ha den i mitt barns rum i framtiden. Ramen är en enkel från Ikea.

Efter att ha gått en vända och tittat på alla våra väggprydnader har vi bestämt att inte ta ner något. Dock finns det en låda på vinden som innehåller tavlor. Bland dem borde jag rensa lite mer. Ingen blir ju glad av en låda med oupphängda, otittade tavlor som bara står.

Allt som allt tycker jag att tavlor är trevligt och tillför mycket till ett rum och känslan där. Alla våra olika tavlor påminner oss om tillfället när vi köpte dem (mest på resor) personen som målat/fotat dem eller vem vi fått dem av.

Vad har ni för slags tavlor hemma?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

 

Vattkoppor, vaccin och smittpartyn

Vårt jullov förflöt i en dimma av vattkoppor och sjukdomar. Över jul var det hjärtegrynet som hade, stackars barn, han var prickig över hela kroppen och var väldigt medtagen och dålig. Den senaste veckan är det lilla hjärtat (som ju fortfarande bara är 3 månader, trodde inte ens de kunde få det så tidigt om mamman haft!) som varit sjuk. Vi föräldrar har ju kämpat på med de vanliga vabbgöromålen. Trösta gråtande barn, mäta feber, ge lite alvedon, ringa 1177 och fråga om råd, googla som galningar, försöka hitta något barnet vill äta, vagga, vyssa, bada, fixa. Ja ni vet, allt det där.

När hjärtegrynet var som sämst, och i princip bara gick upp för att byta säng att ligga utslagen och stirra framför sig i, tänkte jag på detta att det är bättre att ha alla sjukdomar när man är liten. Hur kan vi vuxna egentligen veta att barnet lider mindre är hen gjort i vuxen ålder? Hur kan man säga att det är bättre att ha sjukdomarna när man är barn bara för att man inte minns dem sedan? Gör frånvaron av minnet att smärtan totalt sett är mindre? När jag tittade på min helprickiga son som vred sig i sitt kliande skinn tänkte jag att vi har fel. Kanske är sjukdomsförloppet kortare. Kanske är risken för komplikationer lägre. Men smärtan och lidandet, den kan vi inte säga något om! Barnet kan inte uttrycka sin smärta på samma sätt som vuxna och klagar inte på samma sätt. Bara för att hen står ut betyder det dock inte att hen inte har lika ont och är lika besvärad som om hen varit äldre!

Vi har fått två förfrågningar om att smitta ner andra barn som ju ”ändå ska ha det förr eller senare” med flit. Att de ska komma hit och leka med avsikt att få vattkoppor. Alltså att ha ett smittparty.

Alla föräldrar väljer ju som de vill för sina barn men efter att ha sett detta på nära håll är jag starkt emot. Jag kan aldrig tycka att det är en bra idé att medvetet ge sitt barn en sjukdom för att timingen är bra nu. Eller att se det som man gör dem en tjänst genom att låta dem vara sjuka tidigt i livet. Med vattkoppor är det dessutom en fråga om att man för vidare smittan till andra som inte velat ha nått smittparty. Man smittar även ett par dagar innan sjukdomen bryter ut och inkubationstiden är lång. Så efter man varit på sitt smittparty, ska man då ha barnet hemma i de 2 – 3 veckor det tar innan sjukdomen börjar. Och sedan ytterliggare 2 – 3 veckor när barnet är sjukt? Nej, det kommer ju ingen ha. Barnet kommer vara på förskolan och i sina vanliga aktiviter tills sjukdomen visar sig och då är redan hela avdelningen utsatt för smittan. Kanske finns det där ett syskon till en liten bebis som blir smittad. Vattkoppor på 3månaders bebis kan jag inte rekommendera någon.

Hade inte mina barn fått detta redan nu hade jag undvikit smittan så gott det gick och sedan vaccinerat dem när de kom upp i skolåldern.

Vad beträffar smittpartyna blev det ett ofrivilligt eftersom lilla hjärtats koppor upptäcktes när vi redan var med familjen som ville bli smittade. Än har deras barn inte visar symptom men så har inte inkubationstiden gått än. Det andra sa vi nej till eftersom hjärtegrynet var för trött för att orka följa med.

Jag inser att detta kan vara ett vattendelarämne men hör såklart gärna era åsikter i saken ändå!