Vad man kan förvänta sig av en 4-åring

Idag när jag hämtade på förskolan var hjärtegrynet inte riktigt redo att bli hämtad. Jag satt i köket och väntade och under tiden utspelade sig följande lilla scen. För enkelhetens skull har jag gett personerna i episoden figurerade namn.

I rummet sitter 4-åringen Sven och fipplar med en Ipad. Han är av det rastlösa slaget och skuttar ibland omkring lite innan han fortsätter fippla. En annan 4-åring, Jack, hoppas på att Ipaden snart ska vara ledig och bevakar Sven noga. Jack är ett sånt barn som ser ALLT. Så fort jag kommer in genom dörren springer han och säger till mitt hjärtegryn att MAMMA KOMMIT! Alltså varje dag. Alltid. Inget som händer inom förskolans grindar ungår Jack. Man kan fråga honom om vart vilken ungen som helst är, han har koll. Även på alla barns gosedjur, snuttar, filtar, kläder. Ja, ni förstår, han har KOLL.

Pedagogen Britta sitter vid andra bordet med mig och berättar lite om vad som hänt under dagen. Pedagogen Emma går fram och tillbaka och grejar med olika saker, ibland i köket, ibland i hallen. Britta och Emma diskuterar ett par lådor de sett stående i hallen och undrar om det är de nya leksakerna som de beställt. Jack tittar nyfiket upp. Sven märker inget.

Efter lite dividerande bestämmer de att Emma ska gå och kolla om det är leksakerna och i så fall hämta lådorna. Hon går ut.

Jack börjar springa fram och tillbaka mellan dörren och Sven med Ipaden för att både kunna ha koll på spännande leksaksleveranser och eventuell ledig Ipad.

När Sven säger: Neeej, den funkar inte! Kan inte Jack låta bli att trycka en gång till åt Sven (då funkar spelet igen) men Sven blir genast arg och skriker att JACK TRYCKTE FAST JAG SPELADE! Och Britta börjar med en liten harang om vems tur och om inte du kan låta bli så får du inte och så vidare.

Emma kommer med en jättestor brun låda med öppet lock och ställer in den på bordet, vänder sig om och går ut igen med orden: Det var våra leksaker! Jack hoppar, vig som en gasell, upp på en stol, själaglad över den spännande lådan och börjar peta på förpackningsmaterialet som sticker upp: Titta, titta! Sven tittar upp och på en sekund har han glömt Ipaden och hoppat upp på bordet och börjat peta han med.

Britta blir arg och börjar skälla på Jack och Sven som ju ”inte får stå på bordet” ”inte öppna någon annans paket” ”måste vänta tills Emma kommer tillbaka igen” ”inte rotar du väl i andras påsar när de har handlat” ”om ni inte kan låta bli blir det ingen Ipad”. Barna lugnar sig i ca 15 sekunder för sen kommer Emma med EN TILL LÅDA och ställer den bredvid. Frestelsen blir för stor igen och så börjar allt om.

Jag satt mest bredvid och gapade. Jag menar, är det verkligen rimligt att tänka sig att en 4-åring som VET att lådan innehåller avdelningens nya leksaker ska kunna låta bli en låda som lämnats öppnad på bordet på hans förskola? Jag tycker inte det. Hade detta hänt hemma hos oss hade hjärtegrynet SÅ KLART velat vara med och öppna paketet och det hade inte varit tal om att vänta och ”det är inte till dig” eller liknande. Jag tror inte att de två pojkarna ville busa eller hitta på djävulskap, de var bara nyfikna. Och Jack som ser och vet allt, han hade full koll på att lådan var full av leksaker. Hur var det tänkt att han skulle kunna låta bli?

Jag tror att man bör tänka till om vad det är rimligt att begära av ett barn som just fyllt 4 år. Ibland är det så klart svårt, man kanske tänker till efteråt. Och i min bedömning är detta för svårt för dem. Britta förväntade sig för mycket och eftersom pojkarna inte klarade att leva upp till hennes höga mål fick de istället skäll. Helt oförtjänt och till ingens nytta enligt mig.

Vad tycker ni? Var Britta för hård eller är det jag som förväntar mig för lite?

Annonser

6 thoughts on “Vad man kan förvänta sig av en 4-åring

  1. Brita skulle ta de nya kartongerna, samla barnen och gemensamt plocka ur det som fanns i. En fyraåring är bara nyfiken och kan såklart inte låta bli en låda med nykomna saker.
    Men det största felet i alltihop är att en 4-åring sitter och spelar spel på en i-pad …. skrämmande. Det blir till att söka medlemskort i framtiden i Gamnackarnas förening.

  2. Håller med om att lådorna antingen skulle packats upp enskilt eller med alla barn som vill vara med. Konstigt att de inte tänkte på det. Antagligen var de lika nyfikna som barnen och hon blev avis när barnen fick titta först.
    Men en sak förstår jag, och det är hennes reaktion på att ett barn var på bordet. Det känns både osäkert och ohygieniskt. Men man kan ju reagera på olika sätt.

  3. Alltså jag håller helt med. För mig känns det helt fel att ställa fram en spännande kartong på bordet framför två nyfikna fyraåringar, och förvänta sig att de ska kunna låta den vara. Och om jag får säga något extra – alltså att hota med att ”då blir det ingen ipad” låter som något som jag kan säga hemma (och ha dåligt samvete över att jag hotar) och inte av en utbildad(?) pedagog på en förskola.

  4. Så klart skulle de inte stå på bordet men det var enda sättet för dem att kunna se. Jag tänker att här borde de vuxna tagit på sig ansvaret själva och medgett att det var deras fel att barnen gjorde fel (som stod på bordet)

  5. Eller hur! Tyckte också det kändes ytterst märkligt! Har dock full respekt för våra pedagoger annars men antar att alla kan ha svaga stunder när det blir fel…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s