Är vi så alternativa?

Ibland när jag umgås mycket med andra likasinnade tänker jag att vår livsstil är som de flestas. Att det är norm att äta eko, återvinna allt man kan, plocka upp sitt skräp, försöka minska avfallet, inte köra bil i onödan, låta barnen ha kläder i alla färger och inte bara könade och så vidare.

Men så kommer jag i något annat sammanhang. Kanske jobbet, BVCs föräldragrupp, vår bostadsrättsförening eller bara av att jag vidgar mina bloggvyer lite. Och så blir jag nästan förundrad över hur alternativa vi plötsligt verkar. Hur långt ifrån många andras inställning vi är. Så undrar jag: Hur alternativa är vi egentligen?

Det tog bara ett par minuter efter att jag kommit in på föräldraträffen hos BVC (med bebisen i sjal, ingen skötväska och säkert nått mer hippieaktigt som tryckte ned mig i facket direkt) innan jag fick stämpeln som hon med de alternativa idéerna. Nu kommer de andra mammorna och frågar om BLW, EC, tygblöjor, samsovning, sjalar, selar, plastfri förvaring och liknande ”alternativa” metoder och prylar. Vi är 12 mammor i gruppen. Ingen annan håller på med något av det ovan nämnda. Några har en sele ibland. Någon sov med bebisen de första veckorna. Men det är liksom allt. När jag säger att vårt lilla hjärta börjat äta själv och hon förser sig från min tallrik med vad hon önskar får jag noll medhåll. Tydligen ska man inte göra så. Även BVC sköterskan läxade upp mig.

På mitt förra jobb diskuterade vi återvinning. Många hämtade mat på lunchen och då blir det väldigt mycket återvinning av alla boxar och förpackningar. Inget av detta sorterades dock. När jag ville utöka återvinningen så blev jag bemött med häpna miner och kommentarer som: ”men vi sorterar ju redan. Man får inte slänga farligt avfall i containern!” Suck, tänkte jag bara. Jag orkade inte ens fortsätta eftersom uppförsbacken kändes helt omöjlig.

Här i vår bostadsrättsförening är det jag som är miljöansvarig (alltså för sopor, sortering och dylikt) det innebär också att jag (rätt ofta faktiskt) står med en kratta och förfasas över vad folk slänger i sopnedkastet medan jag drar loss markiser, långa pinnar, osorterade hämtmatkassar, sovsäckar och skor som fastnat och blockerar allt. Jag avslutar med att skicka informativa mail utan fördömanden till alla medlemmar men har hittills bara fått göra om processen efter några månader. Hur kan det fortfarande inte var norm att återvinna?

Jag klär gärna min bebis i body och strumpbyxor och en mamma kom och tyckte det var sååå gulligt! Det var bara så synd att hon ju inte kunde ha strumpbyxor på sin pojkbebis. För ”det går ju inte”. VA?

Kommunen har lagt nya gummimattor under två av våra närmsta gungställningar. De stank rejält av kemikalier de första månaderna. Så mycket att jag undvek att gå till de lekplatserna alls för att jag inte stod ut. Så klart oroar jag mig för vad de där kemikalierna gör med mina barns hälsa på lång sikt när de finns på ytor de leker på. Inga andra barn gungade heller där när det luktade så, så alternativ var jag väl inte som tyckte den nya mattan var pest? Men så läste jag ett blogginlägg där författaren idiotförklarade föräldrar som oroar sig för nämnda gummimattor. Delvis påhejad av sin läsarskara. Är det verkligen foliehattvarning och faktaresistens att tycka att gummimatta som standard på lekplatser är problematiskt?

Ibland gör detta att jag känner mig rejält konstig och utanför. Men så tänker jag att det är ju genom att jag fortsätter vara med i sammanhang där jag är ovanlig som alla dessa förträffliga (enligt oss då) idéer sprids och får fäste. Som de BLIR vanliga.

Frågan är väl bara hur länge man orkar vara konstigt och alternativ.

Annonser

8 thoughts on “Är vi så alternativa?

  1. Hej!
    Tycker inte du verkar särskilt alternativ, utan snarare engagerad och förnuftig. Jag gör själv mycket av det du säger (utan att förmodligen någonsin ha klassts som det minsta alternativ), men ibland står bekvämlighet eller ekonomi ivägen.
    Blir ofta förvånad av okunskapen och oviljan hos människor i min närhet som knappt sopsorterar. Mest frustrerad blir jag över grannar som lämnar elektiska prylar och otympligt avfall brevid våra insamlingskärl för att de inte får plats att slängas eller för att de inte vet var det ska återvinnas. Jag förstår inte vem de tänker sig ska komma och städa upp efter dem.
    Och människor som kastar fimpar på gatan gör mig också ledsen. Trots att normen nu säger att det inte är okej att kasta skräp på marken så finns det tydligen ett undantag för fimpar?

  2. Tack Malin!
    Härligt att höra att jag verkar förnuftig, det har jag alltid velat verka som 🙂

    Håller helt med dig om irritationen när folk inte verkar bry sig. Som att det finns någon som har betalt för att fixa deras skräp. Så funkar det ju inte! Önskar att gemene man hade sett det mer som sitt ansvar att göra sig av med prylarna än sin rättighet att kunna slänga dem lätt.

  3. Jag har läst din blogg ganska länge men inte kommenterat (tror jag), tack för en jättebra blogg!

    Vi gör nog kanske ungefär 80% av vad det ni gör, både när det gäller miljö men också tex föräldraskap och liknande. Men jag förstår vad du menar med att man känner sig alternativ. Jag får ofta en lite plötslig insikt när jag märker att; nej, alla har inte koll på textilåtervinning, eller nej, alla försöker inte minska plasten hemma i leksaker, eller nej, alla tycker inte att det är helt naturligt att 4-åringen sover i vårt sovrum i sin säng och att vi planerar att göra likadant med bebis. Framförallt många i vår geografiska/fysiska/släktmässiga närhet, så därför är jag så himla glad att bloggar som din finns!

  4. Åh, jag vet precis!. Den där konstiga tystnaden som uppstår i vissa sammanhang som gör att man förstår att nähepp, det där var tydligen inte självklart och inte ens tänkbart. Ofta i lunchrummet på min välanpassade och konventionella arbetsplats. Sälja/skänka användbara grejer istället för att slänga dem i soporna tex? ÄVEN om det är lite jobbigare. Nä, det går inte. Välja att leva utan bil? Nä, det går inte. Att vid ett enstaka tillfälle åka tåg istället för bil, även om det är lite jobbigare – nä, herregud. Samsova? Vaförnåt? Köpstopp? Men det går ju inte!?

    Men också med vissa vänner, när man inser att de inte alls har förstått vidden av den förändring av vårt samhälle som pågår och vi står inför iom klimatförändringarna – men det är man själv som hamnar i kategorin ”har ingen koll”, mystiskt nog.

    Då är det skönt att bo på ett ställe där sådana saker tas för självklara av många – men chocken när man ibland irrar sig in i konventionella miljöer alltså!

  5. Känner igen mig i dina resonemang. Minns min grupp på bvc där jag var den enda som gjorde egen barnmat. Jag har nog alltid haft svårt att känna mig hemma i sådana sammahang för det har alltid varit något som gjort att jag stuckit ut.

    Jag har nog ”skyddat” mig lite pga uppgås numera med folk som om de inte är helt likasinnade åtminstone inte är emot den typ av livsstil som vi har.

  6. Å tack Susanna!
    Jag känner också så, utan bloggar för inspiration och stöd i mina åsikter hade jag inte orkat stå emot den massiva våg av motstånd jag ibland möter.
    Det är svårt att hålla fast vid sin övertygelse om andra kämpar emot och ingen verkar göra eller tycka lika.
    Jag var så lättad när jag hittade bloggar som exempelvis ekomammaistan som ju är väldigt ambitiös men samtidigt inte har flyttat ut i en stuga på landet med egna höns och hela rasket. Att det går att göra mycket utan att behöva ge upp hela sin livsstil.

  7. Eller hur Minna! Särskilt det där du skrev om att det är man själv som har noll koll. Hur går det egentligen till att jag sitter där, påläst och allt, och ändå känns det som att det är JAG som borde gå hem och göra läxan?! Fast den jag diskuterar med inte fattat att plast i maten är dåligt och att varje pryl man köper en dag kommer bli skräp och det därför är smart att tänka på återvinningen direkt.
    Blir förvånad varje gång det händer och tänker att jag måste läsa på bättre… Bespetsa mig med argument mot allt liksom.

  8. Det låter smart ekomammaistan. Man måste ju hushålla med energin och ska man lägga massa energi på att diskutera med folk som ändå aldrig kommer ändra sig får man ju definitivt mindre över till att faktiskt göra bra val.
    Obegripligt att du var den enda som gjorde egen mat. Hade alla andra råd med flera burkar om dagen alltså?
    Jag försöker peppa de andra mammorna i min grupp (som fått sitt första barn och därför är rätt mottagliga för pepp) att det är billigare, roligare och godare att göra eget men än har jag bara ett napp. Får se när barna är lite större och äter mer, då kanske det ekonomiska argumentet i alla fall biter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s