Mjölkbanken

När hjärtegrynet var ny hade jag hysteriska mängder mjölk. Han åt och åt och det blev mer och mer. Det där jag hade hört om att ha ett badlakan i sängen för att slippa få våta lakan kände som ett skämt. Det enda som hade kunnat rädda våra lakan hade varit en rejäl vaxduk. Det var liksom mjölk precis överallt. Vi hade filtar, handdukar och alla möjliga olika skydd till soffan, sängen, mig och bebisen. Av en slump råkade jag få veta att man kunde donera bröstmjölk till neonatal. Himlans bra grej tänkte jag och började forska. Det visade sig att det bara var de tre första månaderna som det hade varit aktuellt och eftersom jag inte var tillräckligt tidigt på var det ingen idé att börja.

Med lilla hjärtat däremot var jag både insatt och motiverad från start. Så fort vi kommit hem efter förlossningen bokade jag tid hos mjölkkoordinatorn här i Malmö för att komma igång. Jag fick komma dit när bebben var 12 dagar eftersom de ville att det skulle gå minst 10 dagar efter förlossningen. Då fick jag fylla i lite olika papper, lämna ett blodprov och hämta ut min pump. Och ett helt gäng små burkar och etiketter. Sen var det bara att börja pumpa!

I början hade jag väldigt höga ambitioner. Jag skulle pumpa flera gånger om dagen, kanske innan varje amning! Jag hade tänkt mig att om jag fick bort lite av överflödet skulle bebisen må bättre, få mindre magproblem och inte behöva hantera det höga trycket som blev av all denna mjölk. Men jag hade glömt tänka på att inför varje pumpning ska det diskas, fixas, monteras, tvättas bröst och händer och sedan tas om hand, kylas ner, frysas in, etiketteras, tas i sär, diskas igen, torkas, förvaras osv osv.

Ganska snabbt visade det sig att en gång per dag var absolut max. Jag lärde mig efter ett tag att pumpa med bebben i bärsjalen, då slapp jag i alla fall vänta på de få gånger jag kunde lägga ner henne.

Efter tre månader hade jag lämnat in 43 burkar (en burk per dag) vilket var drygt 4,5 liter mjölk.

En liten del av mig tänker att jag borde kunnat ge mer, jag borde ju i alla fall kunnat pumpa varje dag. Men till största delen är jag stolt över hur mycket jag i alla fall gav. 4,5 liter mjölk är inte så lite. Jag är glad att jag gjorde detta, det var värt allt besvär och kunde jag göra det igen hade jag inte tvekat.

Det var trots allt en ganska liten ansträngning från min sida i förhållande till hur mycket nytta det gjorde på neonatal.

Varje gång jag var där och lämnade kände jag mig som en hjälte! Personalen tackade mig hundra gånger, minst, och alla som kom förbi sa att min insats var så viktig. Jag stod där på neo med min välväxta och högst fullgångna bebis och såg föräldrar gå förbi med sina obeskrivligt små bebisar i de sådana där klassiska BB-plastbaljor. Jag läste alla tack-korten på anslagstavlan men tillhörande små före- och efterbilder på bebisar som överlevt mot alla odds. Vi i vår familj är så lyckligt lottade som har två fullgångna barn som kunnat amma själv helt från början. Alla har inte den turen. För deras skull gjorde jag gärna ansträngningen med att pumpa lite extra mjölk. En droppe i havet kanske, men i alla fall en näringsrik droppe!

För den som vill läsa mer eller anmäla sig som donator:

Bröstmjölkdroppens facebooksida

Bröstmjölk för livet

Annonser

One thought on “Mjölkbanken

  1. Ping: Billig bebis – första året | Händelsevis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s