Åsiktstrött

Ibland kan jag känna hur allt detta tyckande bara dränerar alla min energi. Vad det än handlar om ska jag tycka något. Bilda mig en uppfattning. Läsa på och göra ett medvetet val. Sätta mig in i frågan och välja för och emot. Väga och spetsa min argument.

Tillslut blir det som att allt jag gör är att sälja in någon åsikt till människor jag möter. Det är som att jag glömt hur man umgås utan att samtidigt diskutera och sälja in medvetna val. Som att jag inbillar mig att jag plötsligt blivit en Influencer och nu måste ta den rollen på allvar. Missförstå mig rätt nu för jag tycker ju inte att man kan avsäga sig rollen som förebild, den får man om man förtjänar den och behåller så länge någon tycker man förtjänar den. Men jag kan bli så otroligt åsiktstrött! Allt detta tyckande gör mig helt matt! Kan jag inte bara någon gång få SLIPPA tycka! Slippa tänka på vad som är bra, bättre eller mindre bra. Vilket val som är det rätta eller det mest ekonomiska. Slippa VÄLJA. Och slippa allt annat tyckande som ständigt flödar över mig i tidningar, sociala medier och även IRL.

Ibland vill jag bara läsa en bok och äta micrade rester utan åsikter. Titta på mina barn och inte tycka något alls.

Annonser

7 thoughts on “Åsiktstrött

  1. Det får räcka med att vara en förebild för sina barn och barnbarn… Och det där med att tycka, tja det får bli som det blir. Oftast struntar jag i att säga vad jag tycker, jag låter det gå förbi.
    Jag tror att det är det stora inflödet av nyheter, tyckande, åsikter som gör oss trötta, att ständigt vara öppen för intryck är nog inte så nyttigt för hjärnan eller resten av kroppen.

  2. Jag känner samma, ibland önskar jag att jag var en person som inte bryde sig om varken miljö eller pengar. Bara köpte det som behövdes utan attlägga värdering i det. Känns som en lätt liv.

  3. Hej Karin!
    Jo, jag tror du har rätt, det är flödet som gör oss dränerade! Jag ska öva denna veckan på att tycka mindre. Kanske ger det nya insikter…

  4. Hej Therese!
    Ja, det tror jag du har rätt i. Ibland önskar jag att jag aldrig klivit över den där tröskeln av no return. När man vet så vet man liksom. Jag kan inte INTE bry mig. Men hade jag sluppit veta kanske… Fast så tänker jag att så vill jag ju verkligen inte leva. I ovisshet. Men nog blir det tungt bitvis…

  5. Antagligen är det så. Men i allmänhet tycker jag också att folk tycker för mycket. Vi behöver inte tycka så mycket i det offentliga och framför allt tycker folk oavsett fakta. Det känns problematiskt. Tycker jag. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s