Mörkret och meningen med livet

Jag har ett mörker inom mig. Ett mörker som finns där, alltid. I bakgrunden ibland och ibland som en dimma framför allting. Ibland så långt bort att jag tror det är borta för alltid. Att jag äntligen hittat ett sätt att bli av med det för gott. Men det kommer alltid tillbaka. Och för varje gång undrar jag lite mer hur jag egentligen ska komma ur det. Men det gör jag alltid, kommer ur det. Och väl på andra sidan undrar jag hur det var möjligt att det kom över mig igen. Jag kan bara skriva om det och prata om det när jag är ute ur det. Inne i det har jag ingen logik längre. Inga argument som når fram. Ingen uppmuntran och inga glada tillrop kan nå mig då.

När jag är i det funderar jag mycket på meningen med livet. Varför ska jag bemöda mig. Varför ska jag ens försöka.

När jag fick hjärtegrynet trodde jag att det var han som skulle rädda mig från mörkret. Göra så det aldrig mera kom tillbaka. Att detta lilla barn skulle göra mig komplett och hel. Vilket ansvar för ett litet barn. När det inte blev så, när mörkret kom ändå, undrade jag hur jag någonsin kunnat förvänta mig detta av en nyfödd. Hur kunde jag vara en så dålig mamma att jag förväntade mig att HAN skulle göra allt åt mig. Att det var han som skulle rädda MIG.

Min största rädsla är att mina barn ska komma på att det är meningslöst. Att de ska upptäcka att livets mening inte finns. Att det är en jakt utan mål och utan belöning. Att jag satt dem till världen i ett meningslöst liv. För vem gör så? Vem är så egoistisk att den sätter barn till världen för att rädda sig själv? Att de ska få veta att livet betyder ingenting och den enda anledningen det finns att leva det är att rädda mig. Och jag undrar hur jag någonsin ska kunna svara när de frågar mig: mamma, vad är meningen med livet? Och jag ska säga: meningen med livet är du! Och hur de sedan ska kunna leva med ansvaret.

Så får det inte bli!

Det bestämde jag för länge sedan, då när jag gick med mitt nya lilla hjärtegryn och grät i parken för att jag inte kunde säga till BVC-sköterskan att det inte var perfekt. Hon hade frågat hur jag mådde jämfört med innan förlossningen och jag tänkte: men det var lika meningslöst då. Lika mörkt då som nu. Så jag kryssade i: I lika stor utsträckning. Det svaret ger inga remisser till någon kurator kan jag säga.

Jag bestämde att det INTE ska bli så att jag svarar att du är min mening med livet. Jag måste hitta den själv och ta ansvar för den själv. Så att jag snarare kan visa vägen för barnet om de någon gång behöver det. Inte låta dem bära mig.

Under åren har jag lärt mig ett par strategier för att hålla mörkret i schack. Järn och D-vitamin tillskott. Träffa eller ringa mina nära vänner. Hålla kontakten med familjen. Vistas ute. Träna. Gå i kyrkan. Sova ordentligt. Lyckas jag med allt detta kommer mörkret mycket sällan. Mitt senaste knep är att omfamna det. Erkänna att det finns. Att det är en del av mig och troligen alltid kommer att vara det. Har mina barn ärvt det är jag kanske bättre rustad att hjälpa dem acceptera det som en del av dem också. Min värsta rädsla är inte längre att mina barn ska upptäcka att livet är meningslöst. Och just nu, just nu är meningen med mitt liv att se till att dessa två små har ätit, sovit, gjort sina behov, är lagom varma och glada för att kunna leka med varandra. När jag hör deras glada skratt och rop över att bara se varandra är jag mer säker än någonsin: Livet är värt att leva. Ljust kommer att återvända. Jag är komplett.

Annonser

5 thoughts on “Mörkret och meningen med livet

  1. Men kära du vad det låter tufft. Har du läst ”Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin? Massor av kramar till dig

  2. Tack för att du delar med dig! Jag har inte tänkt på det jag känner som mörker. Men när jag är i obalans så ser jag ingen mening. Har också två små barn och känner ibland att ända meningen med att finnas är för att det är mitt ansvar att de ska må bra. Känns skönt att veta att man inte är ensam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s