Ett rimligt vardagsliv

Förra veckan levde vi ett så himla rimligt liv. Vardagen flöt på. Vi vuxna kunde sova ordentligt, turas om att gå upp. Laga mat från grunden flera gånger per dag. Låta lillasyrran sova så länge hon ville på dagen. Vara ute och leka. Tvätta utan hets. Mötas upp kring lunch eftersom det ofta är en svår övergång där det gärna blir problem. Avlasta våra vänner som också har barn med mycket känslostormar. Träffa vänner och ha långa samtal om livets viktigheter. Komma ikapp med massa småsaker som aldrig blir gjorda och ändå upprätthålla en vettig städnivå. Alltså så som jag egentligen tänker mig att vi borde leva alltid! Ett rimligare, mindre stressat liv. Där vi har tid att ta känsloutbrotten när de kommer och styra undan och parera resten av tiden. Där alla familjemedlemmar kan få lite tid för sina egna projekt eller få stöd i att förverkliga sina idéer.

Så vi har alltså hittat det perfekta upplägget? Nej, riktigt så enkelt var det ju inte. Nyckeln till husfriden har varit att min sambo har haft tio dagar där han kunnat välja att jobba bara ett par timmar per dag och några dagar ha helt ledigt. Jag är inte säker på hur mycket det skulle motsvara i procent men kanske 40%. Det är alltså DET som krävs för att vi ska ha ett härligt, avslappnat vardagsliv där alla får tid till det de vill göra. Att en förälder jobbar knappt halvtid och den andra är hemma jämt.

Tanken på detta gör min rätt modstulen. Hur ska vi någonsin få ihop en vettig vardag när vi måste jobba betydligt mer än så?

Med våra vänner pratade vi om detta med heltid och småbarn. Några har bestämt att de ska växeldra ett par år, turas om att jobba deltid tills barnen är stora. Några litar helt på att förskolan ska ge den avlastning som behövs. Några håller på att drunkna i vardagsliv.

Och jag, som alltid vill förbättra och optimera allt, jag undrar hur vi ska kunna optimera när båda ska jobba? Hur får andra ihop det? Just nu låter det helt orimligt. Kanske ska jag inte jobba alls för att det ska funka? Kanske måste jag ställa in mig på att bara jobba väldigt lite fram tills barnen är stora?

I sommar kommer vi att ha 9 veckor semester. 6 veckor alla tillsammans och så tre veckor där barnen och jag är hemma. Så vill ju jag kunna ha det varje år! Men då krävs det i princip att jag frilansar fram tills barnen är tonåringar. Alltså i typ 12 år till.

Just nu funderar jag mycket, jag har inga svar, men jag vill att vardagen ska kunna vara sådär rimlig, helst för alla i familjen, inklusive mig själv.

Annonser

6 tankar om “Ett rimligt vardagsliv

  1. Åh jag vet precis vad du menar! Vi håller precis på att lägga vårt vardagspussel med lite nya förutsättningar (maken har fått nytt jobb och mitt jobb flyttar kontoret till en ny stadsdel) och en fråga är ju hur mycket vi ska jobba. Vi har både turats om att jobba deltid samt att båda jobbat deltid och tyckt att bägge funkar helt ok. Men just nu har vi en extrem situation när stora börjat skolan att vi hämtar och lämnar på två ställen som ligger ganska långt ifrån varandra så himla mycket tid går åt till logistik. Går jag från jobbet 15:15 är vi ändå inte hemma förrän kl 17. (Men vi hinner ju prata en hel del på vägen ;-)) Och pusslet att jag både vill hämta tidigt och göra saker med barnen, men framför allt stora VILL ju vara på fritids och hinna leka där. En lösning som jag tänker blir lättare när barnen går på samma ställe är att låta de gå längre ett par dagar i veckan som och kortare ett par dagar.

    Men sedan är det ju det där med att jag vill baka, sticka, träffa vänner, laga god mat från grunden, odla och massa andra saker.

  2. Jobbigt när det är så många olika ställen, förstår att det blir extra besvärligt. Vårt stora barn har ju 1,5 år kvar på förskolan men sedan kommer vi vara i samma sits men detta att hämta och lämna på olika ställen. Tar ni ett barn var eller varannan dag? Jag hoppas ju att vi ska kunna ta varannan dag sedan när det väl gäller men kanske är det inte heller en så bra lösning…

  3. Vi lämnar varsitt barn på morgonen då det blir för tajt med tid annars (alla i familjen är morgontrötta och vi vill inte stressa) men hämtningarna turas vi om. Vi har dock tur att mormor hämtar ett barn en gång i veckan och på fredagarna brukar vi hämta varsitt barn så blir bara 3 dgr/vecka som en förälder hämtar bägge. Tror dock att hade skolan och förskolan legat närmare så hade vi nog kört med varannan även på morgonen men nu ligger de i två olika stadsdelar.

  4. Men så besvärligt att de ligger så långt ifrån! Sånt hade man ju hoppats att kommunen skulle låta en slippa när de placerar… Tur att ni har mormor i alla fall! Jag tänker att när väl den dagen kommer kanske det finns fler härikring som är i samma sits så man kan hjälpas åt lite. Lider med er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s