Att ge av sin tid

Det verkar vara nån slags innegrej att ge sin tid som gåva. Jag har sett det massor och de senaste veckorna särskilt. Ge av din tid istället för ytterligare en pryl. Det barnen vill ha är inte en leksak utan din tid och uppmärksamhet. Så uppmans man att fylla julklapparna med löften om tid och umgänge. Kanske en upplevelse med på köpet. Ingen behöver prylar men alla vill umgås. Tid är den nya valutan och att byta prylar mot tid är numera det finaste man kan göra.

Jag känner mig oerhört skeptisk till detta.

Visst vill jag umgås. Visst vill jag slippa skräp i julklapparna. Visst är det härligt att göra saker tillsammans.

Men jag tycker att trenden missar själva essensen av vad det är att ge en gåva. En gåva har en givare och en mottagaren. En givare som ska ge generöst och omtänksamt och en mottagare som ska vara tacksam och glad.

Medan umgänge och social interaktion funkar helt på omvänt sätt och bygger på att båda vill umgås och spendera tid tillsammans. Att man är två om att umgås. Och för att det ska bli riktigt bra, två jämlikar. Det funkar liksom inte om den ena tycker att man ska ge den andre sin värdefulla tid och sitt underbara sällskap. Om de andre blir en mottagare av ens umgänge faller hela idén av socialt samspel och dess växelverkan.

Särskilt tycker jag detta är problematiskt när barn är mottagare eftersom barn alltid är underlägsna vuxna sett ur maktordning. Barnen är beroende av de vuxna och de vuxnas välvilja, och kan känna sig tvingad att göra något som gör den vuxne glad även om det gör barnet olycklig. Och om man tänker på det så är jag säker på att ingen förälder vill vara orsak till det.

Jag vill att våra barn ska vara en självklar del av familjen. De ska aldrig behöva känna att vår kärlek till dem är villkorad. Eller att deras rätt att umgås med sina föräldrar är villkorad. De finns till för sig egen skull och aldrig för att göra oss glada eller för att uppfylla våra drömmar och önskningar. De har lika stor rätt som oss vuxna att bo och leva i vårt gemensamma hem och de har lika stor rätt att vara en del av familjen. De ska kunna välja när de vill umgås och inte och när de vill delta i det sociala samspelet som det är att vara en familj. Ingen av oss ska vara mottagare av den andres tid och omtanken, utan det ska alltid vara på bådas villkor. Och ger vi varandra gåvor är det inte i form av kärlek, kramar, samtal utan dessa ska vara absoluta och helt oberoende av någon gåva eller högtid.

En variant jag sett av detta är att göra en adventskalender med uppdrag eller aktiviteter som man ska göra tillsammans under december. Otroligt cyniskt för mig. Om barnet öppnar luckan och så ska barnet bli glad för att föräldern lovat bort sin heliga tid till dem vara tacksam för ynnesten. Så kanske barnet inte har lust? Inte vill göra just det den dagen. Vad händer då? Tar man en annan lucka då?

För mig låter detta mer som en att göra lista för föräldrarna. Idag ska vi baka pepparkakor, imorgon ska vi julpynta för då hinner vi göra allt innan jul. En att-göra-lista för föräldrarna, förklädd som en gåva till barnen i form av en aktivitetskalender. Inte fel för det, men jag tycker det blir som falsk marknadsföring.

Jag kommer inte ge mina barn någon tid i julklapp. De kommer få vanliga prylar, genomtänka saker de blir glada för eller kommer ha nytta av. Men inga löften om någon tid eller presentkort på uppmärksamhet. Jag kommer inte heller skämma bort dem med min kärlek och min närvaro under julen. För jag tycker inte man kan göra det. Kärlek kan man inte skämma bort någon med och om min närvaro är villkorad i ett gåvobevis blir den inte värd någon längre.

Vi kommer spendera massor av tid tillsammans under både hela december, julen, mellandagarna och nyårshelgen. Men det är inte en gåva. Det är en frukt av att vi har schemalagt oss på det viset. Ett val och en prioritering vi vuxna gjort. Barnen har inte varit inblandade i beslutet. De har inte fått frågan: vill ni att vi ska umgås mycket under julen? Önskar du dig min uppmärksamhet i julklap? Nej, för de kan inte förväntas ta ansvar för sina svar och sin vilja att umgås. Det måste vi vuxna göra. Vi vuxna ska se till att umgänget är trevligt, att det blir bra stämning och att tiden är rätt disponerad mellan vila, aktivitet, sömn och mat.

Vill föräldern göra vissa saker under december tillsammans med barnen. Visst, jättekul och trevligt. Men lotsas inte att din att göra lista är en gåva till barnet. Önskar föräldern umgås mer med sina barn. Visst, gör det då. Men lotsas inte att barnet får din tid i gåva eller att din tid kan vara en julklapp.

Säkert är det så att många barn hellre velat ha sina föräldrars närvaro än ytterligare en pryl. Men det är inte förälderns sak att ge sin närvaro som en gåva. Närvaron ska vara självklar och absolut för barnet. Inte villkorad av att ett presentkort eller ett gåvobevis. Barnet ska aldrig behöva vara tacksam för att föräldern vill umgås. Barnet ska inte behöva känna sig pressad att umgås för att visa sin tacksamhet mot förälderns gåva.

I mina barns adventskalendrar finns tradera-köpt lego och redan befintliga leksaker. Däremot är att-göra-listan proppfull med uppdrag och sysslor som barnen kan vara med och göra om de vill. Som att baka pepparkakor och klä julgrenen.

Adventskalendern

kalendern4

Det här adventshuset köpte jag på Panduro-rean för ett par år sedan. Jag målade det och pyntade lite med fina papper och klistermärken och nu har vi det som adventskalender. Jag hade tänkt göra någon slags istapsgirlang på kanten av taket men som ni ser har jag inte kommit till skott i år heller. Jaja, kanske ett annat år. Huset verkar tyvärr inte finns kvar i Panduros sortiment men för inspiration har jag hittat flera andra bloggare som gjort sina hus fina med lite papper och glitter. (Fiffiga systras blogg, Miradisias blogg)

De första åren turades min sambo och jag om att lägga något i den lilla lådan till den andre. Då var det kanske en godis eller ett recept att prova till middagen men sedan förra året har hjärtegrynet fått ta över huset. Förra året var han så liten att det nästan inte var någon mening men vi öppnade ändå ett par luckor tillsammans och de innehöll en torkad frukt eller liknande.

I år hängde jag upp huset utan någon plan, hjärtegrynet såg det dagen efter och blev helt fascinerad. ”Där är ett hus med siffror!” sa han, och jag såg det genast som en uppmaning att köra kalender i år.

Efterhand fyller jag lådorna med innehåll och nu har grynet börjat fråga efter att få öppna lådan varje dag. Vi kommer inte vara hemma för att öppna alla lådor och de dagarna vi är borta kommer jag nog hoppa över. Det känns olönt att öppna en kalender efter jul.

Hittills har han bland annat fått det här i sina lådor:

kalendern2

Röda snöflingor i filt, silikonsiffror att fästa på blockljus (eller kökslådorna om hjärtegrynet är chef) en röd fluga att ha på julafton (och alla andra dagar) hårspännen, en guldglittrig kotte, ljus i fin plåtburk, gul bil från Plan Toys och tomteklistermärken.

Och kvar i mitt förråd finns dessa saker:

kalendern1

Rosa glitter diadem, svarta ullstrumpor, hundstrumpor från Duns, röd hårprydnad, bivaxljus, barngalge med seglarnalle, tärneljus, lucialinne, insektspussel.

I gömmorna finns också en pappersgirlang och några fler klistermärken.

Nästan allt är köpt på Myrorna även om vissa saker var i sin originalförpackning. Har märkt att Myrorna ofta har hela lager med småsaker från typ Lagerhaus och Jysk. Nu inför jul fanns det massor. Kanske från förra årets sortiment? I alla fall kan man köpa dem för typ 5 kr styck och även om det inte är riktigt second hand tycker jag det känns bättre är nynytt. Om inte annat så för plånboken.

Strumporna, den lilla bilen och tärnljus är dock helt nya. Strumporna och bilen är eko och från två av mina favoritekobutiker så det känns helt okej och tärnljuset är ett vanligt från Åhléns. Eftersom det är en elpryl av plast avsedd för ett barn vill jag gärna att den ska vara ny eftersom man aldrig riktigt kan veta hur gamla sakerna är på second hand och kemikalielagstiftningen har hårdnat på senare år.

Bivaxljuset kommer från en julmarknad här utanför Malmö, Katrinetorp. Där vi var förra helgen. Ett riktigt paradis för en traktor-, häst-, mat- och höbalsintresserad 2,5-åring! Vi vuxna fick smaka en massa god mat och köpte med oss en del hem också.

Många av sakerna i kalendern  hade hjärtegrynet fått ändå (som nya strumpor och ett lucialinne och ljus inför lusse på förskolan) och de andra ser jag som tidiga julklappar från mig. På julafton får han ett klädesplagg av mig (pyjamas från Lotus Eco tror jag)

Vi ska försöka hålla ner paketmängden för honom så han orkar öppna alla och tycka det är kul men det är många som vill ge och det är självklart roligt, men då tycker jag det är bra med paketkalender från mig under december så kan jag avstå att ge fler saker på julafton.

En kompis till  mig som har tre barn tipsade om att aldrig börja med paketkalender om man tänkt skaffa tre barn för då får man nämligen slå in 72 paket (!!!) i slutet av november. Adventshuset avhjälper ju det, jag slår inte in något, antingen får saken plats i lådan eller så lägger jag i en lapp med en ledtråd och gömmer saken i lägenheten oinslagen.

Jag har sett flera andra bra idéer till kalender, bland annat den här upplevelsekalendern. Kanske provar vi det nästa år.