Zero Waste – bakslag

Jag skulle ju göra detta året till ett Zero Waste-år. Lära mig mer om hur man nollar sitt avfall, berätta hur det gick, göra månatliga uppdateringar och ha månadsutmaningar för mig själv. Hur gick det med det egentligen?

Jaa, inte så bra, är det enkla svaret.

Jag drabbades av Jantes predikan och nedtryckningar i skorna när jag hittade flera andra bloggar som skrev om samma sak, och mycket bättre dessutom! Mer satsat och genomtänk. Jag läste hos dem och började tänka att mina små inlägg och ansträngningar var väl inget i jämförelse med det som andra redan skrivit. Jag glömde tänka på att ju fler som fyller internet med vettiga saker, desto lättare är det att hitta dem och desto mer tar de över från de saker som kanske inte är så vettiga.

Det var det första bakslaget.

Det andra var att jag tog mig vatten över huvudet. Jag insåg inte att om jag fortsatte att lägga till nya inköpsställen att ”svänga förbi” (hur man nu svänger förbi lite smidigt när man har två småbarn i släptåg och stället ligger på andra sidan stan dit man aldrig har andra ärenden) skulle allt bara falla eftersom det blev för stort åtagande. Jag borde istället utvecklat och jobbat på de ställen jag redan fått in i rutinen.

Det tredje var att jag fick veta att mitt kära Gram i Malmö Saluhall ska flytta. Till andra sidan stan från oss. Vilket placerar även dem i facket dit jag har jättesvårt att få till att komma iväg.

Några varor har jag lyckats köpa förpackningsfritt ändå, som ägg och bregott, de rutinerna sitter väl nu. Men de nya som jag skrev i förra inlägget har jag inte kommit någon vart alls med. Min plan nu är att fortsätta kämpa i det lilla. Ta med småpåsar för frukt till affären, köpa lösvikt så gott det går. Bunkra när jag väl lyckats ta mig till de ställen som säljer utan förpackning. Fortsätta analysera innehållet i återvinningsskåpet och se vad nästa steg kan bli. Men inte med bestämda uppdrag varje månad. Inte med siktet på att lyckas få till ännu ett veckoligt inköpsställe i rutinen. Min vardag håller helt enkelt inte för det just nu. Tråkigt nog! Jag hatar att vara den som säger att ”med småbarn går det inte” men just nu är det så ändå. Jag hoppas att vi om ett par månader har lyckats skaffa en cykelkärra så jag kan svisha runt lite mer och kanske komma till de där härliga, förpackningsfria affärerna där på andra sidan Malmö. Men tills dess får det bli Hemköp och Ica och de där vanliga affärerna, något annat funkar inte för oss just nu.

Annonser

Är vi så alternativa?

Ibland när jag umgås mycket med andra likasinnade tänker jag att vår livsstil är som de flestas. Att det är norm att äta eko, återvinna allt man kan, plocka upp sitt skräp, försöka minska avfallet, inte köra bil i onödan, låta barnen ha kläder i alla färger och inte bara könade och så vidare.

Men så kommer jag i något annat sammanhang. Kanske jobbet, BVCs föräldragrupp, vår bostadsrättsförening eller bara av att jag vidgar mina bloggvyer lite. Och så blir jag nästan förundrad över hur alternativa vi plötsligt verkar. Hur långt ifrån många andras inställning vi är. Så undrar jag: Hur alternativa är vi egentligen?

Det tog bara ett par minuter efter att jag kommit in på föräldraträffen hos BVC (med bebisen i sjal, ingen skötväska och säkert nått mer hippieaktigt som tryckte ned mig i facket direkt) innan jag fick stämpeln som hon med de alternativa idéerna. Nu kommer de andra mammorna och frågar om BLW, EC, tygblöjor, samsovning, sjalar, selar, plastfri förvaring och liknande ”alternativa” metoder och prylar. Vi är 12 mammor i gruppen. Ingen annan håller på med något av det ovan nämnda. Några har en sele ibland. Någon sov med bebisen de första veckorna. Men det är liksom allt. När jag säger att vårt lilla hjärta börjat äta själv och hon förser sig från min tallrik med vad hon önskar får jag noll medhåll. Tydligen ska man inte göra så. Även BVC sköterskan läxade upp mig.

På mitt förra jobb diskuterade vi återvinning. Många hämtade mat på lunchen och då blir det väldigt mycket återvinning av alla boxar och förpackningar. Inget av detta sorterades dock. När jag ville utöka återvinningen så blev jag bemött med häpna miner och kommentarer som: ”men vi sorterar ju redan. Man får inte slänga farligt avfall i containern!” Suck, tänkte jag bara. Jag orkade inte ens fortsätta eftersom uppförsbacken kändes helt omöjlig.

Här i vår bostadsrättsförening är det jag som är miljöansvarig (alltså för sopor, sortering och dylikt) det innebär också att jag (rätt ofta faktiskt) står med en kratta och förfasas över vad folk slänger i sopnedkastet medan jag drar loss markiser, långa pinnar, osorterade hämtmatkassar, sovsäckar och skor som fastnat och blockerar allt. Jag avslutar med att skicka informativa mail utan fördömanden till alla medlemmar men har hittills bara fått göra om processen efter några månader. Hur kan det fortfarande inte var norm att återvinna?

Jag klär gärna min bebis i body och strumpbyxor och en mamma kom och tyckte det var sååå gulligt! Det var bara så synd att hon ju inte kunde ha strumpbyxor på sin pojkbebis. För ”det går ju inte”. VA?

Kommunen har lagt nya gummimattor under två av våra närmsta gungställningar. De stank rejält av kemikalier de första månaderna. Så mycket att jag undvek att gå till de lekplatserna alls för att jag inte stod ut. Så klart oroar jag mig för vad de där kemikalierna gör med mina barns hälsa på lång sikt när de finns på ytor de leker på. Inga andra barn gungade heller där när det luktade så, så alternativ var jag väl inte som tyckte den nya mattan var pest? Men så läste jag ett blogginlägg där författaren idiotförklarade föräldrar som oroar sig för nämnda gummimattor. Delvis påhejad av sin läsarskara. Är det verkligen foliehattvarning och faktaresistens att tycka att gummimatta som standard på lekplatser är problematiskt?

Ibland gör detta att jag känner mig rejält konstig och utanför. Men så tänker jag att det är ju genom att jag fortsätter vara med i sammanhang där jag är ovanlig som alla dessa förträffliga (enligt oss då) idéer sprids och får fäste. Som de BLIR vanliga.

Frågan är väl bara hur länge man orkar vara konstigt och alternativ.

Zero waste – plastförpackningar

img_20170201_130040

Jag gjorde likadant med plastförpackningarna som pappersförpackningarna. Förutom att jag hitta alla matchande förpackningar till de i papper från alla dubbelförpackade fiskar, grönsaker och alla korkar till juice och mjölk fann jag också:

  • 6 potatispåsar
  • 5 påsar från frysta grönsaker
  • 8 förpackningar från olika ostar (halloumi, präst, mozzarella, feta och färskost)
  • 4 rotfruktspåsar (morot, palsternacka, jordärtsskocka)
  • 7 påsar från nötter och torkad frukt
  • 2 champinjonaskar
  • 3 förpackningar från färsk och rökt fisk och 1 från fryst (förutom de 6 innerförpackningarna från de dubbleförpackade torsk och makrillarna)
  • 5 nät från frukter
  • 2 schampoflaskor
  • 2 blöjpåsar
  • 1 påse från glutenfritt bröd (de andra påsarna från annat bröd spar vi men den från glutenfritt kan man inte använda igen)
  • 2 från korv
  • 5 påsar från styckförpackade grönsaker
  • 2 nät från lök
  • 3 saffranspåsar
  • 3 minigalgar från barnkalsonger

Och enstaka från turkisk yoghurt, gräddfil, kaffe, creme fraishe, köttbullar, pasta, ett sugrör.

Det som stör mig mest med plasten är alla dubbelförpackningar. Varför måste den frysta fisken ha en papplåda och en plastförpackning? Varför har så många ekogrönsaker både papptråg och skyddsplast? Samt alla dessa styckförpackade ekogrönsaker och nätförpackade. Hade det funnits eko i lösvikt i lika stor utsträckning som konventionellt odlat så hade min plaståtervinning varit betydligt mindre!

Några förpackningar är kanske svåra att bli av med, som den till yoghurt exempelvis. Men snälla nån, ett gäng morötter behöver inte en plastpåse och inte en enstaka aubergin heller!

Zero waste – pappersförpackningar

För att kunna börja med mitt zero waste projekt ska jag ta reda på vilket slags avfall vi har så vi kan minska det. Jag började med att hälla ut vår pappersförpackningsåtervinning. Jag bedömer att det är vårt samlade pappersskräp för ungefär en månad. Kanske lite kortare.

img_20170201_123933

Bland annat hittade jag:

  • 3 äggkartonger (om 6 ägg)
  • 6 förpackningar från fryst fisk
  • 4 juicekartonger och 3 från dryck
  • 3 mjölkkartonger
  • 3 gräddförpackingar (om 3 dl)
  • 3 kokosmjölksförpackningar
  • 3 förpackningar från krossad tomat
  • 3 påsar från havregryn
  • 1 bregottask
  • 1 ask från frysta musslor
  • 5 askar från frysta bär samt avokado
  • 9 toarullar
  • 2 knäckebrödsförpackningar

Därtill fanns det lite olika enstaka påsar från bovetemjöl, polenta, ris, tråg från tomater, 1 festis, en tvättmedelslåda, lappar från nya kläder, en ask från take-ayawmat, några chokladförpackningar och onödigast av allt: en sån där bärgrej för två take-away-koppar inklusive EN kopp.

Jag trodde ärligt talat att det skulle vara MER! Jag menar, vad har vi ätit denna månad om det bara är 6 fiskförpackningar? Samtidigt tänker jag att det är så många av dessa förpackningar som är helt onödiga, som jag ju vet hur man bara slipper. Sen återstår det att genomföra och göra det till en vana och inte falla tillbaka in i att ta en sån där dum dubbelkaffehållare…

Rensa ut – originalförpackningar

Jag skriver detta inlägg på semestern så det blir en liten förhandskonstruktion. Tur då att temat för veckan är ett som jag redan är klar med/inte så skyldig till samlandet.

Originalkartonger eller förpackningar kan vara en sådan där vattendelare. Vissa sparar alla och känner att det är otroligt meningsfullt att ha dem uppradade i förrådet. Andra slänger direkt. I vår familj har vi en av varje. (ledtråd: jag sparar INTE)

Dock gillar jag askar och boxar orimligt mycket och när förpackningarna är ovanligt fina kan det hända att jag börjar se dem som ask eller box istället och DÅ sparas de automatiskt. Men jag förvarar aldrig tillbehör till prylen i originalförpackningen och sparar dem aldrig för att kunna sälja senare. Boxarna används i stället till att förvara andra små prylar i eller att dela av lådor. Exempelvis gjorde jag ju så i vår pås-låda i köket Då tog jag fula kartonger och klippte dem till rätt form. I min garderob har jag finare med antingen mjuka eller tejpade kanter för att inte alla små spetsgrejer ska repas upp.

Sån tur (eller troligen genomtänkt av Eva Maria) att denna uppgift kommer en bit in på året. Annars hade man ju slängt alla kartonger som behövdes när man skulle sortera påsar, hallen, ja alla utrymmen med många småsaker som behöver egen förvaring.

När jag väljer vilka kartonger som ska sparas tänker jag såhär:

Är lådan av askmodell? Alltså en sådan med ett separat lock som inte sitter fast i själva lådan? Många skor kommer i sådana kartonger och de sparas oftast. Dessa är praktiska till förvaring eller presentinslagning och kommer därför till användning hos oss.

Är lådan väldigt stadig och stabil? Många mobiltelefoner kommer i små snygga kartonger som mer är en lyxig box än en förpackning. Dessa sparas också. De lådorna gör sig bra som förvaring för småsaker och kan kläs med papper för extra snygghet. Eller spraymålas.

Många datagrejer kommer i liknande lådor och de sparar vi till hjärtegrynets leksaksförvaring. Då måste de vara rejält stabila för att kunna slitas på länge.

De som öppnas i toppen eller sidan, är rangliga, smala, höga eller liknande slänger jag direkt. De kommer inte att komma till nytta varken för inslagning eller förvaring och de flesta saker kommer vi aldrig sälja. Stavmixern kom i en sådan och den kommer vi använda tills den är helt slut och därför aldrig sälja.

Vissa spar lådorna för att de är bra att packa prylen i när man ska flytta. Det kan vara sant men också en ursäkt till att spara massor med lådor. Lådan som vår giganto-tv kom i har vi sparat för detta ändamål. Tvn kommer vara otroligt svår att packa i annan låda än just den den kom i och eftersom lådan är gjord för att bära (med handtag och så) spar vi den. Även kristallkronan hade en special-låda som är svår att efterlikna. Balkongstolarnas lådor slängde jag för bara ett litet tag sedan när jag fattat att de ju är mycket lättare att flytta utan låda och de kommer troligen aldrig säljas. Gör vi det ändå kommer värdet inte att öka för att de kommer i en låda. De blir heller inte lättare att skicka eller bära. Lådorna var dock svåra att bli av med eftersom de var stora och inte går att slänga i vanliga förpackningsåtervinningen. (Där ska ju bara förpackningar som är med i retursystemet slängas) Man måste istället iväg med dem till insamlingsstation där de tar emot wellpapp.

Tillbehör och manual förvaras på egna ställen eftersom jag aldrig tycker att man kommer ihåg eller orkar leta i förpackningarna. Manualerna har en egen mapp där vi samlar allt. Dock kan jag på rak arm säga att denna mapp hade behövt sorteras och rensas. Får bli en annan vecka.

Tillbehör förvarar vi på samma ställe som prylen, alltså stavmixergrejer i samma skåp som själva mixern, eller i låda avsedd för tillbehör, som sladdar till elprylar som ligger i sladdlådan. Den är ju sorterad och fin så inget jobb krävs där.

Min sambo köper en del data- och fotoprylar och spar nitiskt på alla förpackningar. Dock har han nu ett någorlunda system för lådorna och säljer faktiskt dem med originalförpackning efter ett par år. Om man vet att det funkar så är det ju berättigat att spara tycker jag.

Vissa sådana här saker är rätt lätta att tänka igenom och inse att lådan är meningsfull/meningslös att spara/slänga. Om man kommer på sig själv med att hitta på ursäkter till att spara kan man vara säker på att man är ute på djupt vatten. Då ska man troligen slänga just den lådan. Men om jag sammanfattar vilka lådor som ska sparas:

  • Lådor som gör det lättare att packa vid flytt eftersom prylen är mycket stor eller har en konstig form. Brödrosten gills inte. Den kan lika gärna åka i en vanlig flyttlåda.
  • Lådor till saker det är troligt att man säljer och som är svåra att packa i annan kartong, eller där kartongen innehåller information. Saker som dataprylar eller annan elektronik kan hamna här. För oss gäller det även barnskor. Vi köper bara kavat och de kommer i likadana lådor med uppgift om modell och storlek på. Lätt att hitta när man söker speciella skor för utlån eller syskonärvning.
  • Lådor som faktiskt går att slå in i eller förvara annat i. Då ska de vara av askmodell och inte rangliga eller veka.

img_20160917_220210

Tre lådor som inte ska sparas: lådan till vår vispmaskin som aldrig kommer säljas och som lätt kan packas i en vanlig flyttlåda om behov uppstår. Lådan till två trähyllor (samma anledning) och lådan till en symaskin som vi inte ens äger. 

Lådor som inte ska sparas:

  • Lådor till vardagsföremål som används så mycket att de aldrig kommer säljas eller ärvas. Som stavmixer, brödrost, kaffekokaren.
  • Lådor till saker som är lättare att flytta/bära utan låda, som våra balkongstolar.
  • Lådor som är tunna och veka och inte duger att förvara annat än just den specifika prylen i.

Det kan ju vara kul att ha lådor och askar till att bygga eller pyssla med för barnen men även där tycker jag man kan välja noga. Allt ska inte sparas med ursäkten att barnen vill ha dem, de blir mer att skicka vidare problemet till dem. Jag brukar fråga grynet om han vill ha lådan och ibland säger han ja. Sedan leks lådan tills den är helt demolerad och då återvinner vi den.

En förpackning vi direkt slänger är de som böcker köpta på nätet kommer i. De är så smala att de inte duger till annat än just böcker och säljer man själv aldrig böcker är det ingen idé att spara. Om man däremot säljer böcker på nätet är det säkert mycket bra.

Kontentan kanske är att man får vara ärlig mot sig själv och inte bara spara per automatik, lite som med all rensning 🙂

 

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Återvinningsskåpet

bild 1-7

Vårt återvinningsskåp innan veckan började. Helt fullt med återvinning av olika slag och stor risk för ras från första hyllan.

Egentligen handlade detta ju mest om att tömma själva skåpet och städa ur det lite men det visade sig vara en större uppgift än jag trodde. Nu är skåpet tömt men än är allt inte ute ut huset. Eftersom det var svårt att komma loss för att åka till tippen den här veckan använde jag mig av ett annat av Eva-Marias råd: planera in i kalendern när du ska göra det. Så nu är det bokat och så länge tömde jag allt det andra. Samt skickade iväg de sista Ellas´s klämmisarna till Terra Cycle. De hade legat där nästan ett år upptäckte jag. Skönt att bli av med dem.

Nu ser det istället ut såhär i skåpet:

bild 1-6

På övre hyllan har vi en låda för batterier, en för färgpatroner (som vi lämnar till Clas Ohlson och får 10 kr per patron för) en apotekspåse för gammal medicin, en låda med elskrot (just nu vår totalhavererade stavmixer) och en gammal skokartong för lampor och annat farligt avfall. (I glasburken är det en krossad lampa) Här får också plats pant och mörkt och klart glas.

bild 2-6

På undervåningen en korg för plast och tre papperskassar för tidningar, pappersförpackningar och metall.

Nu är vår plan att vi ska ta ut återvinningen lite oftare så att skåpet inte blir så där fullt igen. Det borde ju vara lätt, vi har sorteringskärl utanför på gården så det är ju bara att gå ner. Jaja, nya tag från och med nu!

Hur har det gått för er andra?