EC – Varför?

Men varför i fridens namn ska nu barnen sluta med blöja så hiskeligt tidigt? va? Va? VA?!

Det finns ju många uppenbara fördelar.

  • Färre blöjor – mindre belastning på miljön.
  • Slippa byta bajsblöjor – bekvämt och mindre äckligt.
  • Inget som sitter åt runt rumpan – färre eksem, mindre röd.
  • Lär sig lyssna på kroppens behov tidigt – kanske gör att man lyssnar bättre även senare.

Men sen finns det också ett par fördelar som jag inte hade tänkt på innan.

En är att jag känner mig nära mitt barn när jag kan förstå hennes kommunikation bättre. Detta har blivit ytterligare en signal jag kan svara på och när jag lyckas förstå vad hon vill känner jag att vi förstår varandra och känner varandra. Det stärker vår relation.

En annan är att jag slipper släpa runt på massa blöjpackning och skötväska. Nu har jag en extra blöja och ett frottélapp i framfickan på bärselen. Inget annat behövs.

Jag väntar inte längre i skötrumskön eller letar upp ett skötbord varje gång det ska kissas/bytas. Istället kan jag ta vilken toalett som helst.

Men den största anledningen till att vi började är helt klart att det löste ett problem för oss. Lilla hjärtat var (och är) mycket missnöjd med blöjor. Hon gillar inte att kissa i dem och visar det starkt. Vi försökte helt enkelt bara göra henne nöjd (det är ju det man gör mest hela tiden som förälder) och trillade in på detta. Visst hade jag läst lite innan och visst hade jag försökt lite med hjärtegrynet men jag kunde allt för lite för att dra igång projektet själv. Det var för att hon verkade vilja detta som vi började.

Ni vet ju säkert hur det är, man provar och provar med allt möjligt för att bebisen ska vara nöjd och inte skrika så. Det var detta som funkade för oss.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Bebis på pottan

EC – Hur?

Hur ska man få bebisen att kissa på toaletten? Det verkar ju helt omöjligt och onödigt och såå konstigt!?! Det tyckte ju jag med innan lilla hjärtat kom till oss. Hon gillar verkligen inte att vara blöt och hon gillar inte att behöva kissa i selen eller på någon. Vilket jag ju helt förstår så klart! Hon kan ju inte gärna veta att det är okej för hon har blöja och ingen annan blir blöt/den suger upp det inom ett par sekunder. Så hon visar att hon är missnöjd med situationen och försöker signalera till oss att hjälpa henne lösa det. Det låter ju som en baggis. Och som att hon är ett alldeles exceptionellt barn (vilket hon givetvis är enligt mig som inte är ETT DUGG partisk)

Det som EC handlar om är att föräldrarna, eller de vuxna som har hand om barnet, ska lära sig att se signaler och erbjuda bra ställen att göra ifrån sig. Alltså inte om pott-träning som i att bebisen ska lära sig något. Vanlig potträning, när man lämnar över ansvaret för kiss och bajs till barnet, rekommenderas enligt EC-principerna först från 18- 22 månaders ålder. Först då kan man förvänta sig att barnet själv kan lösa det. Innan dess handlar det om kommunikation och samspel.

Det finns tydligen många olika slags signaler som bebisen kan visa att hen behöver kissa. Jag vet inte om det egentligen är så meningsfullt att jag radar upp, kanske är det bättre att man själv får hitta sitt barns signaler. Men för att ge en fingervisning kan jag säga att många pratar om: höjda ögonbryn, o-mun, tom blick, skruvar på sig, verkar missnöjd, tjorvar vid bröstet, verkar stressad. Vissa saker är ju påtagliga, som att släppa bröstet ideligen, andra är rätt svåra att upptäcka, som tom blick. Hur ska man märka det om man inte tittar på bebisen hela tiden?

Min bebis söker väldigt aktivt ögonkontakt när hon behöver kissa. Men hon gör nästan likadant när hon vill äta. Så hur ska man veta skillnaden? Jag brukar erbjuda kissa först. Om hon blir ledsen när jag tar av blöjan vet jag att det var fel. Ibland visar hon redan när vi är på väg in i badrummet att jag hade fel.

Min plan är att börja lära in tecknet för toalett på teckenspråk för att underlätta i framtiden. Jag väntar mig inte att hon kommer använda det själv förrän hon är kring året men om vi börjar nu hinner det sätta sig ordentligt. Särskilt viktigt känns det för att andra än bara jag (och min sambo) ska kunna hjälpa henne med toabestyren. Jag räknar ju inte med att alla våra nära och kära ska lära sig se på bebisen när hon behöver kissa.

En annan mamma i min mammagrupp blev intresserade (och fascinerade) av EC och frågade massor. Veckan efter berättade hon att hon sagt till sin man att han måste stirra på deras dotter hela promenaden för att se om hon gjorde något kiss-tecken. Det hade inte gått så bra och entusiasmen hade upphört i princip direkt. Jag tror att det är lätt att man dödar viljan och lusten att få det att funka om man gör på det viset. Därför tror jag det är dumt att rekommendera andra att börja så. Ändå var det så jag fick höra talas om det och det är så det framställs i media. Bara låt barnet ligga naket på en filt och observera det så ser du. Nej, det är inte alls säkert att du gör. Kanske blir du bara frustrerad och får massor med extra tvätt (och vem blir inte frustrerad av extra tvätt?) Har man ett barn som signalerar så tydligt att man fattar genast är det ju inget problem. Då är det bara att köra. Har man INTE det utan är osäker på vad bebisen har för kiss-signal så läs istället mitt inlägg om att komma igång. Det går i princip ut på att börja med att rutinpotta.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Resultat

EC – Bebis på pottan

 

EC – Var?

Vilken plats man erbjuder bebisen att göra sina behov är egentligen ointressant för själva kommunikationen. Man kan bestämma själv vad som passar för familjen och stunden. Jag har själv svårt att se att jag skulle låta bebben kissa i en flaska när jag samtidigt läser för storebror men jag har läst om andra som gör så. Badkaret verkar också vara en relativt vanlig plats. Enklast är kanske ändå toaletten. Då hamnar ju allt där det ”ska” hamna tillslut ändå och städinsatsen minskar avsevärt.

När lilla hjärtat var spädis använde vi handfatet. Mest för att det var i bekväm höjd och att tvätten efteråt var nära till hands. Hon var så lätt att det inte var något problem att hålla henne med ena handen. Då hade jag hennes rygg mot min underarm, huvudet mot armhålan/bröstet och höll handen under hennes knäveck. Då blir andra handen fri att blaska vatten med. Så gör jag fortfarande om jag tvättar henne i handfatet.

När vi började introducera mat kändes det som det var läge att gå över till toan. Dels blir bajset mer som vanligt bajs (alltså äckligare) dessutom sammanföll det med att det började bli lite tungt för min vänsterarm. Nu håller jag henne med en hand under varje knäveck och lutar kroppen mot mina armar. Jag sitter på en pall (en ganska hög från Ikea) och kan då vila mina armar mot knäna. Då blir det inte så tungt i fall vi behöver sitta så ett tag. Då kommer alltså bebben bakochfram på toan så att säga. Fast hon sitter ju inte, eller vidrör inte ens, ringen.

Är vi inte hemma och ingen pall finns så får jag stå böjd för att det ska funka.

En av de fina sakerna med EC är att jag slipper vänta i kö på skötrum och skötbord. Nu kan jag ta vilket toabås som helst! Dock har det hänt flera gånger att båsen är så små att jag inte kan stänga dörren bakom mig. Då får jag en del konstiga blickar. Folk tror kanske att jag ska spola ner hela bebisen i toaletten.

När jag sedan ska kränga på tygblöjan och strumpbyxor (använder mest det när vi är hemifrån pga mindre korvigt i bärselen) fäller jag ner toalocket och lägger henne i knät. Om det inte är ett heloffetligt ställe eller matställe händer det att jag tar med henne ut till en soffa för att klä på. Jag vet ju att hon inte kissar i soffan eller så.

Det är ett utav de andra stora plussen med EC, att lufta rumpan naken på golvet är inte längre en total chansning utan nästan helt riskfritt! Vi låter henne ha rumpan bar när hon är nykissad och då går det fint.

Vi har även en potta i vår ägo (trodde ju hjärtegrynet skulle använda den massor men det var innan jag hade någon erfarenhet alls och var säker på att potta var en sån där MÅSTE HA -sak) Den har vi provat men ratat. Kanske kommer den till användning senare men troligen inte. Det känns lättare att hoppa över det steget om möjligt och gå rakt på toa och liten ring.

Många EC-föräldrar i facebookgruppen verkar ha Bumbo-sits till toan. Än tycker inte vi det behövs. Hon är så lätt att vi orkar hålla henne utan problem och såå lång tid tar hon inte på sig. Men vi får se, kanske kommer det en sån hit med tillslut.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Resultat

EC – Bebis på pottan

EC – När?

I början ECade vi endast på rutin. Efter varje sov och vid varje blöjbyte/blöjkoll. Sen började lilla hjärtat signalera tydligare och framför allt tidigare. Vilket gjorde att vi kunde hinna till badrummet. Då började vi mer och mer gå över till att erbjuda toa vid signal. Blöjbytena blev ju också färre så då blev rutintillfällena färre.

Jag erbjuder fortfarande i samband med att hon vaknar, men rusar inte längre in i badrummet med nyvaken bebis. Hon signalerar oftast en stund efter att hon vaknat och då funkar det bättre än att jag ska hetsväcka henne när hon egentligen småsover än. Om hon däremot gråter hysteriskt i sömnen händer det att jag tar henne sovande (men fäktande) till toan. Efter att hon kissat brukar hon sova bättre. Då somnar hon liksom mot mina armar över toan, hur gulligt?

En sak jag inte visste innan var att bebisar kissar oftare på morgonen/förmiddagen.

En vanlig dag hos oss kan se ut såhär:

05.30 Vaknar och går direkt in på toa för traditionsenlig morgonbajs. Det sägs ju att det är bra för tarmarna att tömma sig före kl 6 på morgonen. Jag vet inte varför men tror det är något med sömnhormonerna?

Under den kommande timmen kissas det minst två gånger till. Sedan amma och somna om.

07.30 Vaknar igen och morgonkissar på toan. Ytterligare två kiss inom en timma.

Vid 9 – 9.30 brukar vi ha något att göra så då erbjuder jag att kissa innan vi sätter på alla kläder och packar ihop oss.

Sover ca 40 minuter och vaknar på exempelvis babyrytmik, babysim, kyrkis. Jag erbjuder kissa på signal från henne, ca 1 gång per timma. Ibland erbjuder jag direkt när hon vaknar om hon inte kissade innan hon somnade.

Somnar om ca 11.30 och sover 40 minuter till.

Tredje tuppluren brukar vara 14.30 och däremellan kissar hon när hon vaknar och kanske en gång till.

På eftermiddagen och kvällen är det max en gång per timma.

Hon somnar vid sjutiden och är torr flera timmar. På natten sätter vi på engångsblöja eftersom vi inte bemödat oss med att hitta en fungerande tyglösning än. Vaknar hon eller oroar sig under kvällen erbjuder jag att kissa medan hon sover. Det funkar ibland. När jag lägger mig tar jag inte upp henne för att kissa något mer. Då sover vi tills allt börjar om igen vid femtiden. Ammar gör vi dock.

Lilla hjärtat är nu nästan 6 månader och vi har haft ungefär samma schema sedan jag började ECa mer frekvent från knappt 4 månader.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Bebis på pottan

Bebislek 4 – 5 månader

Oj, vad tiden gick fort helt plötsligt! Detta inlägg är över en vecka sent men jag har ändå bara tagit med de nya lekarna vi hade just mellan 4 och 5-månadersdagarna.

Den senaste månaden är det som att lilla hjärtat tagit ett stort hopp fram i utvecklingen. Plötsligt känns det som hon blivit så stor! Inte som att hon sitter själv eller kryper än men vi ser att det är på väg. Hon tränar och tränar och får så smått upp rumpan.

Nya lekar och leksaker har vi därför flera stycken denna månad.

Hoppgungan kan man ju börja med vid 4 månader så det gjorde vi glatt. Hjärtegrynet fattade aldrig hoppgrejen utan hängde mest i den och sög på kanten, men lilla hjärtat verkar mer sugen på att hoppa. Hon sitter inte där några långa stunder men verkar uppskatta utsikten när hon väl är där. Särskilt om storebror bygger lego strax bredvid, då är det jättekul. Även utmärkt sätt att se till att hon inte får tag i några minibitar och äter upp! Ett tips är att inte ha strumpor (eller strumpbyxor som på bilden) för att få bättre grepp med fötterna. Vill man ha variation och roliga ljud kan man sätta benen i en pappkasse, då prasslar det roligt när man hoppar. För oss funkar det bäst med en låg, ni vet en sån där man får hämtmat i.

En storfavorit nu är att ligga på golvet/sängen och någon flaxar med ett tyg över henne. Varför aktiviteterna byta lakan, bädda, vika vikblöjor, sortera tvätt har seglat upp som de bästa lekarna någonsin. Hon nästan kiknar av skratt när de tunna tygerna fladdrar upp över henne och sedan sänker sig ner och så plötsligt försvinner (när vi drar bort dem)

Leksaker som skramlar och rullar är roliga nu så den klassiska Brioskallran är framme mycket. Vi har också en mjuk boll med pingla i som leks mycket med. Det fina med den är att man också kan ta tag i den och brottas lite.

Titta i spegeln är jättekul. Vi har en ganska stor som vi brukar luta mot ett bordsben när lilla hjärtat ligger på golvet. Då kan hon ligga där och snacka med sig själv en bra stund. Att stå i hallen och titta i stora spegeln tillsammans med en vuxen är också jättekul. I slutet av månaden började hon försöka ta på spegelbilderna.

Nytt för månaden är även de första smakportionerna! Men mer om det i ett eget inlägg.

3 ekologiska tips för röda babyrumpor

Hjärtegrynet verkar ha hud av stål. Eller i alla fall en väldigt motståndskraftig hud. Han har i princip aldrig varit röd, haft utslag (mer än vattkopporna och en omgång virusprickar) eller behövt smörjas. Men lilla hjärtat däremot. Hon blir röd och fnasig och vi, aningslösa föräldrar, stod där handfallna inför detta nya bebisproblem. BVC ville bara ge oss krämer och krämer och vi var inte så särskilt pigga på det. Bepanthen hit och Inotyol dit! Vi tyckte det kändes helt fel att smörja när problemet inte var att hon var torr. Inte särskilt miljövänligt verkade det vara heller. Istället provade vi tre andra metoder.

51p2gpgwtwl-_sx355_

  • Byt blöjsort. Vi fick en Pampers i en av startbagarna och en dag hade vi bara den kvar så då åkte den på. Resultat? Illröd bebis! Enligt vår erfarenhet verkar Libero snällare än Pampers men Naty ännu snällare (fraktfritt på Apotea) I tygblöjvärlden är naturmaterialen snällare än microfleece och fuskmocka. Har man pocketblöjor med fuskmocka kan man ju lägga i en bit bomullslakan och ändå använda blöjorna. washable-wipes-tvattlappar-roses-1-300x300
  • Minska vätan. Lufta så mycket det går, se till att det är torrt inan ny blöja sätts på och byt direkt det är något i blöjan. Kanske en självklarhet med kan ibland vara svår att få till, särskilt om man är mycket på språng. För att få ordentligt torrt i ljumskarna använder vi Imse vimses flanell-lappar och avslutar med att blåsa. Det blir mycket torrare än med riviga frottélappar.
  • Börja med EC. Om bebisen inte har kiss och bajs mot huden blir hen inte lika röd. EC kan även bidra (på lite sikt) till att bebisen småskvätter mindre och därför inte behöver vara fuktig hela tiden. Gäller även bajs.

weleda-baby-calendula-nappy-change-cream-75-ml-0

  • Om kräm ändå krävs tillslut har Weleda en som inte innehåller paraffin och vasselin. Dock har Weleda äkta eteriska oljor i sina produkter och de kan vara allergena. Babyserien är deras snällaste produkter men är man väldigt allergisk är det kanske inte så bra. Det finns också rent ullfett (lanolin) att köpa med det kan man också vara allergisk mot. Ibland kanske det krävs ett par timmar med kräm för att få bukt med utslaget. Sen kan man börja med något av ovanstående så det inte kommer tillbaka.

Några tillägg: Vår bebis blir röd av fuskmockan i vår (enda) pocketblöja även om den är helt torr. Samma med Pampers. Det verkar inte bara vara vätan utan också friktionen som är problemet.

Andra engångsblöjmärken vi provat och ratat: Minstingen (känns lika våta som bomullstygblöjorna) Icas egna (Mer lika Libero) Libero Touch (funkar bra och lika snälla som Naty men inte eko som Naty trotts samma prisnivå)

Bebislek 3 – 4 månader

img_20170124_163626-1

Strax före jul började Lilla hjärtat intressera sig för saker och leksaker på ett helt nytt sätt. Hon övar öga-hand koordination dagarna ända och känner på allt hon kan nå. I veckan fick hon fatt i min tallrik och drog till så allt for all världens väg. Läge att tänka till med vad hon kan nå nu för tiden alltså. Men detta innebär också ett nyvunnet intresse för att ligga på en filt och greppa efter roliga grejer, hålla i saker, titta på leksaker, kolla i böcker. Plötsligt är hon nöjd med att ligga själv och leka en stund. Eller sitta i knät och greppa efter saker på bordet. Helt nya lekmöjligheter öppnar sig!

Leksaker som är populära är svartvita

img_20170125_204658

MacPuffin och Lillopus är roliga att titta på

prassliga och skramliga

img_20170125_204532

har långa öron att hålla i

img_20170125_204711

Kanin vi fick från Naty när jag klagat på felaktiga blöjor flera gånger i rad

tillräckligt smala för att greppa om. Just sånna här mjukisskallror eller dronkar är ofta så tjocka att bebishanden inte når runt. Synd tycker jag. Min bebis (som är 4 månader) når 8 centimeter som det är runt den vita skrallran. Dronken har 10 cm runt och då går det inte med lilla handen.

img_20170125_204512

Värt att tänka på är också att sådana här leksaker måste gå att tvätta. Vi har fått en som bara ska yt-tvättas. Det funkar ju inte till en bebis som suger på saker och kräks ibland. Dessutom tvättar jag alla barnens gosedjur innan de använder dem. Därav det ruffsiga håret på skallrorna ovan.

Vi har börjat på babyrytmik. Kanske är det lite för tidigt men jag upplever ändå att hon hänger med bra och tycker det är kul. Det beror ju såklart på vilken slags babyrytmik det handlar om, idealiskt hade nog varit en med mer ramsor än sånger tror jag.

Vi ramsar mycket här hemma fortfarande och även Hjärtegrynet vill vara med då.

img_20170124_163551

Läsa bok har seglat upp som storfavorit och såhär i början har jag valt ett par som vi läser om och om igen. Jag tror det är ett bra sätt att öva språk och läsning genom att ta samma bok tills man kan den men har egentligen inget belägg för att det är bättre. Vi läser i alla fall Knacka på och Ut och gå av Anna Clara Tidholm samt Alla kläder på av Charlotte Rammel och Lotta Olsson.

Prassla papper är en rolig lek just nu. Såhär gör man: ge bebisen ett löst ihopknölat papper i båda händerna. Visa lite hur man prasslar. Se och njut.

Men ta inte tidningspapper, trycksvärta både färgar av sig och är inte nyttigt att få i sig. Jag tog ett brunt presentpapper som vi hade över. Det prasslade bra utan att färga av sig.

Som en notis kan nämnas också att den här tiden är perfekt för att börja på mammaträning (om man inte gjort det tidigare, vilket jag inte hade) för då ligger ju bebisen nöjd på egen filt och leker medan mamman får lyfta tyngder ifred.

Allt som allt har detta varit en spännande månad med mycket nya upptäckter och en nöjdare och mer vaken bebis!

Bebislek 1 – 3 månader

9789129677911_200_fina-djur-svartvita-pekboken_kartonnage

Mina två barn har hittills varit väldigt olika. Hjärtegrynet var jämt vaken, klagade sällan, hängde med och kollade läget. Lilla hjärtat sover nästan hela tiden. Och är hon missnöjd visar hon det. Ofta å det bestämdaste! Hon ligger sällan nöjd och glad och bara är.

När hjärtegrynet var liten, och jämt var vaken, letade jag efter roliga saker man kan göra med ett spädbarn. De lekar jag tänkt att vi skulle leka tillsammans innan han var född, var ju liksom inte aktuella för ett spädbarn och jag kunde inget om hur man umgås med spädbarn. Vi hade massor med tid att fylla och jag behövde inspiration.

Denna gången är det mer en utmaning att få in allt jag vill hinna med innan lilla hjärtat somnar igen. Tänk så olika det kan vara! Men vi hinner ju så klart leka lite ändå, innan de små ögonen blir alldeles röda och faller ihop.

Här kommer en lista med våra favoritlekar för bebisar från 1 månad ungefär (när man börjar få lite kontakt) till 3 månader.

  • Ramsa – båda våra små gillar ramsor! Hjärtegrynet vill gärna att man ska ramsa med honom fortfarande och skrattar så han tjuter. Lilla hjärtat fnissar mer och ler. Vi gillar Baka, baka liten kaka, Här kommer det en liten mus, Spring efter vatten, Alla fingrar sprallar idag och Klappa, klappa händerna. Många finns på youtube så man kan se hur man gör med rörelserna. Gör ramsorna med bebisens ansikte mot dig och inte sittande i knät. Då kan du se om intresset falnar eller hen blir rädd och bebisen kan se att du ler och tycker det är roligt och kan då se att det är okej.
  • Bada – behöver ju inte bara handla om renlighet (ett spädbarn blir ju sällan smutsig på det sättet som en vuxen) Låt bebisen känna lyftkraften i vattnet genom att hålla under axlar och rumpa. Håll så hen känner sig trygg men inte fast. Fös lite vatten över magen och armarna. Hälla och skvätta kan vara läskigt men blir såå roligt sen.

finadjur2

  • Läs eller titta i en bok – vår favorit innan 3 månadersdagen är Fina djur – svartvita pekboken. Den har rejält med kontrast så bebisen ser och fina illustrationer. Vi har den ibland i vagnen för bebisen att titta på.
  • Lyssna på en speldosa – så intressant att höra olika slags ljud och så konstigt att man inte ser var ifrån ljudet kommer.
  • Bebissitups – vet inte om det har något namn men det ser ju ut som situps. Bebisen ligger på rygg och den vuxne tar tag i armarna/händerna och drar försiktigt. Om man känner att bebisen hänger på och spänner magen och armarna för att komma upp drar man upp henom till sittande. Ibland behövs det något som håller emot under rumpan för att inte glida. Vår bebis gör försök att komma upp iderligen. Hon spänner sig som en ostbåge och blir röd i ansiktet. Hjälper man inte henne upp blir hon arg som ett bi. Detta är också bra träning för magen, ryggen och nacken inför att kunna sitta själv. Dra dock inte upp en bebis som inte håller emot alls. Då är risken att man skadar armarna, har jag hört.
  • Ligga på mage – ska ju alla spädbarn göra lite varje dag, det hör man ju till leda. Men hur lätt är det om bebisen blir superarg och inte vill? Kanske är det roligare om det finns nått kul att titta på? Hos oss finns ju storebror och då är det meningslöst att tävla. Han är roligast tycker lilla hjärtat och vad vi än gör när han är i närheten spelar det ingen roll för hon tittar inte ändå. Har man inte tillgång till en asrolig nästan-4-åring kan man ju ta sig själv. Är det svårt att få rätt höjd eller tycker man det är blä att ligga på golvet kan man ju göra det på skötbordet och själv sitta på en pall. Då blir det perfekt höjd i alla fall för mig. Att ha bebisen på en kudde på mage i soffan funkar också tycker jag. Då tar man kudden under magen och överkroppen så bebisen på lite uppåtvinkel. Kan vara jättekul.
  • Titta på en mobil – äntligen är det lönt att ha en fin mobil över spjälsängen, vagnen eller skötbordet. Mina valar har gjort stor succé och det är i princip enda gången lilla hjärtat ligger själv och är nöjd.
  • Tända och släcka en lampa är fortfarande intressant och kommer troligen vara det tills hon själv kan tända och släcka. Hjärtegrynet är fortfarande fascinerad av lampor och han är ju snart 4 år så detta är en långkörare till lek!

Med såhär små barn tänker jag att det är superviktigt att man väljer en bra tid för leken. Om man tycker att det inte gick så bra kan det vara för att bebisen är för trött eller hungrig. Då är det ju bara att prova igen, det behöver inte vara leken i sig det är fel på.

Lek bara med bebisen om hen söker kontakt och följ inte efter om hen vänder bort huvudet eller blicken. Då är bebisen trött och det är bättre att ta en paus. Detta med att följa efter en bebis som vänder bort huvudet ser jag typ dagligen. Det slutar ofta med att bebisen säger ifrån ordentligt genom att skrika fast hen ju redan visat att det inte var läge genom att vända sig bort. Om man tänker efter skulle man ju aldrig göra så mot en vuxen som visar ointresse genom att vända sig bort. Att gå efter och ställa sig framför ansiktet igen, det är ju bara respektlöst.

Vårt lilla hjärta söker oerhört mycket kontakt och försöker nästan alltid le även när man ser att ögonen är alldeles röda av trötthet. Då tycker jag det känns extra viktigt att respektera att hon inte vill när hon vänder sig bort.

Det är så kul att se leendena och höra de urgulliga små bebisskratten när vi leker. Äntligen börjar den tiden!

 

Bebislek nyfödd – 1 månad

1-1-0-16-1

Jag har en ny serie på gång som handlar om hur man kan leka med sin bebis. Jag ligger lite efter i publiceringarna, som jag tänkte skulle följa mitt lilla hjärtas ålder, och kommer med det första idag trots att hon nästan är 3 månader. Jag tänker att jag skriver om våra favoritlekar för stunden och kanske är det någon annan med bebis i samma ålder som får lite inspiration.

Den allra första månaden finns det troligen inte så mycket tid för lekar. Vårt lilla hjärta sov nästan hela tiden när hon inte ammade eller låg på skötbordet för att få blöjan bytt. På skötbordet kan man passa på att leka eller gosa lite. Det är ofta bra avstånd mellan bebisen och den vuxnes ansikte där och bebisen känner sig troligen trygg där eftersom hen ligger där mycket.

Innan man börjar leka bör man se till att bebisen är pigg och vaken (det kan ju handla om oerhört korta stunder såhär den första månaden, kanske bara ett par minuter innan en paus behövs) Om bebisen vänder bort huvudet ska man avbryta och inte följa efter. Det är bebisen sätt att visa att hen är trött och behöver vila och då ska man ju såklart inte följa efter ansiktet för att fortsätta leken eller kontakten.

Så särskilt många lekar som passar för denna ålder har jag inte kommit på men här är dem vi lekte:

  • Härma miner. Förmågan att spegla ansiktsmimik har spädbarn bara de allra första veckorna, sedan återkommer den vid ungefär 6 månader. Det gäller helt enkelt att passa på att leka denna lek precis i början för sedan funkar det inte. Se till att bebisen har lagom avstånd till ditt ansikte så att hen ser och prova sedan att räcka ut tungan långsamt. Vänta lite på att bebisen härmar. Prova också att höja ögonbrynen och öppna munnen stort (som om du blev jättejätteglad) och vänta på att bebisen härmar. Detta tyckte vi var en jätterolig lek som särskilt vi vuxna aldrig tröttnade på men bebisen orkade ju bara ett par minuter. Om bebisen inte härmar behöver det inte betyda att hen inte tycker om leken. Kanske är tillfället fel och det är bättre att vänta lite.
  • Pingla med gravidpinglan. Jag hade ett gravidsmycke med en pingla i när jag var gravid och den lilla pinglan lekte vi med i början. Tanken är ju att bebisen ska känna igen ljudet från inuti magen och känna sig trygg. Vi har nu pinglan hängande över spjälsängen men i början, när hon aldrig låg där, lekte vi mer med den i handen.
  • Ramsa. Man kan redan nu börja introducera någon enkel ramsa för att skapa vanan och trigga igenkänning när bebisen blir mer medveten. Tänk på att (de allra flesta?) pyttebebisar inte är kittliga vid denna ålder så förvänta dig ingen reaktion vid kittelramsor.
  • Tänk och släck en lampa. Det är fantastiskt att se hur underbart det kan vara med lampor för bebisar. Att stå i närheten av en lampa och långsamt tända den, vänta en stund och sedan släcka kan vara en superrolig aktivitet.

Särskilt när hjärtegrynet var bebis sökte jag inspiration till olika lekar. Både för att jag hade mer tid då och för att han var mer vaken och vi därför hade fler tillfällen. Som förstagångsförälder är man troligen mer osäker och angelägen om att göra ALLT rätt. Det var i alla fall jag. Jag kände att jag var tvungen att hitta på saker för att stimulera hans utveckling och fördriva min tid med honom på ett vettigt sätt. Om man känner ett tvång att hinna göra allt rätt varje dag hela tiden vill jag bara säga att man förstör ju inte sin bebis för all framtid för att man inte leker med hen från dag 1. Det ska inte kännas som ett tvång eller måste att vara den där härliga mamman som minsann började leka med sin bebis direkt. Att vänta till bebisen själv söker kontakt eller tills hen själv börjar leka tror jag inte skadar bebisen ett endaste dugg. Alla är vi olika, och alla bebisar är olika, vissa vill leka och andra inte. Jag hoppas inte att jag stressar någon stackars förstagångsförälder som försöker hinna med allt allt allt  och knäcker sig på kuppen!

Bild från safira.se 

Tips om bebisen har ont i magen

Vårt lilla hjärta hade lite ont i magen i början. Det är ju rätt vanligt att nyfödingar får det efter en vecka eller så när tarmarna liksom ska komma igång ordentligt och magsäcken växer så mycket. Hjärtegrynet hade ungefär samma och det gick över ungefär samtidigt också. Vi fick så många bra tips av både vänner, bvc, internet och böcker att jag tänkte att jag skulle sammanställa en liten lista. Jag vill betona att vi alltså inte har haft något barn med kolik och därför inte vet så mycket om den där riktiga magontsbebisen utan våra barn har haft lite mer normalont eller vad man ska kalla det. Icke desto mindre står man ju där med en gallskrikande bebis i timmar varje kväll och även om det inte varar i flera månader som det ju gör för vissa, kan man känna sig lite smått desperat och villig att prova allt.

  • Lyssna på skriket, helst innan det är hysteriskt, och försök höra om det låter mest som Eh, Heh, Neh eller kanske Owh. Våra barn har båda två svalt mycket luft när de äter och därför behövt rapa väldigt ofta. De har gjort ljudet Eh nästan hela tiden och blivit lugnare när de fått vara upprätt över axeln eller i sjalen. Jag har skrivit mer utförligt om det här.
  • Massage på magen kan hjälpa. 1177 har en bra instruktion till kolikmassage och jag tror inte man behöver stirra sig blind på att den är utformad mot kolik just. Det är ju också en slags ont i magen så det borde hjälpa lika mycket. Vi tyckte att massagen är bra både preventivt och när det redan är ont med skrik och gråt. Särskilt att böja upp benen och liksom pressa lite mot magen.
  • Prova en pysventil. Vi tyckte det lät helt sjukt och vägrade prova med hjärtegrynet men nu fick vi flera stycken i de olika babybagarna och testade ändå. Det visade sig fungera mycket bra, alltså i den bemärkelsen att det kom ut gas när vi satte i den. Enligt vår BVC-sköterska spänner sig småbarn som har ont i magen så att gasen har svårt att komma ut. Pysventilen gör att gasen kan komma ut trots spänd ringmuskel. Ha rejält med babyolja (eller matolja funkar ju med) på den så att det inte gör ont på bebisen.
  • Bära i sjal. Jag har hört att barn som bärs mycket skriker mindre och har mindre ont i magen än andra barn.
  • Ändra maten. Om man ammar så äter ju bebisen det som mamman äter (i princip) så då kan det vara lönt att ändra sin egen kost. Detta vet jag är omdiskuterat men jag tyckte att det var ett oerhört starkt samband mellan att jag åt linser, bönor, lök, kål eller andra sådana klassiska gasbildande livsmedel och att bebisen blev orolig eller ledsen. Efter en vecka drygt hade jag plockat bort nästan allt (kändes det som) och levde ett par dagar på kokt potatis, kokt fisk och havregrynsgröt. Då blev det bättre och sedan började jag så smått äta mer blandat igen. Än tycker jag att jag ser samband när jag äter något av ovan nämnda men nu är jag mycket mer försiktig och därför blir ju inte reaktionen lika stor. Jag tänker att vet man med sig att man lätt blir gasig av sådan mat kanske det är rimligt att tänka sig att även bebisen kan bli det.
  • För mycket mat? Jag har haft väldigt mycket mjölk och väldigt högt tryck i mina bröst med båda barnen. Det har gjort att de svalt mycket luft när de ammat och därför behövt rapa väldigt ofta. Ibland flera gånger under samma måltid. Jag har också upplevt att när jag försöker mata bebisen och hen kanske inte egentligen var hungrig blir hen mycket arg och sedan är vi inne i en ond spiral. För mig har det hjälpt mycket att inte amma så ofta utan att låta det gå minst två timmar mellan. Då blir det mindre magont. Efter någon vecka har vi börjat låta bebisen amma när hen vill igen och då har det funkar bättre. Istället för att amma har vi då använt:
  • Napp. Kanske vill bebisen gärna snutta men det finns inte plats i magen för mer mat. Då är ju napp perfekt. Innan hjärtegrynet kom trodde jag att vi aldrig skulle använda napp för jag skulle ju amma fritt och allt skulle vara så naturligt och bra men så en dag stod vi där med en gallskrikande bebis och inget funkade. Så tog vi fram en napp och plötsligt blev det lugnt. Hjärtegrynet var sedan aldrig så förtjust i sin napp men denna lilla nya verkar tycka bättre om den.
  • Sova på sidan. Jag tycker själv det hjälper om jag har ont i magen att ligga på sidan istället för på rygg eller mage. Båda våra små har sovit en del på sidan, särskilt i vagnen. Då kan man behöva pallra upp lite med kudde eller filtar både framför och bakom bebisen så hen inte faller över.
  • Ta fram en hårtork och ställ in på lägsta värmen och blås sedan försiktigt på den onda magen. Detta tips har vi inte provat men vår BVC-sköterska tyckte det var bästa sättet. Värme kan ju hjälpa en att slappna av så kanske kan detta få bebisen att slappna av så alla pruttar kan komma ut.
  • Gå en tur man vagnen. I vagnen vaggas bebisen och kanske hjälper det mot ontet. Det blir även ett miljöombyte vilket kan vara bra både för bebis och förälder
  • Semper har magdroppar som är ungefär som Proviva för bebisar. Alltså extra tarmbakterier som kan underlätta matsmältningen. Man ska ge 5 droppar per dag så det är inte mer besvärligt än d-dropparna.
  • Miniform är ett läkemedel som ska slå sönder luftbubblorna i tarmen och därmed få dem att passera ut. Effekten är dock inte kliniskt bevisad och det verkar otroligt besvärligt att ge droppar innan varje måltid. Min kompis som jobbar i Norge säger att de ger miniform till spädbarn där men här verkar det som att de allra minsta inte ska ha.
  • Ta en tur med bilen. Miljöombyte, monotont ihållande ljud samt mörker.
  • Är det riktigt illa kan man prova akupunktur. Det ska hjälpa mot kolik men är tydligt väldigt dyrt. Vi har inte provat.
  • Överväg om det inte bara är så att bebisen är trött. Ofta är ju magontsperioden på kvällen och kanske kan det då vara så att det man som förälder tolkar som ont-skrik egentligen är övertrött-skrik. Vi har märkt att det är svårare för våra barn att komma till ro och somna gott på kvällarna och sena eftermiddagen men om vi får till det så att bebisen sover mycket på kvällen så funkar allt bättre och magontskriket uteblir. För oss innebär det att man får gå med bebisen i sjalen eller vagnen eller vagga i ett mörkt rum utan massa ljud och när hen sedan sover gott, då kan man kolla på tv eller så. För bebisen är det kanske naturligt att gå ner i varv och sova mer framåt fem-tiden men för oss vuxna är det ju oftast då som allt ska göras. Det är middag, disk, nattning av stora barnet och det allmänna kvällsplocket som kanske överstimmulerar en liten bebis. Kanske behöver dygnsrutinen ändras lite för att passa ett litet barn.
  • Hjälper inget alls? Ta fram hörselkåporna eller öronproppar. Ärligt talat! Om bebisen har jätteont och man vaggar och vaggar och buffar och pluppar in nappen och allt det där så hjälper det faktiskt ingen om föräldern får huvudvärk av skriket eller till och med hörselskador. Om du måste bära en gallskrikande bebis så skydda dina egen öron och ditt eget förstånd. Jag tyckte det kändes så hemskt i början, som att jag genom att fly ljudet inte brydde mig om att bebisen led. Men så är det ju absolut inte. Tänk istället att om du själv får hörselskador och ska svara ditt barn på varför det blev så när hen är äldre och du måste säga att: Det var för att du skrek så mycket när du var liten. Ska barnet ha skuldkänslor för det då? Det blir ju väl mycket för ett barn att bära. Vuxna måste vara vuxna och då ingår det att ta vara på sig själv för barnets skull!

Det var nog alla råd vi fick. Om ni sitter inne på fler smarta tips så lämna gärna en kommentar så fler kan ta del av alla bra råd!