Bebiskläder för den allra första tiden

img_20161119_122713

De första två månaderna med vårt nya lilla tillskott har nu passerat och jag summerar vad vi har använt för kläder till henne. Kanske är det någon annan som funderar över vad man ska skaffa och hur många av varje som kan få en liten hjälp på vägen. Såhär blev det för oss!

Den allra första mössan syns överst i bild och är den vi satte på direkt när hon var född. Personalen vill gärna att det ska vara en utan band (för att det inte ska bli trassel tror jag) Vi hade också en med band men den användes aldrig. Den gula, stickade mössan har vi haft på varje dag sedan dess. Den har hon i vagnen, när jag är ute med henne i sjalen och i bilen. Det är min fantastiska svägerska som har stickat den, så himla fin! Hon har ju också en blogg om stickning, Docksjö heter den, samt ett instagramkonto med samma namn. Där kunde man för ett par veckor sedan se bild på deras fina lilla bebis som kom lite väl tidigt. Kan tro att det kommer många blogginlägg om stickade bebiskläder där inom kort, tips tips!

Nåja, det var en liten utvikning. Tillbaka till kläderna. En kofta behövs också, vi har en som jag stickade inför hjärtegrynets ankomst. Den är gjord efter ett Dropsmönster i ett garn som heter babymerino. Tyvärr var detta innan jag blev noga med eko och superwash och sånt så jag kan inte direkt rekommendera garnet. Koftan är bra i alla fall och stor luva är faktiskt ganska käckt när hon ligger i vagnen och har mössan också. Annars tycker jag luva är opraktiskt till pyttisar. Den är mest i vägen och gör oskönt buckel i nacken. Koftan används mest ute eller i bilen men också på kalla dagar inne. Vi har ett par till tröjor men de har aldrig varit på så nu går de till loppis.

Omlottbodys tycker jag är det enda som funkar före storlek 68. Kanske om man har en bebis som är väldigt stabil i nacken att det går med trä-över-huvudet-varianten innan men inte för oss. Vi har använt 2 st storlek 44, 5 st storlek 50 och 4 st storlek 56. Dock var en 56a lika stor som en 50 och en 50 som en 56a. Väldigt konstigt det där egentligen eftersom det ju rör sig om cm vilket jag trodde var ett absolut mått. Men tydligen inte när det kommer till storlekar. Jag har lärt mig att Po.p. mäter sina storlekar FRÅN exempelvis 50 cm och inte UPPTILL som många andra. Det gör ju väldigt stor skillnad såklart.

Vi har använt storlekarna lite parallellt, så blir det ju också när de är så olika stora inom samma storlek men för att ge en liten fingervisning: storlek 44 passade från födsel (bebisen var 50 cm när hon kom) och i knappt tre veckor. De sista av storlek 50 la jag undan när hon var 7 veckor och 56 börjar just ta slut. Vi har en body st 56 från Po.p. och den varar nog ett par veckor till.

Pyjamas använde vi ingen i st 50 fast vi hade, det var nog för att vi hade många bodys som passade då. Body tycker jag är mer praktiskt eftersom den håller blöjan på plats bättre och särskilt de där första miniblöjorna sitter rätt dåligt. Så vågar man ju inte dra åt heller för att inte klämma den oläkta naveln. I storlek 56 har vi fyra stycken vilket kompenserar bra för att få bodys passar nu. Knappar är nog bäst egentligen eftersom dragkedjepluppen kan skava på bebisen men på den som syns på bilden finns en liten ficka man viker fram om pluppen. Då funkar det ju. Den är från DUNS och ett av våra favoritbebisplagg.

Två par strumpor har vi använt. Ett par tjockare som sitter på bäst om man drar dem över byxorna och ett par lite tunnare med högt skaft. Dem kan man dra hela vägen upp till knäna och då sitter de på bra.

I byxväg har vi tre olika favoriter. Strumpbyxor är en otippad höjdare. Fånigt tyckte jag först men nu har jag ändrat mig. De sitter på bra (jag sätter dem under bodyn) och då slipper man strumpor eller kan ha extra strumpor utanpå om det är kallt. Dessutom är det mycket lättare att ha lager på lager om understa är strumpbyxor. Extra bra på vintern alltså. Och har man bebisen i sjalen blir det mindre korvigt med strumpbyxor än vanliga byxor. Vanliga byxor med fot och bred mudd har också funkar bra. Det var dock inte sant med hjärtegrynet. Han hade för stora fötter för att några kläder i detta snitt skulle funka. När fötterna passade var byxorna för korta och så vidare. Med denna lilla går det dock bra.

Sist är det ett par ullbyxor med knyt i midjan. Inget knyt blir det men de sitter bra och värmer gott. Vi har också ett par stickade ullbyxor som är på nästan jämt (därav att de inte är med på bilden, de var på!) Dem stickade jag också till hjärtegrynet efter ett Dropsmönster och garnet är samma som till koftan. Väldigt bra modell tyckte vi som passar länge (pga lätt att vika upp mudden längst ned) sitter bra med mjuk midjemudd och smala ben som passat våra barn.

En liten iaktagelse till sist. Vi fick otroligt mycket kläder i present till hjärtegrynet. Nästan allt i storlek 68. Inte många vågar chansa på att ge de riktigt små storlekarna så dem behöver man skaffa själv. Vi tyckte absolut det var lönt att ha både storlek 44 och 50 och inte gå rakt på 56 som många råder en till men det beror säkert på vilken slags bebis man får. Man kan ju skaffa några på second hand eller be att få ärva så blir det inte så dyrt. På KappAhl kan man få en body gratis via en av babyboxarna med.

Till lilla hjärtat har vi också fått kläder i present men faktiskt endast storlek 62. Är det för att flickbebisar förväntas vara mindre? Tyckte det var ett så konstigt sammanträffande.

Det är svårt att tänka sig att lilla hjärtat nu varit hos oss i bara två månader – nu känns det ju som att hon alltid funnits!

Att blir av med pälsängereländet

download

Förra veckan skulle jag ägna mig åt den mysiga aktiviteten ta-ned-alla-gamla-bebiskläder-från-vinden, en uppgift jag sett fram emot ett par veckor men inte ville göra för tidigt pga någon slags nojighet över sakernas tillstånd. Ganska snabbt förvandlades dock mysigheten till suckar och svordomar när jag hittade en hel pälsängerkoloni bland våra fina saker. Vi hade inte gjort så där som man ska och förvarat kläderna i vaccumpåsar utan hade helt godtroget packat ner i papplådor som dessutom inte gick att stänga riktigt pga för många miniplagg.

Larverna var i alla boxar. Inte på alla plagg men de hade liksom letat fram de göttigaste ut varje box och smaskat i sig. Merinoull och alpacka verkar vara deras favoriter om jag ska ta en teori bara baserat på vad de åt upp för mig. Endast saker som min svägerska eller jag stickat till hjärtegrynet, inte en larv på de små tröjor som fanns kvar från min sambos barndom. Jag vet inte varför men kanske har det något att göra med hur man behandlade ull på de tiden? Bomullen hade de hoppat över samt alla ytterkläder som ju mest är i syntet. Tack och lov för det för det är ju de plaggen som är lite dyra. Några saker jag själv stickat var det synd att hitta uppätna och bli tvungen att slänga men samtidigt tycker jag ju det är kul att sticka och stickar gärna lite nytt till nya bebisen. Ett plagg som min svägerska stickat kommer jag försöka laga (kanske har du kvar reservgarn till ekollontröjan, Nicolina?) och flera av dem jag stickat ska jag också laga. De två som var helt förstörda slängde jag i soporna (vill ju inte sprida smittan vidare till någon återvinning) och några som jag stickat själv men som var lite misslyckade och inte användes slängdes också.

IMG_20160820_222804

Bebisväst, tillika det första plagg jag stickat. Nu i behov av en omfattande reparation pga eländesohyra. 

För att bli av med ohyran ska man sedan:

  • Tvätta kläderna så varmt man vågar men minst 60 grader. Jag körde all bomull i 60 och lakanen i 90 grader. Ytterkläderna som inte hade larver eller äckel på sig körde jag i 40 för att bara skölja bort äckelkänslan.
  • Torktumla varmt och länge. Allt som tålde torktumlaren fick åka ett par extra minuter där.
  • Frysa plaggen i minst en vecka i minst -18 grader. Jag la in alla ullplagg och sånt som inte tål 60 grader i frysen. Vår frys är ju inställd på -18 (som man ska) men oklart om den verkligen kommer ner på det.
  • De frysta plaggen tvättade jag sedan för att få bort äcklet och vid en okulär besiktning kan jag inte längre se några larver eller andra tecken. Jag vet ju dock inte hur säkert det är så jag har inte vågat flytta in några kläder till vår garderob än.
  • Dammsuga angripna områden ordentligt och sedan slutförvara dammsugarpåsen i frysen i minst en vecka.
  • Förvara plaggen i täta plastpåsar nästa gång. Kontrollera då och då för att se att de inte kommer tillbaka.

När jag frågade runt i styrelsen visade det sig att två av lägenheterna i den svalen vi har förråd ovanpå hade anticimex på besök för att spraya mot pälsänger för tre år sedan. Alltså ungefär samtidigt som hjärtegrynet började växa ur sina kläder och vi började lägga upp på vinden. Kanske kommer det därifrån? Jag vet inte hur länge ohyran kan bli kvar men det verkar ju lite misstänkt om de redan haft problem där. Önskar bara att vi fått veta det då, då hade vi kanske inte varit dumma nog att skippa plastpåsarna.

Efter att ha tvättat i två hela dagar och vikt, sorterat, städat och fixat är jag nu ganska säker på att vi fått bort eländet från barnkläderna. Alla lådor står nu (städade och fina) i vårt vardagsrum som någon slags karantän innan de får komma in i bebisgarderoben (som inte finns än så man kan ju också säga att det är därför de står här) Det är otroligt mycket kläder så vi kommer att köpa vaccumpåsar (trots att de är dyra och plastiga) och lägga inaktuella storlekar på vinden igen. Men efter den här bebisen ska rubbet säljas. Aldrig att jag tvättar och donar med allt det där igen. Min resningsiver fick ett stort nytillskott av energi nu när jag tvingades hantera och åtgärda frukten av att spara till förbannelse.

Bild från anticimex.se