Rensa ut – böcker och tidningar

Ny vecka och ny rensning! Nu handlar det om böcker och tidningar. Två ganska svåra områden tycker jag. Jag har mycket svårt att göra mig av med halvintressanta tidningar jag inte läst eller bläddrat i. Och kanske ännu svårare är det med tidningar som verkligen är intressanta. Eller i alla fall var det en gång. Många av dem som finns i vår tidningsförvaring just nu är rätt gamla.

Böcker jag läst och som gav ett intryck har jag svårt att rensa ut och min sambo vill gärna inreda med böcker och har kanske aldrig gjort sig av med en bok. Någonsin.

Som tur är läser vi inte massvis med böcker just nu, också tråkigt att vi inte prioriterar det, men i alla fall bra för att stoppa inflödet. Jag föredrar att låna på biblan men ärligt talat gäller det mest barnböcker just nu. Senast jag läste en bok som jag inte fått av min mamma utan faktiskt skaffat själv minns jag inte ens. Troligen var det innan hjärtegrynet föddes.

Hjärtegrynet har massvis med böcker. Både nya vi köpt, massor som han fått i present, gallrade jag plockat med mig när det varit gratis och lånade. Vi tycker att det är viktigt med läsning för barnen och läser ofta och mycket för och med honom.

Under veckan ska jag titta igenom mina böcker (sambon får ta ansvar för sina egna) och se om det inte är så att ytterligare några kan åka ut nu. Så länge bjuder jag på olika idéer till hur man förvarar och sorterar sina böcker:

IMG_20160828_214034

Storleksordning

IMG_20160828_214049

Färgordning

IMG_20160828_214211

Tema. Här alla våra musikböcker

IMG_20160828_214041

Storlek och tema. Alla Tippen-böcker till vänster, övrigt till höger.

IMG_20160828_214122

Efter sort. Här alla våra pocketböcker.

IMG_20160828_214355

Storleksordning på hög.

IMG_20160828_214441

Kombinerad hög och stående.

IMG_20160828_214523

Slarvig hög

IMG_20160828_214318

Med ryggarna inåt för att inte ge ett rörigt intryck.

IMG_20160828_214425

Tidning/seriealbum sorterade efter sort

IMG_20160828_214600

Tidningar i korg.

 

 

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Annonser

Böcker om barn

Mitt lilla gryn börjar nu komma in i en fas där jag känner att det är fråga om lite mer ”uppfostran” än innan då det mest handlade om omvårdnad. Nu är det viktigare att föregå med gott exempel och även ge lite vägledning.

Jag har tänkt mycket på detta under sommaren. (Nu har vi ju också varit lediga så det är säkert delvis därför) Jag ser dagligen exempel på hur jag INTE vill göra med eller mot mitt barn. Och min slutsats måste därför bli att det inte är så lätt att hålla styr på hur man vill göra. Jag tänker att oavsett hur bra intentioner man har och oavsett hur väl man vill måste det vara lätt att bli påverkad. Av hur andra gör, av vad man ser på tv, av vad som skrivs i media osv. Och då kanske tappa bort vad det var man egentligen ville. Tillslut kanske det blir svårt att skilja på vad man själv tycker och vad man blivit itutad under så lång tid att man tillslut tror att man håller med. För att minimera risken läser jag med jämna mellanrum någon bok om att leva med barn. Mina favoritförfattare hittills har varit Jesper Juul och Lars H Gustafsson (som för övrigt skriver en jättefin blogg här)

Jag har på intet sett läst alla deras böcker än (tack och lov för det, då har jag ju massor kvar att läsa) men allt jag läst hittills har varit tänkvärt och många gånger ögonöppnare för mig. Jag märker att jag redan varit på väg att blanda samman mina egna åsikter med sånt jag hört i media eller av vänner med barn.

Från Jesper Juul tar jag med mig det personliga språket. När jag använder det med mitt barn märker jag redan nu (fast han bara är 16 månader) att han lyssnar mer och förstår lättare. Innan kunde jag säga: ”Mamma ska gå en liten stund. Efter att du ätit lunch kommer mamma hem.” Och förväntade mig att han skulle förstå att det var jag som skulle gå (och inte någon annan mamma) och att han skulle vara ensam med sin pappa så länge. Medan jag nu säger: ”Jag ska gå en stund. Medan jag är borta ska du vara med pappa. Sedan kommer jag hem igen efter att du ätit lunch.” När jag säger så istället tittar sonen på sin pappa, sedan på mig, så sträcker han upp armarna mot sin pappa och leker lugnt vidare med honom. Inga tårar när jag går och inget spring efter mig ut i trappen. Lugnt och skönt för hela familjen. Jag upplever att sonen tar det mesta med ro bara han får veta vad som ska hända och vad som förväntas av honom. Vi gör likadant när vi någon gång lämnar honom med någon annan vuxen än oss föräldrar. Det har gått utmärkt varje gång.

Jag använder Jepser Juuls personliga språk även när det kommer till gränser. Tidigare: ”Man får inte hälla vatten på golvet!” medan jag nu säger: ”Jag vill inte att du häller vatten på golvet. Du får hälla det på balkongen istället” varpå han genast går ut på balkongen och fortsätter hälla. Det var ju egentligen inte själva hällandet jag ogillade utan bara var han valt att hälla vattnet. Det sättet att uttrycka mig har också fått mig att tänka igenom vad som är mina personliga gränser och vad som är absoluta gränser. (Detta skriver Lars H Gustafsson om i sin bok Växa – inte lyda) Att inte gå in med skor är till exempel en personlig gräns, jag vill inte att han ska gå in med skor för då blir det smutsigt och jag måste städa. I ett annat hushåll är det kanske annorlunda. Medan att inte bitas är en absolut gräns. Han får inte bita någon, varken mig eller någon annan.

Lars H Gustafsson skiver mycket om att se barnet som en människa i första hand och inte bara som ett barn. Bara genom att tänka så har mycket löst sig för mig. Då har jag lättare att hålla reda på vad jag vill vara för slags mamma och hur jag vill samspela med mitt barn. Det hade jag ju någon slags idé om innan han kom men efteråt har jag blivit så översköljd av metoder och åsikter att jag tillslut undrade om det verkligen var mitt barn, och om jag fick bestämma hur livshandledningen skulle se ut, eller om jag helt enkelt bara var en uppfostrare inhyrd tills skolan kunde ta över.

Jesper Juul fick mig också att överge tanken om att båda föräldrarna måste sätta precis samma gränser, göra likadant mot barnet i alla situationer och hålla med varandra om allt. När jag väl läste att en förnuftig person tyckte att det var strunt tänkte jag efter vad jag själv tyckt som barn och kom fram till att det inte alls behövs. Jag tror att barn mycket väl vet att föräldrar och andra vuxna har olika personliga gränser och tycker olika om saker. Bättre då att vi är ärliga mot vårt barn och  säger som det är. Han kommer ändå upptäcka att alla människor har olika åsikter och olika gränser tids nog. Om vi redan nu lär honom att så är fallet hoppas jag att han förstår att det är okej att även han har andra personliga gränser än oss och att det är okej att inte alltid hålla med varandra. Man går inte sönder för det och man behöver inte bli ovänner heller.

Just nu läser jag Jesper Juuls Ge plats för familjen för andra gången. Inför förskolestarten till hösten tror jag Lars H Gustafssons Förskolebarnets mänskliga rättigheter blir bra lektyr.

Har ni några tips på bra böcker om att leva med barn?

Böcker

Förra veckan bodde jag hemma hos en kompis. Hon har en jättegullig liten lägenhet, lagom dekorerad men ändå avskalad. Jag tänkte på att hon inte hade en enda hylla på väggarna. Inte heller hade hon några stående på golvet. Istället hade hon ett par bord och djupa fönsternischer att ha saker i. I hela lägenheten hade hon endast 9 böcker! Varav två var samma för hon hade köpt fel på bokrean och skulle ge bort en. Jag letade givetvis inte i skåp och garderober (med de var inte många så jag förstår inte hur hon skulle kunnat få plats med böcker där) utan såg endast de hon hade framme. Nio böcker. Imponerande.

När jag kom hem roade jag mig med att räkna hur många böcker vi har. Jag delade inte på mina och sambons böcker (tror inte vi längre vet vem som hade med sig vilken bok) Men sonens böcker är lättare att skilja ut så de fick en egen kategori.

Pocketböcker (mest skönlitteratur men även några populärvetenskapliga): 82

Inbundna skönlitterära: 56

Band i uppslagsverk: 36

Facklitteratur: 94

Böcker på våra sängbord (blandade kategorier): 7 / 6 = 13

Barnböcker: 45

Totalt: 316 böcker!

Det var inga 9 stycken där inte. Vi har dessutom läst alla, antingen jag eller min sambo eller i något fall, båda. Om vi skulle banta ner förrådet skulle det vara i kategorierna pocket, skönlitterära och facklitteratur. Jag försökte rensa för ett par månader sedan och lyckades bli av med nedslående, en bok! Det var svårare än jag trodde… Dessutom gillar min sambo att inreda med böcker och har satt upp hyllor runt en dörröppning för att härbärgera dem. Jag får kanske börja med att rensa ut de böckerna som inte var tillräckligt snygga för att kvalificera sig som inredningsobjekt.

Vissa av fackböckerna har jag sparat för ett framtida projekt, en boklåda med gravidböcker. Jag hoppas kunna göra klart den under året (och helst blogga lite om den med) och ge den vidare till den av mina vänner som blir gravid först. Bara jag hinner innan någon blir gravid! Där ska ca 10 av de sparade böckerna ingå. Dessa böcker kommer jag aldrig läsa igen men jag uppskattade dem alla väldigt innan jag själv fick barn.

Sonens böcker har jag inga åsikter om att de är många. Jag vill gärna att han ska uppskatta böcker och ha många att läsa och välja på. Barnböcker kan man nog inte ha för många! Dessutom går de åt på ett sätt som våra böcker inte gör.

Min mamma är väldigt duktig på att sälja sina böcker på bokbörsen. (Hur många var det nu igen du lyckats sälja?) Kanske borde jag prova det med. Alla skönlitterära böckerna vi har är ju sparade för att de var bra, då kanske det är roligare att sälja dem till någon som också uppskattar dem?

Herr Minimalist har ett intressant inlägg om sina böcker (samt ett med tips på hur man rensar bland sina böcker) Dock har han 100 böcker som är olästa! Olästa böcker verkar på något sätt rimligare att spara, men som sagt är det inte en enda av våra som ingen i vår familj läst, eller i alla fall delvis läst.