EC – prylar

För varje trend eller metod verkar det finnas företag som fixar specialprylar man bara MÅSTE ha för att få det att fungera. EC är inget undantag även om metoden som sådan är uråldrig. Jag förstår absolut att man vill ha hjälpmedel ibland eller att vissa saker underlättar för en i vardagen. Det som är det fina med EC för oss är däremot att vi inte behöver någonting alls extra. Vi har inte behövt köpa några nya prylar utan det känns snarare som att vi hade kunnat göra oss av med grejer pga EC. Ingen potta hade vi behövt eftersom det var så lätt att hålla över toan. Någon specialring har vi inte eftersom vi håller bebisen. Vi har inte heller några babylegs som jag förstått att många tycket är helt nödvändigt. Jag ser absolut vitsen med att ha sådana men tycker inte det varit värt att skaffa eftersom vanliga kläder också går bra. Vi har mest strumpbyxor och body eller bara tröja och tygblöja om vi är hemma. Strumpbyxorna går lätt att dra av med ena handen medan man går till toan och bodyn är det bara att dra upp.

Jag kan inte heller se att det är så himla nödvändigt att använda tygblöjor för att lyckas med EC. Ett tag signalerade lilla hjärtat väldigt tydligt i liberoblöjor men nästan inte alls med tygisar. Då kunde vi i princip välja mellan att använda 15-20 tygblöjor eller 3 engångs per dag. När det var så stor skillnad kändes det som att miljövinsterna med tyg var tveksamma. Nu har det dock ändrats.

En annan sak jag inte behöver längre är skötväska och tvättlappar när jag går iväg. Jag har en liten frottéhandduk i framfickan på selen och en extra blöja. Är vi borta länge har jag ändå ryggsäck för andra grejer och då kommer fler blöjor och extra kläder med. När det kissats/bajsats på toan tar jag vanligt toapapper och blöter om det behövs. Efter att ha blaskat av i handfatet tar jag frottélappen, annars klarar vi oss med toapapper. Väldigt skönt tycker jag. Särskilt efter att ha (tjuv)lyssnat på en konversation om babywips på babysimmet. Vilka märken som var bra, hur man gjorde dem själv, vad de innehöll osv… Allt det där slipper vi nu! Vi har ändå ett gäng torra tvättlappar och tyglappar hemma för vi använder dem till andra saker också men det stora antal som gick åt till hjärtegrynet behöver vi inte längre.

För att potta utomhus är det vanligt att ha en resepotta. Det flest verkar nöjda med är en Potette med engångspåsar som man knyter och kastar efter bruk. Vi har inte haft någon sådan hittills även om jag ibland tänkt tanken. Vår lilla får kissa i en buske om det inte finns offentliga toaletter. Bajs är så sällan att det bara varit aktuellt utomhus en gång. Då tog vi en rejäl rododendronbuske och tog givetvis upp bajset efter oss. Jag vet inte vad jag egentligen tycker om detta. Jag har gjort det för att jag inte hade alternativ och det var bråttom. Men nog tycker jag att det blir läskigt om väldigt många barn skulle börja kissa i buskarna kring lekplatserna och i parkerna. Det är ju även många barn som gillar att leka på sådana ställen, inte minst mitt eget hjärtegryn. Jag vill ju inte att han ska leka i kissiga buskar.

Kanske måste vi skaffa någon form av utomhuslösning tillslut. Eller sluta vistas på ställen där det inte finns toaletter. Jag tilltalas ju såklart inte heller av att använda engångspåsar så som i potetten men finns ingen toa är det kanske bättre än att låta barnet kissa på en engångsblöja? Det Har jag sett att andra gör (även med sina stora barn) om det är kris. Smart lösning tycker jag men jag vill inte börja göra det till vardags. Mitt lilla hjärta kissar ju inga mängder än så hennes små droppar har jag (ännu) inte så dåligt samvete för.

Hur som helst. Inga prylar krävs för att börja potta bebisen, det är väl snarare som vanligt, när man gör något mycket blir man ofta sugen på att skaffa smarta speciallösningar. För mig gäller det nog bara att stå ut och inte ge efter för köpsuget om det kommer.

 

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

Annonser

EC – På språng

Vissa kör bara EC hemma och blöja när man är på språng. Just nu hade vi nästan kunnat göra tvärt om. När vi är ute och far är ECn nästan felfri. Min teori är att det är av två anledningar:

  • Lilla hjärtat sitter oftare i selen då och verkar inte gilla att kissa i selen (vem skulle vilja det) Då signalerar hon väldigt tydligt. Ibland är det svårt att hitta toa ute men oftast håller hon sig. Vilket jag tänker är helt fantastiskt eftersom det med andra barn känns som att de inte vet att de kissar fast de är mycket äldre. Vi vistas inte så ofta på ställen där det inte finns toa utan nästan alltid går det att lösa. Särskilt när jag vet att hon kan hålla sig typ 20 minuter. Men visst, jag använder toan väldigt mycket mer än de flesta andra föräldrar jag känner. Förskoletoan besöker jag exempelvis flera gånger i veckan. Det har jag aldrig sett någon annan förälder göra för småsyskonen.
  • Jag är mer uppmärksam på henne. När jag är iväg med ett eller båda barn är fokuset mer på barnen än vad det är hemma. Hemma vet jag att vi inte har några livsfaror lurandes utan barnen kan gott leka någorlunda oövervakade. Jag har mitt fokus på exempelvis matlagning eller städ och missar då signaler.

Detta gör att EC oftast känns lätt på språng. Jag behöver inte längre ha en skötväska med massa grejer utan tar bara med nått extra inlägg eller blöja i framfacket på bärselen. Och en liten frottélapp att torka torrt med. Är jag borta hela dagen har jag ändå ryggsäck med andra grejer så då lägger jag extra inlägg och vaxdukspåse där i. När jag var borta över dagen sist hade jag packat tio extra inlägg, ett extra skal samt 4 engångsblöjor. Jag använde ett inlägg. Dock känns det ännu för osäkert för att chansa på att inte ha med flera extra. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar lita på att det ska funka så bra.

Ibland när jag varit ute och missat har jag fått gå hem med blöjlös bebbe. Lite nojigt har det allt varit men det har funkat fint.

Ett nytt problem jag inte tänkt på förut är vad hon ska ha för något när hon inte har blöja? Så små underkläder har jag aldrig sett! Polarns trosor börjar på st 74 och de brukar ju vara så stora i storlek. Vi har ett par frottéshorts (typ) från min barndom. De har sömmarna på rätt ställen så de har vi haft som trosor ibland. Men det räcker ju inte med ETT par. Nåja, det problemet är ju inte högaktuellt än. Jag tror att det ännu är långt kvar innan det definitiva blöjavslutet även om blöjfria dagen (som är andra lördagen i junimånad varje år) gav mig otroligt mycket mer självförtroende med att hon kan vara utan blöja och olyckor många många timmar.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

EC – Varför?

Men varför i fridens namn ska nu barnen sluta med blöja så hiskeligt tidigt? va? Va? VA?!

Det finns ju många uppenbara fördelar.

  • Färre blöjor – mindre belastning på miljön.
  • Slippa byta bajsblöjor – bekvämt och mindre äckligt.
  • Inget som sitter åt runt rumpan – färre eksem, mindre röd.
  • Lär sig lyssna på kroppens behov tidigt – kanske gör att man lyssnar bättre även senare.

Men sen finns det också ett par fördelar som jag inte hade tänkt på innan.

En är att jag känner mig nära mitt barn när jag kan förstå hennes kommunikation bättre. Detta har blivit ytterligare en signal jag kan svara på och när jag lyckas förstå vad hon vill känner jag att vi förstår varandra och känner varandra. Det stärker vår relation.

En annan är att jag slipper släpa runt på massa blöjpackning och skötväska. Nu har jag en extra blöja och ett frottélapp i framfickan på bärselen. Inget annat behövs.

Jag väntar inte längre i skötrumskön eller letar upp ett skötbord varje gång det ska kissas/bytas. Istället kan jag ta vilken toalett som helst.

Men den största anledningen till att vi började är helt klart att det löste ett problem för oss. Lilla hjärtat var (och är) mycket missnöjd med blöjor. Hon gillar inte att kissa i dem och visar det starkt. Vi försökte helt enkelt bara göra henne nöjd (det är ju det man gör mest hela tiden som förälder) och trillade in på detta. Visst hade jag läst lite innan och visst hade jag försökt lite med hjärtegrynet men jag kunde allt för lite för att dra igång projektet själv. Det var för att hon verkade vilja detta som vi började.

Ni vet ju säkert hur det är, man provar och provar med allt möjligt för att bebisen ska vara nöjd och inte skrika så. Det var detta som funkade för oss.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

EC – Hur?

Hur ska man få bebisen att kissa på toaletten? Det verkar ju helt omöjligt och onödigt och såå konstigt!?! Det tyckte ju jag med innan lilla hjärtat kom till oss. Hon gillar verkligen inte att vara blöt och hon gillar inte att behöva kissa i selen eller på någon. Vilket jag ju helt förstår så klart! Hon kan ju inte gärna veta att det är okej för hon har blöja och ingen annan blir blöt/den suger upp det inom ett par sekunder. Så hon visar att hon är missnöjd med situationen och försöker signalera till oss att hjälpa henne lösa det. Det låter ju som en baggis. Och som att hon är ett alldeles exceptionellt barn (vilket hon givetvis är enligt mig som inte är ETT DUGG partisk)

Det som EC handlar om är att föräldrarna, eller de vuxna som har hand om barnet, ska lära sig att se signaler och erbjuda bra ställen att göra ifrån sig. Alltså inte om pott-träning som i att bebisen ska lära sig något. Vanlig potträning, när man lämnar över ansvaret för kiss och bajs till barnet, rekommenderas enligt EC-principerna först från 18- 22 månaders ålder. Först då kan man förvänta sig att barnet själv kan lösa det. Innan dess handlar det om kommunikation och samspel.

Det finns tydligen många olika slags signaler som bebisen kan visa att hen behöver kissa. Jag vet inte om det egentligen är så meningsfullt att jag radar upp, kanske är det bättre att man själv får hitta sitt barns signaler. Men för att ge en fingervisning kan jag säga att många pratar om: höjda ögonbryn, o-mun, tom blick, skruvar på sig, verkar missnöjd, tjorvar vid bröstet, verkar stressad. Vissa saker är ju påtagliga, som att släppa bröstet ideligen, andra är rätt svåra att upptäcka, som tom blick. Hur ska man märka det om man inte tittar på bebisen hela tiden?

Min bebis söker väldigt aktivt ögonkontakt när hon behöver kissa. Men hon gör nästan likadant när hon vill äta. Så hur ska man veta skillnaden? Jag brukar erbjuda kissa först. Om hon blir ledsen när jag tar av blöjan vet jag att det var fel. Ibland visar hon redan när vi är på väg in i badrummet att jag hade fel.

Min plan är att börja lära in tecknet för toalett på teckenspråk för att underlätta i framtiden. Jag väntar mig inte att hon kommer använda det själv förrän hon är kring året men om vi börjar nu hinner det sätta sig ordentligt. Särskilt viktigt känns det för att andra än bara jag (och min sambo) ska kunna hjälpa henne med toabestyren. Jag räknar ju inte med att alla våra nära och kära ska lära sig se på bebisen när hon behöver kissa.

En annan mamma i min mammagrupp blev intresserade (och fascinerade) av EC och frågade massor. Veckan efter berättade hon att hon sagt till sin man att han måste stirra på deras dotter hela promenaden för att se om hon gjorde något kiss-tecken. Det hade inte gått så bra och entusiasmen hade upphört i princip direkt. Jag tror att det är lätt att man dödar viljan och lusten att få det att funka om man gör på det viset. Därför tror jag det är dumt att rekommendera andra att börja så. Ändå var det så jag fick höra talas om det och det är så det framställs i media. Bara låt barnet ligga naket på en filt och observera det så ser du. Nej, det är inte alls säkert att du gör. Kanske blir du bara frustrerad och får massor med extra tvätt (och vem blir inte frustrerad av extra tvätt?) Har man ett barn som signalerar så tydligt att man fattar genast är det ju inget problem. Då är det bara att köra. Har man INTE det utan är osäker på vad bebisen har för kiss-signal så läs istället mitt inlägg om att komma igång. Det går i princip ut på att börja med att rutinpotta.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

 

EC – Var?

Vilken plats man erbjuder bebisen att göra sina behov är egentligen ointressant för själva kommunikationen. Man kan bestämma själv vad som passar för familjen och stunden. Jag har själv svårt att se att jag skulle låta bebben kissa i en flaska när jag samtidigt läser för storebror men jag har läst om andra som gör så. Badkaret verkar också vara en relativt vanlig plats. Enklast är kanske ändå toaletten. Då hamnar ju allt där det ”ska” hamna tillslut ändå och städinsatsen minskar avsevärt.

När lilla hjärtat var spädis använde vi handfatet. Mest för att det var i bekväm höjd och att tvätten efteråt var nära till hands. Hon var så lätt att det inte var något problem att hålla henne med ena handen. Då hade jag hennes rygg mot min underarm, huvudet mot armhålan/bröstet och höll handen under hennes knäveck. Då blir andra handen fri att blaska vatten med. Så gör jag fortfarande om jag tvättar henne i handfatet.

När vi började introducera mat kändes det som det var läge att gå över till toan. Dels blir bajset mer som vanligt bajs (alltså äckligare) dessutom sammanföll det med att det började bli lite tungt för min vänsterarm. Nu håller jag henne med en hand under varje knäveck och lutar kroppen mot mina armar. Jag sitter på en pall (en ganska hög från Ikea) och kan då vila mina armar mot knäna. Då blir det inte så tungt i fall vi behöver sitta så ett tag. Då kommer alltså bebben bakochfram på toan så att säga. Fast hon sitter ju inte, eller vidrör inte ens, ringen.

Är vi inte hemma och ingen pall finns så får jag stå böjd för att det ska funka.

En av de fina sakerna med EC är att jag slipper vänta i kö på skötrum och skötbord. Nu kan jag ta vilket toabås som helst! Dock har det hänt flera gånger att båsen är så små att jag inte kan stänga dörren bakom mig. Då får jag en del konstiga blickar. Folk tror kanske att jag ska spola ner hela bebisen i toaletten.

När jag sedan ska kränga på tygblöjan och strumpbyxor (använder mest det när vi är hemifrån pga mindre korvigt i bärselen) fäller jag ner toalocket och lägger henne i knät. Om det inte är ett heloffetligt ställe eller matställe händer det att jag tar med henne ut till en soffa för att klä på. Jag vet ju att hon inte kissar i soffan eller så.

Det är ett utav de andra stora plussen med EC, att lufta rumpan naken på golvet är inte längre en total chansning utan nästan helt riskfritt! Vi låter henne ha rumpan bar när hon är nykissad och då går det fint.

Vi har även en potta i vår ägo (trodde ju hjärtegrynet skulle använda den massor men det var innan jag hade någon erfarenhet alls och var säker på att potta var en sån där MÅSTE HA -sak) Den har vi provat men ratat. Kanske kommer den till användning senare men troligen inte. Det känns lättare att hoppa över det steget om möjligt och gå rakt på toa och liten ring.

Många EC-föräldrar i facebookgruppen verkar ha Bumbo-sits till toan. Än tycker inte vi det behövs. Hon är så lätt att vi orkar hålla henne utan problem och såå lång tid tar hon inte på sig. Men vi får se, kanske kommer det en sån hit med tillslut.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

EC – När?

I början ECade vi endast på rutin. Efter varje sov och vid varje blöjbyte/blöjkoll. Sen började lilla hjärtat signalera tydligare och framför allt tidigare. Vilket gjorde att vi kunde hinna till badrummet. Då började vi mer och mer gå över till att erbjuda toa vid signal. Blöjbytena blev ju också färre så då blev rutintillfällena färre.

Jag erbjuder fortfarande i samband med att hon vaknar, men rusar inte längre in i badrummet med nyvaken bebis. Hon signalerar oftast en stund efter att hon vaknat och då funkar det bättre än att jag ska hetsväcka henne när hon egentligen småsover än. Om hon däremot gråter hysteriskt i sömnen händer det att jag tar henne sovande (men fäktande) till toan. Efter att hon kissat brukar hon sova bättre. Då somnar hon liksom mot mina armar över toan, hur gulligt?

En sak jag inte visste innan var att bebisar kissar oftare på morgonen/förmiddagen.

En vanlig dag hos oss kan se ut såhär:

05.30 Vaknar och går direkt in på toa för traditionsenlig morgonbajs. Det sägs ju att det är bra för tarmarna att tömma sig före kl 6 på morgonen. Jag vet inte varför men tror det är något med sömnhormonerna?

Under den kommande timmen kissas det minst två gånger till. Sedan amma och somna om.

07.30 Vaknar igen och morgonkissar på toan. Ytterligare två kiss inom en timma.

Vid 9 – 9.30 brukar vi ha något att göra så då erbjuder jag att kissa innan vi sätter på alla kläder och packar ihop oss.

Sover ca 40 minuter och vaknar på exempelvis babyrytmik, babysim, kyrkis. Jag erbjuder kissa på signal från henne, ca 1 gång per timma. Ibland erbjuder jag direkt när hon vaknar om hon inte kissade innan hon somnade.

Somnar om ca 11.30 och sover 40 minuter till.

Tredje tuppluren brukar vara 14.30 och däremellan kissar hon när hon vaknar och kanske en gång till.

På eftermiddagen och kvällen är det max en gång per timma.

Hon somnar vid sjutiden och är torr flera timmar. På natten sätter vi på engångsblöja eftersom vi inte bemödat oss med att hitta en fungerande tyglösning än. Vaknar hon eller oroar sig under kvällen erbjuder jag att kissa medan hon sover. Det funkar ibland. När jag lägger mig tar jag inte upp henne för att kissa något mer. Då sover vi tills allt börjar om igen vid femtiden. Ammar gör vi dock.

Lilla hjärtat är nu nästan 6 månader och vi har haft ungefär samma schema sedan jag började ECa mer frekvent från knappt 4 månader.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

EC – inledning, bakgrund och länkar

Vi har börjat så smått med EC. Det står för Elimination Communication och syftar till att tolka bebisens kiss- och bajssignaler så att man kan sluta med blöja. På svenska pratar man om blöjfri bebis eller tidig pottning. Vi är inga experter och har inte som mål att slippa blöjor snart men eftersom det inte finns så mycket skrivet om detta på svenska tänkte jag fylla ut materialet lite. Vi är alldeles i början än men jag börjar med att skriva bakgrund och lite länkar om man vill läsa mer så återkommer jag när vi hållit på ett tag. På så sätt kan ni vara med längs vägen tänkte jag. Om någon läsare har erfarenheter får ni gärna komma med tips eller maila mig ett gästinlägg i frågan.

När hjärtegrynet låg i magen plöjde jag alla tv-program om graviditet jag kunde hitta. I ett av dem pratade de lite löst om EC utan att nämna det vid namn. Sedan gick programledaren in för att bevisa för den entusiastiske blivande fadern att EC vad svårt, omöjligt och äckligt. Jag skrattade lite (för det skulle man ju) och tänkte bara att det där paret nog var lite galna. Sedan kom grynet och jag började läsa lite föräldratidningar. I en av dem var det några artiklar om EC som jag läste men avfärdade. Det verkade som att de föräldrarna hade helt andra slags barn än jag. Jag googlade lite och hittade ett par gamla blogginlägg. Inget uttömmande dock. När jag försökte låta Hjärtegrynet ligga på en filt, stirra på honom i ett par timmar för att hitta kiss-tecknen hittade jag inga. Så jag gav upp efter ett par dagar (dessutom var det ju dötrist att sitta där och stirra) Vi var på en kurs och en av ledarna berättade att hans fru hade bestämt att deras lilla bebis inte skulle ha blöjor. Istället gick hon upp med honom varje morgon när han gjorde tecken, för att låta honom bajsa på toaletten. Jag stod bland ett gäng medelålders män och skämten duggade tätt om att det bara var som han trodde, det var därför frun var så sur på sin man, han hade så dålig koll att han inte ens visste att deras son hade blöjor etc.

Jag googlade lite till.

När hjärtegrynet kunde sitta började vi med potta, men (som jag förstått att flera varit med om) tog intresset för pottan abrupt slut när han började stå. Jag gav upp. Var lite bitter för att jag inte fattat grejen (var jag så dum eller var det bara omöjligt?) och tänkte att bättre lycka nästa gång.

Nu är det ”nästa gång” och den här gången är jag mer hoppfull om att det ska funka.

Lilla hjärtat ger tydliga kiss-signaler någon minut innan hon kissar och det gör allt så mycket lättare. Egentligen var det inget beslut att börja; det gick liksom av sig själv. Ungefär så som det verkar göra för de andra jag läste om då med hjärtegrynet.

Vi började hålla lilla hjärtat över handfatet vid varje blöjbyte från att hon var ett par veckor. Rätt ofta kom det något. Jag tänkte inte att det var så mycket communication över det, mer rutinpottning. Men så för ett par veckor sedan blev det plötsligt så tydligt att gnället betydde kissnödig. Varje gång hon gnällde till på sin filt tog jag upp henne och erbjud att kissa i handfatet. Det funkade nästan varje gång. Bajs däremot har jag inte lyckats med lika bra än. Jag var lite rädd att börja med EC för att jag fått för mig att jag var tvungen att spendera hela dagen i badrummet, egentligen tror jag det är icke ECare som säger detta. Hittills är det dock minimal skillnad mot förut. Lilla hjärtat accepterar inte blöta blöjor (hjärtegrynet verkade inte lika brydd) så vi har fått byta direkt på henne sedan hon var ny. Alltså inga 6 – 8 blöjor per dag här inte utan snarare 12 – 15. (Oberoende av tygblöjor eller engångs) Att byta 15 blöjor tar marginellt mindre tid än att låta bebisen kissa i handfatet 15 gånger. För mig känns det rimligare att försöka med EC då.

Min plan är att låta henne kissa i handfatet varje gång jag ser signalen och att fortsätta erbjuda varje gång hon vaknar från tupplur. Hittills har jag mest missat när vi använt tygblöjorna, kanske klämmer de inte åt lika mycket och är lättare att kissa i för henne, och när det varit bajs. På natten har hon engångsblöja och vi tar inte upp henne för att kissa än. Det hade dock varit intressant att försöka det någon gång.

Jag tänker inte ta på mig några mål om blöjfrihet innan 1 år eller innan förskolestart men visst hade det varit underbart om det funkar. Detta är ju också ett steg i mitt Zero Waste-projekt MEN jag hade inte dragit igång detta om det inte gick så lätt. Tygblöjor är ju också zero waste-kompatibelt.

Här är ett gäng länkar för den som vill läsa mer:

Blöjfri bebis har mycket bra basinformation.

Gruppen Blöjfri bebis på Facebook.

AnniesEnkla har skrivit ett inlägg på sin blogg.

Blöjupproret är en förening för tygblöj- och ECanvändning. De har mycket information på sin sida.

Ekobebisens blogg har ett inlägg som jag läste när hjärtegrynet var liten.

Minimalisterna har skrivit ett inlägg om EC

EC Sweden – sidan är lite gammal men här finns ändå bra info.

 

Allt detta material (och det faktum att jag är med i Blöjfri bebis-gruppen på facebook) gör att jag känner mig bättre rustad denna gången. Skriv gärna om ni har tips! Allt emottages tacksamt!

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan