Nyss råkade jag slå på tvn på SVT1 och Skavlan samtidigt som Dr. Denis Mukwege kom in på scen. Dr. Denis är gynekolog och specialist på att operera och laga skador efter gruppvåldtäkt. Det är ju helt sjukt att det ska behöva finnas specialister på sånt. När han började prata kunde jag inte tro mina öron. Våldtäkt används som ett vapen för att driva bort lokalbefolkningen från mineralfyndigheter i Kongo så att väpnade grupper kan ta över gruvorna och tjäna pengar. Visst har jag hört om konfliktmetaller och hur de används i vår elektronik innan men det är en helt annan sak att höra någon berätta om det. Med egna ord och egna ansiktsuttryck. Han berättade om några av de skador han opererat och kvinnor han hjälpt. (Och barn med! Hur kan det få vara så orättvist!?!) Jag sitter här i mitt säkra lilla Sverige och funderar på vad jag borde ha i min garderob. Så pågår det där på andra sidan jorden.
Jag tänkte på min spruckna Iphoneskärm och hur jag funderat på om jag ska byta glaset, köpa en ny eller ta över min sambos avlagda som har ett något mindre sprucket glas. Plötsligt äcklas jag bara av tanken på att jag ens äger smartphone, och en laptop, och en Ipod. Och säkert ett helt gäng elektriska grejer till som kanske innehåller komponenter som kommer från Kongo. Kanske har mina inköp bidragit till att en kvinna blivit våldtagen. Kanske så svårt att hon aldrig mer blir hel igen. Att jag ens sitter här och knattrar på min dator om detta ämne när den kanske är grund till att ämnet ens finns. Det är så fel. Jag vill aldrig mer vara med och bidra i den konflikten. Jag vill aldrig mer spendera mina pengar på elektronik som kanske innehåller orsaken till våldtäkt. Aldrig.
Jag tänker på vad Doktor Denis Mukwege sa, att han vet att många i norden tittar på Skvalan, därför ville han vara med. Så att fler får upp ögonen för problemen med metallerna och det pågående kriget. Jag tänker att det var smart av honom. Om inte annat så har han i alla fall fått mig att äntligen fatta. Det blir ingen ny Iphone i alla fall, det är ett som är säkert.
Telefonkatastrof! Trasig skärm, slitet fodral, laddaren i fyra bitar. Suck. Jag hatar när tekniska grejer inte bara fungerar automatiskt. Jag vill bara att de liksom ska finnas där, fungerande och hela utan att jag måste vårda dem och fixa med dem hela tiden. På sin höjd kan jag tänka mig att ladda batteriet. Men det gick ju inte alls när laddaren såg ut sådär.
Händelsevis 