Julklappar

julklapp

Vi ger till alla vi firar med, oavsett ålder. Alltså inte bara till barnen för att vi vuxna ”har ju ändå allt” eller ”har egna pengar och möjlighet att köpa allt vi vill ha själva”. Däremot håller vi nere antalet julklappar, både till barn och vuxna, och ser till att det inte är krimskrams eller saker som kanske bara blir stående, utan satsar mycket på ätbart och användbart.

Jag tycker att alla ska få julklappar och särskilt om det är barn med och firar. Jag vill inte lära mina barn att det alltid bara är de som ska få och att vi vuxna bara ska sitta och stirra när de öppnar. Både för att jag inte tror att det är så kul för barnet att sitta där med hela ansvaret över att vara tacksam och lycklig över sina klappar OCH för att jag vill visa barnet det fina och härliga med att ge, inte bara att få. Att ge hör julen till lika mycket som mysigt sällskap, god mat, vackra juldekorationer och tid tillsammans tycker jag.

Vi pratar här hemma om vad vi önskar oss, stora som små, och aktar oss noga för att säga saker som: jag förtjänar inget ändå (barnen ska inte behöva tänka på om de förtjänar gåvor eller inte) jag vill bara ha snälla barn (som att barnen inte redan är snälla eller att vi bra tycker om dem om de är snälla) eller jag har redan allt (som att alla ytterligare gåvor är en belastning) Istället försöker vi komma på saker vi faktiskt vill ha så att den som gärna vill ge får lite inspiration. Till exempel önskar jag mig:

  • hårda, ekologiska tvålar som luktar gott
  • nötter, torkad frukt och godsaker
  • underställ i ull
  • strumpor
  • ekologiskt smink och hudvårdsprodukter

Hjärtegrynet har ingen leksakskatalog han sitter och prickar för (alltså gör barn detta på riktigt? Har läst om det i böcker och på nätet när folk raljerar men aldrig sett fenomenet på riktigt. Är det egentligen bara en sån grej som folk ondgör sig över utan att den faktiskt finns?) utan vi frågar honom, och då säger han ”vet inte” eller porschlegot. (den där Lego technic modellen av en Porsche som kostar minst 3000kr, en ledtråd: han kommer inte få den) Sedan fyller vi på listan med saker han behöver för att nära och kära ska ha ett hum om vad vi vill att han ska ha. På så sätt håller vi (oftast) bort plastskräp och hyllvärmare. Många av dem som köper till honom dubbelkollar också med oss om vi tror det blir bra. Det är ju så olika med barn och vad de uppskattar.

Hjärtegrynet har hittills inte ställt några krav eller tyckt det varit särskilt kul med högar med klappar. Han hade nog helst velat ha EN bra sak som han sedan kan ägna sig åt resten av kvällen. Jag uppfattar att det mest är vi vuxna som tycker han ska få massor av paket. För att jag ska stilla mig och inte köpa allt allt allt han skulle kunna uppskatta ger jag enligt ett par kategorier.

  • Något att ha på sig: I år den här fantastiska lunnefågeltröjan från Duns. Perfekt till en unge som äskar gult och var på Färöarna i somras och blev helsåld på lunnefåglarna
  • Något att läsa: I år en begagnad Pettson och Findus bok (Tuppens minut) Har läst Rävjakten och Kackel i grönsakslandet till förbannelse nu och behöver variation…
  • Något gott: Torkad mango är favoriten här och jag köpte ett paket från det bästa märket Nathalies. Lagom stor godsak för ett litet barn.
  • Något han hett önskar sig: En Lego Technic modell som är lite mindre. Jag vet faktiskt inte vilken det blev eftersom det var min sambo som var chef över denna julklapp
  • Något han behöver: Hoppade vi över i år. Det blir fullt tillräckligt med paket ändå.
  • Årets reflex: Ska jag införa i år och planerar att upprätthålla i alla år som kommer i framtiden. Reflexer är så viktigt och de har förvånansvärt kort livslängd. En traditionsenlig julklapp tycker jag också är kul! Jag fick exempelvis en marsinpangris och ett par vantar (och en bok och säkert nått mer, notera att min lista i princip bygger på de klappar jag fick av henne) av min mamma i säkert 10 år i rad. Blev lika glad varje gång!

Nästa år kommer jag följa listan till lilla hjärtat med men i år får hon endast en hårborste. Och inte för att hon kommer kunna öppna paketet och förundras, eller ens leka med snöret (som om det skulle bli några snören, nänä, mina askar ska fram igen) utan mer som symbolisk/pedagogisk julklapp. Alla ska få något!

Jag vill gärna att vi ska få till någon tradition av att ge en klapp till ett barn som inte har så mycket men hittills har jag avstått att ha med hjärtegrynet på det. Insamlingsställena här i Malmö är tyvärr förknippade med hysteriskt fullpackade köpcentrum som jag gärna slipper besöka. Och särskilt i juletid (julefrid)

Jag tycker fortfarande att det är roligt att skaffa julklappar till våra nära och kära. Kanske för att jag ofta köper ungefär samma saker: praliner, sylt och marmelad, strumpor, medlemskap och prenumerationer. Det blir ingen press på att hitta den perfekta grejen längre.

Jag läste att i år lägger genomsnittshushållet 4000 kr på julklappar. Alltid är det några som tycker det är en hysterisk summa och ondgör sig. Jag tycker det låter fullt rimligt. Själv budgeterar jag 3000 till julklappar, julkort och julblommor (både sådana vi ger bort och sådana vi köper hem till oss + gran men det blev ingen i år) per år och det brukar vara lagom. Utöver det köper ju min sambo en del klappar med men så att vi tillsammans kommer upp i 4000 verkar fullt rimligt och knappt konstigt.

Vissa av våra vänner tycker att vi är helt efter utveckligen som inte lagt av med julklappar till de vuxna än men för oss är det inget slentrian utan ett medvetet beslut att fortsätta. Vi gillar traditionen och tror att det går att få till julklappar som är bra på riktigt och inte bara blir krafs och miljöbelastning.

Bild: euroflorist.se