Hur kläder känns

När jag var liten hade jag ibland en mardröm. I den förvandlades allt runt omkring mig till stål. Mina kläder, mitt hår, sängen jag låg i, hela mitt rum. Jag har minnen av hur det såg ut i rummet, allt var grått och hårt, men mest minns jag hur det kändes i drömmen. Hur allt var kallt och hårt, hur det nästan brände i skinnet av metallen. I drömmen befann jag mig i ett slags halvsovande tillstånd där jag försökte kämpa mig upp till ytan men inte kunde vakna ur drömmen. Jag försökte ta på sakerna runt mig för att känna att de INTE var gjorda av stål för att vakna ordentligt men ju mer jag kände på mina kläder, mitt täcke, ju mer säker blev jag på att de verkligen var gjorda av någon slags metall. Det enda som kunde dra upp mig ur drömmen var att ta på något som var levande. Katten som sov som en mössa runt mitt huvud och senare den som hellre sov bredvid mig räddade mig ur metallvärlden. Fanns där ingen katt kunde jag liksom inte skaka bort känslan av stål förrän jag gått upp och startat dagen ordentligt.

Jag vet inte längre i vilken ålder den här drömmen förekom. Inte heller hur många gånger det handlade om. Jag vet bara att det var många gånger (och att katterna förekom från sju års ålder)

Jag tänker på den här drömmen ibland när diskussionen om hur något känns kommer upp. Jag tänker på att jag ju egentligen VISSTE att mina kläder inte kunde förvandlas till stål mitt i natten men att jag ändå inte kunde förmå mig att tro på det. Eller att mina händer inte kunde känna att det var mjukt tyg de hade under sig.

Jag försöker tänka på drömmen när hjärtegrynet klagar på att något är obekvämt eller klämmer. Att istället för att jag som vuxen säger: ”Nej, jag känner inget i skon.” ”Den här tröjan som är så mjuk.” ”Det finns inget som kliar där.” bara acceptera att han känner något. Hur ska jag kunna veta att det ”inte alls kliar”, det är ju inte ens på mig det kliar! Hur kan jag vara säker på att den mjuka mjuka tröjan verkligen är lika mjuk för honom? Jag som inte ens kunde skilja mina egna sängkläder från stål.

Annonser

Vårens klädbudget

Jag har bestämt mig för att prova en årsbudget för mina kläder. 8000 kr har jag gett mig själv, 4000 nu under vår/vintern och ytterligare 4000 kr till sommaren. (1 juli har jag fört in dem i budgeten)

Jag har redan använt en betydande del av de 4000. Såhär har de fördelats:

375 kr – blå balklänning tänkt för ett festligt tillfälle. Nu har tillfället kommit och gått och klänningen har jag inte sett till. Jag köpte den på ebay så det var ju helt klart en chansning men jag är ändå lite besviken att den inte hann hit. Jag har inte bestämt mig för vad jag ska göra med den när den kommer, det beror väl på om den passar och hur jag trivs i den. Återkommer i denna följetong.

595 kr – ceris balklänning från second hand affären Da Capo, som fick ersätta den blå på det festliga tillfället. I efterhand är jag väldigt nöjd med hur det blev. Jag kände mig jättefin i den cerisa och den sitter som en smäck. Hoppas att den kommer till användning fler gånger.

595 kr – svart långklänning från samma affär. När jag letade balklänning hittade jag också den perfekta svarta långklänning jag behöver i mitt yrke. Jag har letat så smått i flera år men aldrig blivit nöjd innan. Jag hoppas att den här klänningen ska följa mig länge. Dessutom kändes det bra att hitta den på second hand, inte bara för priset utan också för miljön.

178 kr – beige stickad vardagströja, också från Da Capo. Redan en favorit! Nu har jag lärt mig vilka färger jag ska leta efter och vilken stil som jag känner mig bekväm i. Den här tröjan matchar till nästan allt i min garderob och jag har haft på mig den i alla fall varannan dag sedan jag köpte den.

65 kr – vit kort kofta med guldiga prickar i någon slags ullblandning. Jag såg den i Myrornas skyltfönster och förälskade mig direkt. Den är precis så perfekt som den låter och matchar till nära nog allt i min garderob.

45 kr – grå vardagskjol i jeanstyg med små prickar, som jag hittade på Myrorna när jag provade guldprickskoftan. Kompletterar min kjolsamling fint och ger mig lite variation nu när jag knappt har några byxor kvar.

595 kr – Bh från Wonderbra som jag skulle ha under balklänningen. Men det funkade ju inte alls. Visst, ska jag bara snygg-gå och sitta fint kanske den sitter uppe, en timma typ. Men när jag lyfter upp min son, tar på mig skorna, lyfter armarna över huvudet, jaa, lever som vanligt helt enkelt, så åker den ned! Vilken skräpgrej. Som tur var kunde jag lämna tillbaka den igen så detta är egentligen inte någon utgift längre.

901 kr – två par skor (svarta ballerina och rosa sneakers) som jag köpte på nätet helt i enighet med min garderobsplanering. Nu har jag gått i dem hemma ett par dagar och lutar åt att skicka tillbaka dem igen. Jag har blivit väldigt kräsen har jag kommit på. När jag nu vet att jag bara har 4000 kr innan juli så vill jag att allt jag köper ska vara perfekt. Annars kan jag handla något roligare för pengarna. Jag vill ju gärna ha ett par ballerina till sommaren och ett par sneakers till våren men det blir nog inte dessa ändå.

Summa: 3303 kronor. När jag räknat bort bh och skor blir det istället 1853 kronor vilket ger mig 2147 kronor kvar att spendera under våren.

Min plan är att köpa:

Skor (ballerina, sneakers eller lätta vårkängor) för totalt 900 kr.

En ny bikini (alla de gamla är helt fel i storlek nu efter amning, det var illa redan i somras och det blir inte bättre av att allt är slitet och gammalt) för 600 kr. Ska kolla när Freya kommer med årets kollektion, har varit sugen på en från dem i åratal nu men alltid varit för sent ute. Men jag menar, i år tänker jag på detta i februari! Då bara måste jag ju hinna i tid innan allt är slut.

Se över underkläder/strumpbyxor. Nu gäller det att inte bli kaxig. Jag har inte köpt några nya underkläder, strumpor eller strumpbyxor på flera år. När jag sliter så mycket på mitt befintliga förråd kommer det ju förr eller senare att ta slut. Jag tänker att kanske måste det finnas kvar lite pengar här om det blir kris. 300 kr kan jag tänka mig att jag behöver.

Det ger mig 347 kronor kvar att spendera på plötsliga fynd! Jag ska givetvis inte börja köpa massa dumma, onödiga grejer igen utan hålla fast vid min plan och mina nya insikter om färg och stil. 347 kronor kan man få ganska mycket för på typ Myrorna. Eller så kan det bli något från Earth and More, dit vill jag gärna gå i sommar, de brukar ha bra kvalitetsgrejer. Till exempel så kommer min alltiallo-klänning därifrån. Kan jag hitta en till, lika bra klänning så kan det lätt vara värt att lägga pengar på den.

Jag har också lovat mig själv att jag ska sticka en marinblå kofta. Men frågan är om materialpengarna ska tas från klädkontot? Där har jag inte bestämt mig än. Kanske är det vettigt att räkna det på samma eller så tar jag det från mina ”fickpengar”. Jag budgeterar 300 per månad nu för oförutsedda utgifter, pysselgrejer, allt övrigt som är svårt att föra in på någon annan post. 300 kronor behövs nog för garnet så i sådana fall måste hela fickpengsbudgeten gå till koftan en månad. Hmm, vi får se. För övrigt börjar det bli dags för ett nytt budgetinlägg här på bloggen. ”Vår budget” är fortfarande det mest klickade inlägget här och den börjar bli riktigt inaktuell. Nåja, det kommer snart.

Har ni någon klädplan eller budget för våren?

 

 

Märka barnkläder

namnlappar-net

Nu när lilla hjärtegrynet har börjat förskolan har vi fått veta hur viktigt det är att ALLA kläder är märkta. Med 23 barn i samma grupp förstår jag mycket väl varför de vill att allt ska vara märkt, det verkar ju helt omöjligt att hålla reda på så många barn ens, hur ska man då kunna komma ihåg vad alla barn har för kläder. Jag har därför tänkt över det här med märkningar. Vilket är egentligen det bästa sättet att märka barnens kläder?

I vårt fall kom jag fram till att märkpenna är att föredra. Det går snabbt och lätt att märka, går inte bort i tvätten och syns tydligt för förskolepedagogerna. Det som talade emot är jag hört att kläderna får ett minskat andrahandsvärde och möjligen att pennan skulle innehålla något giftigt man inte vill ha på kläderna. Jag har mailat till Lindex kundtjänst och frågat om eventuella gifter men inte fått något svar än.

Klisterlappar ville jag inte ha eftersom jag köpt en del kläder märkta med klisterlappar och de är svåra att få bort. Massa klister blir kvar och kladdar på kläderna. Dessutom är lapparna ganska hårda och jag kan föreställa mig att de skaver lite om man inte sätter dem inuti tvättlappen. Och då syns de ju ändå inte och man missar funktionen för förskolepedagogerna totalt. Behöver jag säga att de alltid är gjorda av plast? Inget för vår familj alltså!

Jag kunde också ha sytt lappar med textfunktionen på min eminenta symaskin. Jag provsydde ett par men fick inte till någon bra variant. Lapparna kändes hårda och jobbet att sy fast en lapp i varje plagg tycktes oöverstigligt. (Här finns tydligen en variant med plastfnuttar man kan fästa med. Inget för mig dock eftersom jag försöker hålla nere plasten här hemma) Detta var lite av en besvikelse eftersom jag tänkte mig att egensydda lappar förmodligen var det mest ekologiska och giftfria alternativet. Men är det inte funktionellt och någorlunda lätt att göra hjälper det inte hur ekologiskt det än är. Det måste bli bra också.

Jag bestämde mig alltså för märkpenna. Många plagg har en namnlapp man kan skriva på och på de övriga använde jag tvättlappen. Jag kom fram till att andrahandsvärdet inte skulle spela någon roll för oss ändå. Vi köper mest begagna kläder för att de redan ska vara urtvättade och således giftfria, dessutom blir det ju billigare och mer klimatsmart. Ibland är de redan namnade, då stryker jag helt enkelt över namnet eller klipper bort lappen om det är en mindre viktig lapp. Jag stör mig inte på att kläderna redan är namnade och är beredd att betala lika mycket oavsett namn eller inte. Hjärtegrynet har en del nya kläder med. Antingen ekologiska som han fått i present eller som jag plockat upp på LotusEcos – reaställ. Några plagg har jag eller min svägerska stickat själva. De kommer troligen aldrig vara aktuella för försäljning utan ärvas i generationer, det kallar jag klimatsmart 🙂

När vi använt färdigt kläderna och syskonbarn, kompisbarn och grannungar har lånat dem kommer det troligen inte vara mycket kvar att sälja ändå. Just nu sitter jag med 50-56-lådan för tredje gången och ska låna ut till kompisars kommande lilla hjärta. Fyra barn kommer alltså ha använt sonens kläder på 1,5 år. Det blir ganska många användningar om det fortsätter i den här takten. När vi slutligen ska göra oss av med kläderna kommer vi i bästa fall sälja dem på loppis för typ 5:- styck eller, mer troligt, skänka bort dem.

Inte lönt att hålla på med massa lappar alltså!

Hur tänker ni kring detta?

 

Bild från Ikast Etikett