Jag är just hemkommen efter att ha sjungit i kören i föreställningen Kristina från Duvemåla som spelas på Malmö Live hela helgen. I går, efter första föreställningen, kom jag hem samtidigt som de första rapporterna om terrordåden i Paris kom. I går var det som att stämningen helt gick ur mig när jag hörde vad som hänt. Premiär-ruset rann av mig och fast jag var helt tagen av den fantastiska showen och de underbara solisterna grusades upplevelsen av att jag visste att vi stod där och sjöng för allt var lungorna höll medan folk i en annan stad, inte helt olik vår och inte så särskilt lång bort, dog under terrorns hand. Egentligen vet jag ju att det alltid är så. Varje gång jag är glad eller ledsen eller vad som helst är det någon annan, någonstans i världen, som får sitt liv slaget i spillror. Som dör eller som ser sin älskade dö. Som håller ett dödssjukt barn i sin famn eller som dör i krig. Egentligen vet jag ju att det alltid är så. Men igår hade jag glömt det. Och jag funderade på om det var rätt av mig att vara glad och rusig av framgång och beröm. Eller om jag borde varit ledsen och allvarsam för att andra led.
I kväll hade ledningen på Malmö Live beslutat att vi skulle fortsätta spela konserterna som planerat utan att påminna besökarna extra om det fasansfulla som hände i går kväll. Vi måste stå upp för kulturen och inte låta en handfull människor som vill andra ont komma emellan och förstöra den starka, förenande kraft som finns i kultur och en gemensam upplevelse.
En av mina vänner sa häromdagen, på tal om kulturens läkande kraft, att för varje satsad krona på kultur får man 2,5 tillbaka till samhället. Jag har ingen källa på det men jag tror att det kan ligga något i det.
Jag ser det i publikens jubel och i allas leenden efter konsertens slut. Jag ser det i alla mina medkorister och orkestermusiker under repetitioner och konserter. Jag ser det i glittret i ögonen och hör det i diskussionerna efteråt. Hur kan man hålla på med kultur och samtidigt vilja splittra landet? Jag tror inte man kan det.
I kväll och igår spelade vi för utsålda hus, till föreställningen i morgon finns ett fåtal biljetter kvar. Kom och jubla med oss och hör en musikal ur en flyktings perspektiv. Kristina från Duvemålas 20-års jubileum kunde inte vara med aktuellt.
Bild från wikipedia.se
Händelsevis 