Förvara extra täcken

Täcken, kuddar och extra madrassöverdrag, alla skrymmande, stora, fluffiga saker som är så svåra att förvara på ett bra sätt. Jag trodde jag löst problemet när jag skaffat en superstor vakuumpåse man kunde suga platt med dammsugaren. Den gick perfekt ner i en stor, vacker kista vi har i sovrummet. Problem ur världen, tänkte jag. Fast jag hade glömt tänka på att varje gång vi skulle ha något i den, alltså varje gång vi hade nattgäster eller behövde ett extra täcke själva, skulle vakuumet släppas, allt dras ut och sedan när det skulle tillbaka igen var jag tvungen att ta fram dammsugaren! Lilla hjärtat är dessutom rädd för dammsugaren vilket inte direkt hjälpte till för ambitionen att ta fram monstret. Oftast knödde jag därför ner påsen i kistan, osugen så att säga. Vilket givetvis ledde till att den 1. inte fick plats och 2. gick sönder. Samma problem igen.

Men nu, nu har jag löst det en gång för alla och till på köpet fått två nya kuddar och en med starkt förbättrad funktion.

Nu förvaras alla dessa skrymmande saker inuti stora kuddfodral istället. Jag viker täcket/madrasskyddet så det blir lagom form för kudden, stoppar in, drar igen, klart! Inget knöende behövs, inget går sönder och det är inte längre ett projekt jag drar mig för att ta fram extragrejerna.

När jag kom på (hade läst om det innan så det är inte som att jag uppfann hjulet själv) hur jag ville göra letade jag först efter färdiga kuddfodral för sittkuddar. Men fann inget jag gillade/allt var så dyrt att det aldrig skulle bli prioriterat ändå. Så var jag uppe på vinden och rev lite och hittade ett gammalt tyg jag haft på väggen i mitt tonårsrum. Då hade alla sådana tyger, vet inte var det var för knasigt mode men antar att vi ville verka beresta fast vi alla köpt tygen på Indiska. Någon av er som hade likadant och vet vad jag pratar om?

Tyvärr tog jag ingen ”före” bild men googlade fram en snarlik.

Mitt var stort, 70×130 cm, så jag bestämde mig för att göra två kuddar. I sylådan hittade jag två dragkedjor som var 30 cm, de fick sitta i kortänden så räckte det. Ingen var i någon matchande färg direkt men det tycker jag inte gör något eftersom själva tyget var så färgglatt i sig.

Jag klippte tyget i två lika stora delar och sydde klippkanten för att den inte skulle trassla sig. Sedan sydde jag i dragkedjan. Jag är inte någon expert på att sy och heller inte så himlans noggrann. Jag nålar ordentligt för jag vet att jag tjänar på det men sen blir det lite som det blir. I detta projekt var hjärtegrynet med och sydde, det var ju till honom kuddarna skulle bli. Således är allt lite snett och vint men kuddarna är vackra ändå och fyller sin funktion! Hjärtegrynet är jättenöjd och stolt över att han sytt dem nästan själv.

Nu ligger de på leksaksbänken när de inte är koja eller del av någon fantastisk maskin.

En svart dragkedja jag köpt på loppis för massa år sedan och en grön som blev över när jag sydde balklänning till min student för 13 år sedan. Jag hade köpt en grön, dold, som skulle matcha men valde snörning tillslut. Nu kom den äntligen till användning.

Jag gjorde inga försök till mönsterpassning eftersom jag tycker det funkar bra såhär med!

Här syns vad som är i. Till vänster: stort duntäcke samt litet madrasskydd, höger, duntäcke och stort madrasskydd. Den understa kudden är en vanlig från Ikea som min sambo hade med från sin studentlägenhet. Innerkudden till den var en helt värdelös variant som var alldeles för mjuk och luftig för min smak. Nu har jag istället lagt i två extra täcken vilket gör att kudden är sådär perfekt tung och formbar för att vara ett riktigt stöd för ryggen när man sitter i soffan (och ammar, vilket jag fortfarande gör rätt ofta)

Allt som allt är jag extremt nöjd med detta nya förvaringssystem! Det är både praktiskt, smart, vackert, användbart och lättskött. Hjärtegrynet har fått fler kuddar, vi har blivit av med komplicerad förvaring och dessutom kom tre gamla hyllvärmare till användning. 100 poäng av 100 möjliga ger jag detta förvaringssystem!

 

 

Ett bonustips särskilt för kräksjuketider är att förvara alla täcken och kuddar med lakan redan påsatta, det tackar man sig själv för när man bäddar om barnsängar mitt i natten.

Den gyllene medelvägen

I lördags var jag ute med vagnen fullpackad med barn, mat, farsdagspresent och apotekspåse som vilken annan mamma som helst. När alla ärenden var avklarade ville hjärtegrynet gärna provsitta en bil utanför leksaksaffären. Ni vet en sån där man ska stoppa en tia i för att den ska guppa och lysa lite. Som väl är har han inte kommit på att man kan stoppa pengar i den och jag har heller inte upplyst honom. Leksaksaffären som har bilen är av det där slaget att jag inte vill köpa något alls. Ungefär som när jag skulle ha en present till en liten kusin och inte kunde hitta något jag ville öppna plånboken för. Det enda vettiga de har är lego och möjligen brio-leksaker. Resten känns som att det är redo för soptunnan direkt.

När jag stod där och väntade på att hjärtegrynet skulle vara klar med sitt bilsittande blev jag mer och mer irriterad på hur usel den där leksaksaffär är. Och hur extremt mycket folk det ändå var där inne. Hur många föräldrar och barn jag såg gå in och ut genom dörrarna bara på de minutrar jag stod där. Och vilken skillnad det är i folkflöde mot de små ekobarnbutiker jag helst handlar leksaker i. Men ska jag ha lego eller en pulka eller något annat än bara små träfigurer i rundade odetaljerade former måste ju även jag besöka de ”vanliga” leksaksaffärerna. Och varför kan det inte bara finnas någon affär som är lite mitt emellan? Som en slags medelväg eller startpunkt in i en lite mer miljöjuste livsstil? Varför måste det vara antingen rosa plast med glitter och kemikaliestinn kletig yta eller obehandlad stiliserad trären bil utan kardanaxel? (Ja, mitt barn bryr sig mycket om hur vida det finns en kardanaxel eller inte)

Kan inte någon starta en leksaksaffär som har alla dessa ekologiska leksaker OCH lego OCH brioleksaker OCH gosedjur OCH pulkor OCH pennor och målarsaker och leklera och puttekulor och träpussel och spelkort och jordbruksmaskiner i metall och alla jabadabadoos träsaker och jaa allt det där? Alltså lite mer som en vanlig leksaksaffär fast med de bästa alternativen som finns just nu.

I de ekoaffärer jag handlar är leksakerna en liten hylla bredvid kassan eller under trappan och av naturliga skäl finns det inte plats för så mycket. Det är plantoys och heveas naturgummibadankor och kanske lite Öko-leklera. Inget lego såklart, för det är ju inte så eko och faktiskt gjort av plast.

Ibland tror jag att vi sabbar för oss själva genom att låta utbudet vara så mycket antingen eller. Antingen måste man leta sig halvt förtvivlad efter de få ekoaffärer som finns, kanske finns det inte ens en i den stad man bor, eller så är man hänvisad till vanliga leksaksaffärer där ekoutbudet lämnar riktigt mycket att önska. Om bara det fanns en medelväg så kanske fler hade orkat börja tänka på detta? Om den närmsta leksaksaffären har det bästa valet i varje kategori som finns JUST NU så tror jag att fler bara råkar köpa bra grejer. Eller slentrianköper ekologisk leklera bara för att det var det enda alternativet.

För en person som letar efter en leksak att köpa i present och inte är insatt i några eko eller plastfria trender tror jag steget att gå in i en ekoaffär och välja på deras minihylla är otroligt stort. Det blir risk för att de riktiga ekoaffärerna predikar bara för de redan frälsta, vilket ju är otroligt synd! Samtidigt förstår jag ju att det är tufft att driva en ekoaffär. Man måste kanske stå med benen lite i alla läger. Sälja både kläder, barnkläder, leksaker, tandborstar och alla ekosaker som finns för att gå runt. Jag är inte ute efter att ge någon av mina ekoaffärer en känga för att de inte säljer lego eller för att det måste ha ett ganska brett utbud. Jag vill bara ha ännu fler affärer med tankar åt ekohållet. Jag fattar att de som driver de riktiga ekoaffärerna inte vill sälja plastsaker eller några medelmåttiga leksaker men kanske finns det någon annan medelmåtta, som jag, som vill driva denna affär?

Vad tror ni? Skulle en sådan leksaksaffär jag önskar mig ha en funktion att fylla? Eller är det bara jag i min medvetenmedelklassbubbla som skulle tycka att det var bekvämt att slippa gå till två ställen när jag ska köpa både lego och leklera?

Rensa ut – leksaker

Veckans kategori är en liksom en favoritkategori för mig just nu. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om att rensa bland leksaker och barnprylar och just nu har vi dessutom mycket av båda delar. För att det inte ska bli en milslång text tänker jag dela upp det på två. Alltså leksaker idag och andra barnprylar senare i veckan.

Leksaker alltså. Det handlar både om hjärtegrynets leksaker och om mina gamla leksaker. Först ut: hjärtegrynets leksaker.

För det första är jag tveksam till om föräldrarna ens ska rensa bland barnens leksaker. (Vilket Eva-Maria också berör i boken) Om man har inställningen (och det har vi) att leksakerna är hjärtegrynets saker och inte något som tillhör hushållet tycker jag att ska det rensas som i att sortera bort och slänga/skänka så ska barnet vara med. Helt säkert kan barnet inte klara uppgiften själv utan behöver hjälp men om en förälder rensar själv, utan barnet, och tar bort saker känns det som ett intrång i den privata sfären. Jag läste för några månader sedan en tok-rolig krönika i en föräldratidning om när en vuxen ätit upp barnets godis. Det var nog meningen att man skulle känna igen sig och tänka att ajajaj, det var ju inte bra men hoho, ganska roligt att barnen blir så upprörda. Så känner inte jag. Alls. Klart att barnet blir upprörd när en förälder äter upp barnets godis. som hen dessutom fått i present! Det skulle ju jag också bli! Det handlar ju inte ett dugg om godiset utan om att respektera att det var barnets sak/godis och inte bara något som tillhör huset. Jag tror att den här inställningen är superviktig. Barnet är en egen individ med egna krav på privat sfär, egen vilja och egna tillhörigheter. Börjar man se barnet som egendom och dess saker som del i hushållet tror jag man är ute på mycket djupt vatten. Och fast det kan låta som självklarheter får det konsekvenser som kanske inte är så självklara. Som att en förälder inte har rätt att äta barnets godis, eller att rensa bort barnets leksaker för att ”du leker ju ändå aldrig med den här” eller ”du har blivit för stor för den här.”

Sen kan man diskutera NÄR barnet har tillräckligt stor uppfattning om sin egen person och när hen bara ser sig som en del i flocken. Jag har hört att det möjligen kan ske ungefär vid 2 års ålder och tycker nog att det stämde rätt bra med hur vi uppfattade vårt hjärtegryn. Innan dess hade han nog inte så tydlig känsla för om något var hans eller bara råkade finnas i huset. Därför har jag också, utan dålig samvete och utan hans inblandning, tagit undan vissa saker som han/vi använde att leka med som bebis. Skallror, en mjukisboll och någon pekbok han aldrig favoriserade och som är för lätt nu. Dessa saker tog jag undan redan för ett år sedan lite drygt och har haft i en tygkasse för att ta fram när vi har bebisar på besök (vilket hjärtegrynet då alltså vet om och också har tagit fram till bebisarna) och som nu kommer gå till den nya lilla som vi ännu väntar på. Jag är dock helt säker på att han nu (3,5 år) är helt på det klara med att han har saker som är hans och att han bör kunna välja om han vill låna ut dem eller rensa bort dem eller dylikt. Vi förväntar också oss att han respekterar våra saker och att det ibland är okej att han lånar om han frågar, men att vi också kan säga nej. Som med våra datorer till exempel, som han gärna vill titta på youtube på. Oftast är det okej men ibland vill vi göra något annat med datorn eller behöver ta med den. Då accepterar han att datorn är min/pappas (även om han ju kan bli arg för att han inte får titta) och att han får vänta. Har vi andra barn här på besök försöker vi se till att de får leka med något av sakerna men att vissa saker är helt okej att vägra låna ut. Favoritgosedjuren är alltid fredade och ibland vill han ta undan något legobygge han är rädd om. Helt okej för oss. Så gör ju även vuxna med sina saker.

En till poäng på samma tema: om barnet vill ha sitt godis/sina saker förvarade bland hushållets så tycker jag man ska se till att det går. Det kan vara viktigt att få känna att ens saker får plats i hushållet utan att för den sakens skull riskera att bli uppätna. Hjärtegrynet har en gång fått köpa en påse fruktgodis och var mycket noga med att de skulle ligga i skafferiet i ”godisburken” (som innehåller torkad frukt) Bara för att påsen ligger där (han har ännu inte velat öppna den) innebär inte det att vi vuxna kan gå och ta ur den utan den är ändå hans. På samma sätt som att min födelsedagschoklad ligger där och är min. Kanske egentligen inget konstigt.

Vad jag däremot tycker man kan hjälpa till med som förälder till ett barn som har mycket leksaker är att förvara dem på ett smidigt sätt. Vill man rensa kan man ju göra det tillsammans men att bara plocka undan och ställa i ordning har jag inget problem med. Så det gjorde jag helt enkelt idag, alltså istället för att rensa.

img_20160926_103623

Vi har fortfarande leksakerna i vår gamla kökssoffa (här har jag skrivit om den innan) och även om de börjar svämma över lite får det hyfsat plats om man bara ställer det fint. Lära-gå-vagnen som inte används så mycket just nu, får plats att parkeras under bänken.

img_20160926_104006

Bredvid står den här gamla jäslådan som innehåller kojan och en lek-matta med vägar och sånt. De är framme periodvis så därför passar det bra att ha dem i denna låda. Ovanpå står en uppiffad prylhylla med några småsaker i, pågående lego- och duplobyggen samt bord och stolar i korg från min barndom.

img_20160926_104235

Mellan kökssoffan och sängen blir det en liten smutt över där vi har parkering för diverse fordon/hästar. Här står även hjärtegrynets superfina dop-pall som min sambos moster målat så fint. Gigantonallen får vakta ovanpå. Just denna nalle har vi pratat om att kanske göra oss av med men hjärtegrynet vill inte även om han aldrig använder den och den brukar vara väldigt populär bland besökande barn. Det kan vara en livräddare när det är svårt att dela med sig av sakerna, nallen funkar nästan alltid att låna ut och accepteras av andra barn som värdig leksak.

Okej, så det var hjärtegrynets leksaker. Sen finns det också ett smärre hav av leksaker kvar sedan jag var liten. Min bror och jag har rensat i detta hav i två omgångar men nu är jag sugen på att ge mig på det igen. Första gången hade ingen av oss familj eller några planer på familj utan vi ville bara styra upp lite. Då slängdes mest saker som vi inte hade någon känsla för, eller inte ens kom ihåg. Saker som var trasiga åkte också ut här. Det blev ett par kassar med typ Mc Donalds leksaker och dylikt.

I andra vändan hade hjärtegrynet kommit och jag börjat läsa på om gammal plast och flagande färger och liknande. Då slängde vi massor med plastsaker som fejk-barbie och även någon äkta, studsbollar som smulade sig och liknande äckligheter. Ingen av oss ville låta våra barn/kommande barn leka med gammal röten plast och vi kunde dessutom se att det inte var vettigt att spara så många saker. Hjärtegrynet hade redan blivit överöst av presenter, många leksaker, i samband med sin födelse och sitt dop. Vi kunde redan se ett mönster och kände inte längre att vi måste spara leksaker för att ha några alls.

Bland gosedjur och dockor slängde  vi dem som hade delar i mjukplast,  som inte var CE-märkta eller som var behandlade med flamskyddsmedel (och det stod på etiketten) Resten är än så länge sparade på våra föräldrars vind men jag misstänker att vi kan rensa lite hårdare där.

Saker vi sparade inkluderar: träleksaker och träpussel, lego, duplo, my littlest petshop, barnmöbler i trä, hemsydda gosedjur, dockor och bäddsaker samt några högt älskade saker vi inte kunde skiljas från. Jag tror dock att jag nu är redo att slänga ut min favoritdocka (som är i mjukplast) jag kommer aldrig vilja att något av mina barn (eller någon annans barn) leker med den och då känns det lika bra att slänga.

Anledningen till att tre plastleksakskategorier (lego, duplo och my littlest petshop) fick stanna är att jag läst att just dessa består av en sorts plast som inte emiterar så mycket till luften eller lekande barnhänder. Plasten lego använder sig av är en ABS-plast som klassas som förhållandevis säker. Det handlar då om de hårda delarna, vissa legomodeller har även mjuka delar som slangar. Dessa är tydligen inte alls lika säkra. Jag tycker dessutom att lego och duplo är förträffliga leksaker som främjar både kreativitet, motorik och logiskt tänkande (vårt gryn är redan riktigt bra på matte och jag uppfattar att det är mycket för att han bygger lego/duplo och lär sig se hur stora bitar han behöver för att de ska passa. Häromdagen hade han ett hål på fem pluppar att fylla och berättade för mig att han kunde välja att antingen ta en fyra och en etta eller en tvåa och en trea eftersom han inte hade några femmor. Jag var djupt imponerad!)

img_20160926_104028

Vi sparade även mitt dockhus och dess möbler (som syns i bild här ovanför) det står nu längst ner i vår bokhylla och hjärtegrynet är väl inte överförtjust. Det är dock också en sådan sak som han alltid kan tänka sig att låna ut och besökande barn brukar tycka huset är roligt. Möblemanget är på intet sett komplett och det finns heller inga dockor men vi flyttade in några djur istället.

Jag tycker (och behöver bli bättre på att leva efter det själv) inte att man ska stjälpa över all sin nostalgiska ränta (länk till minimalisternas inlägg om detta, de förklarar det så bra tycker jag) över sin barndoms leksaker på sitt/sina barn. Det är inte alls säkert att de vill ärva massor med leksaker från föräldrarna och de ska inte behöva ta ansvar för föräldrarnas känslor kring prylarna. Jag upplever att många barn (även jag själv) lätt tar på sig det ansvaret och kan man hålla det borta eller i alla fall på en låg nivå tror jag det är bra för barnet och för förälder-barn-relationen. Lite som jag skrev om när jag rensade bland bokmärken.

Många leksaker åldras även inte så bra utan börjar falla sönder eller bli stela (blir en plastleksak stel så är det för att den redan emiterat alla sina mjukgörare till luften eller någons händer och därmed har för lite ämnen kvar för att kunna vara mjuk. Ofta får sådana saker en läskig hinna utanpå som alltså är dessa mjukgörare. De bör slängas direkt eftersom de aldrig kan återfå sin ursprungliga mjukhet och mjukgörarna inte är lämpliga att få på händerna) När vi tömde min mormors hus förra sommaren fanns där en kista med gamla leksaker som inte blivit lekta sedan min bror var liten (alltså på ungefär 20 år) Alla de plastsakerna luktade skumt, hade fått en läskig vitaktig hinna eller fläckar av vitt pulver på sig. Vi slängde hela innehållet i den kistan rakt ner i soporna eftersom allt kändes så himla läskigt. Kanske är det tråkigt att slänga leksaker från min mammas barndom men ingen av oss kunde ens tänka oss att börja plocka i den där lådan, allt var så impregnerat av plastkemikalier.

En till sak innan jag slutar tjata om detta oerhört intressanta ämne: jag tycker att det är helt rimligt för varje hushåll att ha en liten låda med leksaker att ta fram för besökande barn. Då är det kanske smart att ha något sparat sen sin egen barndom. Om man vill ha något sådant tycker jag man ska välja saker av trä (helst där inte färgen börjat flaga, är det gammal färg kan den innehålla bly) lego eller tygsaker. Viktigt att tänka på är också att sakerna ska vara avsedda att leka med. Alltså inte lämpligt att låta barnen leka med samlarobjekt bara för att de ser ut som leksaker. Är saken märkt med ”inte lämplig som leksak” ska den inte lekas med oavsett hur mycket den ser ut som en leksak. Anledningen till detta är att leksaker generellt lyder under hårdare kemikalielagstiftning än andra saker. De som har hårdast lagar på sig är sakerna som är avsedda för barn under 3 år eller de som är avsedda att sugas på.

Mer om att avgifta barnrummet kan man läsa här, eller hos Naturskyddsföreningen. Jag vet också att det är flera andra bloggare som skrivit väldigt informativa inlägg på detta tema: UnderbaraClara och Saras eviga till exempel.

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Avgifta barnrummet – kortversionen

I förmiddags var Cecilia Hedfors från Naturskyddsföreningen intervjuad i Nyhetsmorgon om hur man avgiftar barnens rum. Inslaget var mycket kort och de hann inte gå in på alla detaljer men den information man väl fick fram var bra och tydlig tyckte jag. Här kan man se klippet om man vill.

Det som sades var i stor detta:

  • Köp inte begagnade leksaker och låt inte barnen ärva saker från din egen barndom. 2013 förbättrades kemikalielagstiftningen gällande leksaker mycket och alla saker från innan dess kan alltså innehålla saker som nu är förbjudna. Observera också att bara för att inköpsdatumet är 2013 är det inte säkert att produktionen skett då. De pratade bara om plast, och mest mjuk plast, och sa ingenting om ärvda träleksaker men jag har läst mig till att vissa gamla träleksaker kan vara målade med färg som innehåller bly. Om färgen flagnar eller ser ut att börja flaga, köp inte och låt inte barnet leka med saken. Trärena saker borde inte utgöra någon fara och likaså kan man skrapa bort den gamla färgen för att få trärent. Då kan man ju måla själv med giftfri färg om man vill också.
  • Håll koll på vilka leksaker som inte klarar kemikalieinspektionens tester och släng ut dessa om du råkar ha dem hemma. Ta gärna tillbaka dem till affären och begär att få pengarna tillbaka. Det är både bra för dig och för att sätta press på företagen att sköta sig bättre. Dessutom riskerar inte sakerna att då hamna i omlopp på second hand-marknaden. Vill du slänga, släng då i brännbart eller i farligt avfall om det är elektronik. Inte till second hand och inte till återvinning.

Låt inte barnen leka med saker som inte är leksaker. Värst och vanligast bland dessa är:

  • Kvitton – som ofta innehåller Bisfenol-A, även de som är märka att de är utan just Bisfenol-A får jag ibland höra att de bara bytt till Bisfenol-S istället, det är minst lika illa. Inga kvitton alls alltså! Gäller även biobiljetter och liknande som är tryckt från samma slags skrivare som kvitton. Ska slängas i brännbart pga av detta, inte tidningsinsamlingen.
  • Nycklar – som kan innehålla bly.
  • Oäkta smycken – också de kan innehålla bly.
  •  Elektronik, särskilt om den är gammal. Just elektronik ser jag ofta hemma hos folk, att exempelvis låta barnen leka med en gammal fjärrkontroll eller telefon verkar vara mycket vanligt. Det är alltså inte alls lämpligt eftersom elektronik inte har samma hårda krav på sig som leksaker och därför kan innehålla högst olämpliga kemikalier. Bland annat flamskyddsmedel är mycket vanligt i elektronik och inte så nyttigt att få i sig.

De pratade sedan om att många förskolor (1/3-del av Sveriges förskolor) har börjat giftminimera och slänga ut saker som inte klassas som säkra för barn att leka med eller ha i sin närmiljö. Jag undrade i mitt stilla sinne om även vår förskola (som jag upplever snackar mycket men gör förvånansvärt lite. Särskilt med tanke på hur mycket kunskap och intresse som finns i föräldragruppen) räknas in i den där tredjedelen. I så fall är jag inte särskilt imponerad av statistiken.

I inslaget hann de inte prata så mycket mer än detta men jag har ytterligare några saker att tillägga.

Lego och Duplo är ju också plast och en av leksakerna vi har hemma. Dock är de tillverkade av ABS-plast som inte släpper ifrån sig sina kemikalier lika lätt. Värst är ju mjukplasten så ju hårdare desto bättre, Lego är ju ganska hårt, det vet alla som någon gång trampat på en bit. Med Lego kan man se upp för mjuka delar som slangar och även helt klara delar och fönster. Dessa kan vara gjorda av polykarbonat och är inte klassade som säker plast så som ABS-plast. Andra saker av polykarbonat man kan slänga ut när man håller på är: cd-fodral och pipmuggar och tillbringare i klarplast. Polykarbonat är en av plasterna som märks med siffran 7 (övriga plaster) i den lilla återvinningstriangeln. Men även ABS-plast och bioplaster (som inte är framställda från olja utan från exempelvis majs eller bambu) har nummer 7 som märkning så allt med nummer 7 måste alltså inte slängas.

I barnens rum finns ju så mycket mer än leksaker, säng och sängkläder samt kläder är ju en lika viktig del att avgifta såklart. Naturskyddsföreningen har en kortfattad guide till att avgifta barnrummet, det kan vara ett bra ställe att börja på. UnderbaraClara skrev ett mycket bra inlägg på samma tema för ett par år sedan. Fortfarande läsvärt!

Barnens plats i familjen

Om hjärtegrynet följer med mig och handlar brukar han alltid vilja välja några matvaror själv. För mig är det inget problem, han vill bara köpa sånt som vi brukar köpa och det handlar då om frukt, grönsaker, fisk och typ oliver. Ibland kanske jag inte tänkt köpa någon purjolök men vill han välja en sån låter jag honom gärna. Allt som jag tror kan gå åt hemma tycker jag han kan få köpa. Jag tror det är bra att dels lära sig handla mat och dels att det blir roligare att äta om man får bestämma lite själv. Idag skulle vi handla tillsammans med en annan familj. Vi hade bara en korg för vi skulle äta tillsammans. Hjärtegrynet lassade glatt i ett nät citroner och en ask tomater. Jag skrattade lite och sa att, jaja, tomat passar ju bra till tacos och citron kan man ju ha i guaccamolen. Den andra mamman var inte lika förtjust. När inte hjärtegrynet såg bytte hon tomaterna mot en annan sort och la tillbaka alla andra saker han valt. Egentligen var det ju inte fel av någon av dem, bara en liten social krock. Hjärtegrynet märkte inte att hans val blivit borttagna (tror jag) och den andra mamman blev inte sur för att han la ner saker i korgen. Hon lät honom till och med köpa ett paket majskex (de kostar ju bara 4,95:-) när jag sa att vi kunde ta med dem hem.

Den lilla händelsen fick mig att tänka på hur det är med barn, inflytande, roll i familjen och rätt till familjens tillgångar. Jag vill gärna att vi i familjen ska vara så jämlika som möjligt. Ingen av oss är mer värd eller viktigare, som familjemedlem än någon annan. Ingen av oss har mer rätt till våra gemensamma ytor och tillgångar. Det låter ju fint och lätt men för mig innebär det också att jag måste hålla mig i skinnet åtskilliga gånger.

Det innebär till exempel att hjärtegrynet har lika stor rätt att leka i hela lägenheten, samt sprida ut sina saker, som jag eller min sambo. Att hans leksakshög har lika stor rätt att vara vägen i soffan som min strykhög. Att om jag säger till honom att: Nu vill jag att du plockar undan här för dina saker är i vägen när vi ska fika/jag ska läsa/vi ska få besök, så måste han också kunna säga till mig att mina saker är i vägen för hans lek. Och om jag förväntar mig att han ska flytta sina saker måste också jag flytta mina när han ber. Så att: Rör inte den är du snäll! till honom ska vara lika mycket värt som när han säger samma sak till mig. Vilket han ju faktiskt gör ganska ofta. Om han inte får röra mina grejer får inte jag heller röra hans. Om han vill ha sakerna framme medan vi alla är på jobb/skola/förskolan ska inte jag säga emot bara för att jag är vuxen. Jag lämnar ju också saker framme (typ varje dag)

Det samma gäller familjens pengar. Egentligen kan jag inte se att min sambo eller jag har större rätt till de intjänade pengarna än vad hjärtegrynet har. Vi har självklart det ekonomiska ansvaret och ska se till att pengarna räcker till boende, mat, kläder, räkningar, sparande, semester och allt sånt som ju hjärtegrynet inte rimligen kan ta ansvar för varken nu eller på många år. Men de pengar som sedan är kvar som vi väljer att lägga på våra egna hobbies och nöjen, de ska kunna fördelas över hela familjen. Just nu ber inte grynet om att få saker och han har heller inga fritidsaktiviteter som kostar något så detta är än så länge ett icke-problem, men jag förutspår att det kommer att ändras. När han då kommer och vill köpa något större som ett tv-spel, en dator, en häst, ett akvarium eller dylikt. Då ska vi prata om det och bestämma tillsammans hur vi gör. Jag ska kunna säga, nej, jag vill inte att du ska köpa ett akvarium för jag vill inte sköta ett sådant och jag tycker att det verkar dumt att lägga pengar på det när vi kan titta på ett mycket större på museet. Men han ska också kunna argumentera för sin sak om att det inte är samma sak och att han verkligen är intresserad av att ta hand om ett akvarium. Framför allt ska inte jag säga: Nej du får inte för jag är vuxen och bestämmer över dig. Du har inga egna pengar och jag vill inte köpa det till dig för mina.

Ett sådant uttalande från min sina skulle mer bevisa min makt över honom än leda till att jag fick min vilja igenom.

Det samma gäller uttalanden som: Nu måste du städa för detta är mitt hus du bor i, jag är vuxen och du är barn, därför bestämmer jag!

Lägenheten har vi köpt för att kunna bo som familj i. Då ska alla familjemedlemmar också kunna leva och bo i det på samma villkor. Och var det verkligen därför jag ville att barnet skulle städa? Istället försöker jag säga: Jag vill att du städar för det är viktigt för mig att hålla rent och prydligt. Vill inte grynet då kanske man kan ha en överenskommelse om att stöket bara får vara på vissa delar av lägenheten. Jämlikheten gäller ju alla, vill jag ha rent och hjärtegrynet stökigt får vi hitta en kompromiss.

Ibland har jag hört barn som i frustration över föräldrarnas beslut skriker: Men varför skaffade ni mig då?!? Och jag tänker att det är just dit jag INTE vill. Barnen ber inte om att bli skaffade. De har ingen chans att mäta sig i maktkamper med sina föräldrar. De kommer inte kunna vinna en viljornas kamp om föräldern bestämt sig för att den är överordnad.

Eftersom de inte har en chans tycker jag att det är fegt av oss vuxna att gå in i fajten. Att demonstrera sin makt över någon bara för att man kan, och dessutom hävda att man vill ha en bra relation, känns så dubbelt för mig.

Har vi väl välkomnat barnet in i familjen är det också en lika stor del av familjen som föräldrarna. En lika stor och lika viktig del som också har rätt till del i det gemensamma.

 

”Vägarbete” – leksaker från Biltema

45770

I julklapp fick min son ett set med vägarbetsfordon från en av våra släktingar. Han blev överlycklig och slet upp paketet för att komma åt vägvälten och schaktmaskinen. Jag försökte desperat hålla masken och inte visa att dessa plastleksaker inte var något jag tyckte var lämpligt för min son att leka med. Alls.

Men han var ju så glad över sin present och pratade om fordonen hela tiden, körde med dem och arrangerade dem på olika sätt. Det fanns ju ingen chans att jag kunde vägra honom att leka med dem fast allt jag såg var billig plast och dålig kvalité. Vi bestämde att de skulle få vara uteleksaker. Nu på vintern har vi alltid vantar ute och då kommer huden inte i kontakt med plasten samt att luften inte står still utomhus på samma sätt som inne. Mindre risk att få i sig eventuella kemikalierester alltså.

Dessutom kunde vi använde schaktmaskinen till att skotta trappan.

Nåja, jag mailade Biltema för att få veta något om materialet och deras syn på kemikalier i leksaker. Såhär skrev jag:

Hej!
Min son har fått ett bilset från er i julklapp (http://www.biltema.se/sv/Fritid/Lek-och-hobby/Inomhus/Fordon/Bilset-Vagarbete-2000028439/) och jag har några frågor om det.

Vad består leksakerna av för plast? Kan ni garantera att plasten inte läcker kemikalier till mitt barns hud när han leker? Är de mjuka delarna (larvband och däck) av riktigt gummi eller någon form av mjukgjord plast? Vad har det i så fall använts för mjukgörare i plasten?
Har ni någon kontroll för att de företag som tillverkar leksaker som ni säljer verkligen följer rådande kemikalielagstiftning för EU? Görs det några stickprov och vad har de i så fall tidigare visat?
Jag reagerade också på att alla fordon redan gått sönder fler gånger på olika sätt redan under julaftonskväll, fast min son leker relativt försiktigt med dem. Bara av att jag som vuxen kör med någon av larvbandsfordonen på en vanlig matta ramlar larvbanden av. Hur ser ni på det? Jag tycker det känns riktigt tråkigt att fordonen är i så dålig kvalité att de inte ens håller att köra med.
Tacksam för svar!

 

Till svar fick jag detta:
Hej.
Biltema följer direktiv inom säkerhet vad gäller leksaker.
Produkterna är CE-Märkta.
Är en produkt försedd med CE-märkning visar detta att tillverkaren eller importören har följt de grundläggande krav som återfinns i de EU-direktiv som reglerar detta.
Jag kan bara beklaga att banden åker av vid lek.
För reklamation ber vi dig att ta kontakt med närmsta Biltemavaruhus, det är varuhusen som handhar reklamationer.
Med vänliga hälsningar/Best regards

 

Att leksaken är CE-märkt hade jag själv redan sett. Men för mig innebär det inte att jag känner mig helt trygg. Jag läser ofta om stickprover på leksaker där de inte uppfyller kraven trots att de är märkta och borde vara kontrollerade. Att Biltema inte gör några egna undersökningar förvånar mig inte utan spär snarare på min förutfattade mening att det är en affärskedja med dålig kvalité och låg medvetenhet om kemikalier. Som ni ser i svaret kan de ju inte ens svara på vad det är för plast i själva fordonen eller i gummidelarna.

På setet står också att de är gjorda av metall med plastdetaljer. Att kalla hela karossen för detalj tycker jag är lite att ta i. Bottenplattorna är av metall men allt annat är plast.

Kvalitén på leksakerna är fullständigt urusel. Som jag skrev i mailet ramlar larvbanden av, däcken åker in på hjulaxeln om man kör med dem och alla smådelar sitter så dåligt fast att de bryts av om man tar i dem. Inget för små barn alltså. Leksaken är märkt från 3 år men inte ens jag som är vuxen kan leka med dem utan att de går sönder. Ett exempel är att om man lyfter skopan på hjullastaren så åker pinnen ur kolven varje gång. Den är gjord för kort och går därför alltid ”sönder” när man lyfter skopan. Det går att pilla in den igen men så fort skopan ska upp åker den ut igen. Flera andra av fordonen har liknande fel som alltså beror på felkonstruktion och inte hårdhänt lek.

Jag skulle aldrig lägga pengar på att köpa detta sätt och är heller inte intresserad av att reklamera. Det jag skulle vilja är ju att Biltema slutar sälja den här usla produkten. Om någon läser detta som funderar på att köpa setet kan jag bara avråda!

Leksaksförvaring

Vårt lilla hjärtegryn har ännu inte fått något eget rum och sover fortfarande i egen säng i vårt sovrum. Vi har heller inget lekrum i vår lägenhet utan alla leksaker förvaras i vardagsrummet. Vi trivs bra med att ha det så. Vi leker oftast i vardagsrummet så det är praktiskt att ha allt där. Dessutom kan vi vuxna ha uppsikt över leken från både köket, vardagsummet, sovrummet och vårt tredje rum som vi helt fantasilöst kallar mellanrummet. Centralt placerade leksaker är alltså en vinnare i vår familj. Även om jag personligen tycker att leksaker är ganska vackra som inredningsdetaljer samlar de mycket damm. Damm är förknippat med flera problematiska saker. Inomhusdammet samlar på sig massor med kemikalier från exempelvis möbler och elektronik som är flamskyddsbehandlade och från limmet i gipsskivorna i väggen som hamnar på barn och vuxnas händer och hud. När man sedan äter eller exempelvis gnuggar sig i ögonen får man i sig kemikalierna som fanns i dammet. Flera av dessa kemikalier är förknippade med svåra sjukdomar som cancer, diabetes och hormonella störningar. Under de senaste åren har det flera gånger rapporterats om sänkt fertilitet för framför allt män till följd av kemikalieexponering. Bland annat i den omfattande rapporten Rädda mannen skriven av Naturksyddsföreingen 2011. Vi föräldrar är givetvis angelägna om att försöka minska kemikalieexponeringen för vår lille pojke och även för oss själv. Detta kan man göra på många sätt och jag funderar på att skriva ett eget inlägg om det. Men innan dess rekommenderar jag att kolla in Saras väldigt noggranna genomgång av hemmet i hennes serie Kemikaliebanta på bloggen Saras Eviga.

Ett enkelt sätt att minska kemikalieexponeringen genom leksaker är att förvara alla leksaker i ett annat rum än det man sover i och att hålla bort dammet där kemikalierna fastnar. Dammsuga, våttorka men också använda sig av stängda förvaringar så dammet aldrig fastnar på leksakerna.

När vi fick vårt lilla gryn och började samla på oss leksaker hade vi ingen plan för hur dessa skulle förvaras. Vi hade ett par månader innan förlossningen fått ett gammalt degtråg av trä med lock där vi förvarade de få leksaker vi ägde. När så grynet kom och presenterna strömmade in blev det snabbt för litet. Vi övergick till att ha allt i en öppen mangelkorg men det blev alldeles för dammigt. Ett tag hade vi sakerna i olika trä- och papplådor staplade på golvet men jag blev tokig på att flytta på allt varje gång jag skulle städa.

En dag la jag ögonen på min gamla kökssoffa där jag i åratal förvarat mina pysselgrejer. Den verkade ju perfekt. Gjord i trä, utan färg som skulle kunna innehålla bly eller andra läskigheter, med lock så man kan stänga, ganska grund så inte sakerna hamnar i en vansinnig oreda och lagom stor för att ha alla leksaker i, den står på ganska höga ben vilket gör det till en baggis att städa under. Dessutom i bra höjd för ett litet barn att själv kunna nå upp och ta saker hen vill ha. Snygg är den också.

Så då flyttade vi ut den i vardagsummet, tömde alla pysselsaker (jobbar fortfarande på att hitta en fungerande förvaring för dem) och fyllde på med leksaker.

2015-09-30 10.39.25

Egentligen brukar vi ta bort locket helt när vi har soffan öppen för att det inte ska kunna falla ner och klämma små fingrar, funderade på att hitta på något gångjärnsystem med en hasp men har inte kommit till skott än.

Inuti soffan har vi delat upp leksakerna efter kategori i olika trä- och papplådor. Dessa hade vi sedan innan och det var bara att sätta ner dem. En korgväska jag hade som barn är full med bilar och duplo-lådan har hjärtegrynet och jag dekorerat själva. Olika plåtaskar som kommer från smycken, påskgodis och lite allt möjligt funkar bra för smågrejer. Papplådorna kommer från Åhléns och jag har haft dem sedan högstadiet.

Nu har vi gjort det till en vana att plocka undan alla saker och stänga locket varje kväll. Det är ju också en pedagogisk övning, att hålla reda på sina saker och plocka undan efter sig. Så lägger vi upp kuddarna och några djur som pynt på soffan och sedan är vårt vardagsrum så prydligt och undanplockat inför kvällen. Extra sittplatser får vi på köpet. 2015-09-30 10.41.28Gamla broderade barnkuddar från min mammas barndom, en med lappar jag sytt själv, gosehund från min sambos barndom, ekologisk gosefjällräv som Docksjö gjort och stor björn jag fick i studentpresent.

Vi är väldigt nöjda med det här systemet. Särskilt som vi slapp köpa en ny möbel utan vara kunde omplacera en.

Hur förvarar ni era barns leksaker?

 

Vettig present till en 2-åring, hur svårt kan det vara?

Mitt lilla hjärtegryn fyller två år nästa helg. Vi hade tänkt ut att en balanscykel skulle vara en bra present. Han har intresserat sig mycket för andra barns cyklar och fordon av alla de slag är högaktuellt just nu. En balanscykel tänkte vi ger lagom utmaning. En trehjuling hade han redan klarat att köra men balanscykeln får han nog öva med ett tag för att bemästra. Så balanscykel skulle det bli. Jag ville ju gärna köpa någon form av eko/reko/begagnad så jag sonderade blocket ett par gånger. Inget som passade oss. Jag mailade lite till några leksaksaffärer i närheten och frågade om de hade något i trä, helst svenskt, helst reko. Inget. En affär skulle kanske få in något under våren men de kunde inte säga när.

Jag var inte ute i jättegod tid heller.

Tillslut fick jag bara acceptera att jag fick lösa problemet så gott det gick, den perfekta lösningen skulle inte komma denna gången. Jag gick till en vanlig leksaksaffär och valde ut en röd av metall. Med minimalt med plastdetaljer. (Valet stod mellan jätterosa med glitter, svart och häftig eller helt plain röd. Tack och lov för röd)

Hjärtegrynets kusin fyller år nästan samtidigt och vi ska fira lite gemensamt. Kusinen måste så klart också få en present. Och där stod jag mitt i en fullproppad leksaksaffär och tänkte att det skulle väl inte bli några problem. Jag ville inte köpa något rosa plastigt, det har hon redan ett helt hus fullt av. Böcker tycker hon inte är så roligt. Hon är inte så pillig och byggig som mitt gryn så något sådant ville jag heller inte köpa. Helst ville jag ha ett eko kramdjur eller något till sandlådan av metall. Om det inte fanns hade vi bestämt att jag skulle köpa något någorlunda könsneutralt (inte det att jag tycker att hon inte ska leka med dockor eller prinsessprylar men hon har redan tusen sådana saker) i trä som hon skulle tycka var kul. Fast jag hade en hel affär full med leksaker fanns det INGET jag kunde tänka mig att köpa till henne. Jag frågade i kassan om ekokramdjur och metallspadar. Inget. De kanske skulle få in spadar till våren men ekodjur finns det tydligen ingen marknad för eftersom ”reglerna redan är så hårda för kramdjur till barn” ??? Hmm, det där vet jag inte så noga men inte tror jag att reglerna för kramdjur skulle kunna mäta sig med de ekologiska? Det verkar som ett dåligt försäljningsargument tycker jag.

Jag fick gå till en annan affär, där fattade de lite mer vad jag letade efter och fast de inte hade något av det jag egentligen tänkt mig lyckades jag köpa ett knopp-pussel med djurbilder. I trä. Inte eko men i alla fall i trä.

pussel

 

Hur svårt ska det egentligen vara att köpa vettiga grejer i en fysisk butik? Hade jag köpt på nätet med lite mer framförhållning hade jag säkert hittat något ännu bättre. I min enfald trodde jag att när jag hade tillgång till hela Malmö och hela Karlskronas leksaksutbud skulle det inte vara så svårt. Ändå gick det bara nästan. Jag uppskattar att kunna gå till butiken och se och känna på sakerna själv innan jag köper. Oftast funkar det att beställa på internet men ibland blir jag bara så trött på det eviga uthämtandet av paket, fakturor som ska betalas, företag som inte står för frakten om något blivit fel, att packa om och skicka tillbaka om det inte var så bra när det väl kom fram som det såg ut på bilden. Jag vill bara gå till affären, prata med någon som kan sitt sortiment och har koll på vad de säljer, välja något som jag vet kommer bli bra och betala på plats utan att knappa in koder och grejer. Sen vill jag även få det inslaget lite fint.

Kanske är jag krävande, men hur svårt kan det egentligen vara? Var finns min perfekta leksaksaffär?