Valmobil

img_20161031_093918-2

Jag blev så inspirerad av Atilios fina valmobil att jag var tvungen att kopiera den rakt av och göra en egen! Hon hade följt detta mönster på youtube (här är en pdf-version) som egentligen är för en narval med horn och ögon och allt möjligt men jag gjorde som Sandra och struntade i tillbehören och gjorde bara själva valkroppen. Mönstret var lätt att följa och särskilt filmklippet tror jag är väldigt bra om man är lite ny på virkning. Jag använde virknål nr 4 och tog antingen enkelt eller dubbelt garn beroende på vilken garn eftersom jag använde olika garntyper till de olika färgerna.

Under processen har hjärtegrynet passat på att leka med alla de färdiga valarna och det har visat sig att de kan tjänstgöra som allt möjligt, ananas till exempel, och mat till alla möjliga olika gosedjur. Användbart mönster!

img_20161031_093733-1

Jag använde överblivet garn och vadd jag hade i mina gömmor och stommen är från hjärtegrynets gamla mobil så kostnaden för detta projekt blev 0 kronor.

På tal och hjärtegrynets gamla mobil. Han fick en superfin, handgjord mobil av en kompis till mig när han föddes. Hon hade fäst olikfärgade origamitranor i den och hjärtegrynet var väldans förtjust i dem. Då var hängsnöret betydligt längre och vi hade den hängande i taket där inga klåfingriga barnahänder kunde nå. Sedan bytte vi barnrummet till rummet bredvid och där fanns ingen möjlighet att hänga från taket. Vi fäste mobilen överst i bokhyllan och där var den i perfekt höjd för att vi föräldrar skulle få ansiktet fullt av tranor varje natt när vi vacklade upp för att kolla varför hjärtegrynet gnällde. En dag stod en pall under den där mobilen och följande scen utspelade sig i vår hall:

Jag stod, intet ont anande, och borstade tänderna på morgonkvisten när hjärtegrynet, glad som aldrig förr, kommer in från vänster med famnen full av färggranna saker.

”Jag har skördat dem nu, mamma!”

”Va? Vilka då?”

Han visar stolt upp vad han har i famnen.

”Fåglarna! De hade växt klart nu!”

Lite synd var det ju att mobilen var trasig men också så gulligt när han skördade de färdigväxta fåglarna att jag ju inte gärna kunde bli arg. Dessutom var ju faktiskt mobilen hans. Nu förvars fåglarna i en liten ask och tjänstgör ibland som mat eller gäster vid olika fikor och bjudningar hjärtegrynet och hans djur arrangerar. Själva stommen blev ju liksom över så det var perfekt att göra något med dem till den nya bebisen.

För övrigt är jag lite skeptisk till mobiler över sängen som företeelse. Över skötbordet eller i taket i lekrummet, absolut, men över sängen? Där ska det ju mest sovas tänker jag och då borde man kanske ha lugnt och inga intryck där. Eller så är det för att just vår säng mest används som hängare och mobilen därför endast är i vägen. Senare kanske det blir roligare för lilla hjärtat att ligga i sängen och ha något att titta på. På dagen då alltså. Nattetid får vi nog kroka av den. Vi får se.

img_20161031_093658-1

Om man ska göra en mobil till sitt barn själv är det viktigt att tänka på att sätta fast den ordentligt och tillräckligt högt upp så att inte barnet kan dra ned dem och trassla in sig i trådarna. Alltså, att inte göra så som vi gjorde med origamimobilen så att hjärtegrynet kunde skörda. Han hade ju kunnat trassla in sig i trådarna och trilla ned från pallen och allt det där och även om han var nästan tre år hade det kunnat gå illa.

 

 

Rensing bland sladdarna

Häromdagen lyckade min sambo och jag äntligen rensa bland alla hushållets sladdar. (Efter att jag läst en inlägg på ämnet av minimalisterna, de inspirerar mig så mycket!) Jag hade rensat lite innan och tyckte att jag kommit en bra bit men när vi väl synkade våra sladdlådor insåg vi att vi tillsammans hade åtta USB – miniUSB. Det behöver vi såklart inte ha! Kan inte ens minnas när jag använde en sån sladd senast. Fem åkte ut och tre blev kvar, då tog vi ändå i, tre är kanske lite väl mycket det med. Det hade förmodligen räckt med en.

En gammal mobiltelefon hittades med. Jag hade sparat den förra gången jag rensade för jag tänkte att det kan vara bra att ha en ifall min nuvarande går sönder. Men nu bestämde jag att om den nuvarande går sönder kommer jag förmodligen att köpa en ny (kanske en fairphone?) och inte gå tillbaka till en gammal osmart mobil. Därför skickade jag idag den gamla till envirofone som köper gamla telefoner och återvinner dem. Väldigt smart verkar det, återkommer när försäljningen gått igenom och jag vet hur allt gick. Det blir ju inga pengar att tala om för mig men det var ju heller inte därför jag skickade den. Personligen vill jag mest bli av med den och veta att den inte ligger och läcker läskigheter ut i naturen.

Så var det ju det där med att rensa för rensandets skull. Alla sladdar vi nu skänker bort är ju fullt fungerande och skulle kunna agera som dubletter och ersättare för en sladd som eventuellt går sönder. Jag beräknar dock troligheten i att sju USB-sladdar skulle gå sönder (men den minimala användning de utsätts för i detta hushåll) till obefintlig och kan därför med gott samvete skänka dem till någon affär som förhoppningsvis kan sälja dem till någon som behöver en USB-sladd.

Resten av sladdarna/teknikprylarna var antingen trasiga ( = farligt avfall-bilen) eller tillhörde min sambo och då får ju hans samvete själv bearbeta det där. Mitt har redan fullt upp med annat!