Sociala medier och medveten närvaro

De senaste veckorna har mina flöden i bloglovin, instagram, facebook och diverse andra sociala medier översvämmats av nyårslöften om att dra ner på skärmtiden, uppmaningar att ta vara på julen utan kameralins och små utläggningar om varför man valt att logga ut och koppla ner. Något sådant kommer ni inte få se från mig.

Jag kommer inte lova att vara mer i nuet, aktivt se mina barn eller sluta scrolla på facebook. Inte heller kommer någon bas-station för vilande mobiler införas här hemma, datorn kommer inte stängas av kl 22 varje kväll och skärmtiden kommer inte begränsas för att mer tid ska spenderas med att se varandra djupt i ögonen. Jag är trött på att fånga alla dagar och vara närvarande i nuet. Jag är trött på att behöva känna mig som en dålig förälder eller människa om jag tittar på min telefon en minut när jag samtidigt tar fart på hjärtegrynets gunga. Jag är oändligt trött på att caféer och restauranger har små skyltar där det står: ”no wifi, catch the moment” eller andra liknande plattityder.

Sociala medier är inte av ondo och gör oss inte mindre benägna att prata med varandra, de är ju SOCIALA! Ärligt talat blev jag jätteglad av att se mina vänners små julaftonsbilder där de önskar god jul och allt gott. Jag tycker det är kul varje gång någon är så nöjd och tillfreds med sig själv att de lägger upp en selfie. Jag vill gärna se bilder och läsa statusar om hur mina vänner mår, vad de gör, vad de tänker på.

Att tillbringa julen på sociala medier måste ju vara så mycket bättre än att tillbringa julen ensam! Jag kan inte förstå vad det är som är så himla dåligt med att uppdatera sin instagram på självaste julafton. Hade det varit ett pappersjulkort som ankommit på dopparedagen hade ju ingen upprört sig över att det öppnades och lästes trots julfriden.

Och är det bara jag eller är det inte otroligt ironiskt att just sagda sociala medier som de utloggade vill undvika innehåller så många förklaringar till varför hen inte är där? Hade det inte varit bättre att bara logga ut istället för att spendera extra tid inloggad med att förklara varför man hellre vill vara utloggad?

Jag förstår problemet när någon istället för att svara på tilltal försvinner bort i sin telefon. Eller när en förälder tar med sitt barn till öppna förskolan i tron att där ska finnas passning så hen kan surfa ifred. Men är det faktiskt de sociala medierna som är problemet här? Hade inte problemet varit lika stort om föräldern läste en bok och blev uppslukad av den?

Jag blir ju också sur om någon istället för att prata med mig väljer att titta i sin telefon men jag hade blivit lika sur om det var en bok eller tidning som stal uppmärksamheten.

Jag kommer inte försöka fånga fler dagar 2017 än nödvändigt. Många dagar är inte värda att fånga och de som är extra minnesvärda kommer bli fångade oavsett om jag försöker eller inte. Jag vägrar låta ännu ett vardagsmåste bidra till stressnivån. Och de dagar jag inte har möjlighet att träffa mina vänner IRL (de dagarna är ändå ganska många i bebis/vabb/sjukdomstider) vill jag väldigt gärna träffa dem online.

Detta kanske låter som att jag spenderar all min tid uppkopplad med scrollfingret redo men vet ni vad, jag behöver inte förklara eller försvara mitt telefon- och dataanvändande. Jag behöver inte ursäkta det inför någon. Kanske är det just det som är själva poängen. Jag kan själv bestämma vilka dagar jag vill fånga och vilka jag helst sluppit totalt. Jag kan själv avgöra när det är dags att logga ut. Jag behöver inga små skyltar och visdomsord upptryckta i ansiktet.

Året som gick

En endaste liten självande vecka är det kvar av 2015 och jag ska följa upp mina nyårsmål för året. Jag har redan gjort en halvårsuppdatering i augusti så egentligen är det ju bara frågan om en liten sammanfattning av alltihop.

Nu känns det som att året gick otroligt fort men när jag tittar på målen känns det längesedan och som att jag ändå kommit en bit sedan dess.

I alla fall, så här gick det:

Jobbet

Jag slutade jobba i Karlskrona i maj och har sedan dess läst på heltid igen. Jag hade ingen aning om hur det skulle bli med jobb under hösten men hoppades på att några småuppdrag skulle dyka upp och så blev det också! Jag har haft fler erbjudanden än jag kunnat tacka ja till och det är jag så tacksam för! Man vet aldrig hur det är med frilandbranschen och ibland finns det i stort sätt inget. Men eftersom en frilansare här i Malmö fick mitt gamla jobb i Karlskrona öppnade det massor med dörrar för mig här. Vilken tur!

Skolan

Skolan har jag kanske inte varit i så mycket som jag borde. Jag klarade höstens kurser men har fortfarande en gammal rest hängande efter.

Ekonomin

Jag har några gånger under hösten funderat på varför det känns som jag jobbar så mycket (så himla mycket är det ju inte) men får så lite i lön och nu veckan innan jul fick jag mitt svar. Det var helt enkelt för att flera av mina uppdragsgivare (det blir så vansinnigt komplicerat när man jobbar på många ställen) missat att betala ut lön eller betalt för lite. Jag har alltså en hel del pengar som kommer under januari. Skönt!

Annars har jag flera gånger under senhösten och december tänkt att jag inte tänker så mycket på pengar längre. Det låter ju konstigt men så är det. Vi har det vi behöver och på ett sätt är det befriande att inte ha massor. En ny budget lovade jag för ett år sedan men det har ännu inte blivit av.

Amorteringen skrev jag om för ett år sedan och strax efter gjorde min sambo en större inbetalning vilken kommer upprepas i år. Sammantaget betyder detta att vi nu är nere på 59% belåning på lägenheten. Det känns ju jättebra även för mig fast det inte är de pengar jag tjänat som betalat lånet.

Hemmet

Lite har jag kanske rensar men inte så mycket som jag hoppats. De där prylarna vi skulle skaffa har vi inte skaffat. När stavmixern gav upp helt lånade vi grannarnas med löfte om att lämna tillbaka efter jul. Ska skaffa en egen i mellandagarna och göra lite reserch på vilken. Läste EkoPappans inlägg och förfasades. Måste ha en som inte läcker läskigheter!

Huset

Inget hus. Ingen letning. Inga visningar. Kanske har drömmen avtagit något.

Istället har vi möblerat om rejält och lägenheten känns nästan som ny! Tror vi bor kvar ett par år ändå.

Hälsan

Träningen var igång bra i början av hösten men upphörde helt när jag fick en rejäl förkylning och var helt däckad i över en vecka. Har aldrig tidigare varit så förkyld! Förstår nu alla män som klagar på sina evighetsförkylningar. Sedan kom jag igång igen men hindrades i början av december av ännu en sjukdom. Fortfarande har jag något knörvel på stämbanden så alla tilltänka lussetåg blev inställda och julkonserterna likaså. Hjärtegrynet tajmade även han in sin influensa så om det var vabb eller sjukdom som hindrade mig är ännu oklart.

Nyttigheten försöker jag fortsätta med även fast november är över men att det ska hålla novemberhårt hela 2o16 har jag ingen större förhoppning om. Lagom är bäst och kan jag få vardagsmaten att funka räcker det bra.

Garderoben

Jag är så nöjd med min kapselgarderob! Nu slipper jag tänka alls på att köpa nytt eller optimera garderoben. Garderobsbudgeten för hösten blev struken i och med jobbslutet men eftersom kapselgarderob infördes redan i början av september märkte jag knappt av mitt ofrivilliga köpstopp. Nu har jag inte köpt några kläder sedan i april men jag saknar inget. Jag har bytt till mitt en kofta samt fått en kofta av min svägerska Docksjö så min garderob är välfylld som vanligt. Det kommer ta åratal innan jag verkligen behöver något i klädväg.

Pyssel

Inget scrappat blev det alls. Har en teori om att det är för att min ordning bland pysselsakerna just nu är ytterst bristfällig. Kanske måste det ordnas för att inspirationen ska komma?

Stickningen

Ramonan blev klar men har inte erövrats som favorit än. Tycker den sticks så himla mycket fast garnet heter ”super soft”. Nästa gång ska jag ta ett babygarn!

Min första hjärtekatt är ännu arm- och benlös, svans har han ingen heller stackarn! Hade så bra flyt men sen insåg jag att restgarnet inte skulle räcka till att ha samma färg på alla armar och ben så tappade jag styrfart en aning. Har bestämt mig för att sticka lite med olika färger istället men då krävs det att jag trasslar ur hjärtegrynets ”stickning” och det känns som ett oöverstigerligt projekt.

Garn till restgarnströjan samlar jag hela tiden men har inte börjat än.

Just nu sitter ännu en Fairy Web på stickorna och lillkusinen la in en beställning: MINNNNN!! så jag lär hålla på med några sånna ett tag fram över.

Bloggen

Egentligen hade jag hoppats på mer bloggande i år men jag vill inte döda något som är roligt med måsten. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv.

Jag är så glad över att äntligen ha träffat en blogg-kollega i verkliga livet och hoppas att Eva-Maria och jag kan ta fler fikor och snacka livet och bloggen och sådana viktigheter.

 

 

Ett fint år har det varit på många sätt! Om en vecka eller så tänker jag att jag ska skriva nya mål för 2016. Hur har ni haft det? Någon mer som vill bjuda på en sammanfattning?

Konsumtionsmonstret

Jag lovade mig själv vid årsskiftet att inte köpa några nya kläder detta året. Jag lovade häromdagen att inte köpa något från min svarta lista. Ärligt talat trodde jag att båda löftena skulle bli lätta att hålla. Att jag egentligen bara lovade något jag redan levde efter. Nu har halva året utan klädinköp gått och jag tänkte lite på hur det gått. Jag förvånades själv över att så fort jag lovat att inte köpa kläder kände jag ett plötsligt behov av att just köpa kläder! Som om något konsumtionsmonster inom mig plötsligt vaknat till liv och kämpade för sin överlevnad. Bara för att jag bestämt mig för att inte köpa kläder ville jag plötsligt inget annat. Jag köpte under hela 2013 bara två linnen och en bh (amningsplagg) och det var inte ett dugg svårt att inte köpa kläder. Jag behövde inget, ville inte köpa något, och tänkte inte ens på att det blev ett år nästan helt utan klädköp. När jag däremot gjorde det till en grej att inte  köpa kläder misslyckades jag nästan direkt. Jag köpte en sidenblus second hand. Den höll kanske fem tvättar innan den föll sönder fullständigt. Lite ödets nyck där? Synden straffar sig direkt?

För två veckor sedan gick mina sandaler sönder. Dödsstöten var när dragkedjan delade sig. När jag funderade på att byta ut den såg jag att skorna var trasiga på minst tre ställen på varje sula. Ingen idé att laga tänkte jag och köpte nya. Samma märke igen. Förmodligen en dum idé eftersom de redan är skavda fram trots att jag fettat in dem som de sa i affären. Varannan vecka! Är inte det lite mycket begärt? Och impregneras skulle de med. Varje vecka. Jösses. Jag hade troligen kunnat klara sommaren utan att köpa nya sandaler. Jag har fyra par havaiannas och massor med andra somriga skor jag kunde ha (Vandringssandaler, visserligen fula men funktionella. Kilklackarna jag går i jämt annars. Sandaletter i olika utföranden. Jag hade klarat mig) Är det konsumtionsmonstret som vaknat igen? Och är det ödets nyck igen att de jag just köpt verkar vara så dålig kvalité. Eller bara jag som borde lära mig att det märket inte är särskilt bra? Förmodligen det senare, vilket egentligen är bra för nu har jag chansen att lära mig att ytterligare ett misstag. Trist bara att de alltid gör de finaste skorna.

Svarta listan då. Jo, det går väl ganska bra hittills. Jag fick en sidensjal av min mormor som jag inte kunde tacka nej till. (Eller mer ville inte för den är så fin och jag tänkte att gåvor kanske inte räknas på svarta listan?) Jag har även använt den varje dag sedan jag fick den så den platsar helt klart i min garderob. Ska slänga ut någon jag tycker mindre om för att kompensera.

Dock känner jag inte något behov av att köpa något på svarta listan så som jag gjorde med kläderna. Inbillar mig fortfarande att den kommer bli lätt att hålla.

Nu håller jag monstret stånget genom att köpa kläder till hjärtegrynet istället. Han ska snart börja dagis och då verkar det behövas en hel massa roliga kläder. 🙂 Second hand eller ekologiskt så klart (ytterkläder möjligen undantaget med tanke på hur svårt det var att köpa regnbyxor) Till och med Tradera har fått en renässans här. Någon som har tips på det perfekta dagissetet? Eller bara vad man behöver för dagis? Märkpenna har vi redan fixat, det verkar vara nummer ett.

Jag har planer på att ändå följa med på den årliga second hand rundan på söder senare i sommar med en av mina vänner. Förhoppningsvis med en väl genomtänkt lista över plagg som bidrar till det perfekta setet och kompletterar garderoben. Det får bli ett undantag i årslöftet. Men bara om jag verkligen hittar något från handlingslistan! Det blir nog egentligen svårare än att inte köpa kläder alls. Att lyckas köpa det jag kommit fram till att jag vill ha innan jag hittade det. Snarare än att hitta något och försöka rättfärdiga varför jag ska köpa det, som jag alltid gjort innan.