EC – På språng

Vissa kör bara EC hemma och blöja när man är på språng. Just nu hade vi nästan kunnat göra tvärt om. När vi är ute och far är ECn nästan felfri. Min teori är att det är av två anledningar:

  • Lilla hjärtat sitter oftare i selen då och verkar inte gilla att kissa i selen (vem skulle vilja det) Då signalerar hon väldigt tydligt. Ibland är det svårt att hitta toa ute men oftast håller hon sig. Vilket jag tänker är helt fantastiskt eftersom det med andra barn känns som att de inte vet att de kissar fast de är mycket äldre. Vi vistas inte så ofta på ställen där det inte finns toa utan nästan alltid går det att lösa. Särskilt när jag vet att hon kan hålla sig typ 20 minuter. Men visst, jag använder toan väldigt mycket mer än de flesta andra föräldrar jag känner. Förskoletoan besöker jag exempelvis flera gånger i veckan. Det har jag aldrig sett någon annan förälder göra för småsyskonen.
  • Jag är mer uppmärksam på henne. När jag är iväg med ett eller båda barn är fokuset mer på barnen än vad det är hemma. Hemma vet jag att vi inte har några livsfaror lurandes utan barnen kan gott leka någorlunda oövervakade. Jag har mitt fokus på exempelvis matlagning eller städ och missar då signaler.

Detta gör att EC oftast känns lätt på språng. Jag behöver inte längre ha en skötväska med massa grejer utan tar bara med nått extra inlägg eller blöja i framfacket på bärselen. Och en liten frottélapp att torka torrt med. Är jag borta hela dagen har jag ändå ryggsäck med andra grejer så då lägger jag extra inlägg och vaxdukspåse där i. När jag var borta över dagen sist hade jag packat tio extra inlägg, ett extra skal samt 4 engångsblöjor. Jag använde ett inlägg. Dock känns det ännu för osäkert för att chansa på att inte ha med flera extra. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar lita på att det ska funka så bra.

Ibland när jag varit ute och missat har jag fått gå hem med blöjlös bebbe. Lite nojigt har det allt varit men det har funkat fint.

Ett nytt problem jag inte tänkt på förut är vad hon ska ha för något när hon inte har blöja? Så små underkläder har jag aldrig sett! Polarns trosor börjar på st 74 och de brukar ju vara så stora i storlek. Vi har ett par frottéshorts (typ) från min barndom. De har sömmarna på rätt ställen så de har vi haft som trosor ibland. Men det räcker ju inte med ETT par. Nåja, det problemet är ju inte högaktuellt än. Jag tror att det ännu är långt kvar innan det definitiva blöjavslutet även om blöjfria dagen (som är andra lördagen i junimånad varje år) gav mig otroligt mycket mer självförtroende med att hon kan vara utan blöja och olyckor många många timmar.

 

Fler inlägg i serien (länkarna börjar fungera i takt med att inläggen publiceras)

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Inledning, bakgrund och länkar

EC – Kom igång

EC – Resultat

EC – När?

EC – Var?

EC – På språng

EC – Hur?

EC – Varför?

EC – Prylar

EC – Bebis på pottan

3 tips för mammahälsan efter förlossningen

  • Var ärlig mot din BVC-sköterska med hur det känns och hur det går med bebisen. Det ÄR jobbigt ibland (eller hela tiden) och det är okej att tycka det! Det är ingen idé att försöka vara tapper, särskilt inte mot BVC-sköterskan som ju är där för att hjälpa, utan berätta hur det känns så du kan få rätt hjälp.
  • Läs bloggen bakingbabies av fysioterapeuten Mia. Hon kan så mycket om kvinnohälsa och bäckenbottnar. Här finns massor att hämta! Även för den som knappt fått en förlossningsskada.
  • Ladda ned antingen appen TÄT eller MammaMage och kom igång med knipet och träningen. Knipet gjorde så oerhört stor skillnad för mitt mående de första veckorna. Utan knip = ont, trött och oerhörd tyngdkänsla. Med knip = inte ont, inte trött förrän efter flera timmars bärande och stående, ingen tyngdkänsla.

Tre lätta åtgärder som gjort så stor skillnad för mig!

Bebislek nyfödd – 1 månad

1-1-0-16-1

Jag har en ny serie på gång som handlar om hur man kan leka med sin bebis. Jag ligger lite efter i publiceringarna, som jag tänkte skulle följa mitt lilla hjärtas ålder, och kommer med det första idag trots att hon nästan är 3 månader. Jag tänker att jag skriver om våra favoritlekar för stunden och kanske är det någon annan med bebis i samma ålder som får lite inspiration.

Den allra första månaden finns det troligen inte så mycket tid för lekar. Vårt lilla hjärta sov nästan hela tiden när hon inte ammade eller låg på skötbordet för att få blöjan bytt. På skötbordet kan man passa på att leka eller gosa lite. Det är ofta bra avstånd mellan bebisen och den vuxnes ansikte där och bebisen känner sig troligen trygg där eftersom hen ligger där mycket.

Innan man börjar leka bör man se till att bebisen är pigg och vaken (det kan ju handla om oerhört korta stunder såhär den första månaden, kanske bara ett par minuter innan en paus behövs) Om bebisen vänder bort huvudet ska man avbryta och inte följa efter. Det är bebisen sätt att visa att hen är trött och behöver vila och då ska man ju såklart inte följa efter ansiktet för att fortsätta leken eller kontakten.

Så särskilt många lekar som passar för denna ålder har jag inte kommit på men här är dem vi lekte:

  • Härma miner. Förmågan att spegla ansiktsmimik har spädbarn bara de allra första veckorna, sedan återkommer den vid ungefär 6 månader. Det gäller helt enkelt att passa på att leka denna lek precis i början för sedan funkar det inte. Se till att bebisen har lagom avstånd till ditt ansikte så att hen ser och prova sedan att räcka ut tungan långsamt. Vänta lite på att bebisen härmar. Prova också att höja ögonbrynen och öppna munnen stort (som om du blev jättejätteglad) och vänta på att bebisen härmar. Detta tyckte vi var en jätterolig lek som särskilt vi vuxna aldrig tröttnade på men bebisen orkade ju bara ett par minuter. Om bebisen inte härmar behöver det inte betyda att hen inte tycker om leken. Kanske är tillfället fel och det är bättre att vänta lite.
  • Pingla med gravidpinglan. Jag hade ett gravidsmycke med en pingla i när jag var gravid och den lilla pinglan lekte vi med i början. Tanken är ju att bebisen ska känna igen ljudet från inuti magen och känna sig trygg. Vi har nu pinglan hängande över spjälsängen men i början, när hon aldrig låg där, lekte vi mer med den i handen.
  • Ramsa. Man kan redan nu börja introducera någon enkel ramsa för att skapa vanan och trigga igenkänning när bebisen blir mer medveten. Tänk på att (de allra flesta?) pyttebebisar inte är kittliga vid denna ålder så förvänta dig ingen reaktion vid kittelramsor.
  • Tänk och släck en lampa. Det är fantastiskt att se hur underbart det kan vara med lampor för bebisar. Att stå i närheten av en lampa och långsamt tända den, vänta en stund och sedan släcka kan vara en superrolig aktivitet.

Särskilt när hjärtegrynet var bebis sökte jag inspiration till olika lekar. Både för att jag hade mer tid då och för att han var mer vaken och vi därför hade fler tillfällen. Som förstagångsförälder är man troligen mer osäker och angelägen om att göra ALLT rätt. Det var i alla fall jag. Jag kände att jag var tvungen att hitta på saker för att stimulera hans utveckling och fördriva min tid med honom på ett vettigt sätt. Om man känner ett tvång att hinna göra allt rätt varje dag hela tiden vill jag bara säga att man förstör ju inte sin bebis för all framtid för att man inte leker med hen från dag 1. Det ska inte kännas som ett tvång eller måste att vara den där härliga mamman som minsann började leka med sin bebis direkt. Att vänta till bebisen själv söker kontakt eller tills hen själv börjar leka tror jag inte skadar bebisen ett endaste dugg. Alla är vi olika, och alla bebisar är olika, vissa vill leka och andra inte. Jag hoppas inte att jag stressar någon stackars förstagångsförälder som försöker hinna med allt allt allt  och knäcker sig på kuppen!

Bild från safira.se 

Nytillskottet

img_20161011_132421

Nu har vi blivit fyra i vår lilla familj! Vi har fått den fantastiska gåvan att få bli föräldrar ännu en gång och vårt hjärtegryn har blivit storebror! Den här gången har jag kunnat känna efter mycket mer vilket underbar sak det är, detta att bli mamma. Jag tittar på miraklet som sover bredvid mig och tänker att detta är ändå det största. En liten skrutt som kommit till oss och som redan berikar våra liv så otroligt mycket. Och inte bara våra, utan också så många andra personer som finns runt omkring som redan gläds och ser fram emot att få lära känna detta lilla vackra barn.

Förlossningen gick väldigt bra och jag lyckades vara mer närvarande den här gången. Kanske skriver jag ett eget inlägg om förlossningen senare men just nu är jag så uppfylld av vårt nya liv med våra två små fantastiska barn att jag inte kan samla tankarna.

Vi pratar om vad vi ska kalla underverket för något. Både namn och smeknamn. Hjärtegrynet är ju redan upptaget så vad tar vi då? Hjärteflingan? Sagogrynet? Storebror röstade direkt på havregrynet men jag vet inte jag…

Det är såklart på grund av miraklets ankomst som de två senaste veckornas rensningar hamnat på efterkälken. Så småningom ska jag ta tag i det och se till att täppa till glappet. Men just nu fördelas mina dagar på legobygge, amning, storbarnsgos, bebisvaggande och intag av hysteriska mängder vatten. Rensningarna får vänta. De första skälvande dagarna är så vackra på så många sätt, ofantlig lycka och konflikthantering på hög nivå.