Reshopper

Inlägget innehåller adlinks

För ett par veckor sedan hade vi besök i vår mammagrupp av en tjej som jobbar på Reshopper. Hon ville gärna berätta lite för oss om deras lansering av appen i Sverige. De hade innan bara funnits i Danmark och ville nu utöka. Först var jag lite skeptisk. Jag har sett flera sådana där köp- och säljappar. Vissa finns kvar i ett par månader bara och försvinner sedan. Jag tänkte att har det inte funkat hittills så lär det inte göra det nu heller, bara för att det är ett annat företag. Men när hon berättade om appen och vi sedan fick prova lite verkade det ändå lovande. Det är en vanlig köp- och säljapp där man gör annonser precis som vanligt. Kanske lite snabbare och färre knapptryck men ändå ganska likt. Tanken är att man ses och lämnar över saken men det går också att välja att man kan tänka sig att skicka. Man kan söka och filtrera på olika sätt men grundinställningen är att man ser saker som är till salu nära där man själv är. Appen är bara till för saker för bebisar och barn. Det finns dock en kategori med graviditet-och amningsrelaterade saker.

Hon berättade små anekdoter om hur hon själv sålt och köpt saker till sitt barn med appen. Att man går förbi hos varandra på de obligatoriska barnvagnspromenaderna man ändå jämt är ute på. Så lär man känna andra föräldrar i närområdet via appen och kan hälsa i parken och på lekplatsen. Jag tänker att om det funkar så är det ju underbart! Allt som får grannar och närboende att lära känna varandra lite tror jag är jättebra för hela samhället och dessutom är det ju trevligt!

Appen har tydligen varit väldigt framgångsrik i Danmark. Jag tänker att det är säkert stor skillnad på hur marknaden funkar i Danmark och Sverige (i Danmark finns exempelvis inte Tradera) men jag hoppas verkligen att detta kan bli stort här med. Än är det skralt med användare här i Malmö men jag har sett att Stockholmsområdet har kommit igång lite.

Har du några roliga barngrejer till salu och bor här i Malmö (eller någon annanstans med såklart men då träffas kanske inte just vi) så ladda ner appen och börja sälj! Jag vill gärna gå bebispromenader och göra smarta fynd på vägen!

Barnklädesgalen?

De senaste åren har jag inte köpt särskilt mycket kläder till mig själv. I alla fall inte om man jämför med tidigare år. Jag trodde att jag botat min besatthet av klädkvantitet och övergått till kvalité men nu undrar jag om jag inte bara lurat mig själv. Jag har visserligen inte köpt kläder till MIG men till min son däremot. Till honom har jag köpt kläder i högar! Mest är de från second hand. Det är som att jag tänker att eftersom det är begagnat och pengarna oftast går till välgörande ändamål är jag ursäktad att köpa hur mycket som helst. Fler plagg betyder ju bara mer välgörenhet och det kan ju aldrig vara fel. Fast det blir ju fortfarande för mycket kläder här hemma hos oss. Och fast det är billigt blir ju utlagda pengar för något som inte används bortslösade pengar. (Jag känner igen mig i Underbara Claras inlägg om loppishets som hon skrev 2013)

Fram tills ett par månader sedan hade hjärtegrynet ingen åsikt om vad han hade på sig. Jag kunde ta på honom allt möjligt fint och variera kläderna efter väder så han alltid hade lagom mycket på sig. Jag köpte massor med plagg till honom för att alltid ha att byta med i fall allt skulle vara smutsigt. Fast det var det ju aldrig. Som exempel kan jag säga att i storlek 68 har vi så mycket kläder att vi ledigt kunde låna ut lagom stora barngarderober till två små bebisar samtidigt utan att ens ta med de absoluta favoriterna. För mycket kläder redan när han var sex månader alltså.

De dagarna när jag kunde bestämma vad han skulle ha på sig är helt klart över. Nu har han starka åsikter om vad som ska på och inte. Mest inte faktiskt. Det som ska på är traktortröjan. Varje dag. Är den i tvätten (vi försöker tvätta den var tredje dag i alla fall för att det inte ska sunka ihop totalt) är det katastrof. Möjligen kan han tänka sig att ha på sig båt-tröjan men valen. Alltså två tröjor är okej. På förskolan verkar det som att repertoaren är lite större så där lägger vi tröjor han vägrar hemma. Bland byxorna accepteras två par.

Alltså finns det ingen som helst anledning att han har en hel byrå (visserligen ett gammalt sängbord, så den är inte jättestor) sprängfylld med kläder OCH en av mina garderobslådor full OCH en hylla med tjocktröjor.

Kanske har jag inte alls botat min klädövershopping utan bara ersatt målet med den. Jag använder min son för att rättfärdiga att köpa kläder. Men han behöver dem inte. Han vill inte ens ha dem. Får han bara ha sin traktortröja är han helt nöjd.

Jag erkänner villigt att jag tycker det är roligt att köpa kläder. Jag har också svårt att gå förbi plagg som jag tror är riktiga kap. Om det verkar användbart köper jag det oftast. Det knäppaste är när jag köpt plagg eller skor som hjärtegrynet redan växt ur. Alltså jag vet redan innan att de är för små. Visserligen blir detta ofta till lycka för grannflickan men ändå. Lite galet är beteendet.

I veckan ska hjärtegrynet och jag skaffa en ny söndagshatt till honom. Egentligen en solhatt men om vi kallar den söndagshatten (Efter hatten i sången ”En liten tomtegubbe”) har han gärna den på sig. Jag ska stå emot alla andra kläder i affären. Jag vet att det kommer finnas massor av fynd (det är en outlet vi ska till) och fina kläder men han behöver inget nytt. Möjligen en till traktortröja för att ha något att byta med…

Rags to riches

Idag ska jag på finloppis här i Malmö. Det är gänget bakom second hand nätshoppen Rags to riches som fixar pop-up loppis på Malmö konserthus. Här kan man läsa mer om evenemanget och personerna bakom det. Samt botanisera bland webb-utbudet. Jag har fått veta att det hela börjar klockan 11, men jag kan inte se att det står någon tid på hemsidan. Hoppas att det är 11!

Jag har inga stora shoppingplaner, min klädbudget tillåter ju inte några stora utsvävningar, men jag vill gärna gå dit och kolla runt lite. Det verkar som ett väldigt bra koncept och kanske kanske hittar jag något som kan rymmas i även min budget.

Efter det är det lunch på kafé Agnez tillsammans med hjärtegrynet och några vänner som står på dagsplanen. Vilken toppendag!

 


 

Uppdatering senare på kvällen:

När vi kom fram till konserthuset var det kö hela vägen runt till baksidan. Kön nådde inte riktigt fram till bankomatkön men den var lång den med. Det borde jag ju kunnat tänka ut, att jag skulle tagit ut pengar på vägen. Orutinerat…  Vi ställde oss i alla fall i kön och väntade samtidigt på vårt lite försenade sällskap. Igen fara där, nästan en timma senare kom vi in, de andra hann gott och väl!

I kön gick flera rykten om att ”allt var i storlek XS” , ”folk tar bara överpriser” och ”det är redan utplockat”. Mina förväntningar var minst sagt låga. Vi funderade till och med på att gå vidare utan att ens ha gått in! Men det var tur att vi inte gjorde det, för väl där inne visade det sig att det fanns hur mycket som helst kvar, det var väldigt olika storlekar, och det gick utmärkt att göra riktiga fynd. Det var dessutom väldigt mycket folk. Vi orkade inte gå runt så länge, det var trångt och varmt, men jag hittade två spetslinnen som låg på ett bord i utkanten av loppisen där det inte var riktigt lika trångt. Mitt sällskap köpte en liten Marc Jacob-väska som hon var väldigt nöjd med. 

linnenSvart spetslinne från Malene Birger, 70 kronor och syrenlila linne från Filipa K, 50 kronor. Helt i linje med min garderobsplan och ryms gott och väl i budgeten. Perfekt för mig alltså, jag ser redan att båda kommer bli nya favoriter.

Totalt sett tyckte vi att det var riktigt toppenloppis! Vi kommer definitivt gå dit igen om det blir fler tillfällen! Hoppas på större lokal nästa gång, även om konserthusfoajén får mig att känna mig som hemma.

Sedan skulle vi ju fika på favoritfiket Agnez, men det var stängt för renovering hela februari. Senare i vår, då ska jag hänga på Agnez innergård många många eftermiddagar. Det är ändå det bästa fikastället i hela Malmö 🙂 Ses vi där?