Säljer jag min själ på Instagram?

Jag startade ett Instagramkonto för bloggen för ett par månader sedan. Mest för att det verkade som att alla andra bloggare hade det och var så nöjda. För att prova vad det var som blev så mycket lättare. För att kanske få ut lite mer material från bloggen utan att arbetsbördan ökade. Så värst många följare har jag ju inte. En och annan tittar in ibland. En och annan kommenterade något. Jag kommenterade själv en del på andras konton och fick då till en känsla av dialog.

Men så skulle jag ju fylla det där flödet också. Ha något att lägga upp som kan intressera en omvärld. Och genast började jag redigera vardagen och vinkla och vrida på saker. Jag ville lägga upp vissa saker som jag sen inte gjorde med någon form av egencensur. Inte vill jag ju stöta mig med någon. Det var ju inte det som var meningen. Många la upp pingar till företags konton. Det verkade gå hem, så då gjorde jag också det. Så satt jag en dag och kollade i mitt eget flöde och såg att det enda jag verkade lägga upp var saker jag köpt?!? VA? Det var ju INTE därför jag startade bloggen och hela det där köret. Det var ju för att få stöd och utlopp för tankarna om att INTE köpa något. Att konsumera mindre. Vara nöjd med det jag har. Ta till vara det vi redan köpt. Plötsligt hade jag förvandlat en an min bloggs kanaler till en köphetskanal! (Kanske drar jag i lite höga växlar nu, men så kändes det!) Stopp och belägg och deleat och börja om!

Från att ha tänkt ”ett Instagram om dagen är lagom” och planerat hur det ska se ut i flödet men sånna där snygga shoppingstilleben som ”alla” andra gör var jag tvungen att bara sluta. Tänka igenom.

Jag lockas fortfarande att lägga upp saker jag köpt. Och att köpa för att lägga upp (paradoxen?) men jag hindrar mig oftast.

För det är en illusion att vi kan shoppa oss ut klimatkrisen. Göra bättre val och köpa medvetet. Nej, det som måste till är ju att inte köpa ALLS! Att minska eller nolla sin egen konsumtion och använda det som redan finns på bättre och mer kreativa sätt.

Jag önskar samtidigt att de små, hållbara företag som finns ska få finnas kvar. Att det ska gå bra för dem. Så jag vill försöka sprida ryktet om dem. Eller vill jag det? Vill jag att de, även om det är små, fina företag och företagare, ska äga min åsikt? Vill jag vara köpt? Jag är ju aldrig sponsrad eller får några utskick så i den meningen är jag ju inte köpt, men jag GAV frivilligt bort min åsikt till företagen jag köper ifrån. Och även det skavde mig otroligt. Jag kände mig ägd och ofri. Bara genom att göra reklam i mina egna kanaler.

Nu är det i alla fall slut med det. Mitt konto ska innehålla miljövänliga tips, smarta vardagshacks, återbruk, funderingar om livet. Slut på reklam, shopping och saker jag köpt.

Om det innebär att Instagramkontot dör ut så må det vara så. Jag har aldrig haft något mål med att kunna tjäna pengar på detta och har därför råd att äga min åsikt själv!

Shoppa på resa

När jag rensat i min garderob har jag fått en stor hög kläder över som jag inte använder men som jag ändå har svårt att göra mig av med. Nu har jag identifierat en stor del av den som frukten av shopping på resa. Jag har funderat på varför det blir så och kommit fram till att det är lättare att shoppa när man inte är hemma av ett par olika anledningar.

– man har mer tid att flanera, strosa och se sig omkring och snubblar därför oftare över ”fynd”

– man tänker att ett klädesplagg är en bättre variant av souvenir och ursäktar därför klädköp med att man inte köpte någon sådan.

– man är inte tillräckligt duktig på att packa det perfekta setet och får därför hål i garderoben som man måste fylla.

– man inbillar sig att andra regler gäller på resa än hemma. Samma beteende som folk som dricker mer utomlands än hemma.

– det är billigt och man tror att man ”tjänar” på att shoppa på resa.

Jag har fallit offer för ovanstående många gånger och i många länder vilket nu märks i min garderob. Dessutom är det svårare att göra sig av med kläder man köpt istället för souvenirer eftersom det då känns som man inte ska komma ihåg resan lika bra. Såklart ett tankefel men svårt att bortse från för mig. Minimalisterna har två bra inlägg om detta. Nostalgisk ränta och souvenirerna. (Observera att de också skriver att kläder kan vara bra souvenirer men bara då om de passar in i din garderob och fyller ett reellt behov. Se deras egna länkar.)

Problemet med att shoppa på resa är ju inte själva shoppandet i sig. Det är gott och väl att ha ett klädesplagg som minnessak och vissa av mina resfynd är kläder jag verkligen använt mycket och älskat. Problemet är att många kläder inte blir använda. I min reseshoppinghög befinner sig kläder som lider av följande problem:

– ett annat mode gäller hemma mot vad som var fallet på resan. (i denna kategori hamnar exempelvis en vit strandklänning från Brasilien tillsammans med alla bikinis från Brasilien samt en kinaklänning från Thailand)

– kläderna provades när jag var solbränd och såg därför finare ut än de var. I Sverige blir jag sällan så solbränd som jag var efter fem månader i Brasilien. (här hittar jag många vita och klargröna plagg)

– eftersom jag reste med lätt packning på flera av resorna lurades jag att tro att jag behövde kläderna. När jag kom hem hade jag ju en hel garderob att återupptäcka, då var nyförvärven inte lika intressanta. (detta är en frukt av att jag ännu inte lärt mig att packa det perfekte setet)

– dålig kvalitet, exempelvis är de av syntetmaterial/de har krympt i tvätten/ de har tappat färgen/de har tappat formen eller hade fel form från början. Eller att de helt enkelt användes sönder på resan och nu mest befinner sig i garderoben av nostalgiska skäl.

– de är anpassade till ett annat klimat än Sveriges. Jag har t.ex. på tok för många sommarjackor som aldrig kommer till användning i Sverige.

Nu när jag identifierat varför jag behållit denna gigantiska klädhög (det blev en hel flyttkartong) i massor med år utan att använda något i den blir det lättare att gör mig av med hela klabbet. Har inte bestämt var de ska hamna än men troligen blir det mycket till Myrorna och lite till någon bytesdag eller bytesgrupp på facebook.