Vaskskrapa och kokosnöt

IMG_20160622_111701

En kökspryl som vi haft lite svårt att hitta plastfri är vaskskrapa. Visserligen kändes det inte som det viktigaste att byta ut eftersom den 1. inte har kontakt med mat (som ska ätas) och 2. inte är så stor och därför inte kräver så mycket plast. Dock syns den i köket, är oerhört ful och används rätt frekvent. För ett år sedan ungefär gjorde jag slag i saken och köpte en kokosnöt för att fylla funktionen. Jag hittade en instruktion till hur man skulle göra på Ihearteco och den funkade bra. Jag trodde aldrig nöten skulle dela sig bara genom att jag knackade lite på den med en hammare men det gjorde den minsann! Sedan hackade jag upp de tre hålen i botten med typ en mejsel eller nått, minns inte riktigt. Eftersom jag använde mig av de hål som naturligt finns i nöten var det inte svårt. I instruktionen finns också en kostnadsberäkning, dock baserad på att nöten används 6 månader. Jag kan redan säga att vår nöt kommer användas betydligt längre än så. Nu har jag redan använt nöten i ett år och är riktigt nöjd! Den är utmärkt till att skopa upp skalrester och liknande ur vasken och hålen i botten gör att vatten kan rinna ut. För små slafsrester som gröt och sånt är den inte så bra eftersom kanterna inte är flexibla som på en plastskrapa men jag brukar bara ta nöten och hälla lite vatten runt om så resterna samlas i bottensilen, sedan tömmer jag silen istället.

IMG_20160622_111720

Den största skillnaden för vaskskrapbruket är dock en inställning hos mig själv. Om inte skalen går omvägen via vasken behövs ju ingen skrapa och det blir inte äckligt i vasken om inte mat hamnar där. Numera skalar jag morötter och potatis direkt ner i kompostpåsen och när jag ska skära upp mycket frukt eller grönsaker har jag kompostpåsen (jag tar en ny) bredvid mig på köksbänken och lägger bara skalen rakt ner i den. Matresterna skrapar jag ner i kompostpåsen istället för att skölja ur. Det blir ju mer miljövänligt också!

När jag var liten bodde min kompis farmor och farfar i en stuga ute på landet. Där fanns ingen sophämtning och de försökte därför minimera hur mycket sopor de producerade. Man kan se det som att de var väldigt tidiga med zero waste eller att de var något ålderdomliga. När jag var liten såg jag det nog som det senare men nu har jag helt bytt åsikt. Jag tänker på hur de levde och de små knepen de hade för att minska sina sopor och ser det som en inspiration till att själv minska vårt hushålls sopor. De använde en kokosnöt som vaskskrapa, något som jag inte själv kom ihåg men som min mamma berättade när hon såg att vi gjort likadant.

Nu är jag väldigt imponerad av nötens hållbarhet. Ett år senare syns det ingen som helst skillnad på den och den kommer säkerligen att kunna gagna oss i många år framöver.