Vattkoppor, vaccin och smittpartyn

Vårt jullov förflöt i en dimma av vattkoppor och sjukdomar. Över jul var det hjärtegrynet som hade, stackars barn, han var prickig över hela kroppen och var väldigt medtagen och dålig. Den senaste veckan är det lilla hjärtat (som ju fortfarande bara är 3 månader, trodde inte ens de kunde få det så tidigt om mamman haft!) som varit sjuk. Vi föräldrar har ju kämpat på med de vanliga vabbgöromålen. Trösta gråtande barn, mäta feber, ge lite alvedon, ringa 1177 och fråga om råd, googla som galningar, försöka hitta något barnet vill äta, vagga, vyssa, bada, fixa. Ja ni vet, allt det där.

När hjärtegrynet var som sämst, och i princip bara gick upp för att byta säng att ligga utslagen och stirra framför sig i, tänkte jag på detta att det är bättre att ha alla sjukdomar när man är liten. Hur kan vi vuxna egentligen veta att barnet lider mindre är hen gjort i vuxen ålder? Hur kan man säga att det är bättre att ha sjukdomarna när man är barn bara för att man inte minns dem sedan? Gör frånvaron av minnet att smärtan totalt sett är mindre? När jag tittade på min helprickiga son som vred sig i sitt kliande skinn tänkte jag att vi har fel. Kanske är sjukdomsförloppet kortare. Kanske är risken för komplikationer lägre. Men smärtan och lidandet, den kan vi inte säga något om! Barnet kan inte uttrycka sin smärta på samma sätt som vuxna och klagar inte på samma sätt. Bara för att hen står ut betyder det dock inte att hen inte har lika ont och är lika besvärad som om hen varit äldre!

Vi har fått två förfrågningar om att smitta ner andra barn som ju ”ändå ska ha det förr eller senare” med flit. Att de ska komma hit och leka med avsikt att få vattkoppor. Alltså att ha ett smittparty.

Alla föräldrar väljer ju som de vill för sina barn men efter att ha sett detta på nära håll är jag starkt emot. Jag kan aldrig tycka att det är en bra idé att medvetet ge sitt barn en sjukdom för att timingen är bra nu. Eller att se det som man gör dem en tjänst genom att låta dem vara sjuka tidigt i livet. Med vattkoppor är det dessutom en fråga om att man för vidare smittan till andra som inte velat ha nått smittparty. Man smittar även ett par dagar innan sjukdomen bryter ut och inkubationstiden är lång. Så efter man varit på sitt smittparty, ska man då ha barnet hemma i de 2 – 3 veckor det tar innan sjukdomen börjar. Och sedan ytterliggare 2 – 3 veckor när barnet är sjukt? Nej, det kommer ju ingen ha. Barnet kommer vara på förskolan och i sina vanliga aktiviter tills sjukdomen visar sig och då är redan hela avdelningen utsatt för smittan. Kanske finns det där ett syskon till en liten bebis som blir smittad. Vattkoppor på 3månaders bebis kan jag inte rekommendera någon.

Hade inte mina barn fått detta redan nu hade jag undvikit smittan så gott det gick och sedan vaccinerat dem när de kom upp i skolåldern.

Vad beträffar smittpartyna blev det ett ofrivilligt eftersom lilla hjärtats koppor upptäcktes när vi redan var med familjen som ville bli smittade. Än har deras barn inte visar symptom men så har inte inkubationstiden gått än. Det andra sa vi nej till eftersom hjärtegrynet var för trött för att orka följa med.

Jag inser att detta kan vara ett vattendelarämne men hör såklart gärna era åsikter i saken ändå!