Vaccinera sitt barn?

När andra får höra om mina ekologiska och giftfria idéer är en vanlig följdfråga: men vaccinerar ni barnet då? Många tycker nog fortfarande att det ekologiska/plastfria/kemikalielåga livet också signalerar ett visst mått av bohem/hippie/new age. Jag har lite svårt att sätta ord på vilket fack det är jag upplever att jag blir placerad i, men ni förstår säkert. De tänker nog att plastbantning är ganska extremt, och klumpar ihop det med folk som inte vaccinerar. (Eller håller på med urin-terapi, det har jag också fått frågan om, låter helt uppåt väggarna tycker jag!)

Ja, vi vaccinerar vårt barn. Det har aldrig ens varit diskussion här hemma om vi skulle låta bli, vi tycker båda att det är självklart att delta i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn. Vi är båda vaccinerade enligt det och har därefter tagit en del extra vaccinationer i samband med resor. Jag tror starkt på att det inte är endast för sin egen skull man vaccinerar sig eller sitt barn. Visst, risken att själv bli sjuk är förmodligen låg. Kanske kan man bete sig på ett sätt som gör risken ännu lägre. Men! Man vet aldrig vilka andra man träffar, hur de beter sig, eller om de är i en riskgrupp och man riskerar att smitta dem med något man själv har latent.

För att man ska ha gruppimmunitet (exempelvis i ett lands befolkning) krävs att man har en viss vaccinationsgrad. Den är olika för olika sjukdomar men för exempelvis mässlingen ligger den mellan 92 – 95 %. Så om alla andra vaccinerar sig men jag låter bli är landet ändå ”immunt” och sjukdomen räknas som borta. Men om fler än jag börjar resonera så, faller gruppimmuniteten ganska snabbt. Så argumentet: Ingen har ju mässlingen nu för tiden, då behöver man inte heller vaccinera mot den. Det håller inte. När man slutar vaccinera kommer den tillbaka. Just mässling hade Skåne ett par fall av strax efter att vårt hjärtegryn föddes. Då var vi så klart nojiga, man vaccinerar inte barn mot mässling förrän de är 1,5 år och de är endast skyddade genom moderns vaccination tills de är 6 månader. Ett helt års hål av oskyddad alltså!

Om jag tänker på alternativet, att inte vaccinera och riskera att sonen blir sjuk, och de skuldkänslor jag skulle ha, då är valet lätt. Ingen önskar ju att ens barn blir sjukt, om det då finns något jag kan göra konkret för att han ska slippa, så klart att jag gör det då! Vaccination känns som en lätt sak att göra för att slippa onödigt lidande och smärta. Andra alternativ är att med flit smitta barnet i ”rätt” ålder för att sjukdomen ska bli så lindrig som möjligt. Jag vet många föräldrar som resonerar så med vattkoppor. Dock verkar metoden fått fäste i USA, där det förekommer ”mässlingpartyn”. Läs mer här. Det är en risk jag garanterat inte skulle ta. Mässling kan man bli rejält sjuk av, i slutet av artikeln står att ”30% av de smittade fick läggas in på sjukhus.” Att självmant utsätta sitt barn för detta, det kan jag inte förstå.

Om det är någon som nu tänker på det gamla mediespöket ”vaccinationer ger autism” kan jag tipsa om att läsa en artikel här, där står det om hur studieresultatet hade fuskats med och den ansvariga läkaren blivit av med sin legitimation.

Om ett par veckor tar vi med hela familjen till Turkiet. Men innan dess ska vi se till att alla är vaccinerade mot hepatit A och B.