Börja äta med BLW-metoden

Lilla hjärtat är nu sju månader och i vår BVC-babygrupp ligger stort fokus på vad barnen ska äta och äter. Vid vilken ålder ska man introducera fler än 1 mål, vad ska det målet bestå av, hur mycket ska man amma/flaska, hur stora ska bitarna vara vid vilken ålder, hur får man puréerna helt släta?

Varje gång denna diskussion kommer upp känner jag mig först lite dum eftersom vi oroar oss noll för allt detta (förutom just när jag träffar denna grupp) och sedan lättad. Vi har valt att introducera mat med BLW-metoden (Baby Led Weaning) och förutom att det funkar otroligt bra för oss tar det även bort all min noja kring maten.

I BLW introducerar man mat genom att helt enkelt låta bebisen sitta med vid matbordet när det äts och äta det som resten av familjen äter. Bebisen äter själv och ingen vuxen blir då upptagen med att mata och truga och distrahera utan alla kan äta samtidigt, samma mat. Så klart blir det inte tillräckligt lång ätstund för en vuxen i början men rätt snabbt kunde vi börja få riktig matro hela familjen.

Vi tänker en del på i vilken form vi lagar maten för att det ska vara lättare för vår yngsta medlem att ta själv men de allra flesta rätter vi lagar till vardags är sådant som hon kan utforska och greja med och oftast smaka också. Alltså inga speciella burkar, pureer, smoothisar, smakportioner eller något sånt.

Så fort hon kunde sitta ordentligt utan att säcka ihop och kunde greppa och föra handen till munnen började vi erbjuda mat från våra tallrikar.

I BLW-böcker och artiklar talas det om att man MÅSTE vara 6 månader för att klara detta men jag tyckte att eftersom det är dessa två färdigheter (sitta med rak rygg tillräckligt länge för att äta samt greppa och föra handen till munnen) som krävs kunde vi börja när de var inlärda istället. Det finns ju liksom ingen magisk gräns natten mellan 5 månader och 29 dagar och 6 månader där det är helt säkert att färdigheterna är på plats utan det måste ju vara individuellt, som med allt annat.

En logoped jag var på föreläsning med talade också om dessa två färdigheter samt om hur tungan och käken rör sig. I början kan barnet bara röra tungan och käken samtidigt och bara upp och ned, så småningom lär de sig röra tungan utan käken samt i sidled, då är det lättare att äta.

För oss innebar allt detta att vi började med mat redan vid 4 månader. Lilla hjärtat var superintresserad och helt omöjlig att ha med vid matbordet om hon inte fick smaka. Så vi började erbjuda ett par bitar att utforska varje gång hon var vaken när vi andra åt. I början var det bara vid middagen (detta avråder ju BVC från, man ska tydligen börja med lunch, men då sov vår lilla alltid) och i takt med att hon var vaken mer och mer blev målen och möjligheterna till att försöka oftare, fler. Nu är hon sju månader och smakar något litet varje gång vi äter. Fortfarande rör det sig inte om några jättemängder mat, hon har inte ”kommit upp i portion” som de säger på BVC, men hon tränar sig och får i sig lite varje gång.

Jag ammar fritt fortfarande och upplever inte att amningen minskat så vansinnigt mycket, de mål hon äter mycket mat blir det säkert lite mindre amning efter men fortfarande ammar jag mellan varje matmål.

Så här såg middagen ut idag för vår yngsta familjemedlem. Tallriken är en sushitallrik som har lafgom höga kanter att fösa upp maten mot. På undersidan sitter den fast i bordet med en rejäl klutt häftmassa. Helt kastsäkert än så länge!

Vad äter vi då?

Helt vanlig barnfamiljsmat skulle jag säga. Varannan vecka har vi Linas Flexitarian-kasse och hittills har nästan allt gått att ge till bebisen, i alla fall delar av rätterna. Resten av tiden är det mycket fisk, rotsaker och potatis, ägg, ostar (som halloumi och feta) pasta, tomatsås och en del kyckling och färsmat. För järnets skull har vi blodkorv/pudding i frysen och steker en liten bit per dag till barnen.

Frukost, kvällsmat och mellis är alltid gröt, macka, yoghurt, frukt eller plättar eller en kombination av dessa. Allt detta funkar bra till bebisen och hon kan äta det själv. Plättar är båda barnens favorit och i dem kan jag passa på att stoppa ner alla möjliga olika mjöler för att få upp näringsinnehållet.

Vi låter henne kladda fritt med gröt utan att mata och hon smakar lite varje gång men min plan är att göra grötpinnar eller grötmuffins så hon lättare kan hålla själv och äta.

BLW-metoden tilltalar mig också eftersom man inte måste ha massor av grejer för att kunna börja. En stol där barnet sitter bra, en haklapp/förkläde om man vill och så en rejäl skurtrasa och ett öppet sinne 🙂 Vet vi att det blir mycket kladd låter vi bebisen äta i bara blöjan (då tar jag en ful tygblöja eftersom den garanterat blir kladdig) och en tygservett runt halsen med en påsklämma bakom nacken. När måltiden är klar får hela bebisen tvättas av i handfatet och servetten och blöjan går i tvätten. Vi torkar inte under tiden lilla hjärtat äter utan tar allt efter. Det blir oftast väldigt kladdigt men eftersom vi uteslutande låter henne äta i köket gör det inget.

Förkläde och haklapp från Sunflower design

Vi har ett jättebra förkläde som min mamma köpt från Sunflower design. Där jobbar unga tjejer med att sy saker som de sedan säljer. Just deras förkläden är extra bra tycker jag och dessutom är det verkligen en god sak man sponsrar när man köper där. Det kan jag verkligen rekommendera! Förklädet tvättas i 60 grader var 5e dag ungefär och är sedan som nytt igen. (Jag såg att de inte har något bebisförkläde på hemsidan just nu men man kan med fördel fråga om det, så syr de nya)

Många frågar om inte barnet sätter lättare i halsen när de äter stora bitar? Jag upplever att det snarast är tvärt om. Eftersom barnet får chans att tidigt träna sig sätter de mindre i halsen. Hjärtegrynet började också äta med BLW och har aldrig satt i halsen. Dock är det gott om klökningar eller kväljningar. Dessa kommer när barnet fått i sig en för stor bit eller när maten kommit för långt bak i munnen och syftar till att skydda mot att sätta i halsen. Det kan se otäckt ut om man inte är van men det enda som händer är att matbiten kommer upp. Vi har aldrig tyckt det varit någon fara och inte behövt ”sitta på händerna” som jag läser om i BLW-böcker. Ett tag hade jag dåligt samvete för att jag inte oroade mig tillräckligt för sätt-i-halsen (av alla saker man kan oroa sig för liksom) men efter att ha lyssnat på ovan nämnda logoped samt läst på i ämnet är jag nu lugn. Får barnen träna sig i ätande kommer det inte vara ett problem. Dock finns det en del saker och former på mat vi valt bort eftersom de kan orsaka luftvägsstopp om det vill sig riktigt illa. Korvslantar, råa morotslantar, hela nötter, opoppade popcorn osv. Dessa avstår vi tills barnen är betydligt äldre och det känns inte som någon uppoffring alls. Min sambo vill gärna tugga på de opoppade popcornen i botten av skålen men nu får han ta dem ur kastrullen eftersom vi ser till att de inte finns i skålen hjärtegrynet ska äta från. (Kanske en knasig utvikning om detta med popcorn – det äter ju bebisen inte än på ett år typ, men jag har sett en fasansfull historia florera om ett barn som satte just detta i halsen. Att barn sätter i halsen är ju inte en risk som försvinner bara för att bebisen blir ett barn utan den består ju i många år)

Järnrika livsmedel i våra förråd

Om man helt väljer bort industrimat och industrigröt bör man räkna lite på järnvärdet i maten bebisen äter för att det ska bli tillräckligt. Enligt livsmedelsverket ska ett barn under 6 år få i sig 8 mg järn per dag. Det är lika mycket som en vuxen man! Industritillverkat grötpulver är järnberikat och därför bör man själv också berika om man gör all mat själv. Vi har valt att göra det genom att servera blodkorv/blodpudding, paltbröd och leverpastej och använda oss av järnrika mjöler och gryner som skrädmjöl och hirsflingor.

Gluten introduceras som för andra bebisar, alltså långsamt. För oss innebär det att lilla hjärtat får en brödbit, rånbit eller pasta att suga på en gång varje dag ungefär. När jag gör plättar gör jag dem glutenfria för att jag själv också ska kunna äta dem.

Det finns mycket litteratur i ämnet och jag rekommenderar att man läser på innan man börjar för att känna sig så säker och trygg som möjligt. Det gjorde jag inte så mycket med hjärtegrynet och då vågade jag inte gå emot alla andras råd. Nu har jag däremot läst ordentligt och känner att jag har rejält på fötterna för att kunna stå emot när andra vill berätta för mig att vi gör fel.

Boken BLW på svenska – länken leder till Bokus men jag lånade på mitt bibliotek.

BLW-sidan utförlig sida på svenska med recept, tips, näringsämnen osv

Baby led weaning Ungefär samma som ovan fast på engelska.

 

Vill du prova BLW så kör på! Man kan alltid ge puréer och mos också, men det är riktigt skönt att slippa 🙂

 

Zero Waste – fyra förpackningar färre

En månad av mitt zero waste-projekt har nu gått och jag har kommit igång bra tycker jag. Säkert hade jag kunnat göra mer men jag ville inte gå ut för hårt i början i fall jag skulle tröttna och det hela skulle rinna ut i sanden. Istället tänker jag att om jag långsamt byter ut förpackningar och inköpsställen kommer det vid årets slut kännas självklart att handla enligt de nya principerna. Förhoppningsvis kommer det då gå av sig själv och projektet blir inte lika sårbart. Jag inser att det säkert kommer vara svårare att få ihop detta när jag inte är föräldraledig längre och har tid att springa runt i massor av olika affärer. Därför är det ännu viktigare att de nya, goda vanorna känns lätta och naturliga. Och inte betungande.

För att komma igång valde jag ut fyra förpackningar att sikta in mig på. Det blir dessutom en snygg aliteration som jag hade svårt att motstå 🙂

När jag valde ville jag att det skulle vara dels förpackningar vi har många av så effekten blev stor och att det var lätta att ersätta så det inte blev svårt och jobbigt direkt. Viktigt att lyckas i början tror jag.

Därför valde jag ägg, havregryn, russin och bregott.

• ÄGG – Vi har ätit en del ägg sedan jag blev gravid med  lilla hjärtat. Innan dess hade jag inte ätit ägg på nästan 15 år! Plötsligt blev jag sugen och nu är det som att min kropp skriker efter näring (säkert amningen) och då är ägg ett utmärkt livsmedel. På vägen till hjärtegrynets förskola finns en liten hälsokost som säljer ägg per styck. Dit går jag en gång i veckan med min äggkartong och får den påfylld. Enkelt och bra! Dessutom ungefär samma pris som de vi köpte innan. Det enda jag kom på var att vi bara har två äggkartonger (en för 6 och en för 12) och om de går sönder, vad gör vi då? Kanske frågar grannen om hen har en extra. Vill ju inte rota i återvinningen för en bra kartong…

• HAVREGRYN – Vi äter alltid gröt till frukost och därför gör vi åt ett paket havregryn i veckan ungefär. De gryn vi köpt innan (från Hemköp) fanns inte alltid och då fick vi ta en annan sort som inte var så goda. Nu går jag till Gram i Malmö Saluhall en gång i veckan och fyller upp min burk. Ingen efterhantering, ingen återvinning, ekologiska, billiga, goda är de också! På bilden syns lite fler grejer jag köpt på Gram. Varje gång jag går dit tar jag med mig lite olika burkar och fyller upp men det är havregryn och russin som haft huvudfokus.

• RUSSIN – Vi köpte tidigare Saltå Kvarns russin från vår lokala hemköp. De hade dock bara de små påsarna och vi äter en del så det blev lite fjantigt. Nu köper jag från Gram och slipper påsar. Lite hårdare är dem från Gram men helt okej.

• BREGOTT – Vi äter väl inte supermycket Bregott, kanske en ask på 6 veckor. Men jag var ändå sugen på att prova ett tips jag sett hos Annas Kemtvätt, att göra eget. Det var lätt, blev gott, lite billigare än att köpa färdigt och framför allt slipper jag asken. Kanske är det inte så svåråtervunnet med Bregottask som jag inbillar mig men det är ändå ett bland material och jag tror (borde ta reda på) att de kan återvinnas färre gånger än renare material. Dessutom består ju asken av flera delar (ask, lock, folie) så jag tror mycket är vunnet på att slippa den. I mina nästa fyra förpackningar tänker jag ta tag i oljorna och då blir det ju bara smörpappret kvar. Med detta sätt kan vi även bestämma salthalt själva och det blir lätt att dela i två byttor för att få en glutenfredad för min skull. Tidigare har jag slarvat med detta men efter att ha fått lite symptom igen har jag bestämt mig för att bli noggrannare.

Nu ska jag gå vidare i projektet. Jag har valt ut oljor, ost, potatis och rotfrukter att ta tag i. Klurigast blir nog ost. Vad ska jag ha den i? Ostkupan vi hade gick sönder för flera år sedan och hade den funnits kvar hade jag ändå inte kunnat ta med den till handlaren. Detta måste jag lösa på något sätt!