10 julklappar du fortfarande hinner köpa

Julklappar tycker jag att alla ska få! Inte behöver det vara så värst svårt heller, det finns ju så många små symboliska klappar som många blir glada för. Rätt många hinner man köpa även nu, såhär två dagar innan julafton. Här kommer mina tio bästa sista-minuten-tips!

  • Ingenting. Den allra finaste julklappen går till välgörenhet. Rädda Barnen skickade i år ut korten redan för några veckor sedan så man själv bara kan fylla i för vem man skänkt och sedan skänka på nätet vilken dag som helst.
  • Ätbart. Mataffärerna har öppet, många även på julafton. Själv skulle jag bli jätteglad för en ost! Hjärtegrynet skulle bli överlycklig över vilken godis som helst och min sambo brukar alltid få senap och bli jätteglad. Eller varför inte ett nedskrivet recept och ingredienserna som behövs till? Pralin-askar är ju en klassiker och finns även på vanliga mataffärer, macken eller pressbyrån.
  • En tidningsprenumeration. Finns ju massor av olika att välja och olika prisklasser och längd på prenumeration.
  • Medlemskap. Jag brukar vilja ha till Naturskyddsföreningen men kan även rekommendera STF och olika slag av välgörenhet.
  • Presentkort. Mångas koder får man direkt vid köp men hinner du inte få koderna innan jul kan du ju skriva ett fint kort och att själva koden kommer i mellandagarna. De flesta utnyttjar kanske inte sitt presentkort på självaste julafton ändå.
  • Digital prenumeration på böcker, tv-serier eller musik. Minimalistiskt, miljösmart och vem skulle inte bli glad för nått sånt?
  • Appar eller spel. Min son skulle bli jätteglad för Pettsson och Findus 3 till vår ipad och jag vet att min sambo och hans mamma ibland ger varandra spel helt digitalt.
  • En tidning. Ett glossigt magasin är numera lyx och vem blir inte glad av det?
  • Något som finns hemma. Kanske har du två stearinljus och ett rött band? Superfin julklapp! Eller ge bort ett av dina julpynt om du har något över? Festligt och kan hängas rakt upp i granen vid öppning.
  • Min nya favorit: köp ett stickmönster och skriv ut. Exempelvis hos min begåvade svägerska eller hos Ravelry. Finns säkert fler varianter om mottagarna inte gillar att sticka lika mycket som jag 🙂

Jul i vårt hus

I år var jag sugen på att julpynta redan i november! Trots att vi bestämt att inte ha gran, inte vara hemma varken just före eller efter jul, inte ha några julblommor (pga inte hemma samt allergier) och att spara pepparkaksbaket tills vi kommer till svärföräldrarna. Jag trodde också att jag skulle bli inspirerad till en minimalistisk jul eftersom jag följer många sådan konton på instagram och bloglovin, men det blev snarare tvärt om? Kanske var det också för att vi skippar hyacint (allergi) och just dofter är ju så förknippat med jul. Jag ville liksom kompensera på något sätt. Så jag drog med barna upp på vinden och tillsammans släpade vi ner jullådan och satte upp nästan allt (julgransfoten kändes som överkurs när den bara skulle vara tom) Till och med själva lådan kom till användning och blev ståplats för lillasysters nya favoritlekhörna, fönsterbrädan i storebrorsans rum.

Min sambo har gått loss med finkameran och förevigat en del:

Grenen som stod i damejeannen fick ljusslinga och massor av pynt. En liten bit av ljusslingan blev över, så den stoppade jag bara ner, det ser ju fint ut. Pepparkaksformarna hängde jag upp i sytråd i fönstret, de skulle ju ändå inte användas.

I köket fick den här washitejp-julgranen sitta. Kulorna satte jag bara upp med tejp.

Alla röda och guldiga kulor fick ligga i en fågelbur i köket. På hyllkanten satte jag upp några filtsnöflingor.

Ärvd stjärna i köksfönstret och hängande kulor fästa med tejp i fönstersmygen.

Nejlikor i apelsin på dörren till finskåpet.

Och lite glitter ovanpå.

Ärvd ljusstake i vardagsrummet.

Blandade kottar, både samlade från året, guldsprejade från någon gammal julgrupp och ärvda.

Röda svamparna fick vara i en blomkruka.

I sovrummet hängde jag upp en julpimpad gammal mobil. Olika blå kulor, lite glitter och en julstrumpa passade bra ihop. Stommen är samma som barnen haft över sina sängar när de var bebisar. Den har ju tjänstgjort tidigare, bland annat här.

Julkorsgirlangerna är givetvis också uppsatta! Och påbyggda med de kort som kommit sedan dess. Jag tänkte att jag ska leta fram även de julkort vi skickat (nått har vi säkert kvar från varje år, frågan är var?) och sätta upp dem med. Det kan ju bli kul att se de olika åren, hur barnen växer.

Nu funderar jag på att ändå göra nått pepparkakspyssel, jag blev så sugen när jag såg alla fina varianter på Pinterest. Härligt att känna lite pysselsug igen!

Att ge av sin tid

Det verkar vara nån slags innegrej att ge sin tid som gåva. Jag har sett det massor och de senaste veckorna särskilt. Ge av din tid istället för ytterligare en pryl. Det barnen vill ha är inte en leksak utan din tid och uppmärksamhet. Så uppmans man att fylla julklapparna med löften om tid och umgänge. Kanske en upplevelse med på köpet. Ingen behöver prylar men alla vill umgås. Tid är den nya valutan och att byta prylar mot tid är numera det finaste man kan göra.

Jag känner mig oerhört skeptisk till detta.

Visst vill jag umgås. Visst vill jag slippa skräp i julklapparna. Visst är det härligt att göra saker tillsammans.

Men jag tycker att trenden missar själva essensen av vad det är att ge en gåva. En gåva har en givare och en mottagaren. En givare som ska ge generöst och omtänksamt och en mottagare som ska vara tacksam och glad.

Medan umgänge och social interaktion funkar helt på omvänt sätt och bygger på att båda vill umgås och spendera tid tillsammans. Att man är två om att umgås. Och för att det ska bli riktigt bra, två jämlikar. Det funkar liksom inte om den ena tycker att man ska ge den andre sin värdefulla tid och sitt underbara sällskap. Om de andre blir en mottagare av ens umgänge faller hela idén av socialt samspel och dess växelverkan.

Särskilt tycker jag detta är problematiskt när barn är mottagare eftersom barn alltid är underlägsna vuxna sett ur maktordning. Barnen är beroende av de vuxna och de vuxnas välvilja, och kan känna sig tvingad att göra något som gör den vuxne glad även om det gör barnet olycklig. Och om man tänker på det så är jag säker på att ingen förälder vill vara orsak till det.

Jag vill att våra barn ska vara en självklar del av familjen. De ska aldrig behöva känna att vår kärlek till dem är villkorad. Eller att deras rätt att umgås med sina föräldrar är villkorad. De finns till för sig egen skull och aldrig för att göra oss glada eller för att uppfylla våra drömmar och önskningar. De har lika stor rätt som oss vuxna att bo och leva i vårt gemensamma hem och de har lika stor rätt att vara en del av familjen. De ska kunna välja när de vill umgås och inte och när de vill delta i det sociala samspelet som det är att vara en familj. Ingen av oss ska vara mottagare av den andres tid och omtanken, utan det ska alltid vara på bådas villkor. Och ger vi varandra gåvor är det inte i form av kärlek, kramar, samtal utan dessa ska vara absoluta och helt oberoende av någon gåva eller högtid.

En variant jag sett av detta är att göra en adventskalender med uppdrag eller aktiviteter som man ska göra tillsammans under december. Otroligt cyniskt för mig. Om barnet öppnar luckan och så ska barnet bli glad för att föräldern lovat bort sin heliga tid till dem vara tacksam för ynnesten. Så kanske barnet inte har lust? Inte vill göra just det den dagen. Vad händer då? Tar man en annan lucka då?

För mig låter detta mer som en att göra lista för föräldrarna. Idag ska vi baka pepparkakor, imorgon ska vi julpynta för då hinner vi göra allt innan jul. En att-göra-lista för föräldrarna, förklädd som en gåva till barnen i form av en aktivitetskalender. Inte fel för det, men jag tycker det blir som falsk marknadsföring.

Jag kommer inte ge mina barn någon tid i julklapp. De kommer få vanliga prylar, genomtänka saker de blir glada för eller kommer ha nytta av. Men inga löften om någon tid eller presentkort på uppmärksamhet. Jag kommer inte heller skämma bort dem med min kärlek och min närvaro under julen. För jag tycker inte man kan göra det. Kärlek kan man inte skämma bort någon med och om min närvaro är villkorad i ett gåvobevis blir den inte värd någon längre.

Vi kommer spendera massor av tid tillsammans under både hela december, julen, mellandagarna och nyårshelgen. Men det är inte en gåva. Det är en frukt av att vi har schemalagt oss på det viset. Ett val och en prioritering vi vuxna gjort. Barnen har inte varit inblandade i beslutet. De har inte fått frågan: vill ni att vi ska umgås mycket under julen? Önskar du dig min uppmärksamhet i julklap? Nej, för de kan inte förväntas ta ansvar för sina svar och sin vilja att umgås. Det måste vi vuxna göra. Vi vuxna ska se till att umgänget är trevligt, att det blir bra stämning och att tiden är rätt disponerad mellan vila, aktivitet, sömn och mat.

Vill föräldern göra vissa saker under december tillsammans med barnen. Visst, jättekul och trevligt. Men lotsas inte att din att göra lista är en gåva till barnet. Önskar föräldern umgås mer med sina barn. Visst, gör det då. Men lotsas inte att barnet får din tid i gåva eller att din tid kan vara en julklapp.

Säkert är det så att många barn hellre velat ha sina föräldrars närvaro än ytterligare en pryl. Men det är inte förälderns sak att ge sin närvaro som en gåva. Närvaron ska vara självklar och absolut för barnet. Inte villkorad av att ett presentkort eller ett gåvobevis. Barnet ska aldrig behöva vara tacksam för att föräldern vill umgås. Barnet ska inte behöva känna sig pressad att umgås för att visa sin tacksamhet mot förälderns gåva.

I mina barns adventskalendrar finns tradera-köpt lego och redan befintliga leksaker. Däremot är att-göra-listan proppfull med uppdrag och sysslor som barnen kan vara med och göra om de vill. Som att baka pepparkakor och klä julgrenen.

God Jul!

img_20161223_210346_516

Nu börjar det kännas som jul här i mitt barndomshem trots ett par missberäkningar längs vägen. Men sånt hör kanske julen till även om det är lätt att bli besviken på inställda glöggkvällar, sjukdomar och julgranens totala frånvaro.

Jag har slagit in årets julklappar och traditionsenligt använt julaskarna. Resterande klappar är inslagna i återanvända bruna pappkassar (efter idé av min mamma) och dekorerade med gamla band, papper och annat jag fann i lådorna här. Helt återbrukat alltså! Återanvände till och med ett par glitteretiketter jag hittade längst ner i en låda. För kommande år ska jag nog göra lite fler askar (och glitteretiketter) så jag kan använda sådana till alla klappar varje år. Dessutom var det ju kul att pyssla ihop dem.

Med julmaten försöker vi anamma tänket att julmat och traditioner går lika bra att infria alla julens dagar. Det behöver inte vara en slutspurt under hela advent med stor kulmen på julafton då ALLT ska vara perfekt, klart och med på julbordet. Vissa rätter kan man med fördel laga på juldagen eller annandagen. Det blir ju ändå alltid för mycket på just julafton. Därför har vi öppnat pralinasken redan, provsmakat alla ostar men väntar med Janson till annandagen.

Jag hoppas att ni alla får en mysig och behaglig jul med era nära och kära. God jul!

Julklappar

julklapp

Vi ger till alla vi firar med, oavsett ålder. Alltså inte bara till barnen för att vi vuxna ”har ju ändå allt” eller ”har egna pengar och möjlighet att köpa allt vi vill ha själva”. Däremot håller vi nere antalet julklappar, både till barn och vuxna, och ser till att det inte är krimskrams eller saker som kanske bara blir stående, utan satsar mycket på ätbart och användbart.

Jag tycker att alla ska få julklappar och särskilt om det är barn med och firar. Jag vill inte lära mina barn att det alltid bara är de som ska få och att vi vuxna bara ska sitta och stirra när de öppnar. Både för att jag inte tror att det är så kul för barnet att sitta där med hela ansvaret över att vara tacksam och lycklig över sina klappar OCH för att jag vill visa barnet det fina och härliga med att ge, inte bara att få. Att ge hör julen till lika mycket som mysigt sällskap, god mat, vackra juldekorationer och tid tillsammans tycker jag.

Vi pratar här hemma om vad vi önskar oss, stora som små, och aktar oss noga för att säga saker som: jag förtjänar inget ändå (barnen ska inte behöva tänka på om de förtjänar gåvor eller inte) jag vill bara ha snälla barn (som att barnen inte redan är snälla eller att vi bra tycker om dem om de är snälla) eller jag har redan allt (som att alla ytterligare gåvor är en belastning) Istället försöker vi komma på saker vi faktiskt vill ha så att den som gärna vill ge får lite inspiration. Till exempel önskar jag mig:

  • hårda, ekologiska tvålar som luktar gott
  • nötter, torkad frukt och godsaker
  • underställ i ull
  • strumpor
  • ekologiskt smink och hudvårdsprodukter

Hjärtegrynet har ingen leksakskatalog han sitter och prickar för (alltså gör barn detta på riktigt? Har läst om det i böcker och på nätet när folk raljerar men aldrig sett fenomenet på riktigt. Är det egentligen bara en sån grej som folk ondgör sig över utan att den faktiskt finns?) utan vi frågar honom, och då säger han ”vet inte” eller porschlegot. (den där Lego technic modellen av en Porsche som kostar minst 3000kr, en ledtråd: han kommer inte få den) Sedan fyller vi på listan med saker han behöver för att nära och kära ska ha ett hum om vad vi vill att han ska ha. På så sätt håller vi (oftast) bort plastskräp och hyllvärmare. Många av dem som köper till honom dubbelkollar också med oss om vi tror det blir bra. Det är ju så olika med barn och vad de uppskattar.

Hjärtegrynet har hittills inte ställt några krav eller tyckt det varit särskilt kul med högar med klappar. Han hade nog helst velat ha EN bra sak som han sedan kan ägna sig åt resten av kvällen. Jag uppfattar att det mest är vi vuxna som tycker han ska få massor av paket. För att jag ska stilla mig och inte köpa allt allt allt han skulle kunna uppskatta ger jag enligt ett par kategorier.

  • Något att ha på sig: I år den här fantastiska lunnefågeltröjan från Duns. Perfekt till en unge som äskar gult och var på Färöarna i somras och blev helsåld på lunnefåglarna
  • Något att läsa: I år en begagnad Pettson och Findus bok (Tuppens minut) Har läst Rävjakten och Kackel i grönsakslandet till förbannelse nu och behöver variation…
  • Något gott: Torkad mango är favoriten här och jag köpte ett paket från det bästa märket Nathalies. Lagom stor godsak för ett litet barn.
  • Något han hett önskar sig: En Lego Technic modell som är lite mindre. Jag vet faktiskt inte vilken det blev eftersom det var min sambo som var chef över denna julklapp
  • Något han behöver: Hoppade vi över i år. Det blir fullt tillräckligt med paket ändå.
  • Årets reflex: Ska jag införa i år och planerar att upprätthålla i alla år som kommer i framtiden. Reflexer är så viktigt och de har förvånansvärt kort livslängd. En traditionsenlig julklapp tycker jag också är kul! Jag fick exempelvis en marsinpangris och ett par vantar (och en bok och säkert nått mer, notera att min lista i princip bygger på de klappar jag fick av henne) av min mamma i säkert 10 år i rad. Blev lika glad varje gång!

Nästa år kommer jag följa listan till lilla hjärtat med men i år får hon endast en hårborste. Och inte för att hon kommer kunna öppna paketet och förundras, eller ens leka med snöret (som om det skulle bli några snören, nänä, mina askar ska fram igen) utan mer som symbolisk/pedagogisk julklapp. Alla ska få något!

Jag vill gärna att vi ska få till någon tradition av att ge en klapp till ett barn som inte har så mycket men hittills har jag avstått att ha med hjärtegrynet på det. Insamlingsställena här i Malmö är tyvärr förknippade med hysteriskt fullpackade köpcentrum som jag gärna slipper besöka. Och särskilt i juletid (julefrid)

Jag tycker fortfarande att det är roligt att skaffa julklappar till våra nära och kära. Kanske för att jag ofta köper ungefär samma saker: praliner, sylt och marmelad, strumpor, medlemskap och prenumerationer. Det blir ingen press på att hitta den perfekta grejen längre.

Jag läste att i år lägger genomsnittshushållet 4000 kr på julklappar. Alltid är det några som tycker det är en hysterisk summa och ondgör sig. Jag tycker det låter fullt rimligt. Själv budgeterar jag 3000 till julklappar, julkort och julblommor (både sådana vi ger bort och sådana vi köper hem till oss + gran men det blev ingen i år) per år och det brukar vara lagom. Utöver det köper ju min sambo en del klappar med men så att vi tillsammans kommer upp i 4000 verkar fullt rimligt och knappt konstigt.

Vissa av våra vänner tycker att vi är helt efter utveckligen som inte lagt av med julklappar till de vuxna än men för oss är det inget slentrian utan ett medvetet beslut att fortsätta. Vi gillar traditionen och tror att det går att få till julklappar som är bra på riktigt och inte bara blir krafs och miljöbelastning.

Bild: euroflorist.se

Juljippon, tomten och kommersiellt dravel

Idag försökte jag få till ett roligt äventyr med julförtecken för vårt lilla hjärtegryn. Efter nästan två veckor av influensa, mjölkstockning och inställda planer tänkte jag att det kunde vara kul att hitta på något utanför hemmets fyra väggar och få lite julkänsla. Jag såg framför mig hur vi skulle skratta och glittra med ögonen tillsammans. Alla skulle vara glada och fulla av förväntan. Vi skulle julpyssla, träffa tomten och lämna önskelista. Målet för utflykten var inte så särskilt ambitiöst så jag tänkte att det skulle gå vägen. Två kvarter gick vi och hamnade då på kronprinsens köpcentrum. Det är där vi vanligen handlar mat och liknande så det var inte ett så exotiskt mål direkt. Men jag tänkte att någon form av jultradition när vi pysslar och går på något lightjippo hade varit kul.

Dock hade jag inte beaktat det faktum att det verkar stört omöjligt att få till ett juljippo för barn som inte involverar socker, billig plast och konsumtion. Detta jippo var det Lions som höll i så mycket var gratis men ska man dela ut julklappar till ett par hundra barn är det ju klart att det måste vara något riktigt billigt, troligen meningslöst och oftast gjort i något tveksamt plastmaterial. Hjärtegrynet fick en plastig snurra och en hoppetossa i mjukplast. Båda med ett något knarkigt smileymärke på. (Är det bara jag som drar E paralleller och tycker det är grymt konstigt att ha smileys på leksaker?)

Vi fick pepparkakor i mass och dekorera pepparkakshjärtan med kristyr och sockerdekorationer. Alltså socker i socker på socker.

Jag som hade sett framför mig en mysig, julig tradition blev påmind om att sådana här ställen gör man bäst i att undvika om man vill hålla nere sockret och slippa plastleksaker hemma. Samtidigt reflekterade jag över hur det kan vara så omöjligt. Den enda julmarkad jag besökt (tyvärr inte i år pga schemakrockar) som känns okej ur alla dessa synvinklar är den på Katrinetorp. Den var faktiskt rolig både för oss vuxna och hjärtegrynet utan att han kom hem med en endaste plastig sak eller åt massor av socker eller fick i tryckt sig att julen endast handlar om överflöd och överdåd. Där smakade vi på goda ostar, korvar, sillar och laxar. Hälsade på tomten i en liten vrå och fick en halmdekoration. Red på en urgullig liten ponny, lekte i höet, träffade en gubbe med en lastare som demonstrerade för ett överlyckligt hjärtegryn och kollade på vackra blomsterdekorationer. Visst fanns det mycket att köpa men nästan bara riktigt fint hantverk, mat och blommor.

Jag hade gärna velat införa traditionen att gå till ett insamlingsställe och lämna en julklapp till ett barn som inte får så många men när jag nu kollar runt ser jag att dessa ställen endast finns i mitten av stora köpcentrum med liknande jippoförtecken som det vi just var på. Det innebär tyvärr att vi kommer skippa denna tradition i år. Nästa år får jag ha vett att prioritera och inte leta efter julstämning på köpcentrum. Den bästa julstämningen får vi nog hemma eller i fina vänners sällskap. Tur att vi ska på glöggkväll imorgon och kan uppväga konsumtions dravlet med lite riktig julstämning!

Någon mer som gått på denna nit eller har något råd för hur en ska undvika det?

Julkortsgirlang

När jag hämtade ner jullådan från vinden hittade jag en hel bunt med julkort från tidigare år. Vackra små hälsningar som våra vänner och släktingar skickat oss med önskan om lycka och julmys. Många med fina bilder på uppklädda, leende barn eller andra vackra julmotiv. Samtidigt inaktuella. Nya kort kommer varje år med nya önskningar om lycka och godare jular. Jag vill inte gärna slänga korten men att bara ha dem nerpackade i jullådan för att tas fram en gång om året känns tråkigt.

Dessutom bestämde vi att hushållet inte skulle ha någon julgran det här året och julpynt som inte ska hänga i granen har vi inte i överflöd. Så när jag köpt några hyacinter och ställt upp adventsstakarna kändes det inte tillräckligt juligt här hemma. Så kom jag att tänka på de gamla julkorten och att de skulle kunna fylla hemmet med julstämning. Jag tog ett hålslag och gjorde två hål i varje kort. Sedan trädde jag upp dem på ett flätat band jag hade hemma. Vissa satte jag dubbelt (de som inte hade text på baksidan) och de andra lät jag vara.

Så här fint blev det:

bild 1-2

Här ser man nästan hela girlangen.

bild 2-2

Liten del från andra hållet.

bild 3-1

Så här ser det ut från baksidan.

Nästa år tänker jag mig att jag gör en till och sätter med bildsidan mot fönstret. Girlanger kan jag aldrig få för många av så jag tänker mig att vi kan fortsätta med det här systemet hela livet. Till slut kanske vi kan ha en julkortsgirlang i varje rum!

På tal om julkort fixade vi våra idag. Även om jag ser miljö- och ekonomivinster med att endast skicka mail eller sms som julkort kan jag inte riktigt släppa den här pyssliga, mysiga traditionen. Och jag vet ju själv att jag blir ännu gladare av ett riktigt kort på posten som någon lagt ner tid och eftertanke på än ett God Jul på mailen eller någon social media. För att kompensera lite har vi i år rationaliserat bort kuvert. Lite mindre papper i alla fall.

Julklapparna

bild 1-8

Årets julklappar är nu inhandlade, inslagna, märkta och har flyttat in under granen. I år var själva inslagningsmomentet en barnlek eftersom jag för ett par år sedan la lite (okej mycket) tid på att göra julaskar. Mina föräldrar hade glömt bort att de fanns så när jag tog en flukt på vinden hittade jag dem oanvända. Perfekt för mig som inte slagit in mina julklappar än! Då kunde jag bara lägga ner presenten, stänga locket och sätta på en ny etikett. I år blev det inte så ambitiösa etiketter som året jag gjorde askarna, nu hittade jag istället en hög halvhemska body-shop-etiketter som jag återanvände. Två klappar fick jag inslagna i affären, två la jag i varsin gammal smyckeask, satte på lite band och en etikett och, färdigt! Kvar var bara en endaste klapp att slå in med gammalt hederligt julpapper. Jag var klar med allihop innan sonen ens hunnit somna. (Satt med paketen utanför hans dörr och vakade, som jag brukar göra, fast inte med paket då utan oftast min blogg-läs-lista)

bild 4-5

bild 2-7

Juliga askar att ha presenter eller godis i.

bild 3-6

                   För två år sedan var etiketterna lite mer ambitiösa, här två fudge-etiketter (med recept på baksidan för alla som undrar om de verkligen törs äta)

Askarna gjorde jag av askstommar jag köpte på Panduro. Jag tapetserade dem med servetter, fina papper, silkepapper, klistermärken och washitape. Sedan dekorerade jag med massa juliga saker jag hade hemma, typ bokmärken, band och glitterlim. Sen lackade jag hela asken med lacklim. Bästa grejen alltså, fast se upp för att det ibland tar med färg från pappret om det blir för blött.

De blev visserligen några helt omiljövänliga julklappar men jag lyckades ändå pricka in tre ekologiska, två begagnade, en till förmån för bancancerfonden, en handgjord och en jag gjort själv.

Jag läste att en svensken i snitt köper julklappar för 6.800 :- och att en genomsnittlig julklapp kostar 800 :- Plötsligt kände jag mig snål som budgeterat 2000 :- för alla mina julklappar och julblommor. Sen kom jag på att det ju ändå är tanken som räknas. Mina kollegor säger att det är för att min son inte är så gammal än och därför inte önskar sig något dyrt (eller något alls) och att det blir dyrare ju äldre de blir. Kanske är det sant. Vet ni något om detta?

Många i min närhet har bestämt att inte ge julklappar till de vuxna utan bara till barnen. De berättar sedan, inte utan stolthet, hur skönt det är och undrar varför vi inte har kommit så långt i min familj? Jag vill dock gärna hålla fast vid att julklappar är något man ger varandra inom familjen, släkten, närmaste vännerna, oavsett hur gammal man är. Det behöver ju inte vara något stort eller dyrt. Bara en lite symbolisk gåva för att det känns fint att ge och att få. Jag vill gärna att min son ska lära sig att det är fint att både ge och få, därför känns det viktigt att det inte bara är han som sitter med en hög paket på julafton. Så småningom vill jag också att han ska ge egna julklappar till de han firar jul med. Vi får väl se hur vi fixar det rent praktiskt men jag tänker att kanske nästa år är det lagom att börja med det. Då är han ju nästan tre år och har förmodligen massa egna idéer om vad han vill ge.

Ger ni till alla ni firar med eller bara barnen?