Året som gick

En endaste liten självande vecka är det kvar av 2015 och jag ska följa upp mina nyårsmål för året. Jag har redan gjort en halvårsuppdatering i augusti så egentligen är det ju bara frågan om en liten sammanfattning av alltihop.

Nu känns det som att året gick otroligt fort men när jag tittar på målen känns det längesedan och som att jag ändå kommit en bit sedan dess.

I alla fall, så här gick det:

Jobbet

Jag slutade jobba i Karlskrona i maj och har sedan dess läst på heltid igen. Jag hade ingen aning om hur det skulle bli med jobb under hösten men hoppades på att några småuppdrag skulle dyka upp och så blev det också! Jag har haft fler erbjudanden än jag kunnat tacka ja till och det är jag så tacksam för! Man vet aldrig hur det är med frilandbranschen och ibland finns det i stort sätt inget. Men eftersom en frilansare här i Malmö fick mitt gamla jobb i Karlskrona öppnade det massor med dörrar för mig här. Vilken tur!

Skolan

Skolan har jag kanske inte varit i så mycket som jag borde. Jag klarade höstens kurser men har fortfarande en gammal rest hängande efter.

Ekonomin

Jag har några gånger under hösten funderat på varför det känns som jag jobbar så mycket (så himla mycket är det ju inte) men får så lite i lön och nu veckan innan jul fick jag mitt svar. Det var helt enkelt för att flera av mina uppdragsgivare (det blir så vansinnigt komplicerat när man jobbar på många ställen) missat att betala ut lön eller betalt för lite. Jag har alltså en hel del pengar som kommer under januari. Skönt!

Annars har jag flera gånger under senhösten och december tänkt att jag inte tänker så mycket på pengar längre. Det låter ju konstigt men så är det. Vi har det vi behöver och på ett sätt är det befriande att inte ha massor. En ny budget lovade jag för ett år sedan men det har ännu inte blivit av.

Amorteringen skrev jag om för ett år sedan och strax efter gjorde min sambo en större inbetalning vilken kommer upprepas i år. Sammantaget betyder detta att vi nu är nere på 59% belåning på lägenheten. Det känns ju jättebra även för mig fast det inte är de pengar jag tjänat som betalat lånet.

Hemmet

Lite har jag kanske rensar men inte så mycket som jag hoppats. De där prylarna vi skulle skaffa har vi inte skaffat. När stavmixern gav upp helt lånade vi grannarnas med löfte om att lämna tillbaka efter jul. Ska skaffa en egen i mellandagarna och göra lite reserch på vilken. Läste EkoPappans inlägg och förfasades. Måste ha en som inte läcker läskigheter!

Huset

Inget hus. Ingen letning. Inga visningar. Kanske har drömmen avtagit något.

Istället har vi möblerat om rejält och lägenheten känns nästan som ny! Tror vi bor kvar ett par år ändå.

Hälsan

Träningen var igång bra i början av hösten men upphörde helt när jag fick en rejäl förkylning och var helt däckad i över en vecka. Har aldrig tidigare varit så förkyld! Förstår nu alla män som klagar på sina evighetsförkylningar. Sedan kom jag igång igen men hindrades i början av december av ännu en sjukdom. Fortfarande har jag något knörvel på stämbanden så alla tilltänka lussetåg blev inställda och julkonserterna likaså. Hjärtegrynet tajmade även han in sin influensa så om det var vabb eller sjukdom som hindrade mig är ännu oklart.

Nyttigheten försöker jag fortsätta med även fast november är över men att det ska hålla novemberhårt hela 2o16 har jag ingen större förhoppning om. Lagom är bäst och kan jag få vardagsmaten att funka räcker det bra.

Garderoben

Jag är så nöjd med min kapselgarderob! Nu slipper jag tänka alls på att köpa nytt eller optimera garderoben. Garderobsbudgeten för hösten blev struken i och med jobbslutet men eftersom kapselgarderob infördes redan i början av september märkte jag knappt av mitt ofrivilliga köpstopp. Nu har jag inte köpt några kläder sedan i april men jag saknar inget. Jag har bytt till mitt en kofta samt fått en kofta av min svägerska Docksjö så min garderob är välfylld som vanligt. Det kommer ta åratal innan jag verkligen behöver något i klädväg.

Pyssel

Inget scrappat blev det alls. Har en teori om att det är för att min ordning bland pysselsakerna just nu är ytterst bristfällig. Kanske måste det ordnas för att inspirationen ska komma?

Stickningen

Ramonan blev klar men har inte erövrats som favorit än. Tycker den sticks så himla mycket fast garnet heter ”super soft”. Nästa gång ska jag ta ett babygarn!

Min första hjärtekatt är ännu arm- och benlös, svans har han ingen heller stackarn! Hade så bra flyt men sen insåg jag att restgarnet inte skulle räcka till att ha samma färg på alla armar och ben så tappade jag styrfart en aning. Har bestämt mig för att sticka lite med olika färger istället men då krävs det att jag trasslar ur hjärtegrynets ”stickning” och det känns som ett oöverstigerligt projekt.

Garn till restgarnströjan samlar jag hela tiden men har inte börjat än.

Just nu sitter ännu en Fairy Web på stickorna och lillkusinen la in en beställning: MINNNNN!! så jag lär hålla på med några sånna ett tag fram över.

Bloggen

Egentligen hade jag hoppats på mer bloggande i år men jag vill inte döda något som är roligt med måsten. Jag försöker att inte vara för hård mot mig själv.

Jag är så glad över att äntligen ha träffat en blogg-kollega i verkliga livet och hoppas att Eva-Maria och jag kan ta fler fikor och snacka livet och bloggen och sådana viktigheter.

 

 

Ett fint år har det varit på många sätt! Om en vecka eller så tänker jag att jag ska skriva nya mål för 2016. Hur har ni haft det? Någon mer som vill bjuda på en sammanfattning?

Annonser

Timjan hat

bild 1-4

Äntligen blev min timjan-mössa klar och såhär fin blev den! Jag fick mönstret och garnet i födelsedagspresent av min svägerska Nicolina. Hon skriver stick- och designbloggen Docksjö och har själv har gjort mönstret. Det finns till försäljning i hennes mönstershop tillsammans med en massa annat fint. När jag fick det trodde jag att det skulle vara svårt och komplicerat med maskorna som bildar rutmönstret.bild 3-2

De ska nämligen stickas på en egen sticka framför arbetet. Men när jag väl börjat (och fått lite peppning av Nicolina) var det inte alls svårt! Det här mönstret är en fröjd att sticka, särskilt om jag jämför med de Drops-mönster som jag stickat på parallellt under hösten. Lätt att läsa och förstå och lagom mycket information. Bra diagram och inga fel eller konstigheter. Jag gjorde min mössa lite längre än vad mönstret anger (det är bara att sticka lite fler upprepningar av diagrammet) eftersom jag gillar mössor av luv-karaktär så jag kan dra ner den över öronen även om jag har håret i en knut.

bild 2-4

Garnet heter Rauma Puno och färgen 855. Det är så mjukt och lent så absolut inget kli i pannan. Dock töjde det sig inte en enda millimeter i tvätten så när jag trodde jag var klar och tvättade mössan för att töja den lite hände inte ett smack. Då fick jag dra upp minskningsvarven och sticka på lite till så den blev lagom lång för min smak. Nu är den perfekt!

I julklapp fick hjärtegrynet en ljusblå timjan (jag tror att det är den på den fjärde bilden i mönstret) av Nicolina och min bror, med matchande halsvärmare så nu kan vi vara likadana. Gulligt värre!

Detta är det första mönstret jag stickat som Nicolina gjort men definitivt inte det sista. Nu är jag sugen på att ta mig an ett större projekt, ska bara bestämma mig för vilket, hon har ju så många fina!

 

Julkortsgirlang

När jag hämtade ner jullådan från vinden hittade jag en hel bunt med julkort från tidigare år. Vackra små hälsningar som våra vänner och släktingar skickat oss med önskan om lycka och julmys. Många med fina bilder på uppklädda, leende barn eller andra vackra julmotiv. Samtidigt inaktuella. Nya kort kommer varje år med nya önskningar om lycka och godare jular. Jag vill inte gärna slänga korten men att bara ha dem nerpackade i jullådan för att tas fram en gång om året känns tråkigt.

Dessutom bestämde vi att hushållet inte skulle ha någon julgran det här året och julpynt som inte ska hänga i granen har vi inte i överflöd. Så när jag köpt några hyacinter och ställt upp adventsstakarna kändes det inte tillräckligt juligt här hemma. Så kom jag att tänka på de gamla julkorten och att de skulle kunna fylla hemmet med julstämning. Jag tog ett hålslag och gjorde två hål i varje kort. Sedan trädde jag upp dem på ett flätat band jag hade hemma. Vissa satte jag dubbelt (de som inte hade text på baksidan) och de andra lät jag vara.

Så här fint blev det:

bild 1-2

Här ser man nästan hela girlangen.

bild 2-2

Liten del från andra hållet.

bild 3-1

Så här ser det ut från baksidan.

Nästa år tänker jag mig att jag gör en till och sätter med bildsidan mot fönstret. Girlanger kan jag aldrig få för många av så jag tänker mig att vi kan fortsätta med det här systemet hela livet. Till slut kanske vi kan ha en julkortsgirlang i varje rum!

På tal om julkort fixade vi våra idag. Även om jag ser miljö- och ekonomivinster med att endast skicka mail eller sms som julkort kan jag inte riktigt släppa den här pyssliga, mysiga traditionen. Och jag vet ju själv att jag blir ännu gladare av ett riktigt kort på posten som någon lagt ner tid och eftertanke på än ett God Jul på mailen eller någon social media. För att kompensera lite har vi i år rationaliserat bort kuvert. Lite mindre papper i alla fall.

Fairy Web

bild 1

Årets enda handgjorda julklapp är den här sjalen som en kompis till mig ska få. Jag tror inte hon läser här jag så jag vågar mig på att publicera innan jul (peppar peppar) Mönstret heter Fairy Web och kommer från Drops Garnstudio. Fast jag tidigare under hösten (efter ett par mycket misslyckade vantar) bestämde mig för att aldrig mer sticka Dropsmönster fast de är gratis och i alla fall någorlunda trillade jag alltså dit igen.

bild 3

Den här gången läste jag mönstret ett antal gånger innan jag började för att vara lite mer säker på att det var vettigt och inte fullt av massa orimligheter och fel. Dessutom har jag äntligen fattat att det inte är någon idé att sticka i skräpgarner. Det garn jag använde heter Mini Alpakka och kommer från Sandnes Garn. Det består av 100% alpacka ull och är inte Super Wash-behandlat. Färgen heter 3911. Fantastiskt fint garn som är lätt att jobba med, ser jämt och fint ut som färdigt resultat och inte sticks.

Jag gjorde inte sjalen fullt så stor som på bilden i mönstret utan nöjde mig mig 10 upprepningar av M2. Min sjal är nu 60 cm lång och 150 cm bred men måtten avgörs nog mest när man sträcker sjalen i färdigt tillstånd. Mönstret poängterar att det är viktigt att maska av löst och det kan jag verkligen skriva under på. Mycket löst var kanske även det en underdrift. Prova att dra ut avmaskningsmaskorna till minst 5 mm längd, kanske mer. Kändes helt galet när jag gjorde det men i efterhand är jag nöjd. Sen ska den sträckas noga och gärna mäta lite när man nålar så det blir lika på båda sidor.

bild 2-1

bild 1-1

bild 2

De fina spetsarna i sjalens nederkant tycker jag är så fina! Det var för deras skull jag stickade sjalen, och bara man maskar av löst går det att dra ut dem så här fint.

Kanske blir det en till sjal till mig med samma mönster (fast något behov av sjalar har jag ju inte så via en rensning i sjallådan då) Då väljer jag någon av färgerna 3511 eller 4313, det tror jag skulle passa mig perfekt!

Äntligen är ni här!

Det pratas och skrivs så mycket nu om hur mycket flyktingarna kostar Sverige, hur svårt det kommer bli att hitta bostäder och skolplatser och hur besvärligt det är med så många människor på samma gång. Förutom att jag tycker att det är väldigt tröttsamt att höra det här missunnsamma svamlet är jag också förvånad. Förvånad över hur lite det pratas om att vi behöver dem. Visst behöver de oss men jag tror också att vi behöver dem i lika stor grad.

Tänk att det finns människor som är beredda att gå till fots genom större delen av Europa, färdas över Medelhavet i en skranglig gummibåt och lämna allt de äger och har för att komma HIT. Hit till lilla halvkalla Sverige. Hit där många är missunnsamma, inbundna och ibland även rasister. Där folk inte ens hälsar på varandra i trappen och sätter sig en och en på varje dubbelsäte på bussen och stirrar ner i sin telefon. Att det kan tänka sig att bo mitt i kylan, regnet och snön och somrarna som ibland inte ens blir några somrar. Till ett helt nytt land, en ny kultur, ett nytt språk. Till arbetslöshet och försämrade skolresultat. Tänk att de vågar chansa på att i Sverige ska allt blir bra och allt ordna sig.

Jag är så tacksam att alla dessa människor vågar ta risken att komma just hit för att starta sina nya liv. Det är ju inte på något sätt garanterade jobb, utbildning, bostad och mat för dagen. De chansar vilt med sin och sina barns framtid. De satsar sina liv, sina besparingar och sin tid på att färdas genom tio-tals länder för att nå just hit. Och vi behöver dem så väl! Vi behöver dem för att klara alla de utmaningar som finns i vårt lands framtid. Vem ska annars ta hand om och försörja en åldrande befolkning? Vem ska komma med nya synsätt och nydanande idéer? Vem ska hjälpa till att hålla rasismen och nazismen utanför vår riksdag och regering? Vem ska fylla på våra gamla tankesätt som eventuellt börjar gå på tomgång med nya sätt att se saker? Vem ska hjälpa oss att rädda klimatet och planeten, när vi själva ibland verkar helt oförmögna? Vem ska hjälpa oss att klara ekonomin samtidigt som vi klarar ekologin? Vem ska ge oss nya verktyg för att klara skolresultaten?

Kanske är det mycket begärt men jag tror att med hjälp av dessa strävsamma, beslutsamma människor som klarar den stora utmaningen att fly genom en hel världsdel, bygga ett nytt liv i främmande land och komma in i en ny kultur, kommer de utmaningar vi har framför oss bli lite lättare. Om inte annat blir vi i alla fall fler som delar på bördan.

Tack att ni valde oss, det ger mig hopp om framtiden och detta lilla land. Tack för att ni satsar allt på att Sverige är det rätta stället att bo. Jag tror ni har rätt och med er här är framtiden ljusare.

Äntligen är ni här!

Adventskalendern

kalendern4

Det här adventshuset köpte jag på Panduro-rean för ett par år sedan. Jag målade det och pyntade lite med fina papper och klistermärken och nu har vi det som adventskalender. Jag hade tänkt göra någon slags istapsgirlang på kanten av taket men som ni ser har jag inte kommit till skott i år heller. Jaja, kanske ett annat år. Huset verkar tyvärr inte finns kvar i Panduros sortiment men för inspiration har jag hittat flera andra bloggare som gjort sina hus fina med lite papper och glitter. (Fiffiga systras blogg, Miradisias blogg)

De första åren turades min sambo och jag om att lägga något i den lilla lådan till den andre. Då var det kanske en godis eller ett recept att prova till middagen men sedan förra året har hjärtegrynet fått ta över huset. Förra året var han så liten att det nästan inte var någon mening men vi öppnade ändå ett par luckor tillsammans och de innehöll en torkad frukt eller liknande.

I år hängde jag upp huset utan någon plan, hjärtegrynet såg det dagen efter och blev helt fascinerad. ”Där är ett hus med siffror!” sa han, och jag såg det genast som en uppmaning att köra kalender i år.

Efterhand fyller jag lådorna med innehåll och nu har grynet börjat fråga efter att få öppna lådan varje dag. Vi kommer inte vara hemma för att öppna alla lådor och de dagarna vi är borta kommer jag nog hoppa över. Det känns olönt att öppna en kalender efter jul.

Hittills har han bland annat fått det här i sina lådor:

kalendern2

Röda snöflingor i filt, silikonsiffror att fästa på blockljus (eller kökslådorna om hjärtegrynet är chef) en röd fluga att ha på julafton (och alla andra dagar) hårspännen, en guldglittrig kotte, ljus i fin plåtburk, gul bil från Plan Toys och tomteklistermärken.

Och kvar i mitt förråd finns dessa saker:

kalendern1

Rosa glitter diadem, svarta ullstrumpor, hundstrumpor från Duns, röd hårprydnad, bivaxljus, barngalge med seglarnalle, tärneljus, lucialinne, insektspussel.

I gömmorna finns också en pappersgirlang och några fler klistermärken.

Nästan allt är köpt på Myrorna även om vissa saker var i sin originalförpackning. Har märkt att Myrorna ofta har hela lager med småsaker från typ Lagerhaus och Jysk. Nu inför jul fanns det massor. Kanske från förra årets sortiment? I alla fall kan man köpa dem för typ 5 kr styck och även om det inte är riktigt second hand tycker jag det känns bättre är nynytt. Om inte annat så för plånboken.

Strumporna, den lilla bilen och tärnljus är dock helt nya. Strumporna och bilen är eko och från två av mina favoritekobutiker så det känns helt okej och tärnljuset är ett vanligt från Åhléns. Eftersom det är en elpryl av plast avsedd för ett barn vill jag gärna att den ska vara ny eftersom man aldrig riktigt kan veta hur gamla sakerna är på second hand och kemikalielagstiftningen har hårdnat på senare år.

Bivaxljuset kommer från en julmarknad här utanför Malmö, Katrinetorp. Där vi var förra helgen. Ett riktigt paradis för en traktor-, häst-, mat- och höbalsintresserad 2,5-åring! Vi vuxna fick smaka en massa god mat och köpte med oss en del hem också.

Många av sakerna i kalendern  hade hjärtegrynet fått ändå (som nya strumpor och ett lucialinne och ljus inför lusse på förskolan) och de andra ser jag som tidiga julklappar från mig. På julafton får han ett klädesplagg av mig (pyjamas från Lotus Eco tror jag)

Vi ska försöka hålla ner paketmängden för honom så han orkar öppna alla och tycka det är kul men det är många som vill ge och det är självklart roligt, men då tycker jag det är bra med paketkalender från mig under december så kan jag avstå att ge fler saker på julafton.

En kompis till  mig som har tre barn tipsade om att aldrig börja med paketkalender om man tänkt skaffa tre barn för då får man nämligen slå in 72 paket (!!!) i slutet av november. Adventshuset avhjälper ju det, jag slår inte in något, antingen får saken plats i lådan eller så lägger jag i en lapp med en ledtråd och gömmer saken i lägenheten oinslagen.

Jag har sett flera andra bra idéer till kalender, bland annat den här upplevelsekalendern. Kanske provar vi det nästa år.

 

Sammanfattning Nyttiga November 2015

Målet med min nyttiga månad var (som förra året) att bli piggare, få en gladare mage och helst lite bättre hy. Nu har december redan börjat och jag kan konstatera att visst är allt lite bättre, men för att få till en stor skillnad skulle jag behöva hålla på längre. Särskilt hyn verkar vara ett trögt organ som tar lång tid att läka. Jag har inte i närheten sådana hudproblem som jag hade förra hösten men helt bra är det inte.

Under månaden gick det förvånansvärt bra de första tre veckorna. Sedan var vi bjudna på dop och jag kände att det var jättesvårt att säga nej till allt fikabröd utan att dra massor med undrande frågor till mig från halvkända släktingar. Jag kunde enkelt välja bort kaffe och glass men åt en bit tårta för att inte sticka ut. Är inte det konstigt egentligen? Socker är liksom inte helt okej att välja bort. Även hjärtegrynet fick smaka lite även om han inte brukar äta sådant. Vi har redan fått lite hipsterstämpel på den sidan släkten trots att vi inte ens varit så framåt med våra ekologiska och giftfria idéer, och vi kände helt enkelt att vi inte ville göra oss ännu ”konstigare”. Så dumt egentligen. Varför oroar jag mig så mycket för vad andra ska tycka att jag gör avkall på mina idéer framför mina släktingar? Hur som helst var ju detta bara en dag och jag kände inte av sockret och kakan mer än i samvetet.

En vecka senare var jag på en utvärdering för ett jobb-projekt jag gjort under hösten. Med i gruppen var arbetsgivare och kollegor som jag just lärt känna, gärna vill göra gott intryck på och som jag hoppas ska vara mina arbetskompisar i framtida projekt. Till detta lilla möte hade det inhandlats kakor och bullar i stora lass. Även här kände jag att jag inte kunde vara oartig och tacka nej till allt. Igen var det inga problem att byta kaffet till kamomillte men att ta fram min medhavda frukt istället för deras kolasnittar kunde jag inte med. Igen, så dumt! Är det ens särskilt troligt att de hade valt bort att anställa mig bara för att jag inte vill äta deras kakor? Inte så, tror jag. Men det är som att jag känner att jag måste vara till lags även med fikat för att bli riktigt accepterad.

Sedan var det bara ett par dagar kvar av månaden och inga fler tillfällen att göra intryck på varken släkt eller arbetsgivare uppkom.

Det svåraste den här gången (förutom alla de intryck som skulle göras då) har varit att inte äta upp hjärtegrynets frukost/mellanmål/kvällsmat när han inte vill äta allt. Han äter gärna macka eller yoghurt och då vill jag ju helst inte äta upp hans när han lämnar. Samtidigt gillar jag inte alls att slänga mat. En bra lösning som funkat delvis har varit att han äter sånt som jag äter och när han vill ha något annat börjar vi med lite och så får han mer om han vill. Men han vill just nu gärna ta själv (och det vill jag ju så klart gärna att han ska få träna på) och då blir det ibland lite mycket. Jaja, vi försöker lösa det genom att spara resterna och hoppas att han ska vilja äta det nästa dag. Ibland går det.

Jag vill gärna behålla den här sockerfria vanan den här gången men jag har samtidigt fattat att det inte är alldeles enkelt. Jag ska göra mitt bästa men inte vara så hård mot mig själv.

Idag såg jag den första aladdinasken  swisha förbi på den här veckans arbetsplats, den ska jag i alla fall inte röra!

Hur gick det för er andra?