Bebislek 1 – 3 månader

9789129677911_200_fina-djur-svartvita-pekboken_kartonnage

Mina två barn har hittills varit väldigt olika. Hjärtegrynet var jämt vaken, klagade sällan, hängde med och kollade läget. Lilla hjärtat sover nästan hela tiden. Och är hon missnöjd visar hon det. Ofta å det bestämdaste! Hon ligger sällan nöjd och glad och bara är.

När hjärtegrynet var liten, och jämt var vaken, letade jag efter roliga saker man kan göra med ett spädbarn. De lekar jag tänkt att vi skulle leka tillsammans innan han var född, var ju liksom inte aktuella för ett spädbarn och jag kunde inget om hur man umgås med spädbarn. Vi hade massor med tid att fylla och jag behövde inspiration.

Denna gången är det mer en utmaning att få in allt jag vill hinna med innan lilla hjärtat somnar igen. Tänk så olika det kan vara! Men vi hinner ju så klart leka lite ändå, innan de små ögonen blir alldeles röda och faller ihop.

Här kommer en lista med våra favoritlekar för bebisar från 1 månad ungefär (när man börjar få lite kontakt) till 3 månader.

  • Ramsa – båda våra små gillar ramsor! Hjärtegrynet vill gärna att man ska ramsa med honom fortfarande och skrattar så han tjuter. Lilla hjärtat fnissar mer och ler. Vi gillar Baka, baka liten kaka, Här kommer det en liten mus, Spring efter vatten, Alla fingrar sprallar idag och Klappa, klappa händerna. Många finns på youtube så man kan se hur man gör med rörelserna. Gör ramsorna med bebisens ansikte mot dig och inte sittande i knät. Då kan du se om intresset falnar eller hen blir rädd och bebisen kan se att du ler och tycker det är roligt och kan då se att det är okej.
  • Bada – behöver ju inte bara handla om renlighet (ett spädbarn blir ju sällan smutsig på det sättet som en vuxen) Låt bebisen känna lyftkraften i vattnet genom att hålla under axlar och rumpa. Håll så hen känner sig trygg men inte fast. Fös lite vatten över magen och armarna. Hälla och skvätta kan vara läskigt men blir såå roligt sen.

finadjur2

  • Läs eller titta i en bok – vår favorit innan 3 månadersdagen är Fina djur – svartvita pekboken. Den har rejält med kontrast så bebisen ser och fina illustrationer. Vi har den ibland i vagnen för bebisen att titta på.
  • Lyssna på en speldosa – så intressant att höra olika slags ljud och så konstigt att man inte ser var ifrån ljudet kommer.
  • Bebissitups – vet inte om det har något namn men det ser ju ut som situps. Bebisen ligger på rygg och den vuxne tar tag i armarna/händerna och drar försiktigt. Om man känner att bebisen hänger på och spänner magen och armarna för att komma upp drar man upp henom till sittande. Ibland behövs det något som håller emot under rumpan för att inte glida. Vår bebis gör försök att komma upp iderligen. Hon spänner sig som en ostbåge och blir röd i ansiktet. Hjälper man inte henne upp blir hon arg som ett bi. Detta är också bra träning för magen, ryggen och nacken inför att kunna sitta själv. Dra dock inte upp en bebis som inte håller emot alls. Då är risken att man skadar armarna, har jag hört.
  • Ligga på mage – ska ju alla spädbarn göra lite varje dag, det hör man ju till leda. Men hur lätt är det om bebisen blir superarg och inte vill? Kanske är det roligare om det finns nått kul att titta på? Hos oss finns ju storebror och då är det meningslöst att tävla. Han är roligast tycker lilla hjärtat och vad vi än gör när han är i närheten spelar det ingen roll för hon tittar inte ändå. Har man inte tillgång till en asrolig nästan-4-åring kan man ju ta sig själv. Är det svårt att få rätt höjd eller tycker man det är blä att ligga på golvet kan man ju göra det på skötbordet och själv sitta på en pall. Då blir det perfekt höjd i alla fall för mig. Att ha bebisen på en kudde på mage i soffan funkar också tycker jag. Då tar man kudden under magen och överkroppen så bebisen på lite uppåtvinkel. Kan vara jättekul.
  • Titta på en mobil – äntligen är det lönt att ha en fin mobil över spjälsängen, vagnen eller skötbordet. Mina valar har gjort stor succé och det är i princip enda gången lilla hjärtat ligger själv och är nöjd.
  • Tända och släcka en lampa är fortfarande intressant och kommer troligen vara det tills hon själv kan tända och släcka. Hjärtegrynet är fortfarande fascinerad av lampor och han är ju snart 4 år så detta är en långkörare till lek!

Med såhär små barn tänker jag att det är superviktigt att man väljer en bra tid för leken. Om man tycker att det inte gick så bra kan det vara för att bebisen är för trött eller hungrig. Då är det ju bara att prova igen, det behöver inte vara leken i sig det är fel på.

Lek bara med bebisen om hen söker kontakt och följ inte efter om hen vänder bort huvudet eller blicken. Då är bebisen trött och det är bättre att ta en paus. Detta med att följa efter en bebis som vänder bort huvudet ser jag typ dagligen. Det slutar ofta med att bebisen säger ifrån ordentligt genom att skrika fast hen ju redan visat att det inte var läge genom att vända sig bort. Om man tänker efter skulle man ju aldrig göra så mot en vuxen som visar ointresse genom att vända sig bort. Att gå efter och ställa sig framför ansiktet igen, det är ju bara respektlöst.

Vårt lilla hjärta söker oerhört mycket kontakt och försöker nästan alltid le även när man ser att ögonen är alldeles röda av trötthet. Då tycker jag det känns extra viktigt att respektera att hon inte vill när hon vänder sig bort.

Det är så kul att se leendena och höra de urgulliga små bebisskratten när vi leker. Äntligen börjar den tiden!

 

Annonser

Rensa ut – ljuskällor

img_20161219_205712

Nu är det dags att ta en titt på hushållets lampor och ljuskällor! Ingen taiming kunde vara bättre för det är när vi har julpyntet uppe som är jag mest nöjd med vår belysning här hemma. När vi tar ner ljusstakarna och stjärnan känns det alltid så himmelens mörkt på kvällarna. Det ser jag som ett tecken på att vi egentligen borde skaffa lite mer mysbelysning som vi ersätter med julpynt när den tiden kommer.

Jag har hört att man ska ha sju (någon säger fem?) belysningspunkter per rum och gruppera dem enligt följande:

  • Allmänbelysning – stora lampan i taket som lyser upp hela rummet. Ska vara tillräckligt ljusstark för att man ska kunna dammsuga ordentligt.
  • Arbetsljus – lampan över matbordet eller skrivbordslampan
  • Punktbelysning – spotarna på bokhyllan som mest snyggbelyser
  • Mysbelysning – lampan i fönstret

Jag kan säga direkt att alla bara ett av våra rum klarar testet med 5 – 7 lampor och alla kategorier representerade. I alla andra rum skulle det behövas extra. Inte bara för att uppfylla listan såklart utan för att vi saknar vettigt ljus. Vi har ingen lampa över matbordet, varken det stora eller det i köket, och det är lite irriterande faktiskt. I sovrummet har vi bara allmänbelysning och varsin sänglampa och det duger oftast men så fort man ska göra något annat än att dammsuga eller läsa i sängen är belysningen bristfällig.

img_20161219_205739

Det blir helt enkelt inget utrensat denna veckan utan istället en notis till mig själv om att vi borde skaffa fler lampor. Men inte vilka som helst såklart utan vi ska tänka igenom exakt vad vi saknar och endast skaffa dem.

Bloggen Trendenser hade under hösten ett bra inlägg om hur man kan tänka med belysning hemma.

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander.

God Jul!

img_20161223_210346_516

Nu börjar det kännas som jul här i mitt barndomshem trots ett par missberäkningar längs vägen. Men sånt hör kanske julen till även om det är lätt att bli besviken på inställda glöggkvällar, sjukdomar och julgranens totala frånvaro.

Jag har slagit in årets julklappar och traditionsenligt använt julaskarna. Resterande klappar är inslagna i återanvända bruna pappkassar (efter idé av min mamma) och dekorerade med gamla band, papper och annat jag fann i lådorna här. Helt återbrukat alltså! Återanvände till och med ett par glitteretiketter jag hittade längst ner i en låda. För kommande år ska jag nog göra lite fler askar (och glitteretiketter) så jag kan använda sådana till alla klappar varje år. Dessutom var det ju kul att pyssla ihop dem.

Med julmaten försöker vi anamma tänket att julmat och traditioner går lika bra att infria alla julens dagar. Det behöver inte vara en slutspurt under hela advent med stor kulmen på julafton då ALLT ska vara perfekt, klart och med på julbordet. Vissa rätter kan man med fördel laga på juldagen eller annandagen. Det blir ju ändå alltid för mycket på just julafton. Därför har vi öppnat pralinasken redan, provsmakat alla ostar men väntar med Janson till annandagen.

Jag hoppas att ni alla får en mysig och behaglig jul med era nära och kära. God jul!

Julklappar

julklapp

Vi ger till alla vi firar med, oavsett ålder. Alltså inte bara till barnen för att vi vuxna ”har ju ändå allt” eller ”har egna pengar och möjlighet att köpa allt vi vill ha själva”. Däremot håller vi nere antalet julklappar, både till barn och vuxna, och ser till att det inte är krimskrams eller saker som kanske bara blir stående, utan satsar mycket på ätbart och användbart.

Jag tycker att alla ska få julklappar och särskilt om det är barn med och firar. Jag vill inte lära mina barn att det alltid bara är de som ska få och att vi vuxna bara ska sitta och stirra när de öppnar. Både för att jag inte tror att det är så kul för barnet att sitta där med hela ansvaret över att vara tacksam och lycklig över sina klappar OCH för att jag vill visa barnet det fina och härliga med att ge, inte bara att få. Att ge hör julen till lika mycket som mysigt sällskap, god mat, vackra juldekorationer och tid tillsammans tycker jag.

Vi pratar här hemma om vad vi önskar oss, stora som små, och aktar oss noga för att säga saker som: jag förtjänar inget ändå (barnen ska inte behöva tänka på om de förtjänar gåvor eller inte) jag vill bara ha snälla barn (som att barnen inte redan är snälla eller att vi bra tycker om dem om de är snälla) eller jag har redan allt (som att alla ytterligare gåvor är en belastning) Istället försöker vi komma på saker vi faktiskt vill ha så att den som gärna vill ge får lite inspiration. Till exempel önskar jag mig:

  • hårda, ekologiska tvålar som luktar gott
  • nötter, torkad frukt och godsaker
  • underställ i ull
  • strumpor
  • ekologiskt smink och hudvårdsprodukter

Hjärtegrynet har ingen leksakskatalog han sitter och prickar för (alltså gör barn detta på riktigt? Har läst om det i böcker och på nätet när folk raljerar men aldrig sett fenomenet på riktigt. Är det egentligen bara en sån grej som folk ondgör sig över utan att den faktiskt finns?) utan vi frågar honom, och då säger han ”vet inte” eller porschlegot. (den där Lego technic modellen av en Porsche som kostar minst 3000kr, en ledtråd: han kommer inte få den) Sedan fyller vi på listan med saker han behöver för att nära och kära ska ha ett hum om vad vi vill att han ska ha. På så sätt håller vi (oftast) bort plastskräp och hyllvärmare. Många av dem som köper till honom dubbelkollar också med oss om vi tror det blir bra. Det är ju så olika med barn och vad de uppskattar.

Hjärtegrynet har hittills inte ställt några krav eller tyckt det varit särskilt kul med högar med klappar. Han hade nog helst velat ha EN bra sak som han sedan kan ägna sig åt resten av kvällen. Jag uppfattar att det mest är vi vuxna som tycker han ska få massor av paket. För att jag ska stilla mig och inte köpa allt allt allt han skulle kunna uppskatta ger jag enligt ett par kategorier.

  • Något att ha på sig: I år den här fantastiska lunnefågeltröjan från Duns. Perfekt till en unge som äskar gult och var på Färöarna i somras och blev helsåld på lunnefåglarna
  • Något att läsa: I år en begagnad Pettson och Findus bok (Tuppens minut) Har läst Rävjakten och Kackel i grönsakslandet till förbannelse nu och behöver variation…
  • Något gott: Torkad mango är favoriten här och jag köpte ett paket från det bästa märket Nathalies. Lagom stor godsak för ett litet barn.
  • Något han hett önskar sig: En Lego Technic modell som är lite mindre. Jag vet faktiskt inte vilken det blev eftersom det var min sambo som var chef över denna julklapp
  • Något han behöver: Hoppade vi över i år. Det blir fullt tillräckligt med paket ändå.
  • Årets reflex: Ska jag införa i år och planerar att upprätthålla i alla år som kommer i framtiden. Reflexer är så viktigt och de har förvånansvärt kort livslängd. En traditionsenlig julklapp tycker jag också är kul! Jag fick exempelvis en marsinpangris och ett par vantar (och en bok och säkert nått mer, notera att min lista i princip bygger på de klappar jag fick av henne) av min mamma i säkert 10 år i rad. Blev lika glad varje gång!

Nästa år kommer jag följa listan till lilla hjärtat med men i år får hon endast en hårborste. Och inte för att hon kommer kunna öppna paketet och förundras, eller ens leka med snöret (som om det skulle bli några snören, nänä, mina askar ska fram igen) utan mer som symbolisk/pedagogisk julklapp. Alla ska få något!

Jag vill gärna att vi ska få till någon tradition av att ge en klapp till ett barn som inte har så mycket men hittills har jag avstått att ha med hjärtegrynet på det. Insamlingsställena här i Malmö är tyvärr förknippade med hysteriskt fullpackade köpcentrum som jag gärna slipper besöka. Och särskilt i juletid (julefrid)

Jag tycker fortfarande att det är roligt att skaffa julklappar till våra nära och kära. Kanske för att jag ofta köper ungefär samma saker: praliner, sylt och marmelad, strumpor, medlemskap och prenumerationer. Det blir ingen press på att hitta den perfekta grejen längre.

Jag läste att i år lägger genomsnittshushållet 4000 kr på julklappar. Alltid är det några som tycker det är en hysterisk summa och ondgör sig. Jag tycker det låter fullt rimligt. Själv budgeterar jag 3000 till julklappar, julkort och julblommor (både sådana vi ger bort och sådana vi köper hem till oss + gran men det blev ingen i år) per år och det brukar vara lagom. Utöver det köper ju min sambo en del klappar med men så att vi tillsammans kommer upp i 4000 verkar fullt rimligt och knappt konstigt.

Vissa av våra vänner tycker att vi är helt efter utveckligen som inte lagt av med julklappar till de vuxna än men för oss är det inget slentrian utan ett medvetet beslut att fortsätta. Vi gillar traditionen och tror att det går att få till julklappar som är bra på riktigt och inte bara blir krafs och miljöbelastning.

Bild: euroflorist.se

Rensa ut – möbler

img_20161219_205805

Så här i slutet av rensningsåret kommer de lite större prylarna. Smart upplägg tycker jag, har man rensat flitigt under året kanske man frigjort en och annan förvaringsmöbel som alltså nu kan rensas ut.

Vi har inga överflödiga möbler hemma just nu, snarare har vi skaffat mer förvaring i år (till familjegarderoben) och nya möbler (spjälsäng till lilla hjärtat) Men det står faktiskt ett par möbler i vindsförrådet. En gammal tv-bänk som var alldeles för hög och djup till den tv vi har nu. Den är gjord för en tjocktv och var säkert jättebra till den men till vår gigantoplattvariant är den helt fel. Jag har försökt skänka bort den en gång tidigare men fick inget napp. Dags för ett nytt försök.

På vinden finns också en trasig kontorsstol som vi borde dumpa men har inte kommit till skott eftersom vi då måste iväg till tippen.

Mitt absolut bästa tips för att bli av med möbler är att skänka bort dem på Facebook. Jag är med i en Bytes/Skänkes-grupp och i den är det nästan alltid någon som kan tänka sig att komma och hämta gratisprylar. När jag lägger upp saker där blir jag oftast av med dem inom ett dygn.

Är det en finare möbel som vi vill ha betalt för tycker jag Blocket har funkat bäst.

Sen kunde jag inte låta bli att tänka lite på detta med överflödiga möbler. Vilka är egentligen överflödiga? Är det de som inte används? Bord som inget äter vid, stolar ingen sitter på och hyllor inget ligger på? Eller sådana som inte får plats i möbleringen? Lilla favoritbordet som brukade stå i hörnet men nu står där en barnsäng så bordet fick förflyttas upp på vinden tills vidare? Jag kan säga direkt att ska kriteriet vara att inget ska ligga på bordet för att det ska vara överflödigt kommer inga möbler någonsin bli överflödiga här. Så fort det finns en anställningsyta belamras den. Den senaste är att hjärtegrynet en dag bestämde att vår fotpall till fåtöljen skulle stå i hörnet närmast hallen. Så fort han ställt den där annekterades platsen (mest av mig) till lilla hjärtats bärdon och ytterkläder eftersom hon inte fått någon plats i hallen än. I matrummet/hjärtegrynets rum har vi ett litet set med bord och pall som jag ärvt av min mormor. Superfina möbler som jag verkligen gillar men som just nu bara är avställningsyta för sakerna vi flyttat från matbordet när vi ska äta där. Jag vill egentligen ha dessa möbler i vårt sovrum men det är stört omöjligt nu med spjälsängar och sånt där.

På bilden högst upp syns en stol som står vid sidan av vårt jättevitrinskåp. På andra sidan står en likadan. Ingen sitter ju här i hörnet (utom hjärtegrynet en dag när han var sjuk?) men vi drar fram stolarna när vi behöver extraplatser. Kanske är de överflödiga. Kanske kunde de lika gärna stå på vinden. Det är ju trots allt inte makalöst ofta vi är fler än 10 personer här och måste använda alla sittplatser vi har. Just nu är de mest okynnesstolar. De matchar skåpet och vi tycker de är snygga, alltså är de kvar. Men använda blir de sällan.

Sängbord är en annan sån där möbel som lätt blir överflödig tycker jag. Just nu har jag inget, istället står där en spjälsäng, och jag saknar det inte ett dugg. Det enda jag behöver bredvid mig på natten just nu är lilla hjärtats sovgrejer och dem har vi i spjälsängen. Fattar inte hur jag kunde fylla två lådor i mitt sängbord innan. Vad hade jag ens där? Min sambo, som har ett likadant sängbord som jag har sladdar och laddare i en låda och inget alls i den andra. Om vi hade vetat det när vi letade sängbord för sex år sedan hade vi troligen köpt några utan lådor. Det räcker ju med en plats för lampa, sin bok, öronproppar och väckarklocka (eller mobilen då)

Vad tycker ni? Måste alla möbler användas för att få vara kvar?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander.

Bebislek nyfödd – 1 månad

1-1-0-16-1

Jag har en ny serie på gång som handlar om hur man kan leka med sin bebis. Jag ligger lite efter i publiceringarna, som jag tänkte skulle följa mitt lilla hjärtas ålder, och kommer med det första idag trots att hon nästan är 3 månader. Jag tänker att jag skriver om våra favoritlekar för stunden och kanske är det någon annan med bebis i samma ålder som får lite inspiration.

Den allra första månaden finns det troligen inte så mycket tid för lekar. Vårt lilla hjärta sov nästan hela tiden när hon inte ammade eller låg på skötbordet för att få blöjan bytt. På skötbordet kan man passa på att leka eller gosa lite. Det är ofta bra avstånd mellan bebisen och den vuxnes ansikte där och bebisen känner sig troligen trygg där eftersom hen ligger där mycket.

Innan man börjar leka bör man se till att bebisen är pigg och vaken (det kan ju handla om oerhört korta stunder såhär den första månaden, kanske bara ett par minuter innan en paus behövs) Om bebisen vänder bort huvudet ska man avbryta och inte följa efter. Det är bebisen sätt att visa att hen är trött och behöver vila och då ska man ju såklart inte följa efter ansiktet för att fortsätta leken eller kontakten.

Så särskilt många lekar som passar för denna ålder har jag inte kommit på men här är dem vi lekte:

  • Härma miner. Förmågan att spegla ansiktsmimik har spädbarn bara de allra första veckorna, sedan återkommer den vid ungefär 6 månader. Det gäller helt enkelt att passa på att leka denna lek precis i början för sedan funkar det inte. Se till att bebisen har lagom avstånd till ditt ansikte så att hen ser och prova sedan att räcka ut tungan långsamt. Vänta lite på att bebisen härmar. Prova också att höja ögonbrynen och öppna munnen stort (som om du blev jättejätteglad) och vänta på att bebisen härmar. Detta tyckte vi var en jätterolig lek som särskilt vi vuxna aldrig tröttnade på men bebisen orkade ju bara ett par minuter. Om bebisen inte härmar behöver det inte betyda att hen inte tycker om leken. Kanske är tillfället fel och det är bättre att vänta lite.
  • Pingla med gravidpinglan. Jag hade ett gravidsmycke med en pingla i när jag var gravid och den lilla pinglan lekte vi med i början. Tanken är ju att bebisen ska känna igen ljudet från inuti magen och känna sig trygg. Vi har nu pinglan hängande över spjälsängen men i början, när hon aldrig låg där, lekte vi mer med den i handen.
  • Ramsa. Man kan redan nu börja introducera någon enkel ramsa för att skapa vanan och trigga igenkänning när bebisen blir mer medveten. Tänk på att (de allra flesta?) pyttebebisar inte är kittliga vid denna ålder så förvänta dig ingen reaktion vid kittelramsor.
  • Tänk och släck en lampa. Det är fantastiskt att se hur underbart det kan vara med lampor för bebisar. Att stå i närheten av en lampa och långsamt tända den, vänta en stund och sedan släcka kan vara en superrolig aktivitet.

Särskilt när hjärtegrynet var bebis sökte jag inspiration till olika lekar. Både för att jag hade mer tid då och för att han var mer vaken och vi därför hade fler tillfällen. Som förstagångsförälder är man troligen mer osäker och angelägen om att göra ALLT rätt. Det var i alla fall jag. Jag kände att jag var tvungen att hitta på saker för att stimulera hans utveckling och fördriva min tid med honom på ett vettigt sätt. Om man känner ett tvång att hinna göra allt rätt varje dag hela tiden vill jag bara säga att man förstör ju inte sin bebis för all framtid för att man inte leker med hen från dag 1. Det ska inte kännas som ett tvång eller måste att vara den där härliga mamman som minsann började leka med sin bebis direkt. Att vänta till bebisen själv söker kontakt eller tills hen själv börjar leka tror jag inte skadar bebisen ett endaste dugg. Alla är vi olika, och alla bebisar är olika, vissa vill leka och andra inte. Jag hoppas inte att jag stressar någon stackars förstagångsförälder som försöker hinna med allt allt allt  och knäcker sig på kuppen!

Bild från safira.se 

Juljippon, tomten och kommersiellt dravel

Idag försökte jag få till ett roligt äventyr med julförtecken för vårt lilla hjärtegryn. Efter nästan två veckor av influensa, mjölkstockning och inställda planer tänkte jag att det kunde vara kul att hitta på något utanför hemmets fyra väggar och få lite julkänsla. Jag såg framför mig hur vi skulle skratta och glittra med ögonen tillsammans. Alla skulle vara glada och fulla av förväntan. Vi skulle julpyssla, träffa tomten och lämna önskelista. Målet för utflykten var inte så särskilt ambitiöst så jag tänkte att det skulle gå vägen. Två kvarter gick vi och hamnade då på kronprinsens köpcentrum. Det är där vi vanligen handlar mat och liknande så det var inte ett så exotiskt mål direkt. Men jag tänkte att någon form av jultradition när vi pysslar och går på något lightjippo hade varit kul.

Dock hade jag inte beaktat det faktum att det verkar stört omöjligt att få till ett juljippo för barn som inte involverar socker, billig plast och konsumtion. Detta jippo var det Lions som höll i så mycket var gratis men ska man dela ut julklappar till ett par hundra barn är det ju klart att det måste vara något riktigt billigt, troligen meningslöst och oftast gjort i något tveksamt plastmaterial. Hjärtegrynet fick en plastig snurra och en hoppetossa i mjukplast. Båda med ett något knarkigt smileymärke på. (Är det bara jag som drar E paralleller och tycker det är grymt konstigt att ha smileys på leksaker?)

Vi fick pepparkakor i mass och dekorera pepparkakshjärtan med kristyr och sockerdekorationer. Alltså socker i socker på socker.

Jag som hade sett framför mig en mysig, julig tradition blev påmind om att sådana här ställen gör man bäst i att undvika om man vill hålla nere sockret och slippa plastleksaker hemma. Samtidigt reflekterade jag över hur det kan vara så omöjligt. Den enda julmarkad jag besökt (tyvärr inte i år pga schemakrockar) som känns okej ur alla dessa synvinklar är den på Katrinetorp. Den var faktiskt rolig både för oss vuxna och hjärtegrynet utan att han kom hem med en endaste plastig sak eller åt massor av socker eller fick i tryckt sig att julen endast handlar om överflöd och överdåd. Där smakade vi på goda ostar, korvar, sillar och laxar. Hälsade på tomten i en liten vrå och fick en halmdekoration. Red på en urgullig liten ponny, lekte i höet, träffade en gubbe med en lastare som demonstrerade för ett överlyckligt hjärtegryn och kollade på vackra blomsterdekorationer. Visst fanns det mycket att köpa men nästan bara riktigt fint hantverk, mat och blommor.

Jag hade gärna velat införa traditionen att gå till ett insamlingsställe och lämna en julklapp till ett barn som inte får så många men när jag nu kollar runt ser jag att dessa ställen endast finns i mitten av stora köpcentrum med liknande jippoförtecken som det vi just var på. Det innebär tyvärr att vi kommer skippa denna tradition i år. Nästa år får jag ha vett att prioritera och inte leta efter julstämning på köpcentrum. Den bästa julstämningen får vi nog hemma eller i fina vänners sällskap. Tur att vi ska på glöggkväll imorgon och kan uppväga konsumtions dravlet med lite riktig julstämning!

Någon mer som gått på denna nit eller har något råd för hur en ska undvika det?

Rensa ut – högtidspynt

Ja, nu var det ju hög tid att ta tag i den här rensningen igen. Jag missade förra veckan när familjen fick influensan och min tid och ork plötsligt gick upp i rök. Det är stor skillnad på att ha storbarnet på förskolan 30 timmar i veckan, mot 15 nu (egentligen 10 eftersom han varit hemma en extra dag varje vecka hittills) Jag hade ju såklart fattat att det skulle bli skillnad på 30 och 15 men min planeringshjärna hade inte riktigt hängt med utan trodde glatt att allt skulle hinnas ändå! Gärna börja träna också. Och rensa. Och julstöka. Ja ni hör ju, det var fullkomligt ohållbart redan från början. Men det var ju inte det jag skulle skriva om egentligen. Utan om att rensa! Vad passar bättre att rensa bland såhär i juletider om inte bland julpyntet!

Det borde ju vara en baggis. Det man gillar står redan framme eftersom alla (?) satt upp sina stakar och stjärnor nu. Det som är kvar i lådan ska alltså ut.

Jag har satt upp några av mina favoriter: 2 stakar, 1 stjärna, kransen på dörren (som kunde vara en bättre variant men den vi har är okej så tills den fallerar nöjer jag mig) girlangen med alla bilder på våra vänners leende barn, apelsiner och clementiner på fat med några julkulor mellan för glittrets skull, julaskarna jag gjorde för ett par år sedan…

Men många pyntfavoriter ligger oanvända i år. Kalenderhuset vi målat och pyntat blev överflödigt när hjärtegrynet fick en legokalender av sin gudmor (bästa morgonräddaren, en timmes legobygg kan få vilken 3-åring som helst på ett strålande humör) Allt granpynt som mattan, kulorna, guldkottarna och foten är kvar på vinden eftersom det inte blev någon gran i år. Ljusslingan gick sönder förra (eller var det förr-förra?) året och vi har inte skaffat någon ny heller. Kanske nästa år.

Egentligen tycker jag nog de mysigaste pyntet är myslamporna, som stakar och stjärnor, och hyacinterna som luktar så ljuvligt. Men eftersom min sambo är allergisk, tydligen mer i år för detta har vi inte märkt förut, kan vi inte ha hyacinter. Jag fick ge bort dem vi hade och då såg köksfönstret väldigt tomt ut. Jag hämtade ner ett par askar med pynt men kom på att finast blev det om jag bra ställde dit askarna. Så nu står de i köksfönstret och ser juliga ut och själva prydnaderna får inte ens komma upp.

img_20161213_203909

Om man lyfter på locken:

img_20161213_203934

Ser man nästan allt vårt granpynt. Kvar på vinden är kulorna och mattan.

Det enda pynt vi har i den där kistan som ingen gillar är tjockt glitter i silver och blått. Har aldrig fattat grejen med tjockt glitter. Endast sparat eftersom det var onödigt att slänga (logiken?) och min förra rumskompis inte ville ha det fast hon köpt det.

Det åker alltså ut nu!

Har man annat högtidspynt (som halloweenpynt eller påskpynt) kan man passa på att rensa bland det också den här veckan. Eller göra likadant som med julgrejerna: vänta tills högtiden infaller, sätta upp det man gillar och hiva ut resten (eller lämna till loppis såklart, sånna grejer verkar gå bra second hand)

Jag tog en titt i påsk-kaninen och lät de fem påsk-kärringarna vara kvar.

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander.

Tips om bebisen har ont i magen

Vårt lilla hjärta hade lite ont i magen i början. Det är ju rätt vanligt att nyfödingar får det efter en vecka eller så när tarmarna liksom ska komma igång ordentligt och magsäcken växer så mycket. Hjärtegrynet hade ungefär samma och det gick över ungefär samtidigt också. Vi fick så många bra tips av både vänner, bvc, internet och böcker att jag tänkte att jag skulle sammanställa en liten lista. Jag vill betona att vi alltså inte har haft något barn med kolik och därför inte vet så mycket om den där riktiga magontsbebisen utan våra barn har haft lite mer normalont eller vad man ska kalla det. Icke desto mindre står man ju där med en gallskrikande bebis i timmar varje kväll och även om det inte varar i flera månader som det ju gör för vissa, kan man känna sig lite smått desperat och villig att prova allt.

  • Lyssna på skriket, helst innan det är hysteriskt, och försök höra om det låter mest som Eh, Heh, Neh eller kanske Owh. Våra barn har båda två svalt mycket luft när de äter och därför behövt rapa väldigt ofta. De har gjort ljudet Eh nästan hela tiden och blivit lugnare när de fått vara upprätt över axeln eller i sjalen. Jag har skrivit mer utförligt om det här.
  • Massage på magen kan hjälpa. 1177 har en bra instruktion till kolikmassage och jag tror inte man behöver stirra sig blind på att den är utformad mot kolik just. Det är ju också en slags ont i magen så det borde hjälpa lika mycket. Vi tyckte att massagen är bra både preventivt och när det redan är ont med skrik och gråt. Särskilt att böja upp benen och liksom pressa lite mot magen.
  • Prova en pysventil. Vi tyckte det lät helt sjukt och vägrade prova med hjärtegrynet men nu fick vi flera stycken i de olika babybagarna och testade ändå. Det visade sig fungera mycket bra, alltså i den bemärkelsen att det kom ut gas när vi satte i den. Enligt vår BVC-sköterska spänner sig småbarn som har ont i magen så att gasen har svårt att komma ut. Pysventilen gör att gasen kan komma ut trots spänd ringmuskel. Ha rejält med babyolja (eller matolja funkar ju med) på den så att det inte gör ont på bebisen.
  • Bära i sjal. Jag har hört att barn som bärs mycket skriker mindre och har mindre ont i magen än andra barn.
  • Ändra maten. Om man ammar så äter ju bebisen det som mamman äter (i princip) så då kan det vara lönt att ändra sin egen kost. Detta vet jag är omdiskuterat men jag tyckte att det var ett oerhört starkt samband mellan att jag åt linser, bönor, lök, kål eller andra sådana klassiska gasbildande livsmedel och att bebisen blev orolig eller ledsen. Efter en vecka drygt hade jag plockat bort nästan allt (kändes det som) och levde ett par dagar på kokt potatis, kokt fisk och havregrynsgröt. Då blev det bättre och sedan började jag så smått äta mer blandat igen. Än tycker jag att jag ser samband när jag äter något av ovan nämnda men nu är jag mycket mer försiktig och därför blir ju inte reaktionen lika stor. Jag tänker att vet man med sig att man lätt blir gasig av sådan mat kanske det är rimligt att tänka sig att även bebisen kan bli det.
  • För mycket mat? Jag har haft väldigt mycket mjölk och väldigt högt tryck i mina bröst med båda barnen. Det har gjort att de svalt mycket luft när de ammat och därför behövt rapa väldigt ofta. Ibland flera gånger under samma måltid. Jag har också upplevt att när jag försöker mata bebisen och hen kanske inte egentligen var hungrig blir hen mycket arg och sedan är vi inne i en ond spiral. För mig har det hjälpt mycket att inte amma så ofta utan att låta det gå minst två timmar mellan. Då blir det mindre magont. Efter någon vecka har vi börjat låta bebisen amma när hen vill igen och då har det funkar bättre. Istället för att amma har vi då använt:
  • Napp. Kanske vill bebisen gärna snutta men det finns inte plats i magen för mer mat. Då är ju napp perfekt. Innan hjärtegrynet kom trodde jag att vi aldrig skulle använda napp för jag skulle ju amma fritt och allt skulle vara så naturligt och bra men så en dag stod vi där med en gallskrikande bebis och inget funkade. Så tog vi fram en napp och plötsligt blev det lugnt. Hjärtegrynet var sedan aldrig så förtjust i sin napp men denna lilla nya verkar tycka bättre om den.
  • Sova på sidan. Jag tycker själv det hjälper om jag har ont i magen att ligga på sidan istället för på rygg eller mage. Båda våra små har sovit en del på sidan, särskilt i vagnen. Då kan man behöva pallra upp lite med kudde eller filtar både framför och bakom bebisen så hen inte faller över.
  • Ta fram en hårtork och ställ in på lägsta värmen och blås sedan försiktigt på den onda magen. Detta tips har vi inte provat men vår BVC-sköterska tyckte det var bästa sättet. Värme kan ju hjälpa en att slappna av så kanske kan detta få bebisen att slappna av så alla pruttar kan komma ut.
  • Gå en tur man vagnen. I vagnen vaggas bebisen och kanske hjälper det mot ontet. Det blir även ett miljöombyte vilket kan vara bra både för bebis och förälder
  • Semper har magdroppar som är ungefär som Proviva för bebisar. Alltså extra tarmbakterier som kan underlätta matsmältningen. Man ska ge 5 droppar per dag så det är inte mer besvärligt än d-dropparna.
  • Miniform är ett läkemedel som ska slå sönder luftbubblorna i tarmen och därmed få dem att passera ut. Effekten är dock inte kliniskt bevisad och det verkar otroligt besvärligt att ge droppar innan varje måltid. Min kompis som jobbar i Norge säger att de ger miniform till spädbarn där men här verkar det som att de allra minsta inte ska ha.
  • Ta en tur med bilen. Miljöombyte, monotont ihållande ljud samt mörker.
  • Är det riktigt illa kan man prova akupunktur. Det ska hjälpa mot kolik men är tydligt väldigt dyrt. Vi har inte provat.
  • Överväg om det inte bara är så att bebisen är trött. Ofta är ju magontsperioden på kvällen och kanske kan det då vara så att det man som förälder tolkar som ont-skrik egentligen är övertrött-skrik. Vi har märkt att det är svårare för våra barn att komma till ro och somna gott på kvällarna och sena eftermiddagen men om vi får till det så att bebisen sover mycket på kvällen så funkar allt bättre och magontskriket uteblir. För oss innebär det att man får gå med bebisen i sjalen eller vagnen eller vagga i ett mörkt rum utan massa ljud och när hen sedan sover gott, då kan man kolla på tv eller så. För bebisen är det kanske naturligt att gå ner i varv och sova mer framåt fem-tiden men för oss vuxna är det ju oftast då som allt ska göras. Det är middag, disk, nattning av stora barnet och det allmänna kvällsplocket som kanske överstimmulerar en liten bebis. Kanske behöver dygnsrutinen ändras lite för att passa ett litet barn.
  • Hjälper inget alls? Ta fram hörselkåporna eller öronproppar. Ärligt talat! Om bebisen har jätteont och man vaggar och vaggar och buffar och pluppar in nappen och allt det där så hjälper det faktiskt ingen om föräldern får huvudvärk av skriket eller till och med hörselskador. Om du måste bära en gallskrikande bebis så skydda dina egen öron och ditt eget förstånd. Jag tyckte det kändes så hemskt i början, som att jag genom att fly ljudet inte brydde mig om att bebisen led. Men så är det ju absolut inte. Tänk istället att om du själv får hörselskador och ska svara ditt barn på varför det blev så när hen är äldre och du måste säga att: Det var för att du skrek så mycket när du var liten. Ska barnet ha skuldkänslor för det då? Det blir ju väl mycket för ett barn att bära. Vuxna måste vara vuxna och då ingår det att ta vara på sig själv för barnets skull!

Det var nog alla råd vi fick. Om ni sitter inne på fler smarta tips så lämna gärna en kommentar så fler kan ta del av alla bra råd!

 

Pyssla en tvålkopp

Sedan vi gick över mer till att använda hårda tvålar har ett nytt behov uppstått – nämligen att ha tvålkoppar. Jag tror aldrig jag haft någon tvålkopp innan, så det fanns ingen gammal att ta fram. Först försökte vi med en trådvariant som man sätter fast på väggen med sugkoppar men snälla nån, det funkar ju inte. Alla hårda tvålar vi hade var för tunga och trådkorgen hängde betänkligt framåtlutad. Hur är det meningen att man ska få till det med en sån egentligen? Fattar inte.

Så hade vi ett tag tvålen direkt på handfatskanten men det blev så kladdigt och spilligt överallt. Så skådade mitt norra öga en dag de två snäckorna jag fått av en snäll granne. Hon tyckte de såg ut som något jag kunde pyssla med och jag hade haft dem en längre tid i väntan på inspiration. Men den dagen såg jag: de var ju den prefekta tvålkoppen! Helt naturlig och redan befintlig = perfekt!

Så hade vi dem helt ogjorda på handfatskanten säkert ett år men så kom lilla hjärtat. Och hon hade sina sparkiga små ben och sina viftiga små armar. Och varje gång jag höll henne över handfatet i väntan på kiss och sånt så åkte den där skrangliga snäck-koppen ner. Och så kom moro-reflexerna och viftade ännu mer och ibland var det så läskigt med det där skällande snäckljudet att lilla hjärtat var tvungen att ta på sig sin suraste min och protestera högljudt!

Då gjorde jag slag i saken och fixade. Hjärtegrynet var inte sen att hjälpa till när det vankades limpistol och pyssel så vi gjorde det tillsammans. Det var ju inte alls svårt.

img_20161120_182751

Material: limpistol, lim, två snäckor modell jättestor.

img_20161120_185631

På den ena gjorde jag en ring av lim som snäckan kan stå på, den andra fick en klutt så den inte kan tippa framåt. Anpassas lämpligen efter form på snäckan samt tänkt ståplats. Den med klutten ska stå på badkarskanten och den är lite lägre fram än bak.

img_20161120_185806

Passar fint på handfatskanten och kan ej längre skrälla ner när man råkar peta eller vifta.

img_20161120_190111

På badkarskanten blev det såhär. I bild syns också min favorittvål från Dr Organic samt mina schampo och balsam från Bruns salonger.