Teknikprylar, pengar och reparationer

Teknikprylar och jag är inte en särskilt kär relation. Jag vill helst bara att de ska finnas där och fungera. Felfritt. Jämt. Måste jag ta hand om dem och hålla på och dalta tappar jag snabbt tålamodet. Och jag är inte så snabb på att lämna in dem för omvårdnad eller ens vårda dem själv. Jag ger hellre upp och klarar mig utan ett tag. Kanske löser problemet sig av sig själv? Inte?

Jag har två teknikprylar jag använder dagligen, min telefon och min dator. Datorn är en MacBookPro från 2011 och telefonen en Fairphone 2 från 2016. De har tjänat mig mer eller mindre bra och mer eller mindre tillfredställande i ett par år nu. Datorn kostade 10.000 i inköp och därtill har jag köpt en ny laddare för 899 samt bytt hårddisk för 1100. Jag har dessutom fått ut 1500 på försäkringen (efter självrisk) när jag pajat den. Totalt alltså 10.500 kr på 7 år. Telefonen kostade lite över 6000 i inköp och jag har köpt delar för 900. Vi kan säga 7000 på två år. Det ger att jag lagt 1500 per år på datorn och 3500 på telefonen. ALLTSÅ 5000 KR PER ÅR PÅ HIMLAS TEKNIKPRYLAR! Och då är det alltså bara hårdvara och inte några abonnemang eller internet eller något sånt. För att inte tala om all TID jag lagt på att dalta med ovan nämnda två apparater. Åkt omkring till reparatörer, passat DHL-bud, beställt och reklamerat och fixat och trixat och slitit mitt hår för att de bara ska FUNGERA!

Min dator har fungerat i princip felfritt fram tills i julas. Då bara gav den upp. Vägrar starta. Kan inte göra någonting. Så jag masar mig iväg till en reparatör (efter tre veckor) Men där blir det stopp. Nej, men den datorn är ju vintage! (Är inte definitionen av vintage att den är över 30 år? För det är den nämligen inte min käre lilla dataherre) Den kan vi ABSOLUT inte reparera! Nej, NU är det bara att köpa nytt vettu!

Så ytterligare ett par veckor senare gick jag till ett annat ställe. Nu hade det blivit en fråga om principer! Det spelade ingen roll att det kanske skulle vara bättre för mig att köpa en ny, en som är av plast som jag inte får kontaktallergi mot exempelvis. Men jag hade bara bestämt mig, det skulle gå! Och på det andra stället var det lättare. De kunde byta hårddisken men inte den spräckta skärmen. Jag sa ja direkt. Så nu har jag en dator med ny hårddisk fast spräckt skärm.

I november la mikrofonen till min telefon av. För andra gången på samma apparat. Jag tänkte bara att suck, ska jag ta tag i detta evinnerliga reklamerandet igen. Och väntade. På ny mjukvara, det kanske skulle hjälpa? Nej? På att hitta ett headset som jag kanske ägde. Nej? Har tydligen aldrig ägt ett headset ens. På att lusten att reklamera och passa budbilar som ringer när de kommer skulle infinna sig. Som att detta moment 22 som det är att ta emot leverans av ny mikrofon meddelad per telefon till en telefon som inte fungerar, skulle lösa sig. I nästan tre månader försökte jag klara mig utan. Jag smsade, mailade, använde en extern mic i nödfall men den fungerade verkligen inte optimalt. Tillslut beställde jag en ny. Och slog till på nytt skal och batteri med. Kanske skulle telefonen nu orka med ett par år till. Det är ju ändå så Fairphone är tänkt att fungera. Man uppgraderar bara de delar som är dåliga, resten behåller man. Vi installerade och uppdaterade och i början funkade det jättebra! Jag kände att jag fick tillbaka lite av min livskvalité bara för att jag nu kunde prata i telefon igen. Det låter ju kanske knäppt att få livskvalité av en apparat men för mig som har familj och många vänner långt bort är telefonen ett bra sätt att ändå upprätthålla relationerna. Det blir inte samma sak med bara chatt eller mail.

Men efter två veckor var det värre än någonsin med telefonen. Plötsligt funkade inte högtalaren heller! SUCK!!! Jag mailade och nu väntar jag. Vem vet, kanske löser det sig av sig själv?

Annonser

Föräldraledig i Malmö

I Malmö finns massor att göra för den som är föräldraledig och hemma med ett litet barn. Här kommer mina bästa tips!

Stadsbiblioteket

På biblan har vi spenderat många eftermiddagar. Deras barnavdelning – Kanini, är stor och full att saker att upptäcka för ett litet barn. För de lite äldre finns pysselavdelning och en del aktivitet, men då främst på eftermiddagarna. Sagostund finns också med specialschema. Men inget för de riktigt små. Jag saknar något för bebisarna, ramsor och sånger och sådant.

Bra med stor barnvagnsparkering, förvaringsskåp (gratis) samt café i anslutning så man kan pausa och fika. Det finns även plats att äta medtaget fika och micro att värma.

För de små är ju detta ett fantastiskt ställe! För de äldre med, men för oss är det alltid lite svårt eftersom jag tycker Kanini uppmuntrar till spring samtidigt som det är skyltar överallt att man inte får springa. Så svårt för de lite äldre, vars naturliga sätt att ta sig fram är att springa, att hela tiden få höra: spring inte, gå lugnt osv. Jag tror att själva sättet barnavdelningen att gjord på uppmuntrar onödigt mycket till spring och bus. Vill man inte ha spring så gör inte jättebreda korridorer med mjuka mattor som verkligen inbjuder barnen till att rusa och prova farten.

Med det sagt är jag jätteglad att det finns, vi använder biblioteket mycket, lånar mycket och ofta och kommer fortsätta med det. Men det fanns en tid när jag drog mig för att gå dit med mitt stora barn eftersom jag visste att det alltid blir problem och jag vill inte vara en mamma som skäller och tjatar. Och vill inte heller att han ska få höra hela tiden från andra att han gör fel eller borde vara si och så.

Malmö Museer

Här finns både tekniska museet och akvariet mitt emot. På tekniska finns lekrum och bord att äta medhavd mat men inget att köpa. På akvariet finns inget för medhavd men däremot en helt okej lunchrestaurang. Båda ställena är roligast för lite äldre barn i min mening. Att gå där med en bebis är kanske roligt för den vuxne men inget jag hade gjort för bebisens skull. När hjärtegrynet började förskolan vid 1,5 år började det vara jättekul. Sedan dess har vi varit där massor med gånger och har numera alltid årskort.

Förvaringsskåp finns gratis på båda ställen. Inträdet kostar 40 kr för vuxen och gäller båda hus. Årskortet kostar 150 kr.

Malmö Live

Här går vi på rytmik varje tisdag. Det är väldigt populärt och blir snabbt fullbokat så ska man få en plats måste man vara ute i god tid. Denna termin kostar det 250 kr för 5 gånger vilket är lite dyrare än vad kyrkorna tar men ändå värt det tycker jag. Det är oerhört proffsigt och fint ordnat och allt flyter så smidigt. Eftersom huset är gigantiskt finns massor med plats för vagnar, att sitta kvar och fika efteråt, byta blöjor och springa runt. Här upplever jag aldrig att vi stör eller är i vägen.

Klonk

Finns också på Malmö Live och är bara igång ett par veckor per år. Kanske ett halvbra tips eftersom det är öppet så sällan men jag älskar Klonk och är helt såld. I detta fantasirum är det bara att gå loss med ljud och spring och allt är tillåtet. De vuxna är där som stöd och allt ska ske på barnens initiativ. Passar från krypåldern upp till skolåldern ungefär. Äldre barn har säkert också något ut av det men kanske blir uttråkade. Ryktet säger att det inte blir något Klonk 2018 men jag vägrar ge upp hoppet!

Almviks 4H-gård

Mysigaste bondgården med massor av djur att kolla in. Vi går här på minidax med storebror efter att ha blivit helsålda på detta ställe under hösten. Öppet alla dagar utom lördag.

Barnens hus

Öppen förskola för barn 0-6 år. Jag har varit där både med endast bebis och med båda barn. Några av rummen är till för de äldre barnen men även de små har mycket ut av detta ställe. För mig ser det ju ut som en dröm att kunna sitta där och pyssla med hur mycket material som helst men hittills har vi endast fått till lek och fika. Gratis kaffe för medföljande vuxen, rejält kök att sitta i, värma mat och låna porslin. Alltid gratis och bra öppettider. Det enda negativa är att det lätt blir fullt på förmiddagarna men kommer man vid 11-snåret börjar folk gå och då blir det plats igen. De har även aktiviteter för olika åldrar som sångstund och så vidare.

Kyrkan

Svenska kyrkan har jättemycket för småbarn om man kan tänka sig kristna förtecken. Det kan jag och därför har vi hängt mycket i St Andreas-kyrkan som är vår närmaste församling. Vi har varit på barngudtjänster, sångstund, babycafé och andra sådana barnvänliga aktiviteter. Här finns superbilligt fika, massor att leka med, kunniga pedagoger och rum att vara barn. Jag har varit på ett par andra kyrkor med och tycker samma gäller för alla. Atmosfären är tillåtande och öppen och alla är välkomna, oavsett om man blir arg över dumma skor eller inte.

Temalekplatserna

Malmö har 20 temalekplatser som alla är värda ett besök. De har en egen sida där man kan se vad som finns. Vi gillar skogslekplatsen mest (ligger nära oss) för där finns både parken, många gungor, ställen att sitta, snurrande saker och klätterställning.

Folkets park

Här har vi spenderat åtskilliga dagar. Det finns lekplatser, små parker att springa runt i, caféer, mat att köpa, djur att kolla på och massa annat. Dessutom skridskoåkning på vintern och regelbundna barnloppisar.

Malmö Reptilcentrum

Ligger inne i Folkets park men man betalar inträde. Vi har varit där en gång och visst tyckte barnen det var kul men för oss vuxna som sett så många andra fina terrarium, var det inte så imponerande. Inträdet är rätt billigt så kanske är det därför. Men det kändes rätt slitet och mögligt tyvärr.

Malmö Gardenshow

Årets bästa event enligt mitt storbarn och även för de små finns här mycket kul. Ta med extra kläder för det brukar finnas möjlighet till vattenlek. Även kojbyggen där de vuxna kan få utlopp för sin byggenergi och mindre byggen för de små.

Parkerna

Malmö har så många fina parker där det finns massor att upptäcka för små och stora. Vårt hjärtegryn hade en lång period när vi gick flera timmar i (slotts)parken varje dag. Så många buskar att titta under, stenar att stå på och kottar att samla. I parkerna har jag också gått otaliga barnvagnspromenader, lyssnat på massor av poddar och radioprogram och suttit på hur många fikafiltar som helst. Fåglar att kolla på, gräs att krypa på och ställen att klättra. Därtill ett par fina fik att pausa i, mest sommaröppna dock.

Mammaträning

När båda mina var bebisar gick jag på Mammababy-jympa på Kockums fritid. Det var ju inte gratis men man kunde betala per gång och då tyckte jag det var okej. Med första barnet hade jag kort och gick två dagar i veckan tillsammans med en mammakompis men andra gången förvandlades hälften av dagrna till vabb och då var det bättre att ta det per gång. Bra träning för nyförlösta mammor (efter 6 veckor kunde man tydligen börja om man ville) och upp till att barnen börjar krypa omkring. Massor med mattor att lägga bebis på och bra utrymme för vagnar. Men kom i tid, hissen är liten och långsam.

Babysim

Vi går på RundoSund och är jättenöjda med dem. Där är det verkligen anpassat för bebisar med varmt i omklädningsrummet, många skötplatser, amnings/matningsrum och låsbara skåp. Det är verkligen en mysig stund och bonusen är ju att veckoduschen blir gjord 🙂 Båda mina har älskat att bada som riktigt små och med lilla hjärtat verkar det hålla i sig än. Babysim är ju generellt dyrt men så mysigt när barnen gillar det. RundoSunds kurser blir fulla supersnabbt så det gäller att hålla koll på datum för nybokning och sitta på pass när platserna släpps, men när man väl är inne är det bara att meddela att man vill fortsätta så får man plats. Simning är ju också en sån grej som jag tänker att det bara måste man lära sig. Man kan ju givetsvis börja senare och det är säkert lika bra men nu ska vi försöka hålla igång med lilla hjärtat så hon verkligen lär sig simma. Det lär ju ta ett par år dock…

Ett tips med simning är att vänta tills barnet är typ 5 månader. Alla mina vänner som började redan vid 3 har slutat för det blev för jobbigt. Barnen blir snabbt trötta, det blir mycket skrik och det tar lång tid tills att dusch- och omklädningsrutinen funkar bra. Väntar man lite så är det bara ett par gånger innan barnet kan sitta själv och då blir allt så mycket lättare just kring omklädningen.

Och övningsduscha hemma ett par gånger så vet man bättre hur det ska bli.

Ribban

Så fort vädret är lite varmare börjar vi vistas på stranden i tid och otid. Det finns ju så mycket mer på stranden än bara att bada. Gräva i sand, leka på strandängarna, springa på stora stora ytor och så alla Malmö stads uppstyrda aktiviteter. (som oftast är för lite äldre barn) Nya Marinpedagogiskt centrum är fint, inte så stort och öppet på skolloven.

Lekrummen i köpcentrum

Så tråkigt tips men kan ändå rädda en regnig dag. När vi har ärenden till stan brukar jag motivera barnen att följa med genom att locka med lekrummen. Det på kronprinsen kan se fattigt ut för vuxna men mina barn gillar det ändå. Triangelns är nytt och fint och på Emporia finns flera stycken. Varning för det på källarplan, det blir otroligt larmigt och högljut. Det på plan 2 gillar vi för där finns soffor för de vuxna där man kan ta en kaffe medan barnen härjar av sig.

 

Har ni fler tips för hemmaföräldrar? Jag ska ju vara hemma flera månader till och behöver veta alla bra ställen! 🙂

Barnbråk och frustrationshantering

Innan jag fick barn trodde jag att jag var en konflikträdd typ som sällan eller aldrig bråkade. Som inte kunde skrika åt folk (utan alltid blev ledsen istället) som var lugn genom vilka stormar som helst, som gick därifrån tills det lugnat sig, som aldrig triggade igång en konflikt. Sedan kom min virvelvind till hjärtegryn och han tvingade mig att utvecklas som människa, få nya insikter om mig själv så väl som om andra, och bjöd på de största frustrationsutmaningarna jag varit med om. För med ett barn kan man inte bara gå därifrån och vänta sig att hen ska lösa det själv. Det hjälper inte att bli ledsen för det löser ingenting och barns känsla för att lämna någon annan ifred att lugna sig är, ska vi säga, begränsad.

Så jag har fått hitta nya vägar. Det har varit, är och kommer säkert bli ännu mer mödosamt, smärtsamt och tidskrävande.

Kanske är det någon mer som har en liknande situation som slipper lite av kampen om jag delar med mig av mina och våra metoder.

Att inte själv bli upprörd

Det viktigaste viktigaste i bemötandet av barn enligt mig. Man behöver sällan själv bli arg bara för att barnet blir det. Med mitt lillbarn är det så tydligt. Bara för att hon är skitförbannad för att hon inte kan få på sig skorna behöver inte jag bli upprörd. I den situationen är det lätt att behålla lugnet även om hon börjar banka och kasta skor överallt. Med storbarnet är det plötsligt svårare. Det är som att bara för att han är ett par år äldre förväntar jag mig att han ska kunna behärska sig och bete sig som en vuxen. Fast det kan han ju inte alltid. Så han blir också fly förbannad över skorna. Och kanske kastar dem. Och då blir jag förbannad för det blir grus överallt och nån kan skada sig, lillsyrran kanske stod för nära och flaskan välte och allt det där. När jag egentligen borde hantera båda situationerna likadant. ”Oj, kunde du inte få på skorna? Blev du arg då? Vill du att jag ska hjälpa dig?” Att bara behålla lugnet, inte gå in i barnets frustration och absolut inte trigga genom att skuldbelägga, skrika, komma med anklagelser eller krav. Alltså inte säga att han måste städa undan, bete sig som ett storbarn, kräva att han hämtar skorna igen osv. Allt det där som kommer automatiskt måste jag således trycka undan och bara ta fram silkesvantarna, snällrösten och trösta. Jag har löst det genom att byta ut VAD HÅLLER DU PÅ MED?!?! och SE NU VAD DU HAR GJORT!! mot: Kära nån! Eller Oj, så det blev. För mig är det omöjligt att säga Käranån med argrösten och därför är det mitt förstahands val. Andra tror kanske att jag är knäpp som använder såna ord men det är helt en fråga om självbevarelsedrift och att behålla lugnet.

Curla

På mornarna brukar vi försöka curla storbarnet så mycket det bara går för att han ska få en bra start på dagen och komma till förskolan på gott humör. Se till att allt är klart när vi väcker, fixa den frukost han vill ha, ha mycket tid att hjälpa och om det behövs klä på honom alla kläder fast han kan själv. Han får också äta frukost i cykelvagnen om han vill det, det hjälper ofta. Vi tar honom i handen, sjunger små sånger om det är läge, hämtar gosedjur och tusen andra grejer. Allt för att det inte ska bli konflikt redan på morgonen eftersom vi känner att denna stund på morgonen är viktig och lite sätter standarden för dagen. Vi själva stålsätter oss och samlar energi för att göra det och då går det oftast bra. Jag kan tillägga att detta endast gäller tre dagar i veckan just nu eftersom jag är föräldraledig men jag hoppas att vi orkar upprätthålla även till hösten. Det är så mycket värt att slippa bråka det första man gör.

Förekomma

Att lära sig förutse vilka situationer som kan bli problematiska och förbereda för dem. Eller faktiskt välja bort dem om det går. Lätt att säga, svårt att göra. För oss krävs det ibland att man är en vuxen på storbarnet som kan lägga all sin kraft hos honom. Hålla handen när man är ute och går, avvärja när det behövs och hålla koll på att humöret inte faller över. Detta är ju jättesvårt när man ofta är en vuxen på två barn men alla gånger det går försöker vi ta varsitt barn. När det funkar kan ju den som inte behövs just då ägna sig åt sig själv. För oss är hunger en stor källa till bråk och konflikt så att förekomma med att ha med vettiga mellanmål är lite ett tema hos oss. Jag har alltid med något nödmellanmål (en fruktstång i varje väskas innerfack) och oftast ett planerat. Frukt, macka, korv, köttbullar, ostkuber, morot är sånt som går hem hos oss.

Ögonen på målet

Att behålla fokus och inte plötsligt tappa bort vad det verkligen är som är viktigt hjälper mig. Ibland vill man kanske hjälpa barnet att lära sig av situationen, ibland vill man ge hen en positiv upplevelse och ibland vill man faktiskt bara komma någorlunda helskinnad från affären. För mig har dessa tre olika mål väldigt olika upplägg i konflikthantering. Vill jag bara få handlingen klar och barnen innanför dörren kan jag exempelvis muta dem utan dåligt samvete. Låta dem sitta i vagnen och köpa nått åt dem att tugga på så jag bara får göra klart och komma hem. Vill jag ge en positiv upplevelse, som häromveckan när vi var på kalas duger inte muta. Då var jag istället tvungen att se till att lillasyrran kunde vara hemma så jag var fri, jag ägnade all min kraft åt att underlätta i svåra situationer. Exempelvis satt han i mitt knä när barnen skulle leka en typiskt svår lek (bedömde jag det som) Alla satt i en ring, födelsedagsbarnet snurrar en flaska, den flaskan pekar på får ge sin present. Så många moment i denna lek som är jättesvåra om man är ett litet barn. Att inte bli vald, att vänta på att bli vald, att hämta rätt paket när alla tittar, att få sin present bedömd, att bli tackad och kanske tvångskramad inför alla. Jättesvår lek. När jag var med genom hela leken funkade det ändå. Många andra barn fick utbrott över det ena och det andra under lekens gång vilket bara stödde min tes. Hjärtegrynet sa efteråt också att han tyckte den leken var dålig och tråkig. Inget att rekommendera till andra kalasare alltså. Vi fick i alla fall ett bra kalas tillslut och jag är glad att mitt fokus gav utdelning.

Om målet är att lära sig något tycker jag man ska välja situation mycket noga. Att lära sig något när man är arg är nästan omöjligt, även för en vuxen. Vill jag att hjärtegrynet ska lära sig att hjälpa till att handla väljer jag inte att gå till mataffären vid middagstid när alla andra är där och vi båda är hungriga. Istället går vi kanske dit på förmiddagen eller direkt efter lunch. Någon gång när motivationen är hög, humöret gott och förutsättningarna för att lyckas är gynnsamma. Det krävs ju även att mitt humör är bra, att jag orkar smila bort eventuella stressade personer bakom oss som stör sig på allt för noggrann varuuppläggning på bandet eller dylikt.

Sluta uppfostra

Kanske ett jättekonstigt synsätt men jag upplever att i perioder när det är väldigt mycket känslor blir uppfostran för mycket. Då är det bättre att övergå till att guida och leda. Föregå med gott exempel och försöka få så många bra stunder som möjligt. Jag ser det som att jag guidar någon som är ny här. Som inte vet hur man ska göra i olika sociala situationer, när man ska hälsa, vad man ska säga och sådana saker. Vi provar nya situationer långsamt och försöker tänka igenom innan vilka nya moment som förekommer. Sedan kan vi vara guider och gå före istället för att låta barnet springa in, direkt misslyckas och sedan bli tillrättavisad och skammad.

Analysera hur andra gör

Fast i tysthet. När jag ser andra föräldrar interagera med sina barn kan jag ibland bara tyst för mig själv sätta etiketter på tilltalet och bemötandet. Jag gör ingen stor, djupgående analys utan bara benämner vad som sker. Exempelvis om jag hör ett samtal kan etiketterna som förekommer vara: förmanande, skammande, observerande, tillrättavisade. Det kändes så konstigt i början men nu har jag verkligen lärt mig något av detta. Bara genom att tänka på vad det egentligen var någon sa kan jag lättare se mönster. När jag övat upp etiketterandet på andra var det lättare att se hur jag själv pratar och vad mitt snack innehåller. Man vill väl aldrig tro att att man själv skammar sina barn men sanningen är nog att många gör det utan att veta om det. Och vad jag tänkt på mest är nog att det hjälper inte alltid att det är snällrösten. Att skamma någon eller trycka till någon är inte okej bara för att man gör det med silkeslen stämma.

Höj standarden

Jag tycker att jag hör på så många ställen att det är okej att bli arg på barnen. Man måste visa hela känsloregistret och barn tål ju att se ilska med. Det är nyttigt att veta att mamma också kan bli arg, och liknande argument. Jag håller inte med. Jag läste det så mycket att jag tillslut trodde att det var okej att skälla men nu mår jag själv bättre och vet att Nej, det är inte okej. De allra flesta barn kommer ha sin besärda del av arga människor, utskällningar och bråk utan att man behöver visa dem det som förälder. Jag tror inte det är ett dugg stärkande för ett barn att få skäll från sin tryggaste vuxen eller att få se att man minsann kan bli arg om man inte beter sig önskvärt. Jag tror det är mycket mycket bättre att visa på sätt att inte bli frustrerad och arg. Att föregå med gott exempel genom att behålla lugnet och att vara just en trygg plats för barnet dit hen kan komma med sina känslor när det behövs. Det jag oftast vill är ju att barnet ska lugna ner sig, tänka efter och göra om när det är lugnt inombords igen. Alltså att INTE släppa fram frustrationen och ilskan. Om jag förmedlar detta genom att själv bli arg blir det såklart helt fel. Jag vill att han ska lugna sig men själv blir jag arg? Nej, det är ju inte vägen framåt.

Så, det är helt enkelt inte okej att skälla på barnet. Gör man det ändå bör man absolut be om ursäkt och se till att jobba på sin egen frustrationskontroll.

Uppmuntra positiva handlingar och bejaka mysiga stunder

Fast här är jag samtidigt lite tveksam. Vem vill bli recenserad hela tiden? Vem orkar få betyg i ordning och uppförande löpande under dagen? Inte jag i alla fall. För ett par veckor sedan skrev jag en kommentar på en blogg jag läst tidigare. Tillbaka fick jag ett svar som endast innehöll ett positivt betyg av mig och min lilla text. Inget samtal, ingen återkoppling, inget varken medhåll eller motargument. Bara ett betyg. Och jag tappade direkt lusten att samtala med personen eller kommentera där igen. Jag tror det är samma för mitt barn. Om jag hela tiden uppmuntrar det positiva han gör och berättar hur bra hans beteende är tror jag inte han får någon vidare lust att umgås. Istället försöker jag säga när något varit extra mysigt eller han gjort något extra fint att jag lagt märke till det. Som en dag när jag såg honom leka med två andra barn och verkligen visa hänsyn och anpassa sig för att leken skulle gå vidare. På kvällen sa jag bara: Idag såg jag att du var en så himla fin kompis på lekplatsen. Då log han bara tillbaka.

Ta hjälp

Prata med BVC, be om remiss till barnpsykiatrin för att få prata med någon utomstående. Prata med föräldrarna, hur var det när du själv var liten? Kanske de känner igen situationen? Prata med vänner, läs böcker (Mitt bästa tips är boken Barn som bråkar) och bloggar för att bli stärkt, få nya input och vända och vrida på situationen så alla delar i den blir synliga. Prata med den andra föräldern och kom fram till något tillsammans. Och försök få avlastning så ni kan återhämta er, sova och tänka en tanke till slut. Samarbeta med förskolan, begär extra utvecklingssamtal. Allt för att få så många vuxna som möjligt med på tåget och hjälpa barnet framåt.

När det redan ballat ur

Ibland gör det ju det ändå. Jag är trött och orkar inte curla, hjärtegrynet har sovit dåligt och kan inte ta några motgångar osv. Då gäller det att inte ha stora planer och att inte ge massa instruktioner.

Till mig själv: stanna kvar, lugna rösten, ge trygghet.

Till barnet: jag hjälper dig, nu ska vi lösa detta, det är ingen fara.

Konkret innebär det för oss att ta i famnen eller hitta tillbaka till en trygg plats. Hemma är det soffan, ute vagnen eller cykelvagnen. Är vi bortresta kan det bli sängen eller en famn. Vi brukar alltid försöka se till att ha en trygg plats vart vi än ska. Vilket ger att vi ofta har med vagnen fast vårt storbarn nästan är fem år. Blir det för svårt kan man alltid återvända till vagnen, samla lite kraft och göra ett nytt försök. Vår barnvagn har en sufflett man kan fälla ända ner och det ger ökad trygghet för vårt barn. Han kan distansiera sig och vi kan passa att ingen fäller upp. När han har lagt sig där och fällt ner då vill han vara ifred.

Efter en tuff dag eller stund försöker vi vuxna sitta ner och tillsammans göra en liten snabbanalys (eller en lång om vi har tid) av vad som gick fel, vad vi kunde gjort bättre och kanske någon strategi för nästa gång. Och detta utan att skuldbelägga varandra. Då gäller det att båda är med på att analysen ska göras, ingen behöver bli arg för att hen gjort något som inte var så bra utan det är bara ett verktyg för att komma vidare. Misstag är bra för då kan man lära sig. Har man gjort fel själv gäller det bara att observera att det blev fel och tänka ut en strategi för att göra bättre nästa gång.

 

Heja alla er föräldrar där ute som också jobbar med frustrationsnivåerna och barnbråken! Kom gärna med fler tips så vi kan lära av varandra!

 

Veckoplanering och vardagsliv

Ibland känns det som att alla andra gör allt roligt och jag minsann gör INGENTING! Ni vet, det är den där additionsstressen som kan drabba en när man scrollar för mycket i lyckade människors flöden. Men, fake it ‘til you make it, tänker jag och gör en egen veckolista! Så här ser det ut en helt vanlig vecka i min föräldralediga tillvaro.

 

Måndag

Idag har jag farit runt med båda barna på diverse små uppdrag. Det började med Netto, lite före tio, eftersom storbarnet ville laga korvgryta. Fantastiskt initiativ tänkte jag och backade såklart upp. Han berättade för mig hur den skulle vara (”På förskolan är den så!”) Och hur den inte skulle vara och tillsammans bestämde vi vad som skulle handlas. Sedan fick jag assistera med hackning men resten gjorde han själv. Snart fem år och lagat sin första korvgryta, sikken unge! Båda barnen åt med stor förtjusning. Sen härjade de runt lite, jag drack kaffe och så när lillbarnet började se mosig ut drog vi på overallerna och tog en cykeltur. Vi har inte riktigt funderat ut hur vi ska lösa sovstunden på dagen när allt är så roligt som storebror gör, men cykeltur funkade ganska bra. När hon somnat passade vi vaknisar på att fika. Vi lekte på Triangelns nya lekrum (fick godkänt av barnen men mamman såg ett par potentiella livsfaror samt ett annat barn som gjorde sig illa!) fixade ett par ärenden, återfann en rymling och tog oss sedan hem till middagsfix, en evighetslåg omgång av gömma nyckeln (genialisk lek) och läggdags. Nu sover barnen, jag ska äntligen få duscha och sedan plocka fram te och knäckis.

Tisdag

Ska vi upp och lämna storebror på föris för att sedan styra kosan mot Malmö Live och deras babyrytmik. Mysigaste rytmiken jag varit på och så härlig ledare (något partisk pga jobbarkompis och vän, men ändå!) Sedan ett möte på samma plats om en flashmob jag ska vara med och fixa där senare i vår – hur spännande låter inte det?! Sedan är planen att lillasyrran ska somna på väg hem så jag kan fixa med bokföring och stänga 2017 och allt det där. Så svårt bara när man är ny och inte kan något men jag googlar och frågar och gör mitt bästa. Eftermiddagen är oplanerad och kvällen med.

Onsdag

Får jag besök av två mammavänner och tre barn. Jag tänkte bjuda på morotssoppa och hjärtegrynsbakade semlor, de blev rätt torra men med mycket grädde tänker jag att det är lugnt. På eftermiddagen ska vi på årets mysigaste nyhet – Minidax. Det är Almviks 4H-gård som har en barngrupp där man matar djur och fixar i stallet. Helt fantastisk aktivitet för mina små, den lilla håller koll på alla nosar som sticker ut mellan spjälorna och storbarnet får vara med och sköta om djuren, allt lett av en urgullig pedagog som ser till att alla får göra och känner sig välkomna.

På kvällen har jag styrelsemöte på nätet med en av mina föreningar.

Torsdag

Förmiddagen ägnas åt att göra klart bokföringen, eller i alla fall göra lite mer… och på eftermiddagen babysim med lillbarnet. Hon är som en liten säl som kastar sig fram och tillbaka och simmar med full kraft. Jag får slänga mig hit och dit för att hänga med och se till att hon inte får allt för många kallsupar. Det bästa hon vet är att få nått flytverktyg så hon kan sticka iväg på egna uppdrag. Puffar eller ringen är bäst. Under eftermiddagen kommer mina föräldrar på besök, det ska bli så härligt! Hjärtegrynet har bestämt massor med god mat de ska bjudas på och planerat olika legobyggen som ska byggas.

Fredag

Är mina föräldrar här och vi ska väl hitta på någon utflykt eller bara dra omkring här hemma och umgås. Fika tror jag står rätt högt på önskelistan med. Hamburgare till middag är önskat och bokat.

Lördag

Samma som fredag. Sambon jobbar men vi andra roar oss tillsammas!

Söndag

Min plan är att dra upp barnen så vi kan äta frukost på föräldrarnas hotell innan de åker hem igen. Resten av dagen ägnas åt vila och fix inför veckan. På kvällen avslutar jag med ännu ett styrelsemöte via skype, denna gång med en annan förening.

 

Det var min vecka det! Vad ska ni göra? Några extra roliga saker inbokade?

 

Konsten att få något gjort under föräldraledigheten

Den här veckan börjar min andra omgång av föräldraledighet! Jag är så himlans peppad och glad för detta. Det ska bli så underbart att vara hemma med barnen i en tid där ingen måste amma varje timma, kissa var 20e minut och ingen är som överkörd efter en förlossning. Under våren ska vi ägna oss åt att fika hemma hos andra barnlediga, åka på små utflykter, leka och gosa massor och andra sådana mysigheter. Sa jag att jag är peppad eller?! 🙂

Men något vill jag kanske få gjort (?) ändå. Så här kommer ett inlägg med mina bästa trix och knep!

1. Rätt tid. Är det verkligen rätt tid att få saker gjorda när man ska vara hemma med barn? Det snackas ju ofta om föräldrar som startar företag, föreningar, bygger hus och renoverar när de är hemma med barn – men ärligt talat, kanske är de egentligen i minoritet? De flesta har nog fullt upp med hushållet, barnbärandet och vardagens småsaker. Tänk igenom om det är rimligt att ha krav på att få saker gjorda när du samtidigt ställer om till ett nytt liv och lär känna en ny person.

2. Rätt tajming. I vissa perioder tyckte jag det var rätt lätt att hinna med massor när jag var ledig med mina båda små. Men så tar den perioden slut! Och då gäller det att inte ha planerat upp för en lång framtid med massor att greja med. I våras tog jag på mig ett rätt tungt styrelseuppdrag när lilla hjärtat hade en lugn tid. Sen kom tiden då hon bara ville gå gå gå och att man skulle hålla henne i handen. Jag kunde knappt göra något alls under fem månader! Styrelsen blev ett stort extrajobb som var svårt att hinna med.

3. Rätt aktivitet. Att stå med datorn på strykbrädan och vagga lite med höfterna med bebis i sjal var min bästa metod för att kunna skriva och maila när bebisarna var små. Vika tvätt och rita fungerade även på den höjden. Medan stryka kändes livsfarligt. Att ha saker att göra som lätt kan avbrytas utan att kännas meningslösa är också ett hett tips. Därför funkar lätta stickningar för mig men inte stora syprojekt. Skiva funkar bara när barnen sover men sortera kan gå även med vakna barn.

4. Rätt prioritering. Om man fått gjort allt som kan göras när bebben är vaken kan man ha sovstunderna till egentid. Alltså inte städa plocka tvätta laga mat när bebisen ändå sover utan gör det med barnet. Jag släpar jämt ner barna till tvättstugan och sätter dem i arbete (fast det då tar mycket längre tid) och vi städar tillsammans innan läggning. På så sätt har jag sovstunder och kvällar till sånt som inte funkar med barn. (Skriva, ringa, skärmtid samt i början; duscha, nu får de helt enkelt följa med)

5. Välj aktiviteter så att mycket blir gjort. Älskar babysim inte bara för att det är kul och mysigt utan också för att veckotvätten då är avklarad. Bebisen behöver knappast bada mer än så och jag blir helkroppsduschad i alla fall en dag i veckan. Dessutom gör det att man är ute och flänger och kan passa på att göra ärenden. Ett annat exempel är att gå på babyaktiviter med en mammakompis. Då får man både träffas och exempelvis sjunga. Och kanske även fika!

6. Rätt arbetsfördelning. Vissa vill göra allt tillsammans och vara hela familjen samlad så mycket som möjligt. Det låter kanske härligt och mysigt men det funkar inte för oss. Istället är det blir det bättre om vi rätt ofta delar på oss. En går ut med barnen och de andre kan då få massor gjort eller passa på att vila. Eller så tar vi varsitt barn med oss och kan då hinna lite mer än med båda med. Det är ju egentligen konstigt för det borde ju bli samma arbetsbörda med två barn och två vuxna som med ett barn och en vuxen men det är något med att ju fler man är desto mindre får man gjort.

Nu vaknar lilla hjärtat strax och då ska jag ta mig upp ur mitt horisontalläge. Lycka till med produktiviteten!

Anemisk blodbrist och vem jag egentligen är

Om jag känner mig på ett visst sätt en längre tid kan det ibland hända att jag tror att min personlighet ändrats. Att åldern, utvecklingen och vardagsslitet kommit kapp mig tillslut. Jag tappar liksom bort vem jag är. Vem som är jag där innerst inne. Hur min person är. Min grundstatus. Jag tror inte att min personlighet kommer ändras hur som helst. Den kan skymmas, komma bort, vila. Men inte försvinna eller helt ändras. Utvecklas kanske och bli större, mer innehållsrik och mer uttryckt. Men inte försvinna eller ersättas helt eller upphöra. Och när det är motigt eller jag är sjuk måste jag komma ihåg det! Detta är inte jag, det är bara hormonnivåerna/tröttheten/järnbristen.

Jag ska ta ett exempel.

I juni 2014 började jag veckopendla efter att ha varit barnledig samt pluggat lite. I samband med det satte jag också in en kopparspiral. Det var okej i början. Jättejobbigt att vara borta hemifrån såklart men energimässigt var det okej. Sakta men säkert började det dock vara INTE okej. Jag blev tröttare och tröttare, mer och mer energilös. Jag försökta äta tillskott, bättre mat och började springa flera gånger i veckan men inget hjälpte. Jag skyllde allt på mig själv, jag kämpade inte tillräckligt, jag tränade för lite, jag är nog en sån som inte KAN springa, jag är bara klen, andra klarar ju det och så vidare. En cykeltur jag ofta tog började ta 25 minuter istället för 15 och jag trodde det var för att jag var lat. Jag var med i ett lopp med jobbet och blev retad för att jag var så otroligt långsam. Jag satt på min chefs kontor och grät för att jag var så slut. Det hela slutade med att jag sa upp mig. Min chef nämnde att vara sjukskriven som en tillfällig lösning men jag fattade inte vad han snackade om. Jag var ju inte sjuk!? Jag var dock less, slut och utpumpad (utammad var ett ord jag använde som hon på hälsokosten som sålde mig det där multiprepparatet, nästan började gråta av att höra) och allt var en kamp, hela tiden. Även sånt som tidigare varit kul och lustfyllt. Jag trodde det var åldern, småbarnslivet, staden jag bodde i, saknaden av hus, vänner, vad som helst.

Men sen började det bli mer extremt. Jag svimmade en gång när jag gick upp på natten (men jag var ju lite sjuk så säkert var det det) en gång svimmade jag nästan på biblan när jag bara satt ner med min son (men jag har ju alltid haft så lång blodtryck) Vi skulle göra en grej på jobbet där man var tvungen att gå och jag bara flämtade så fort vi fick stanna (men jag hade ju så dålig kondition) Tillslut ringde jag vårdcentralen.

Väl där fick jag gå på en linje och massa strunt. De tog ett blodprov med.

Innan jag ens kommit hem ringde de upp och meddelade resultatet. Anemisk blodbrist. Mina järnreserver var så låga att de inte gick att mäta. Min hb-värde (det fria järnet i blodet) var 56 när det normalt ska ligga kring 120.

Detta var alltså samtidigt som jag tog (receptfria) tillskott.

Jag fick ta ut spiralen och börja på en monsterdos järn och stanna hemma i tre veckor. Först ville de skicka mig till akuten för att få järn intravenöst men ändrade sig för smittorisken är så hög på akuten och man antog att mitt imunförsvar var kört i botten pga järnbristen.

De tre veckorna var jättejobbiga. Jag minns det som att jag sov hela tiden. Magen blev helt galen av järnet och jag mådde illa konstant. Men rätt snabbt sen började allt bli bättre. Alla mina småsår och hudsprickor läkte. Energin kom långsamt tillbaka. Bara två månader senare sprang jag 6 km utan att blinka jag kände mig som att jag fått mig själv tillbaka! Jag var inte den där trötta, griniga, lättretliga, missunsamma personen jag blivit av järnbristen. Jag var inte svartsjuk och gnällig. Det var inte jag, det var bara ett symptom! Jag kom tillbaka till att vara glad, positiv, generös, peppig och lycklig.

Det var som ett förnyat liv! Inte att allt varit mörkt och värdelöst innan men det hade varit en kamp. En kamp utan lust och utan verklig lycka. Jag hade fått intala mig själv att jag ju har allt jag behöver, allt jag velat ha och visst var jag lycklig? Men det var alltid en fråga. Jo visst, visst är jag lycklig? Jag har ju allt men det enda jag känner är den där kampen! Med mer järn kunde jag plötsligt känna det på riktigt. Känna mig som mig själv och som den jag velat vara. Och den jag varit, och är! Inte någon uta(r)mmad sliten version av mig.

Nu för tiden försöker jag påminna mig själv. När jag inte längre kan vara generös, unnig och bjussig. När jag inte kan göra vanliga grejer som att skynda mig till bussen. När jag måste gräva djupt djupt för att fatta att jag är lycklig. Då är det nått fel. För det är inte jag. Det är ett symptom och det ska fixas på något sätt. Och det KAN fixas. I motsats till saker jag som inbillar mig är problemet när jag är låg. Som att jag bor långt från familjen, saknar mina vänner, har inget fast jobb, är en dålig människa. Dessa är ju otroligt svåra att fixa. Medan lite extra järn är en baggis!

Min senaste grej är att jag äter lite extra zink med efter att ha fajtats mot hudsprickor och såriga fingertoppar ett helt år (Ursäkterna: Men det är ju vinter, då blir alla torra! Det måste vara TYGBLÖJORNA! Kanske är det microfibern i min dammtrasa som gör det?) Jag läste på Annas Kemtvätt att hon också börjat med zink. För min del trillade polletten ner när jag började tycka att min kroppslukt blivit så konstigt och stark? (Ursäkter: Det är nog så när man blir äldre. Eller så är det hormonerna som ändrats när man fått andra barnet. Jag måste bara vänja mig. Jag inbillar mig! Det är min (frånvaro av) deo)

Nu känner jag mig som JAG. Och eftersom jag är grundad i mig själv har jag råd att vara generös, vänlig, omtänksam och allt det där andra som jag tycker är så viktigt och så gärna  vill hålla fast vid. Måtte ja aldrig bli så trött och sliten att jag inte har tid att erbjuda grannen att vattna blommor när hen är bortrest, skicka presenter till små nyfödingar och småprata lite med gnälliga tanten. Och måtte sånt definiera mig som person och inte den där griniga trötta slitna versionen som ibland kommer fram ur det mörka hörnet.

 

Vad tror ni? Har man en bestämd personlighet som man alltid har, hela livet? Eller kan man byta?

Mitt 2018

Nytt år, nya mål, nya planer och ny planering. Jag tar samma lista som vanligt. Den finns även för 2015 och 2016. Vet ej vad som hände med 2017?

Jobbet

Jag börjar året med en jobbvecka för att sedan vara föräldraledig i sju månader till. I augusti ska lilla hjärtat börja förskolan och då kan jag återgå till mitt frilansliv. Jag har ingen aning om hur det kommer se ut men hoppas ju att det ska innehålla lite jobb, mycket stimulans och rätt många obokade dagar när jag kan bli klar tidigt och hämta barna på förskolan.

Ekonomin

Å, ekonomin! Den har jag inte ägnat mycket tid det gångna året och eftersom jag har föräldradagar kvar att ta ut, och dessutom måste ta ut dem för att inte trilla ner i SGI-botten, kommer i alla fall första halvan av 2018 vara goda, ekonomiskt sett. Vi har dock en badrumsrenovering på g och det blir ju aldrig billigt…

Jag tror dessutom att min a-kassa kommer löpa ut under hösten -18 och då får jag fundera på om det inte är dags att starta eget ändå?

Hemmet

Vi har börjat sälja av bebisgrejer och kläder och mitt mål för året är att fortsätta och utveckla. Jag säljer på Reshopper just nu men kanske provar jag tradera igen. 

Rensa vill jag göra i perioder, nu över jul har varit en sådan. Leva med färre prylar, slippa vårda och ta hand om. Samtidigt blir jag galen på att allt handlar om PRYLAR!! Man blir liksom aldrig klar!

Huset

Inget hus detta året heller. I princip krävs det att jag har ett fast jobb för att vi ska få lån och dessutom känns ju husmarknaden lite som att kliva i ett minfält just nu. Allt är svindyrt och att sitta med mångmiljonlån intresserar oss inte. 

I sommar hoppas jag kunna odla lite på balkongen och komma iväg till någon annans hus ett tag. Det kanske dämpar längtet.

Hälsan

Träningen ska komma igång igen! Helst yoga eller nått sånt med i nödfall kan jag nöja mig med att springa lite mer frekvent. I nuläget är det den eviga cyklingen som står för min enda träning. Tråkigt!

Jag äter fortsatt glutenfritt och ser ingen ände på det projektet. Varje gång jag provat har jag fått sådan bedrövlig huvudvärk och sjukdomskänslor. Inte värt det!

I december funderade jag mycket på om jag kanske har zink-brist ändå? Jag läste om det på ett par olika ställen (bla Annas kemtvätt) under samma vecka och kände att det stämde in på mig. Jag har generellt lite svårt med näringsupptaget och eftersom jag fortfarande ammar går det väl åt en del. Jag ska i alla fall köpa ett sånt där zink-test och prova. Förra gången jag avslutade amning och kände mig urlakad slutade det med anemisk blodbrist och sängläge i tre veckor så denna gång ska jag vara lite mer vaksam.

Garderoben

Jag fortsätter med kapslandet men kanske är det lite för många byten med fyra på ett år? I år ska jag inte ha några månadsgränser för hur länge varje kapsel består utan bara byta när det känns lagom.

 Efter flera år med graviditet, amning, småbarn och praktiska kläder är jag mer redo att rensa hårdare i de undanlagda kläderna. De har inte kommit fram på länge och troligen kommer jag inte vilja ta fram dem igen utan kanske köpa något annat när kladd-tiden är över. Det känns också som att jag har bytt stil lite. Lårkorta kjolar lockar mig inte längre och enaxlade toppar känns också inaktuellt. Skönt ändå att slippa obekvämet. 

Pysslet

Utgörs just nu av min Bullet journal och inget annat. Tyvärr. Jag julpysslade ju lite och nått kort blev det under 2017 men annars har det helt avstannat, mest på grund av att kvällarna försvunnit i en dimma av jobb, styrelsemöten och småbarn. Med tyngdpunkt på det sistnämnda.

Jag vill inte lova något pyssel för 2018 men jag önskar att jag ska kunna pyssla lite mer tillsammans med barnen nu när de blir lite äldre. 

Stickningen

Har ett par mamelucker 2.0 på stickorna som jag ser mycket fram emot att börja använda! Sedan ska jag fortsätta att sticka saker från andra mönsterföretag än Drops. Det är ett löfte! Inget mera Drops! Himlans plagierare!

Bloggen

Jag har känt så många gånger att jag har saker att skriva men inte hunnit. Det hoppas jag ska bli ändring på 2018 så jag kan få tid att sitta ner och samla tankarna när de bra idéerna kommer till mig.

Jag vill skriva klart EC-serien, ta upp min serie om Hodgkins lymfom och skriva en ny serie om tygblöjor. Dessutom har jag länge tänkt att jag ska skriva om Malmös second hand-utbud och det vill jag verkligen få gjort under 2018.

Annars hoppas jag att nya, goda uppslag ska uppstå under året. Är det något särskilt ni vill läsa om så skriv en rad eller en kommentar. Än har jag inte vågat ha nån frågestund eller önskeinlägg. Mest för att jag inte vill riskera att inte få NÅGON fråga. Jante kom där igen…
Och så mitt enda nyårslöfte! (Förutom inget mer Drops då) Jag ska sluta borsta håret när det är blött. Det är en dålig ovana jag lagt mig till med och det är inte bra för mitt hår. Det är tillräckligt misshandlat som det är! 

Är det någon av er som vill avslöja nått löfte? Någon som ska haka på ekomorsans #shopless2018 ? Jag var lite sugen men bestämde att stå över. Vilket inte automatiskt innebär att jag måste köpa grejer för det 🙂

 

 

Blogg-året

Tänk att det redan har gått ett helt år till! På något sätt har allt hänt och ändå inget. Jag har inte bloggat så värst mycket under hösten men några inlägg har det ändå blivit. Om jag ska se bloggen som en överblick av mitt liv undrar jag om jag kanske måste ta tag i min irritationsnivå? Och då har jag ändå inte skrivit arga inlägg om allt jag varit arg över, och tur är kanske det….

Månad för månad

I januari skrev jag om vattkoppor eftersom det var vad som sysselsatte oss under jul och nyår 2017. Sedan var jag inte riktigt klar med mitt rensningsår (som jag skrev om hela 2016) utan hade tavlor och förrådet kvar. Jag var arg över allas nyårslöften om att vara mer närvarande i nuet. Jag skrev om vilka de bästa blogginläggen jag läst 2016. Sen funderade jag på vilka mellanstationer vi har och hur vi ska få dem att fungera. Jag skrev om bebislek vid 3-4 månader. Och den siste januari startade jag årets projekt: Zero Waste.

Under februari skrev jag om mina mödor med zero waste. Först sorterade jag pappersförpackningar och sedan plastförpackningar. Jag började med min EC-serie. Inledning blev ju naturligt det första och sen följde kom-igång. Jag sammanfattade rensningsåret och var tillslut klar med hela serien! Sen funderade jag över hur mycket man kan förvänta sig av en 4-åring. Jag pysslade en legolåda skrev 3 tips för mammahälsan och 3 tips för röda bebisrumpor. I garderoben skrev jag om mina amningsbhar och inlägg. Jag kände mig lite som en outsider och undrade om vi verkligen var så alternativa?

I mars fortsatte jag med zero waste, jag började med fyra förpackningar färre. Jag avslutade mitt mjölkdonerade och skrev om det, bebislekarna fortsatte med 4-5 månaders-lek. EC-serien gick vidare med inläggen resultat, när? och var? Jag var åsiktstrött och kanske börjar jag här ana att det där mörkret som kom sen. Jag skrev mitt första inlägg med en adlink, tjänade exakt noll kronor och funderade på om jag sålt min själ? Dock har jag sedan dess använt Reshopper lite mer och sett att det växt så kanske kommer den lite större nu.

Sen kom april och då lekte vi bebislekar igen, i EC-serien kom hur? och efter en lång tystnad skrev jag om att effektivisera och optimera. Lillbarnet började äta lite mer själv och jag var på en föreläsning om barn och ätande. Då skrev jag inlägget om BLW-metoden.

I maj kom jag ut ut mörkret en liten sväng och kunde få tillräcklig distans för att skriva om det. Jag pysslade en supersmart täcke-och-kudd-förvaring som fortfarande fungerar utmärkt! Lätt årets bästa pyssel. I EC-serien kom inlägget varför? och tillsist raljerade jag lite över om hur billigt det är att få barn.

I juni funderade jag på hur kläder känns när storbarnet hade åsikter om mjuka tröjor. Jag var rätt hård mot mitt instagramkonto och försökte strukturera upp. Jag skrev om Zero Waste igen och hur jante hade satt lite krokben för mitt projekt. Jag läste en bok (!) och fick semester. Jag skrev om EC på språng och om 3 tips för en smidig småbarnstid.

Semestermånaden juli innehöll bara två inlägg. Ett om företag jag ville att någon skulle starta och ett om ett skärp-pyssel.

Augusti var startskott för min jobbhöst, men jag började med att vara arg för att någon delat skräp på facebook. Mina jobbkläder synades noga efter att ha stött på kostymklädda vdar dagligen. Och semestern samanfattades. EC-serien gick vidare med ett inlägg om prylar.

I september funderade jag på tid och sedan fyllde lillbarnet 1 år och då skrev jag om presenter till 1-åringar.

I oktober skrev jag bara ett inlägg, om #metoo handlade det.

I november skrev jag bara om kläder, först om mina i höst/vinter-kapseln och sedan om barnens vinterkläder.

I december upprörde jag mig över aktivitetskalendrar och sedan handlade det om jul och några julklappstips för de allra sista självande dagarna.

Fem i topp

De fem mest lästa inläggen i år är alla gamla från arkivet, flest från 2015 🙂

Babyboxar, gravidbagar och startkit är ohotad mest läst och visas många gånger varje dag fortfarande. Jag tror att listan är någorlunda aktuell än men har ju inte (av naturliga orsaker) beställt några boxar nu på ett tag.

Min instruktion till att laga en trasig persienn är också populär och kommer på en andra plats.

På tredje plats kommer inlägget om den där väskan från travel som gick sönder och de inte ville erkänna att den var dålig i affären. Sånt här stör mig fortfarande otroligt mycket. Saker som utger sig för att vara bra kvalité och sedan går sönder efter ett par veckor. Värdelöst! Jag reklamerar ALLT jag inte är nöjd med, även mat, och får oftast pengar tillbaka eller en ny vara. Inget företag vill ju ha dåligt rykte och spridningen på internet kan ju numera bli otroligt stor och snabb.

När jag letade efter en tvåårspresent till barnens kusin hade jag svårt att hitta något alls. Det är dock nästan tre år sedan och min uppfattning är att det ändå blivit lite bättre nu. När jag är hemma hos barnfamiljer som inte är uttalade ekomuppar (som vi) tycker jag att plastberget känns mindre och trä-leksaker har kommit upp sig. Kanske kan det vara att ekotänket blivit lite status och därför eftersträvansvärt? Eller är det bara jag som lever i en bubbla?

Chiapuddingsinlägget skrev jag i februari 2015 men det är fortfarande ett av de mest populära inlägg jag skrivit, fortfarande visas det flera gånger per dag! Ska jag tolka det som att chia-trenden fortfarande lever?

På Instagram är det dessa nio som är mest gillade under 2017: (bild från bestnine2017.com)

1)Den första bilden syns ju inte men är en del av #metoo kampanjen från mitt skrå – musikerna. 2) Fruktburk där jag använt pepparkaksformarna till att göra hästar i vattenmelon. 3) Kavatskor är våra favoriter! 4) Tygblöjor på tork. 5) Tygblöjor på tork på hotell. 6) Julgran av washitejp. 7) Saker jag köpt på laplandecostore. 8) Att göra eget bregott – superlätt, gott och den enda av våra zero waste-vanor som är så implementerad att det blir gjort varje gång. Inte en endaste bregott-ask har vi köpt sedan jag gjorde bregott första gången! 9) Tygblöjeförvaring. 

 

10 julklappar du fortfarande hinner köpa

Julklappar tycker jag att alla ska få! Inte behöver det vara så värst svårt heller, det finns ju så många små symboliska klappar som många blir glada för. Rätt många hinner man köpa även nu, såhär två dagar innan julafton. Här kommer mina tio bästa sista-minuten-tips!

  • Ingenting. Den allra finaste julklappen går till välgörenhet. Rädda Barnen skickade i år ut korten redan för några veckor sedan så man själv bara kan fylla i för vem man skänkt och sedan skänka på nätet vilken dag som helst.
  • Ätbart. Mataffärerna har öppet, många även på julafton. Själv skulle jag bli jätteglad för en ost! Hjärtegrynet skulle bli överlycklig över vilken godis som helst och min sambo brukar alltid få senap och bli jätteglad. Eller varför inte ett nedskrivet recept och ingredienserna som behövs till? Pralin-askar är ju en klassiker och finns även på vanliga mataffärer, macken eller pressbyrån.
  • En tidningsprenumeration. Finns ju massor av olika att välja och olika prisklasser och längd på prenumeration.
  • Medlemskap. Jag brukar vilja ha till Naturskyddsföreningen men kan även rekommendera STF och olika slag av välgörenhet.
  • Presentkort. Mångas koder får man direkt vid köp men hinner du inte få koderna innan jul kan du ju skriva ett fint kort och att själva koden kommer i mellandagarna. De flesta utnyttjar kanske inte sitt presentkort på självaste julafton ändå.
  • Digital prenumeration på böcker, tv-serier eller musik. Minimalistiskt, miljösmart och vem skulle inte bli glad för nått sånt?
  • Appar eller spel. Min son skulle bli jätteglad för Pettsson och Findus 3 till vår ipad och jag vet att min sambo och hans mamma ibland ger varandra spel helt digitalt.
  • En tidning. Ett glossigt magasin är numera lyx och vem blir inte glad av det?
  • Något som finns hemma. Kanske har du två stearinljus och ett rött band? Superfin julklapp! Eller ge bort ett av dina julpynt om du har något över? Festligt och kan hängas rakt upp i granen vid öppning.
  • Min nya favorit: köp ett stickmönster och skriv ut. Exempelvis hos min begåvade svägerska eller hos Ravelry. Finns säkert fler varianter om mottagarna inte gillar att sticka lika mycket som jag 🙂

Jul i vårt hus

I år var jag sugen på att julpynta redan i november! Trots att vi bestämt att inte ha gran, inte vara hemma varken just före eller efter jul, inte ha några julblommor (pga inte hemma samt allergier) och att spara pepparkaksbaket tills vi kommer till svärföräldrarna. Jag trodde också att jag skulle bli inspirerad till en minimalistisk jul eftersom jag följer många sådan konton på instagram och bloglovin, men det blev snarare tvärt om? Kanske var det också för att vi skippar hyacint (allergi) och just dofter är ju så förknippat med jul. Jag ville liksom kompensera på något sätt. Så jag drog med barna upp på vinden och tillsammans släpade vi ner jullådan och satte upp nästan allt (julgransfoten kändes som överkurs när den bara skulle vara tom) Till och med själva lådan kom till användning och blev ståplats för lillasysters nya favoritlekhörna, fönsterbrädan i storebrorsans rum.

Min sambo har gått loss med finkameran och förevigat en del:

Grenen som stod i damejeannen fick ljusslinga och massor av pynt. En liten bit av ljusslingan blev över, så den stoppade jag bara ner, det ser ju fint ut. Pepparkaksformarna hängde jag upp i sytråd i fönstret, de skulle ju ändå inte användas.

I köket fick den här washitejp-julgranen sitta. Kulorna satte jag bara upp med tejp.

Alla röda och guldiga kulor fick ligga i en fågelbur i köket. På hyllkanten satte jag upp några filtsnöflingor.

Ärvd stjärna i köksfönstret och hängande kulor fästa med tejp i fönstersmygen.

Nejlikor i apelsin på dörren till finskåpet.

Och lite glitter ovanpå.

Ärvd ljusstake i vardagsrummet.

Blandade kottar, både samlade från året, guldsprejade från någon gammal julgrupp och ärvda.

Röda svamparna fick vara i en blomkruka.

I sovrummet hängde jag upp en julpimpad gammal mobil. Olika blå kulor, lite glitter och en julstrumpa passade bra ihop. Stommen är samma som barnen haft över sina sängar när de var bebisar. Den har ju tjänstgjort tidigare, bland annat här.

Julkorsgirlangerna är givetvis också uppsatta! Och påbyggda med de kort som kommit sedan dess. Jag tänkte att jag ska leta fram även de julkort vi skickat (nått har vi säkert kvar från varje år, frågan är var?) och sätta upp dem med. Det kan ju bli kul att se de olika åren, hur barnen växer.

Nu funderar jag på att ändå göra nått pepparkakspyssel, jag blev så sugen när jag såg alla fina varianter på Pinterest. Härligt att känna lite pysselsug igen!