Blogg-året

Tänk att det redan har gått ett helt år till! På något sätt har allt hänt och ändå inget. Jag har inte bloggat så värst mycket under hösten men några inlägg har det ändå blivit. Om jag ska se bloggen som en överblick av mitt liv undrar jag om jag kanske måste ta tag i min irritationsnivå? Och då har jag ändå inte skrivit arga inlägg om allt jag varit arg över, och tur är kanske det….

Månad för månad

I januari skrev jag om vattkoppor eftersom det var vad som sysselsatte oss under jul och nyår 2017. Sedan var jag inte riktigt klar med mitt rensningsår (som jag skrev om hela 2016) utan hade tavlor och förrådet kvar. Jag var arg över allas nyårslöften om att vara mer närvarande i nuet. Jag skrev om vilka de bästa blogginläggen jag läst 2016. Sen funderade jag på vilka mellanstationer vi har och hur vi ska få dem att fungera. Jag skrev om bebislek vid 3-4 månader. Och den siste januari startade jag årets projekt: Zero Waste.

Under februari skrev jag om mina mödor med zero waste. Först sorterade jag pappersförpackningar och sedan plastförpackningar. Jag började med min EC-serie. Inledning blev ju naturligt det första och sen följde kom-igång. Jag sammanfattade rensningsåret och var tillslut klar med hela serien! Sen funderade jag över hur mycket man kan förvänta sig av en 4-åring. Jag pysslade en legolåda skrev 3 tips för mammahälsan och 3 tips för röda bebisrumpor. I garderoben skrev jag om mina amningsbhar och inlägg. Jag kände mig lite som en outsider och undrade om vi verkligen var så alternativa?

I mars fortsatte jag med zero waste, jag började med fyra förpackningar färre. Jag avslutade mitt mjölkdonerade och skrev om det, bebislekarna fortsatte med 4-5 månaders-lek. EC-serien gick vidare med inläggen resultat, när? och var? Jag var åsiktstrött och kanske börjar jag här ana att det där mörkret som kom sen. Jag skrev mitt första inlägg med en adlink, tjänade exakt noll kronor och funderade på om jag sålt min själ? Dock har jag sedan dess använt Reshopper lite mer och sett att det växt så kanske kommer den lite större nu.

Sen kom april och då lekte vi bebislekar igen, i EC-serien kom hur? och efter en lång tystnad skrev jag om att effektivisera och optimera. Lillbarnet började äta lite mer själv och jag var på en föreläsning om barn och ätande. Då skrev jag inlägget om BLW-metoden.

I maj kom jag ut ut mörkret en liten sväng och kunde få tillräcklig distans för att skriva om det. Jag pysslade en supersmart täcke-och-kudd-förvaring som fortfarande fungerar utmärkt! Lätt årets bästa pyssel. I EC-serien kom inlägget varför? och tillsist raljerade jag lite över om hur billigt det är att få barn.

I juni funderade jag på hur kläder känns när storbarnet hade åsikter om mjuka tröjor. Jag var rätt hård mot mitt instagramkonto och försökte strukturera upp. Jag skrev om Zero Waste igen och hur jante hade satt lite krokben för mitt projekt. Jag läste en bok (!) och fick semester. Jag skrev om EC på språng och om 3 tips för en smidig småbarnstid.

Semestermånaden juli innehöll bara två inlägg. Ett om företag jag ville att någon skulle starta och ett om ett skärp-pyssel.

Augusti var startskott för min jobbhöst, men jag började med att vara arg för att någon delat skräp på facebook. Mina jobbkläder synades noga efter att ha stött på kostymklädda vdar dagligen. Och semestern samanfattades. EC-serien gick vidare med ett inlägg om prylar.

I september funderade jag på tid och sedan fyllde lillbarnet 1 år och då skrev jag om presenter till 1-åringar.

I oktober skrev jag bara ett inlägg, om #metoo handlade det.

I november skrev jag bara om kläder, först om mina i höst/vinter-kapseln och sedan om barnens vinterkläder.

I december upprörde jag mig över aktivitetskalendrar och sedan handlade det om jul och några julklappstips för de allra sista självande dagarna.

Fem i topp

De fem mest lästa inläggen i år är alla gamla från arkivet, flest från 2015 🙂

Babyboxar, gravidbagar och startkit är ohotad mest läst och visas många gånger varje dag fortfarande. Jag tror att listan är någorlunda aktuell än men har ju inte (av naturliga orsaker) beställt några boxar nu på ett tag.

Min instruktion till att laga en trasig persienn är också populär och kommer på en andra plats.

På tredje plats kommer inlägget om den där väskan från travel som gick sönder och de inte ville erkänna att den var dålig i affären. Sånt här stör mig fortfarande otroligt mycket. Saker som utger sig för att vara bra kvalité och sedan går sönder efter ett par veckor. Värdelöst! Jag reklamerar ALLT jag inte är nöjd med, även mat, och får oftast pengar tillbaka eller en ny vara. Inget företag vill ju ha dåligt rykte och spridningen på internet kan ju numera bli otroligt stor och snabb.

När jag letade efter en tvåårspresent till barnens kusin hade jag svårt att hitta något alls. Det är dock nästan tre år sedan och min uppfattning är att det ändå blivit lite bättre nu. När jag är hemma hos barnfamiljer som inte är uttalade ekomuppar (som vi) tycker jag att plastberget känns mindre och trä-leksaker har kommit upp sig. Kanske kan det vara att ekotänket blivit lite status och därför eftersträvansvärt? Eller är det bara jag som lever i en bubbla?

Chiapuddingsinlägget skrev jag i februari 2015 men det är fortfarande ett av de mest populära inlägg jag skrivit, fortfarande visas det flera gånger per dag! Ska jag tolka det som att chia-trenden fortfarande lever?

På Instagram är det dessa nio som är mest gillade under 2017: (bild från bestnine2017.com)

1)Den första bilden syns ju inte men är en del av #metoo kampanjen från mitt skrå – musikerna. 2) Fruktburk där jag använt pepparkaksformarna till att göra hästar i vattenmelon. 3) Kavatskor är våra favoriter! 4) Tygblöjor på tork. 5) Tygblöjor på tork på hotell. 6) Julgran av washitejp. 7) Saker jag köpt på laplandecostore. 8) Att göra eget bregott – superlätt, gott och den enda av våra zero waste-vanor som är så implementerad att det blir gjort varje gång. Inte en endaste bregott-ask har vi köpt sedan jag gjorde bregott första gången! 9) Tygblöjeförvaring. 

 

Annonser

10 julklappar du fortfarande hinner köpa

Julklappar tycker jag att alla ska få! Inte behöver det vara så värst svårt heller, det finns ju så många små symboliska klappar som många blir glada för. Rätt många hinner man köpa även nu, såhär två dagar innan julafton. Här kommer mina tio bästa sista-minuten-tips!

  • Ingenting. Den allra finaste julklappen går till välgörenhet. Rädda Barnen skickade i år ut korten redan för några veckor sedan så man själv bara kan fylla i för vem man skänkt och sedan skänka på nätet vilken dag som helst.
  • Ätbart. Mataffärerna har öppet, många även på julafton. Själv skulle jag bli jätteglad för en ost! Hjärtegrynet skulle bli överlycklig över vilken godis som helst och min sambo brukar alltid få senap och bli jätteglad. Eller varför inte ett nedskrivet recept och ingredienserna som behövs till? Pralin-askar är ju en klassiker och finns även på vanliga mataffärer, macken eller pressbyrån.
  • En tidningsprenumeration. Finns ju massor av olika att välja och olika prisklasser och längd på prenumeration.
  • Medlemskap. Jag brukar vilja ha till Naturskyddsföreningen men kan även rekommendera STF och olika slag av välgörenhet.
  • Presentkort. Mångas koder får man direkt vid köp men hinner du inte få koderna innan jul kan du ju skriva ett fint kort och att själva koden kommer i mellandagarna. De flesta utnyttjar kanske inte sitt presentkort på självaste julafton ändå.
  • Digital prenumeration på böcker, tv-serier eller musik. Minimalistiskt, miljösmart och vem skulle inte bli glad för nått sånt?
  • Appar eller spel. Min son skulle bli jätteglad för Pettsson och Findus 3 till vår ipad och jag vet att min sambo och hans mamma ibland ger varandra spel helt digitalt.
  • En tidning. Ett glossigt magasin är numera lyx och vem blir inte glad av det?
  • Något som finns hemma. Kanske har du två stearinljus och ett rött band? Superfin julklapp! Eller ge bort ett av dina julpynt om du har något över? Festligt och kan hängas rakt upp i granen vid öppning.
  • Min nya favorit: köp ett stickmönster och skriv ut. Exempelvis hos min begåvade svägerska eller hos Ravelry. Finns säkert fler varianter om mottagarna inte gillar att sticka lika mycket som jag 🙂

Jul i vårt hus

I år var jag sugen på att julpynta redan i november! Trots att vi bestämt att inte ha gran, inte vara hemma varken just före eller efter jul, inte ha några julblommor (pga inte hemma samt allergier) och att spara pepparkaksbaket tills vi kommer till svärföräldrarna. Jag trodde också att jag skulle bli inspirerad till en minimalistisk jul eftersom jag följer många sådan konton på instagram och bloglovin, men det blev snarare tvärt om? Kanske var det också för att vi skippar hyacint (allergi) och just dofter är ju så förknippat med jul. Jag ville liksom kompensera på något sätt. Så jag drog med barna upp på vinden och tillsammans släpade vi ner jullådan och satte upp nästan allt (julgransfoten kändes som överkurs när den bara skulle vara tom) Till och med själva lådan kom till användning och blev ståplats för lillasysters nya favoritlekhörna, fönsterbrädan i storebrorsans rum.

Min sambo har gått loss med finkameran och förevigat en del:

Grenen som stod i damejeannen fick ljusslinga och massor av pynt. En liten bit av ljusslingan blev över, så den stoppade jag bara ner, det ser ju fint ut. Pepparkaksformarna hängde jag upp i sytråd i fönstret, de skulle ju ändå inte användas.

I köket fick den här washitejp-julgranen sitta. Kulorna satte jag bara upp med tejp.

Alla röda och guldiga kulor fick ligga i en fågelbur i köket. På hyllkanten satte jag upp några filtsnöflingor.

Ärvd stjärna i köksfönstret och hängande kulor fästa med tejp i fönstersmygen.

Nejlikor i apelsin på dörren till finskåpet.

Och lite glitter ovanpå.

Ärvd ljusstake i vardagsrummet.

Blandade kottar, både samlade från året, guldsprejade från någon gammal julgrupp och ärvda.

Röda svamparna fick vara i en blomkruka.

I sovrummet hängde jag upp en julpimpad gammal mobil. Olika blå kulor, lite glitter och en julstrumpa passade bra ihop. Stommen är samma som barnen haft över sina sängar när de var bebisar. Den har ju tjänstgjort tidigare, bland annat här.

Julkorsgirlangerna är givetvis också uppsatta! Och påbyggda med de kort som kommit sedan dess. Jag tänkte att jag ska leta fram även de julkort vi skickat (nått har vi säkert kvar från varje år, frågan är var?) och sätta upp dem med. Det kan ju bli kul att se de olika åren, hur barnen växer.

Nu funderar jag på att ändå göra nått pepparkakspyssel, jag blev så sugen när jag såg alla fina varianter på Pinterest. Härligt att känna lite pysselsug igen!

Att ge av sin tid

Det verkar vara nån slags innegrej att ge sin tid som gåva. Jag har sett det massor och de senaste veckorna särskilt. Ge av din tid istället för ytterligare en pryl. Det barnen vill ha är inte en leksak utan din tid och uppmärksamhet. Så uppmans man att fylla julklapparna med löften om tid och umgänge. Kanske en upplevelse med på köpet. Ingen behöver prylar men alla vill umgås. Tid är den nya valutan och att byta prylar mot tid är numera det finaste man kan göra.

Jag känner mig oerhört skeptisk till detta.

Visst vill jag umgås. Visst vill jag slippa skräp i julklapparna. Visst är det härligt att göra saker tillsammans.

Men jag tycker att trenden missar själva essensen av vad det är att ge en gåva. En gåva har en givare och en mottagaren. En givare som ska ge generöst och omtänksamt och en mottagare som ska vara tacksam och glad.

Medan umgänge och social interaktion funkar helt på omvänt sätt och bygger på att båda vill umgås och spendera tid tillsammans. Att man är två om att umgås. Och för att det ska bli riktigt bra, två jämlikar. Det funkar liksom inte om den ena tycker att man ska ge den andre sin värdefulla tid och sitt underbara sällskap. Om de andre blir en mottagare av ens umgänge faller hela idén av socialt samspel och dess växelverkan.

Särskilt tycker jag detta är problematiskt när barn är mottagare eftersom barn alltid är underlägsna vuxna sett ur maktordning. Barnen är beroende av de vuxna och de vuxnas välvilja, och kan känna sig tvingad att göra något som gör den vuxne glad även om det gör barnet olycklig. Och om man tänker på det så är jag säker på att ingen förälder vill vara orsak till det.

Jag vill att våra barn ska vara en självklar del av familjen. De ska aldrig behöva känna att vår kärlek till dem är villkorad. Eller att deras rätt att umgås med sina föräldrar är villkorad. De finns till för sig egen skull och aldrig för att göra oss glada eller för att uppfylla våra drömmar och önskningar. De har lika stor rätt som oss vuxna att bo och leva i vårt gemensamma hem och de har lika stor rätt att vara en del av familjen. De ska kunna välja när de vill umgås och inte och när de vill delta i det sociala samspelet som det är att vara en familj. Ingen av oss ska vara mottagare av den andres tid och omtanken, utan det ska alltid vara på bådas villkor. Och ger vi varandra gåvor är det inte i form av kärlek, kramar, samtal utan dessa ska vara absoluta och helt oberoende av någon gåva eller högtid.

En variant jag sett av detta är att göra en adventskalender med uppdrag eller aktiviteter som man ska göra tillsammans under december. Otroligt cyniskt för mig. Om barnet öppnar luckan och så ska barnet bli glad för att föräldern lovat bort sin heliga tid till dem vara tacksam för ynnesten. Så kanske barnet inte har lust? Inte vill göra just det den dagen. Vad händer då? Tar man en annan lucka då?

För mig låter detta mer som en att göra lista för föräldrarna. Idag ska vi baka pepparkakor, imorgon ska vi julpynta för då hinner vi göra allt innan jul. En att-göra-lista för föräldrarna, förklädd som en gåva till barnen i form av en aktivitetskalender. Inte fel för det, men jag tycker det blir som falsk marknadsföring.

Jag kommer inte ge mina barn någon tid i julklapp. De kommer få vanliga prylar, genomtänka saker de blir glada för eller kommer ha nytta av. Men inga löften om någon tid eller presentkort på uppmärksamhet. Jag kommer inte heller skämma bort dem med min kärlek och min närvaro under julen. För jag tycker inte man kan göra det. Kärlek kan man inte skämma bort någon med och om min närvaro är villkorad i ett gåvobevis blir den inte värd någon längre.

Vi kommer spendera massor av tid tillsammans under både hela december, julen, mellandagarna och nyårshelgen. Men det är inte en gåva. Det är en frukt av att vi har schemalagt oss på det viset. Ett val och en prioritering vi vuxna gjort. Barnen har inte varit inblandade i beslutet. De har inte fått frågan: vill ni att vi ska umgås mycket under julen? Önskar du dig min uppmärksamhet i julklap? Nej, för de kan inte förväntas ta ansvar för sina svar och sin vilja att umgås. Det måste vi vuxna göra. Vi vuxna ska se till att umgänget är trevligt, att det blir bra stämning och att tiden är rätt disponerad mellan vila, aktivitet, sömn och mat.

Vill föräldern göra vissa saker under december tillsammans med barnen. Visst, jättekul och trevligt. Men lotsas inte att din att göra lista är en gåva till barnet. Önskar föräldern umgås mer med sina barn. Visst, gör det då. Men lotsas inte att barnet får din tid i gåva eller att din tid kan vara en julklapp.

Säkert är det så att många barn hellre velat ha sina föräldrars närvaro än ytterligare en pryl. Men det är inte förälderns sak att ge sin närvaro som en gåva. Närvaron ska vara självklar och absolut för barnet. Inte villkorad av att ett presentkort eller ett gåvobevis. Barnet ska aldrig behöva vara tacksam för att föräldern vill umgås. Barnet ska inte behöva känna sig pressad att umgås för att visa sin tacksamhet mot förälderns gåva.

I mina barns adventskalendrar finns tradera-köpt lego och redan befintliga leksaker. Däremot är att-göra-listan proppfull med uppdrag och sysslor som barnen kan vara med och göra om de vill. Som att baka pepparkakor och klä julgrenen.