Häromveckan satt jag i soffan och stirrade framför mig. Bara ett par minuter men det var tydligen tillräckligt ovanligt för att min sambo skulle fråga: Vad gör du? Eller var det kanske: Vad är det? Jag minns inte så noga. Men jag minns svaret: Min mobil är så tråkig! Jag har tröttnat på den!
Ett kanske banalt svar, och vad jag menade var snarare att jag tröttnat på innehållet jag använder den till att titta på. Jag har haft massor med appar och grupper och följt massor med folk, fler och fler bloggare och instagrammare och massor med grupper på facebook som uppdaterar stup i kvarten. Eller kanske snarare stup i minuten. De flesta har någon slags koppling till prylar. Om de inte handlar om att skaffa dem så är det att rensa ut dem. Vissa satsar på att vårda dem och andra på att minimera dem. Eller ersätta dem med bättre val i kemikalieinnehåll, naturmaterial, lättare att vårda, fler funktioner, en ersätter fem och så vidare! En väldig massa prylar blir det i alla fall! Plötsligt kändes det som att det enda jag tittade på dagarna i ända var alla dessa prylar! Som om det inte var nog med de berg av prylar jag stirrar på i mitt eget hem. Alla mina egna rensningar och nyanskaffanden. Prylar prylar prylar överallt! Jag blir dränkt i prylar!!
Jag vill inte rensa ut dem, jag vill inte vårda dem ömt, jag vill inte ersätta dem eller hålla på med dem eller alls att de ska ta en så stor del i mitt liv. Men jag vet inte hur jag ska lösa det. Min lösning just den dagen blev att, efter jag surat ett tag över meningslösheten och prylhetsen i synnerhet, hoppa upp och leta fram en bok. Ironiskt nog blev det Steglitsan som ju handlar rätt mycket om prylar, men den gav mig ändå en känsla av befrielse. Jag plöjde boken på fem dagar, vilket jag aldrig trott jag skulle ha tid med. Jag har ju inte tid med att läsa, jag har ju småbarn, ingen tid till god litteratur osv. Men nu har jag ju bevisat att jag HAR tid. Kanske inte en bok på över 700 sidor var femte dag, det hade gett en förödande sömnbrist.
Och återigen tänker jag att detta med kultur, det är DET som räddar oss tillslut. För ett tag sedan lyssnade jag på en podd där de pratade om en bok som nämnde att skillnaden mellan neandertalare och homo sapiens är en slags kulturgen. Och att den råkar vara samma som den där psykisk sjukdom uppkommer.
Att det är kulturen som räddar oss men också gör vissa sjuka.
Jag vet inte var jag vill komma med detta förvirrade babblande. Jag är glad att jag vände mig till litteraturen istället för att fortsätta med fler prylar. Jag kommer inte sluta rensa och jag kommer inte sluta hålla på med prylar, även jag fattar ju att jag behöver dem i viss utsträckning.
Kanske är detta en frukt av att jag i åratal hållit på så absurt mycket med prylar. Inventerat, rensat, läst böcker, bloggar, poddar, filmer om minimalism, rensande, KonMariande. Tjatat på andra att de också ska rensa och göra sig friare. Tills det bara blev för mycket! Inte friare! Snarare mer besatt av prylar än någonsin förr. Snarare mer omringad av dem. Mer medveten om hur många de är, hur mycket de kräver och vilket belastning de är till. Är det verkligen bättre?
Jag vet inte hur jag ska vidare nu. Kanske är en sommar full med böcker vägen framåt? Kanske måste jag låta kulturen ta större plats i livet? Kanske kommer det lösa sig när jag börjar jobba igen och inte har tid att tänka så mycket?
Igår kom vi fram till mina svärföräldrar. Efter en liten pärs till resa, fast inte något ovanligt, bara att det är intensivt med två barn och allt det där. Hjärtegrynet gick ut med farfar och lilla hjärtat somnade. Ingen behövde mig. Huset behövde mig inte heller. Tid till att läsa en bok och ligga på sängen och göra inget. En varm sommarvind in genom fönstret. Semesterlugnet. Bortskämd av två omtänksamma svärföräldrar. Lättnad.
Jag vill gärna tacka er för alla fina kommentarer i förra inlägget. Jag hade själv inte sett mönstret förrän jag plötsligt fick massa uppmuntrande kommentarer, men nog blev det lite mycket självkritik och för negativt där ett tag. Jag ska fortsätta med zero waste. Så fort det känns meningsfullt igen.