Barnens vinterkläder

Det var värst vad det blev vinter fort här! Även Skåne har plötsligt haft frost (???) Jag fick knappt upp cykellåset härommorgonen och såg klar iiisbildning på min sadel. Det måste ju betyda vinterkläder för barna det!

Siken tur att just de redan var handlade och fixade så att det bara är att plocka fram den dagen de verkligen behövs. Än fuskar vi lite med två lager ull och skaloverall.

I år hade jag ett väldans ambitiöst upplägg, jag tänkte att eftersom jag numera har TVÅ ungar att klä och fixa för så måste jag göra en plan. Annars tänkte jag att det skulle sluta med kajko och hälften glömt. Sagt och gjort. Jag tog ett uppslag i min Bullet Journal och började rita upp allt som jag tyckte skulle finnas med. Jag är inte så där värst bra på att teckna kläder, men 10.000 timmar ni vet. Nu har jag spenderat två, hehe. När jag skaffat/plockat fram sakerna har jag färglagt dem, så sedan bilderna togs har jag hunnit skaffa lite till. Nu är det bara hjärtegrynets mellanlagerbyxor som jag visserligen skaffat men som ska hämtas i Göteborg i helgen. Resten är klart! Winter is coming!

Jag tänker såhär med barnens kläder: Det ska vara tillräckligt varmt för att åka pulka och vara ute ett par timmar, i alla fall två. Särskilt för storbarnet som går på förskolan behöver kläderna verkligen vara tillräckligt varma eftersom han inte bara kan gå in om han är kall, det kan ju lillbarnet och henne har vi koll på 24-7 är så länge. Dessutom ska kläderna vara uppbyggda av olika lager så att man kan anpassa efter smällkallt, halvkallt, ruggigt och jul på liseberg-kallt som är en helt egen kategori av frys och kallnes. Dessutom ska det finnas vattentäta lager att ha ytterst eftersom vi ju bor i Skåne och risken för en snövinter utan slask och regn är i princip obefintlig.

För storbarnet gäller att allt ska accepteras av honom och hans mycket kritiska öga och hud, för lillbarnet räcker det med att mammas sunda förnuft har godkänt. Jag vill gärna använda så mycket som möjligt av det vi redan har, resten vill jag låna, köpa på second hand och i sista hand, köpa nytt.

Okej, såhär blev det:

Skor, viktigt viktigt! Det vet ju alla som gått i för kalla skor hela vintern (eeeh, jag har gjort det typ alla år utom detta?) att det är obehagligt och starkt bidrar till att man inte vill gå ut alls.

Hjärtegrynet fick två par nya skor, fodrade stövlar och vinterkängor, båda från kavat. Stövlarna har han haft på nästan varje dag i en månad nu så de var ett lyckat köp. Kängorna har vi inte börjat med än. Lillahjärtat fick låna ett par vanliga stövlar från en kompis till oss och jag köpte nya ullsulor att förstärka med. De två paren skor är second handade men alltså, allt i storlek 21 blir ju så otroligt klumpigt när det ska vara fodrat och varmt. Vet ej hur detta ska gå men klumpigt kommer det ju bli.

Overallshögen är färgglad och fin!

Hjärtegrynet har två gröna overaller från förra året som passar i år med samt en gul täckjacka han älskar. Även gula regnbyxor som kan gå över overallen vid behov. Har dock inte skaffat några överdragsbyxor i år, förra årets var inte bra (för smala i midjan) och jag tycker egentligen att overall är bättre. Vi får väl se om det accepteras.

Lilla hjärtat har en fin pandaoverall från MiniRodini hon ärvt av storebrorsan, en röd skaloverall jag köpt på Tradera samt regnbyxor, ett par lånade – ett par ärvda.

Här är vårt finaste nyköp! En ullfleecejacka från Disana, så fin och varm och gosig och mjuk. Denna kommer hålla hjärtegrynet varm hela vintern, den går redan på varje morgon även under höstjackan. Sån himlans tur för oss att den fanns i grönt som är hjärtegrynets färg nr 2 på favoritskalan. Tänkte först köpa en till lilla med men har ju så många fina koftor så tänker att hon klarar sig.

Här är lilla hjärtats ulluppsättning. Två stickade koftor som hjärtegrynet fick av sin moster men aldrig hade pga kunde ej ha koftor med sånt brett ok. De passar dock jättebra på lillan så hon får ha dem jämt. Två par ullstrumpbyxor att ha som underställ, stickade byxor som jag gjorde till hjärtegrynet. Alltså bästa byxorna, skulle jag bara sticka ett plagg till mina barn hade jag valt dem! Båda två har haft dem dagligen i flera månader. På undre raden ett par ullsockar modell tunnare samt mina egenstickade sockar som ser ut som skam men ändå funkar. Borde göra fler men fattar inte vad det är med sockar? Hur svårt kan det vara liksom. Sedan kommer två ullbodys, den grån Engel och den lila Janus. Används redan varje dag. Kan säga för den nyfikne att Engels var smala i storlek och åt det mindre hållet medan Janus är riktigt breda och åt det större hållet.

Detta är hjärtegrynets ulluppsättning, den är samma som förra året. Jag har egentligen ingen förhoppning om att han ska ta på sig något annat än byxorna och möjligen sockarna. Hoppas ju alltid på Saffran-koftan men tror han är helt inne på Disana-jackan…. Jaja, kanske nästa barn…

En rejäl hög med mössor och vantar behövs alltid. Två par regnvantar, minst två par varma vantar var samt en hög med tunna vantar var. Hjärtegrynet har två höstmössor som dubblar under hjälmen på vintern samt en varm skärmmössa från Polarn, dessutom vintervantar från Polarn och ullvantar. De två fina paren ullvantar som syns i bild hoppas jag han ska ta på men vem vet. Lilla hjärtat har sin rosa ullmössa varje dag och är klart bekymrad om den glöms. Vantar har hon fått ärva högvis av sin bror, det var bara vintermössa som saknades till henne eftersom hjärtegrynet hade en helt annan storlek när det begav sig. Men i ärvelådan från sin far hittade vi den fina med kantband och boll, den tror jag blir lagom till december typ. Ett par halskragar som barnens moster och jag stickat fanns i förråden. Hjärtegrynet tar ej på annat än tunnaste bomullshalsduken. En gul. Givetvis.

Jaa, det var väl allt. Det enda som återstår nu är att skaffa lika bra varma kläder till föräldrarna så även vi kan vara ute i snö och slask och ha härligt vinterkyliga utflykter. Jag har ju mina sju lager ull att ta fram men en rejäl overall, sån som barna har, det skulle ju varit nått det!

Zero Waste – bakslag

Jag skulle ju göra detta året till ett Zero Waste-år. Lära mig mer om hur man nollar sitt avfall, berätta hur det gick, göra månatliga uppdateringar och ha månadsutmaningar för mig själv. Hur gick det med det egentligen?

Jaa, inte så bra, är det enkla svaret.

Jag drabbades av Jantes predikan och nedtryckningar i skorna när jag hittade flera andra bloggar som skrev om samma sak, och mycket bättre dessutom! Mer satsat och genomtänk. Jag läste hos dem och började tänka att mina små inlägg och ansträngningar var väl inget i jämförelse med det som andra redan skrivit. Jag glömde tänka på att ju fler som fyller internet med vettiga saker, desto lättare är det att hitta dem och desto mer tar de över från de saker som kanske inte är så vettiga.

Det var det första bakslaget.

Det andra var att jag tog mig vatten över huvudet. Jag insåg inte att om jag fortsatte att lägga till nya inköpsställen att ”svänga förbi” (hur man nu svänger förbi lite smidigt när man har två småbarn i släptåg och stället ligger på andra sidan stan dit man aldrig har andra ärenden) skulle allt bara falla eftersom det blev för stort åtagande. Jag borde istället utvecklat och jobbat på de ställen jag redan fått in i rutinen.

Det tredje var att jag fick veta att mitt kära Gram i Malmö Saluhall ska flytta. Till andra sidan stan från oss. Vilket placerar även dem i facket dit jag har jättesvårt att få till att komma iväg.

Några varor har jag lyckats köpa förpackningsfritt ändå, som ägg och bregott, de rutinerna sitter väl nu. Men de nya som jag skrev i förra inlägget har jag inte kommit någon vart alls med. Min plan nu är att fortsätta kämpa i det lilla. Ta med småpåsar för frukt till affären, köpa lösvikt så gott det går. Bunkra när jag väl lyckats ta mig till de ställen som säljer utan förpackning. Fortsätta analysera innehållet i återvinningsskåpet och se vad nästa steg kan bli. Men inte med bestämda uppdrag varje månad. Inte med siktet på att lyckas få till ännu ett veckoligt inköpsställe i rutinen. Min vardag håller helt enkelt inte för det just nu. Tråkigt nog! Jag hatar att vara den som säger att ”med småbarn går det inte” men just nu är det så ändå. Jag hoppas att vi om ett par månader har lyckats skaffa en cykelkärra så jag kan svisha runt lite mer och kanske komma till de där härliga, förpackningsfria affärerna där på andra sidan Malmö. Men tills dess får det bli Hemköp och Ica och de där vanliga affärerna, något annat funkar inte för oss just nu.

Zero Waste – fyra förpackningar färre

En månad av mitt zero waste-projekt har nu gått och jag har kommit igång bra tycker jag. Säkert hade jag kunnat göra mer men jag ville inte gå ut för hårt i början i fall jag skulle tröttna och det hela skulle rinna ut i sanden. Istället tänker jag att om jag långsamt byter ut förpackningar och inköpsställen kommer det vid årets slut kännas självklart att handla enligt de nya principerna. Förhoppningsvis kommer det då gå av sig själv och projektet blir inte lika sårbart. Jag inser att det säkert kommer vara svårare att få ihop detta när jag inte är föräldraledig längre och har tid att springa runt i massor av olika affärer. Därför är det ännu viktigare att de nya, goda vanorna känns lätta och naturliga. Och inte betungande.

För att komma igång valde jag ut fyra förpackningar att sikta in mig på. Det blir dessutom en snygg aliteration som jag hade svårt att motstå 🙂

När jag valde ville jag att det skulle vara dels förpackningar vi har många av så effekten blev stor och att det var lätta att ersätta så det inte blev svårt och jobbigt direkt. Viktigt att lyckas i början tror jag.

Därför valde jag ägg, havregryn, russin och bregott.

• ÄGG – Vi har ätit en del ägg sedan jag blev gravid med  lilla hjärtat. Innan dess hade jag inte ätit ägg på nästan 15 år! Plötsligt blev jag sugen och nu är det som att min kropp skriker efter näring (säkert amningen) och då är ägg ett utmärkt livsmedel. På vägen till hjärtegrynets förskola finns en liten hälsokost som säljer ägg per styck. Dit går jag en gång i veckan med min äggkartong och får den påfylld. Enkelt och bra! Dessutom ungefär samma pris som de vi köpte innan. Det enda jag kom på var att vi bara har två äggkartonger (en för 6 och en för 12) och om de går sönder, vad gör vi då? Kanske frågar grannen om hen har en extra. Vill ju inte rota i återvinningen för en bra kartong…

• HAVREGRYN – Vi äter alltid gröt till frukost och därför gör vi åt ett paket havregryn i veckan ungefär. De gryn vi köpt innan (från Hemköp) fanns inte alltid och då fick vi ta en annan sort som inte var så goda. Nu går jag till Gram i Malmö Saluhall en gång i veckan och fyller upp min burk. Ingen efterhantering, ingen återvinning, ekologiska, billiga, goda är de också! På bilden syns lite fler grejer jag köpt på Gram. Varje gång jag går dit tar jag med mig lite olika burkar och fyller upp men det är havregryn och russin som haft huvudfokus.

• RUSSIN – Vi köpte tidigare Saltå Kvarns russin från vår lokala hemköp. De hade dock bara de små påsarna och vi äter en del så det blev lite fjantigt. Nu köper jag från Gram och slipper påsar. Lite hårdare är dem från Gram men helt okej.

• BREGOTT – Vi äter väl inte supermycket Bregott, kanske en ask på 6 veckor. Men jag var ändå sugen på att prova ett tips jag sett hos Annas Kemtvätt, att göra eget. Det var lätt, blev gott, lite billigare än att köpa färdigt och framför allt slipper jag asken. Kanske är det inte så svåråtervunnet med Bregottask som jag inbillar mig men det är ändå ett bland material och jag tror (borde ta reda på) att de kan återvinnas färre gånger än renare material. Dessutom består ju asken av flera delar (ask, lock, folie) så jag tror mycket är vunnet på att slippa den. I mina nästa fyra förpackningar tänker jag ta tag i oljorna och då blir det ju bara smörpappret kvar. Med detta sätt kan vi även bestämma salthalt själva och det blir lätt att dela i två byttor för att få en glutenfredad för min skull. Tidigare har jag slarvat med detta men efter att ha fått lite symptom igen har jag bestämt mig för att bli noggrannare.

Nu ska jag gå vidare i projektet. Jag har valt ut oljor, ost, potatis och rotfrukter att ta tag i. Klurigast blir nog ost. Vad ska jag ha den i? Ostkupan vi hade gick sönder för flera år sedan och hade den funnits kvar hade jag ändå inte kunnat ta med den till handlaren. Detta måste jag lösa på något sätt!

Är vi så alternativa?

Ibland när jag umgås mycket med andra likasinnade tänker jag att vår livsstil är som de flestas. Att det är norm att äta eko, återvinna allt man kan, plocka upp sitt skräp, försöka minska avfallet, inte köra bil i onödan, låta barnen ha kläder i alla färger och inte bara könade och så vidare.

Men så kommer jag i något annat sammanhang. Kanske jobbet, BVCs föräldragrupp, vår bostadsrättsförening eller bara av att jag vidgar mina bloggvyer lite. Och så blir jag nästan förundrad över hur alternativa vi plötsligt verkar. Hur långt ifrån många andras inställning vi är. Så undrar jag: Hur alternativa är vi egentligen?

Det tog bara ett par minuter efter att jag kommit in på föräldraträffen hos BVC (med bebisen i sjal, ingen skötväska och säkert nått mer hippieaktigt som tryckte ned mig i facket direkt) innan jag fick stämpeln som hon med de alternativa idéerna. Nu kommer de andra mammorna och frågar om BLW, EC, tygblöjor, samsovning, sjalar, selar, plastfri förvaring och liknande ”alternativa” metoder och prylar. Vi är 12 mammor i gruppen. Ingen annan håller på med något av det ovan nämnda. Några har en sele ibland. Någon sov med bebisen de första veckorna. Men det är liksom allt. När jag säger att vårt lilla hjärta börjat äta själv och hon förser sig från min tallrik med vad hon önskar får jag noll medhåll. Tydligen ska man inte göra så. Även BVC sköterskan läxade upp mig.

På mitt förra jobb diskuterade vi återvinning. Många hämtade mat på lunchen och då blir det väldigt mycket återvinning av alla boxar och förpackningar. Inget av detta sorterades dock. När jag ville utöka återvinningen så blev jag bemött med häpna miner och kommentarer som: ”men vi sorterar ju redan. Man får inte slänga farligt avfall i containern!” Suck, tänkte jag bara. Jag orkade inte ens fortsätta eftersom uppförsbacken kändes helt omöjlig.

Här i vår bostadsrättsförening är det jag som är miljöansvarig (alltså för sopor, sortering och dylikt) det innebär också att jag (rätt ofta faktiskt) står med en kratta och förfasas över vad folk slänger i sopnedkastet medan jag drar loss markiser, långa pinnar, osorterade hämtmatkassar, sovsäckar och skor som fastnat och blockerar allt. Jag avslutar med att skicka informativa mail utan fördömanden till alla medlemmar men har hittills bara fått göra om processen efter några månader. Hur kan det fortfarande inte var norm att återvinna?

Jag klär gärna min bebis i body och strumpbyxor och en mamma kom och tyckte det var sååå gulligt! Det var bara så synd att hon ju inte kunde ha strumpbyxor på sin pojkbebis. För ”det går ju inte”. VA?

Kommunen har lagt nya gummimattor under två av våra närmsta gungställningar. De stank rejält av kemikalier de första månaderna. Så mycket att jag undvek att gå till de lekplatserna alls för att jag inte stod ut. Så klart oroar jag mig för vad de där kemikalierna gör med mina barns hälsa på lång sikt när de finns på ytor de leker på. Inga andra barn gungade heller där när det luktade så, så alternativ var jag väl inte som tyckte den nya mattan var pest? Men så läste jag ett blogginlägg där författaren idiotförklarade föräldrar som oroar sig för nämnda gummimattor. Delvis påhejad av sin läsarskara. Är det verkligen foliehattvarning och faktaresistens att tycka att gummimatta som standard på lekplatser är problematiskt?

Ibland gör detta att jag känner mig rejält konstig och utanför. Men så tänker jag att det är ju genom att jag fortsätter vara med i sammanhang där jag är ovanlig som alla dessa förträffliga (enligt oss då) idéer sprids och får fäste. Som de BLIR vanliga.

Frågan är väl bara hur länge man orkar vara konstigt och alternativ.

Gram Malmö

Malmö har äntligen fått en saluhall igen! Jag har bott här i sju år nu och hela tiden tyckt det var väldigt märkligt att det inte finns någon saluhall. Både i Stockholm och Göteborg finns ju flera stycken och Malmö är väl ändå en stad med storstadsambitioner? Tydligen har det funnits en saluhall innan men den har slagit igen?

Vad som är en ännu bättre nyhet än att få en fin saluhall är ju att i nämnda hall finns en förträfflig affär jag gärna besöker ofta. Nämligen Gram – Sveriges första förpackningsfria affär. Man kan visserligen köpa förpackningar där men meningen är att man ska ta med dem igen och igen och bara fylla på från fina automater och burkar.

Tjejen som driver Gram heter Rowan och råkar, förutom att hon är driftig och miljöintresserad, vara väldigt trevlig. Hon berättar gärna om hur allt fungerar tusen gånger för alla oss som är där första gången och inte fattar nått och har tid över för ett samtal om allt möjligt annat.

Man kan ta med sina egna förpackningar och bara fylla på direkt och då ska man först väga dem så man inte behöver betala för själva burken. Det gör man här på den lilla vågen, sedan skriver man på burken vad den väger och sedan är det bara att välja och vraka! Bredvid ser man skymten av rengörningsmedelsstationen där man kan fylla upp sina handtvålar, tvättmedel och diskmedelsflaskor med Sonetts produkter.

Hon har allt från ris, pasta (och glutenfri!) torkad frukt, nötter och sirap.

Nästan alla torrvaror vi normalt köper tror jag!

Och kryddhyllan var betydligt mer välfylld än andra ställen jag köpt lösviktskryddor på. Min plan är att ta med de gamla kryddburkarna i aluminium vi får när vi köper ekokryddor på hemköp och fylla upp. Sist chansade jag på mängd eftersom jag inte hade burken med och när jag fyllde över hemma blev det en halv burk. 6:- betalade jag för det, 12 :- för en hel således. Betydligt billigare än hemköp.

 

När man plockat allt man vill ha väger Rowan. I bakgrunden ser man kryddhyllan. Från den ville jag ju köpa allt.

Gram har en egen hemsida med betydligt snyggare bilder än vad jag kunde åstadkomma med mina lilla telefon samt bra instruktioner till hur det går till. Där kan man också läsa att 92% av varorna är ekologiska, det är inte illa med det utbudet!

Detta är ett ställe jag gärna återvänder till! Tänk att få till att ta med alla sina burkar och bara fylla upp och sedan hem och direkt in i skafferiet utan att passera massor med kartonger som ska fyllas över och sorteras och springas ut till återvinningen med. Hade besparat oss massor med jobb.

Saluhallen är i övrigt jättefin men ack så fullproppad med folk. Jättekul att många gillar men jag väntar nog lite med att luncha här tills den värsta ruschen lagt sig.

 

 

 

Den gyllene medelvägen

I lördags var jag ute med vagnen fullpackad med barn, mat, farsdagspresent och apotekspåse som vilken annan mamma som helst. När alla ärenden var avklarade ville hjärtegrynet gärna provsitta en bil utanför leksaksaffären. Ni vet en sån där man ska stoppa en tia i för att den ska guppa och lysa lite. Som väl är har han inte kommit på att man kan stoppa pengar i den och jag har heller inte upplyst honom. Leksaksaffären som har bilen är av det där slaget att jag inte vill köpa något alls. Ungefär som när jag skulle ha en present till en liten kusin och inte kunde hitta något jag ville öppna plånboken för. Det enda vettiga de har är lego och möjligen brio-leksaker. Resten känns som att det är redo för soptunnan direkt.

När jag stod där och väntade på att hjärtegrynet skulle vara klar med sitt bilsittande blev jag mer och mer irriterad på hur usel den där leksaksaffär är. Och hur extremt mycket folk det ändå var där inne. Hur många föräldrar och barn jag såg gå in och ut genom dörrarna bara på de minutrar jag stod där. Och vilken skillnad det är i folkflöde mot de små ekobarnbutiker jag helst handlar leksaker i. Men ska jag ha lego eller en pulka eller något annat än bara små träfigurer i rundade odetaljerade former måste ju även jag besöka de ”vanliga” leksaksaffärerna. Och varför kan det inte bara finnas någon affär som är lite mitt emellan? Som en slags medelväg eller startpunkt in i en lite mer miljöjuste livsstil? Varför måste det vara antingen rosa plast med glitter och kemikaliestinn kletig yta eller obehandlad stiliserad trären bil utan kardanaxel? (Ja, mitt barn bryr sig mycket om hur vida det finns en kardanaxel eller inte)

Kan inte någon starta en leksaksaffär som har alla dessa ekologiska leksaker OCH lego OCH brioleksaker OCH gosedjur OCH pulkor OCH pennor och målarsaker och leklera och puttekulor och träpussel och spelkort och jordbruksmaskiner i metall och alla jabadabadoos träsaker och jaa allt det där? Alltså lite mer som en vanlig leksaksaffär fast med de bästa alternativen som finns just nu.

I de ekoaffärer jag handlar är leksakerna en liten hylla bredvid kassan eller under trappan och av naturliga skäl finns det inte plats för så mycket. Det är plantoys och heveas naturgummibadankor och kanske lite Öko-leklera. Inget lego såklart, för det är ju inte så eko och faktiskt gjort av plast.

Ibland tror jag att vi sabbar för oss själva genom att låta utbudet vara så mycket antingen eller. Antingen måste man leta sig halvt förtvivlad efter de få ekoaffärer som finns, kanske finns det inte ens en i den stad man bor, eller så är man hänvisad till vanliga leksaksaffärer där ekoutbudet lämnar riktigt mycket att önska. Om bara det fanns en medelväg så kanske fler hade orkat börja tänka på detta? Om den närmsta leksaksaffären har det bästa valet i varje kategori som finns JUST NU så tror jag att fler bara råkar köpa bra grejer. Eller slentrianköper ekologisk leklera bara för att det var det enda alternativet.

För en person som letar efter en leksak att köpa i present och inte är insatt i några eko eller plastfria trender tror jag steget att gå in i en ekoaffär och välja på deras minihylla är otroligt stort. Det blir risk för att de riktiga ekoaffärerna predikar bara för de redan frälsta, vilket ju är otroligt synd! Samtidigt förstår jag ju att det är tufft att driva en ekoaffär. Man måste kanske stå med benen lite i alla läger. Sälja både kläder, barnkläder, leksaker, tandborstar och alla ekosaker som finns för att gå runt. Jag är inte ute efter att ge någon av mina ekoaffärer en känga för att de inte säljer lego eller för att det måste ha ett ganska brett utbud. Jag vill bara ha ännu fler affärer med tankar åt ekohållet. Jag fattar att de som driver de riktiga ekoaffärerna inte vill sälja plastsaker eller några medelmåttiga leksaker men kanske finns det någon annan medelmåtta, som jag, som vill driva denna affär?

Vad tror ni? Skulle en sådan leksaksaffär jag önskar mig ha en funktion att fylla? Eller är det bara jag i min medvetenmedelklassbubbla som skulle tycka att det var bekvämt att slippa gå till två ställen när jag ska köpa både lego och leklera?

Rensa ut – leksaker

Veckans kategori är en liksom en favoritkategori för mig just nu. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om att rensa bland leksaker och barnprylar och just nu har vi dessutom mycket av båda delar. För att det inte ska bli en milslång text tänker jag dela upp det på två. Alltså leksaker idag och andra barnprylar senare i veckan.

Leksaker alltså. Det handlar både om hjärtegrynets leksaker och om mina gamla leksaker. Först ut: hjärtegrynets leksaker.

För det första är jag tveksam till om föräldrarna ens ska rensa bland barnens leksaker. (Vilket Eva-Maria också berör i boken) Om man har inställningen (och det har vi) att leksakerna är hjärtegrynets saker och inte något som tillhör hushållet tycker jag att ska det rensas som i att sortera bort och slänga/skänka så ska barnet vara med. Helt säkert kan barnet inte klara uppgiften själv utan behöver hjälp men om en förälder rensar själv, utan barnet, och tar bort saker känns det som ett intrång i den privata sfären. Jag läste för några månader sedan en tok-rolig krönika i en föräldratidning om när en vuxen ätit upp barnets godis. Det var nog meningen att man skulle känna igen sig och tänka att ajajaj, det var ju inte bra men hoho, ganska roligt att barnen blir så upprörda. Så känner inte jag. Alls. Klart att barnet blir upprörd när en förälder äter upp barnets godis. som hen dessutom fått i present! Det skulle ju jag också bli! Det handlar ju inte ett dugg om godiset utan om att respektera att det var barnets sak/godis och inte bara något som tillhör huset. Jag tror att den här inställningen är superviktig. Barnet är en egen individ med egna krav på privat sfär, egen vilja och egna tillhörigheter. Börjar man se barnet som egendom och dess saker som del i hushållet tror jag man är ute på mycket djupt vatten. Och fast det kan låta som självklarheter får det konsekvenser som kanske inte är så självklara. Som att en förälder inte har rätt att äta barnets godis, eller att rensa bort barnets leksaker för att ”du leker ju ändå aldrig med den här” eller ”du har blivit för stor för den här.”

Sen kan man diskutera NÄR barnet har tillräckligt stor uppfattning om sin egen person och när hen bara ser sig som en del i flocken. Jag har hört att det möjligen kan ske ungefär vid 2 års ålder och tycker nog att det stämde rätt bra med hur vi uppfattade vårt hjärtegryn. Innan dess hade han nog inte så tydlig känsla för om något var hans eller bara råkade finnas i huset. Därför har jag också, utan dålig samvete och utan hans inblandning, tagit undan vissa saker som han/vi använde att leka med som bebis. Skallror, en mjukisboll och någon pekbok han aldrig favoriserade och som är för lätt nu. Dessa saker tog jag undan redan för ett år sedan lite drygt och har haft i en tygkasse för att ta fram när vi har bebisar på besök (vilket hjärtegrynet då alltså vet om och också har tagit fram till bebisarna) och som nu kommer gå till den nya lilla som vi ännu väntar på. Jag är dock helt säker på att han nu (3,5 år) är helt på det klara med att han har saker som är hans och att han bör kunna välja om han vill låna ut dem eller rensa bort dem eller dylikt. Vi förväntar också oss att han respekterar våra saker och att det ibland är okej att han lånar om han frågar, men att vi också kan säga nej. Som med våra datorer till exempel, som han gärna vill titta på youtube på. Oftast är det okej men ibland vill vi göra något annat med datorn eller behöver ta med den. Då accepterar han att datorn är min/pappas (även om han ju kan bli arg för att han inte får titta) och att han får vänta. Har vi andra barn här på besök försöker vi se till att de får leka med något av sakerna men att vissa saker är helt okej att vägra låna ut. Favoritgosedjuren är alltid fredade och ibland vill han ta undan något legobygge han är rädd om. Helt okej för oss. Så gör ju även vuxna med sina saker.

En till poäng på samma tema: om barnet vill ha sitt godis/sina saker förvarade bland hushållets så tycker jag man ska se till att det går. Det kan vara viktigt att få känna att ens saker får plats i hushållet utan att för den sakens skull riskera att bli uppätna. Hjärtegrynet har en gång fått köpa en påse fruktgodis och var mycket noga med att de skulle ligga i skafferiet i ”godisburken” (som innehåller torkad frukt) Bara för att påsen ligger där (han har ännu inte velat öppna den) innebär inte det att vi vuxna kan gå och ta ur den utan den är ändå hans. På samma sätt som att min födelsedagschoklad ligger där och är min. Kanske egentligen inget konstigt.

Vad jag däremot tycker man kan hjälpa till med som förälder till ett barn som har mycket leksaker är att förvara dem på ett smidigt sätt. Vill man rensa kan man ju göra det tillsammans men att bara plocka undan och ställa i ordning har jag inget problem med. Så det gjorde jag helt enkelt idag, alltså istället för att rensa.

Vi har fortfarande leksakerna i vår gamla kökssoffa (här har jag skrivit om den innan) och även om de börjar svämma över lite får det hyfsat plats om man bara ställer det fint. Lära-gå-vagnen som inte används så mycket just nu, får plats att parkeras under bänken.

Bredvid står den här gamla jäslådan som innehåller kojan och en lek-matta med vägar och sånt. De är framme periodvis så därför passar det bra att ha dem i denna låda. Ovanpå står en uppiffad prylhylla med några småsaker i, pågående lego- och duplobyggen samt bord och stolar i korg från min barndom.

Mellan kökssoffan och sängen blir det en liten smutt över där vi har parkering för diverse fordon/hästar. Här står även hjärtegrynets superfina dop-pall som min sambos moster målat så fint. Gigantonallen får vakta ovanpå. Just denna nalle har vi pratat om att kanske göra oss av med men hjärtegrynet vill inte även om han aldrig använder den och den brukar vara väldigt populär bland besökande barn. Det kan vara en livräddare när det är svårt att dela med sig av sakerna, nallen funkar nästan alltid att låna ut och accepteras av andra barn som värdig leksak.

Okej, så det var hjärtegrynets leksaker. Sen finns det också ett smärre hav av leksaker kvar sedan jag var liten. Min bror och jag har rensat i detta hav i två omgångar men nu är jag sugen på att ge mig på det igen. Första gången hade ingen av oss familj eller några planer på familj utan vi ville bara styra upp lite. Då slängdes mest saker som vi inte hade någon känsla för, eller inte ens kom ihåg. Saker som var trasiga åkte också ut här. Det blev ett par kassar med typ Mc Donalds leksaker och dylikt.

I andra vändan hade hjärtegrynet kommit och jag börjat läsa på om gammal plast och flagande färger och liknande. Då slängde vi massor med plastsaker som fejk-barbie och även någon äkta, studsbollar som smulade sig och liknande äckligheter. Ingen av oss ville låta våra barn/kommande barn leka med gammal röten plast och vi kunde dessutom se att det inte var vettigt att spara så många saker. Hjärtegrynet hade redan blivit överöst av presenter, många leksaker, i samband med sin födelse och sitt dop. Vi kunde redan se ett mönster och kände inte längre att vi måste spara leksaker för att ha några alls.

Bland gosedjur och dockor slängde  vi dem som hade delar i mjukplast,  som inte var CE-märkta eller som var behandlade med flamskyddsmedel (och det stod på etiketten) Resten är än så länge sparade på våra föräldrars vind men jag misstänker att vi kan rensa lite hårdare där.

Saker vi sparade inkluderar: träleksaker och träpussel, lego, duplo, my littlest petshop, barnmöbler i trä, hemsydda gosedjur, dockor och bäddsaker samt några högt älskade saker vi inte kunde skiljas från. Jag tror dock att jag nu är redo att slänga ut min favoritdocka (som är i mjukplast) jag kommer aldrig vilja att något av mina barn (eller någon annans barn) leker med den och då känns det lika bra att slänga.

Anledningen till att tre plastleksakskategorier (lego, duplo och my littlest petshop) fick stanna är att jag läst att just dessa består av en sorts plast som inte emiterar så mycket till luften eller lekande barnhänder. Plasten lego använder sig av är en ABS-plast som klassas som förhållandevis säker. Det handlar då om de hårda delarna, vissa legomodeller har även mjuka delar som slangar. Dessa är tydligen inte alls lika säkra. Jag tycker dessutom att lego och duplo är förträffliga leksaker som främjar både kreativitet, motorik och logiskt tänkande (vårt gryn är redan riktigt bra på matte och jag uppfattar att det är mycket för att han bygger lego/duplo och lär sig se hur stora bitar han behöver för att de ska passa. Häromdagen hade han ett hål på fem pluppar att fylla och berättade för mig att han kunde välja att antingen ta en fyra och en etta eller en tvåa och en trea eftersom han inte hade några femmor. Jag var djupt imponerad!)

Vi sparade även mitt dockhus och dess möbler (som syns i bild här ovanför) det står nu längst ner i vår bokhylla och hjärtegrynet är väl inte överförtjust. Det är dock också en sådan sak som han alltid kan tänka sig att låna ut och besökande barn brukar tycka huset är roligt. Möblemanget är på intet sett komplett och det finns heller inga dockor men vi flyttade in några djur istället.

Jag tycker (och behöver bli bättre på att leva efter det själv) inte att man ska stjälpa över all sin nostalgiska ränta (länk till minimalisternas inlägg om detta, de förklarar det så bra tycker jag) över sin barndoms leksaker på sitt/sina barn. Det är inte alls säkert att de vill ärva massor med leksaker från föräldrarna och de ska inte behöva ta ansvar för föräldrarnas känslor kring prylarna. Jag upplever att många barn (även jag själv) lätt tar på sig det ansvaret och kan man hålla det borta eller i alla fall på en låg nivå tror jag det är bra för barnet och för förälder-barn-relationen. Lite som jag skrev om när jag rensade bland bokmärken.

Många leksaker åldras även inte så bra utan börjar falla sönder eller bli stela (blir en plastleksak stel så är det för att den redan emiterat alla sina mjukgörare till luften eller någons händer och därmed har för lite ämnen kvar för att kunna vara mjuk. Ofta får sådana saker en läskig hinna utanpå som alltså är dessa mjukgörare. De bör slängas direkt eftersom de aldrig kan återfå sin ursprungliga mjukhet och mjukgörarna inte är lämpliga att få på händerna) När vi tömde min mormors hus förra sommaren fanns där en kista med gamla leksaker som inte blivit lekta sedan min bror var liten (alltså på ungefär 20 år) Alla de plastsakerna luktade skumt, hade fått en läskig vitaktig hinna eller fläckar av vitt pulver på sig. Vi slängde hela innehållet i den kistan rakt ner i soporna eftersom allt kändes så himla läskigt. Kanske är det tråkigt att slänga leksaker från min mammas barndom men ingen av oss kunde ens tänka oss att börja plocka i den där lådan, allt var så impregnerat av plastkemikalier.

En till sak innan jag slutar tjata om detta oerhört intressanta ämne: jag tycker att det är helt rimligt för varje hushåll att ha en liten låda med leksaker att ta fram för besökande barn. Då är det kanske smart att ha något sparat sen sin egen barndom. Om man vill ha något sådant tycker jag man ska välja saker av trä (helst där inte färgen börjat flaga, är det gammal färg kan den innehålla bly) lego eller tygsaker. Viktigt att tänka på är också att sakerna ska vara avsedda att leka med. Alltså inte lämpligt att låta barnen leka med samlarobjekt bara för att de ser ut som leksaker. Är saken märkt med ”inte lämplig som leksak” ska den inte lekas med oavsett hur mycket den ser ut som en leksak. Anledningen till detta är att leksaker generellt lyder under hårdare kemikalielagstiftning än andra saker. De som har hårdast lagar på sig är sakerna som är avsedda för barn under 3 år eller de som är avsedda att sugas på.

Mer om att avgifta barnrummet kan man läsa här, eller hos Naturskyddsföreningen. Jag vet också att det är flera andra bloggare som skrivit väldigt informativa inlägg på detta tema: UnderbaraClara och Saras eviga till exempel.

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Ekologiska undantag

Vi vill ju så gärna leva på ekologiskt och miljösmart som möjligt. Vi letar alltid efter bättre val och försöker göra så gott det går. Men det är svårt. Och ibland väldigt tidskrävande. Ibland finns det inga bra alternativ och vissa saker vill man helt enkelt inte avstå. Här kommer därför ett par ekologiska undantag vi valt att göra:

• Bilbarnstolar. När det kommer till trafiksäkerhet köper vi gärna prylar som får bäst i test. Babyskyddet till nya bebisen är nytt (det förra köpte vi begagnat, sålde vidare direkt och hade inte velat ha denna gången eftersom det började bli till åren) Babyskydd ska inte vara äldre än 5 – 7 år eftersom plasten åldras. Även andra bilstolar har en åldergräns, 10 år gäller för dem. Vi köpte en ny bilstol till hjärtegrynet när han växte ur babyskyddet och den kommer han troligen använda ett år till. Det blir troligen en perfekt tajming med att bebisen växt ur babyskyddet och kan då ta över. Eftersom vi planerar att använda stolen till två barn kommer vi nästan upp i gränsen om 10 år och kan troligen inte sälja den efteråt. Stolar som är för gamla, skadade, krockade eller trasiga ska slängas på tippen! Där är jag oresonlig. I bilen ska man inte sitta i gammal sliten utrustning bara för att det är billigt eller miljövänligt. Jag förstår ju att det är ohållbart att alla barn på jorden ska ha nya bilstolar men ser ingen lösning på problemet jag är beredd att genomföra.

• Cykelhjälm och cykelstol. Det är ju samma här, det handlar om trafiksäkerhet. Hjälmarna ska vara nya och helst bytas efter 10 år. De ska sitta bra och inte vara skadade. Personligen behöver jag en ny hjälm och hjärtegrynet ska få en större till vintern så han kan ha en mössa under. Cykelstolen köpte vi ny men kompromissade så vi bara köpte en men två fästen. Det är lite besvärligt att byta fram och tillbaka samt lämna den på förskolan men det kompenseras med att vi får pakethållarna fria när vi inte har hjärtegrynet med. Plasten i en cykelstol åldras extra mycket eftersom den står ute jämt. Vi har dock två egengjorda dynor till vår stol som är plastfria och därför kanske bättre för barnet att sitta på. Den ena är av ett tillklippt fårskinn och passade bra när hjärtegrynet var mindre och inte satt så bra i stolen. Den andra gjorde jag av en gammal urtvättad trasmatta och fodrade undersidan med en fårskinnsbit för extra sittkomfort nu när hjärtegrynet inte har någon blöja som vadderar.
• Reflexer och reflexvästar. Åldras förvånansvärt fort och bör köpas nya, särskilt reflexer. Här i Malmö får cyklisterna ofta reflexer och reflexvästar utdelade av Malmöstad. Praktiskt och gratis. Heller inte särskilt miljövänligt men otroligt viktigt att använda under de mörka årstiderna.
• Frukt och grönt köper vi efter Clean 15 när prisskillnaden är jättestor eller utbudet trist. Eller när vi vet att grönsakerna inte är ekomärkta men att tänket ändå finns hos bonden (som på butiken Rötter här i Malmö)

Babyskydd, ståbräda samt adapter till att fästa babyskyddet på vagnschassit.

• Baby- och barngrejer har vi flera som inte är miljövänliga eller ekologiska men som vi inte kan tänka oss att bygga själva eller avstå. Skötbort, det enda som passar vårt badrum är i helplast, dock har vi en bädd av en gammal bordsfilt som är urtvättad och plastfri. Ståbräda till nya vagnen köpte vi ny eftersom de begagnade vi sett verkade så slitna och skrangliga. Liten ring till toan – fanns inte att hitta någon eko och den underlättar så mycket för en liten som är smal och har svårt att sitta kvar på stora toan utan ring. Hjälpte oss även att få igång blöjavvänjningen tillslut. Cocoon a baby – hade vi till hjärtegrynet och kommer ha till nya bebisen med fast den är helt oeko. Vi tyckte helt enkelt att den var helt oslagbar vad det gällde att få bebisen att sova, och sömn är ju också bra för hälsan. Plastad frotté till barnsängarna – någon gång under nattblöjsavvänjningen gav vi helt enkelt upp och beställde fyra sängunderlägg från Minimundus. Ärligt talat trodde jag det skulle vara mer eko än vad jag nu uppfattar dem som men vi är så trötta på att tvätta madrassöverdrag och sanera att det kommer vara värt det. De är fria från PVC i alla fall så alltid något. Våra ekovaxdukar började läcka tillslut och vi chansade på dessa nya. Kanske hade det varit bättre med ny vaxduk, svårt att säga vilket som är bäst. En kurad ullfilt är inget alternativ för oss eftersom vi har en ekomadrass som inte kan tvättas (endast överdraget)
• Lampor och elprylar. Köper vi inte begagnat och kommer heller aldrig göra. Har hört för många skräckhistorier om brinnande lampor och tvar att jag inte vågar chansa. Särskilt tycker jag att julgransbelysning verkar läskigt att köpa begagnat. Det finns ju ofta i mass på loppisar men i granen finns också annat (som halmdekorationer) som lätt tar eld och då känns det inte aktuellt med något annat än ljusslingor från välkända märken. Just nu har vi ingen eftersom den gamla gick sönder och vi aldrig kom oss för att ha någon gran förra året. Oklart om det kommer köpas till årets jul.
• BH. För mig har det varit omöjligt att hitta eko i min storlek och jag har därför slutat leta för att inte bli helt vardagsutsliten. Jag har köpt från Ekolyxica en gång men bhn funkade inte alls. Trosorna var däremot bra. Nu går jag bara till La Leia och får bra hjälp och något som passar mig. Jag köper bara sådana i helspets och tror därför att jag är någorlunda förskonad från gifter. Tvättas alltid innan första användning såklart. Är just nu på jakt efter en till amningsbh, har hittat en men eftersom jag planerar att amma minst ett år tror jag att två hade varit bra. Är det någon som vet vem som säljer amningsbh i st 65H? Mitt tyska märke från förra gången verkar ha upphört…
• Förvaring. Vi har mycket ärvda och begagnade saker men inför den nya bebisen insåg vi att vi behövde utöka förvaringsutrymmet i vår garderob. Eftersom vi hade svårt att hitta tre likadana trådbacksstativ som passade i vår garderob på blocket köpte vi nya. En fråga om bekvämlighet för vi hade troligen kunnat lösa det om vi bara gav oss tusan på det samt kunde tänka oss att vänta och åka och hämta över halva stan. Nu blev det lättast möjliga utväg och en tur till Ikea löste alla problemen. Garderoben blev superbra och bilder kommer såklart. Nu ryms alltså fyra personers kläder, sängkläder och handdukar i den garderob som tidigare bara rymde mina och sambons kläder. Tacka vet jag kapselgarderob och extra trådbackar.

Jag hoppas att det var alla våra undantag men troligen finns det fler. Vi försöker ju göra så bra val som möjligt men säkerhetsrelaterade prylar vill vi inte kompromissa med. Och ibland är det bara för komplicerat att genomföra de mest ekologiska planerna.

Kanske har även ni ekologiska undantag? Vilka då och varför?

 

Bild: britax.se

Vaskskrapa och kokosnöt

En kökspryl som vi haft lite svårt att hitta plastfri är vaskskrapa. Visserligen kändes det inte som det viktigaste att byta ut eftersom den 1. inte har kontakt med mat (som ska ätas) och 2. inte är så stor och därför inte kräver så mycket plast. Dock syns den i köket, är oerhört ful och används rätt frekvent. För ett år sedan ungefär gjorde jag slag i saken och köpte en kokosnöt för att fylla funktionen. Jag hittade en instruktion till hur man skulle göra på Ihearteco och den funkade bra. Jag trodde aldrig nöten skulle dela sig bara genom att jag knackade lite på den med en hammare men det gjorde den minsann! Sedan hackade jag upp de tre hålen i botten med typ en mejsel eller nått, minns inte riktigt. Eftersom jag använde mig av de hål som naturligt finns i nöten var det inte svårt. I instruktionen finns också en kostnadsberäkning, dock baserad på att nöten används 6 månader. Jag kan redan säga att vår nöt kommer användas betydligt längre än så. Nu har jag redan använt nöten i ett år och är riktigt nöjd! Den är utmärkt till att skopa upp skalrester och liknande ur vasken och hålen i botten gör att vatten kan rinna ut. För små slafsrester som gröt och sånt är den inte så bra eftersom kanterna inte är flexibla som på en plastskrapa men jag brukar bara ta nöten och hälla lite vatten runt om så resterna samlas i bottensilen, sedan tömmer jag silen istället.

Den största skillnaden för vaskskrapbruket är dock en inställning hos mig själv. Om inte skalen går omvägen via vasken behövs ju ingen skrapa och det blir inte äckligt i vasken om inte mat hamnar där. Numera skalar jag morötter och potatis direkt ner i kompostpåsen och när jag ska skära upp mycket frukt eller grönsaker har jag kompostpåsen (jag tar en ny) bredvid mig på köksbänken och lägger bara skalen rakt ner i den. Matresterna skrapar jag ner i kompostpåsen istället för att skölja ur. Det blir ju mer miljövänligt också!

När jag var liten bodde min kompis farmor och farfar i en stuga ute på landet. Där fanns ingen sophämtning och de försökte därför minimera hur mycket sopor de producerade. Man kan se det som att de var väldigt tidiga med zero waste eller att de var något ålderdomliga. När jag var liten såg jag det nog som det senare men nu har jag helt bytt åsikt. Jag tänker på hur de levde och de små knepen de hade för att minska sina sopor och ser det som en inspiration till att själv minska vårt hushålls sopor. De använde en kokosnöt som vaskskrapa, något som jag inte själv kom ihåg men som min mamma berättade när hon såg att vi gjort likadant.

Nu är jag väldigt imponerad av nötens hållbarhet. Ett år senare syns det ingen som helst skillnad på den och den kommer säkerligen att kunna gagna oss i många år framöver.

Avgifta barnrummet – kortversionen

I förmiddags var Cecilia Hedfors från Naturskyddsföreningen intervjuad i Nyhetsmorgon om hur man avgiftar barnens rum. Inslaget var mycket kort och de hann inte gå in på alla detaljer men den information man väl fick fram var bra och tydlig tyckte jag. Här kan man se klippet om man vill.

Det som sades var i stor detta:

• Köp inte begagnade leksaker och låt inte barnen ärva saker från din egen barndom. 2013 förbättrades kemikalielagstiftningen gällande leksaker mycket och alla saker från innan dess kan alltså innehålla saker som nu är förbjudna. Observera också att bara för att inköpsdatumet är 2013 är det inte säkert att produktionen skett då. De pratade bara om plast, och mest mjuk plast, och sa ingenting om ärvda träleksaker men jag har läst mig till att vissa gamla träleksaker kan vara målade med färg som innehåller bly. Om färgen flagnar eller ser ut att börja flaga, köp inte och låt inte barnet leka med saken. Trärena saker borde inte utgöra någon fara och likaså kan man skrapa bort den gamla färgen för att få trärent. Då kan man ju måla själv med giftfri färg om man vill också.

• Håll koll på vilka leksaker som inte klarar kemikalieinspektionens tester och släng ut dessa om du råkar ha dem hemma. Ta gärna tillbaka dem till affären och begär att få pengarna tillbaka. Det är både bra för dig och för att sätta press på företagen att sköta sig bättre. Dessutom riskerar inte sakerna att då hamna i omlopp på second hand-marknaden. Vill du slänga, släng då i brännbart eller i farligt avfall om det är elektronik. Inte till second hand och inte till återvinning.

Låt inte barnen leka med saker som inte är leksaker. Värst och vanligast bland dessa är:

• Kvitton – som ofta innehåller Bisfenol-A, även de som är märka att de är utan just Bisfenol-A får jag ibland höra att de bara bytt till Bisfenol-S istället, det är minst lika illa. Inga kvitton alls alltså! Gäller även biobiljetter och liknande som är tryckt från samma slags skrivare som kvitton. Ska slängas i brännbart pga av detta, inte tidningsinsamlingen.
• Nycklar – som kan innehålla bly.
• Oäkta smycken – också de kan innehålla bly.
•  Elektronik, särskilt om den är gammal. Just elektronik ser jag ofta hemma hos folk, att exempelvis låta barnen leka med en gammal fjärrkontroll eller telefon verkar vara mycket vanligt. Det är alltså inte alls lämpligt eftersom elektronik inte har samma hårda krav på sig som leksaker och därför kan innehålla högst olämpliga kemikalier. Bland annat flamskyddsmedel är mycket vanligt i elektronik och inte så nyttigt att få i sig.

De pratade sedan om att många förskolor (1/3-del av Sveriges förskolor) har börjat giftminimera och slänga ut saker som inte klassas som säkra för barn att leka med eller ha i sin närmiljö. Jag undrade i mitt stilla sinne om även vår förskola (som jag upplever snackar mycket men gör förvånansvärt lite. Särskilt med tanke på hur mycket kunskap och intresse som finns i föräldragruppen) räknas in i den där tredjedelen. I så fall är jag inte särskilt imponerad av statistiken.

I inslaget hann de inte prata så mycket mer än detta men jag har ytterligare några saker att tillägga.

Lego och Duplo är ju också plast och en av leksakerna vi har hemma. Dock är de tillverkade av ABS-plast som inte släpper ifrån sig sina kemikalier lika lätt. Värst är ju mjukplasten så ju hårdare desto bättre, Lego är ju ganska hårt, det vet alla som någon gång trampat på en bit. Med Lego kan man se upp för mjuka delar som slangar och även helt klara delar och fönster. Dessa kan vara gjorda av polykarbonat och är inte klassade som säker plast så som ABS-plast. Andra saker av polykarbonat man kan slänga ut när man håller på är: cd-fodral och pipmuggar och tillbringare i klarplast. Polykarbonat är en av plasterna som märks med siffran 7 (övriga plaster) i den lilla återvinningstriangeln. Men även ABS-plast och bioplaster (som inte är framställda från olja utan från exempelvis majs eller bambu) har nummer 7 som märkning så allt med nummer 7 måste alltså inte slängas.

I barnens rum finns ju så mycket mer än leksaker, säng och sängkläder samt kläder är ju en lika viktig del att avgifta såklart. Naturskyddsföreningen har en kortfattad guide till att avgifta barnrummet, det kan vara ett bra ställe att börja på. UnderbaraClara skrev ett mycket bra inlägg på samma tema för ett par år sedan. Fortfarande läsvärt!