Från en dag till en annan

Igår hade jag en sådan där dag när allt bara kändes skit hela dagen. Jag sov dåligt. Jag var tvungen att gå upp tidigt. Det gick dåligt på skolan. Ingen trevlig människa var där och höll mig sällskap. Precis innan jag skulle hämta på förskolan (detta är ju alltid dagens höjdpunkt!) fick jag ett jobb-sms som meddelade att jag hade ett extrainsatt möte om 23 timmar. I en stad tre timmar bort. Sms-konversationen plingade vilt i fickan medan jag försökte ta vara på nuet med min son. Fast jag kunde inte släppa tanken på det där mötet även om jag inte deltog i sms-kedjan. Jag var trött hela kvällen och försökte komma ikapp med massa grejer som måste fixas för att vardagen över huvudtaget ska fungera här hemma.

Idag däremot. Då hade jag sovit bra. Vaknade utvilad och glad. Mötet blev flyttat en dag. En annan jobb-grej nästa vecka blev inställd. På skolan träffade jag trevligt folk och hade givande semenarier. Inget störde min eftermiddag med lilla hjärtegrynet, middagen var lättlagad och god. Alla saker som hopade sig igår är nu fixade och jag kan sitta lugnt i soffan och blogga. Jag har till och med hunnit med ett litet DIY som måste torka lite innan det kan visas upp här.

Som svart och vitt känns dessa två dagar. Att en natts sömn kan göra så stor skillnad! Idag är jag tacksam för mitt jobb, känner mig ihågkommen av mina vänner, älskad av min familj. Jag är sådär skönt trött som man är kl 22 en vardag, mätt och frisk. Igår var jag bara stressad, trött, hade ont i magen och kände att jag försummar allt för det där jobbet skull.

Sov på saken, det ska jag försöka komma ihåg nästa gång jag har en sådan där dag. Funkar det för er med?

Garderobsinventering – kjolar

Kjolar har jag hur många som helst! I perioder har jag kjol varje dag, nu är jag dock inne i en liten byxigare period så de flesta kjolarna hänger oanvända. Här är en liten genomgång.

Långa kjolar:

• vit med spetsband – romantisk och fin men en vit långkjol? Kan bli lite mycket lucia om man inte passar sig.
• jeanskjol – ganska vardaglig men ändå inte en favorit.
• blå med paljetter – oftast för uppklädd och ska det vara riktigt fint är den för avslappnad.
• mörkröd – snygg på alla sätt. Mycket oklart varför jag inte använder den mer?
• vinröd med paljetter – blir alltid kallad ”hippie” i denna.
• röd mjukis – favoriten!
• grön med volanger – fel färg, loppislådan.
• limegrön med paljetter – allt för galen för mig just nu – loppislådan!

Korta kjolar:

• vit med knappar – hade jag på studenten. Svårt med helt vita kläder alltså.
• vit med blommor – sommarfavorit
• rosa mjukis – nostalgikjol jag haft på alla festivaler jag varit på. Sparar endast som minne.
• ceris med fickor – ut, den har egentligen alltid varit för liten.
• guldbrun med fickor – favorit!
• svart med volanger – för stor och för konstig. Ut med den.
• svart med volanger och band – från gymnasietiden och inte använd sedan dess. Ut med den med.
• svart med rosett – funkar bra fortfarande.
• svart mjukis – vardaglig och bra.

Knälånga kjolar:

• svart mjukis – en favorit!
• marinblå med skärp – också den en favorit.
• marinblå med vita mönster – passar inte så bra längre. Loppislådan.
• Jeanskjol – ytterligare en favorit
• brun med blommor – fin men lite för uppklädd.
• grå velor – gillar mycket.
• brun med blommor och paljetter – samma problem här, lite för uppklädd för att vara vardaglig.
• rosa med blommor – bra men svårmatchad färg.
• vit från Brasilien – svårt med vita kläder nertill. Känner ni också luciavibbarna?
• vit med olika material – fin förutom att den är vit då. Har funderat på att färga den men oklart hur bra det blir när det är så många olika material inblandade.
• vit med blommor – hade mycket för ett par år sedan. Väldigt sliten nu.
• vit med svarta mönster – uppkläddproblemet igen!

Summan är alltså 22 kjolar! 6 st till loppislådan direkt. Måste ta en funderare på det där uppkläddproblemet. Hur gör ni med sånt? Det är ju jobbigt att känna sig överklädd, samtidigt som man gärna vill vara prydlig. Fina kläder är ju kul men om det blir obekvämt är det kanske inte så fint längre. Hade en bekant på skolan som ibland kom dit i balkänning. Det funkade ju också även om jag själv skulle känt mig obekväm. Ingen tyckte ju att hon var skum för det, bara att hon ofta hade fina kläder.

Jag skulle gärna ha en kjol per galge, innan har det snarare varit två eller tre. Nu har jag 28 kjol/byxgalgar. Byxorna och shortsen har redan en galge var och ockuperar nu 11 galgar, då återstår 17 till kjolarna. Enligt mina beräkningar skulle det alltså ge en galge över nu! Det var min själ en lyckad rensning!

Bild gjord i Polyvore

Bee’s wrap

I början på sommaren köpte jag ersättare till plastfolien. Bee’s wrap är ett bomullstyg belagt med bivax, jojobaolja och kåda. Vi köpte tre storlek large och tre medium med planen att ge bort ett av varje.
De visade sig dock vara så användbara att vi fortfarande har alla kvar. De stora används nästan hela tiden till frukt, ost eller bröd.
Man värmer arken lite i händerna så formar de sig perfekt runt maten eller skålen. När de blir kalla stelnar de och håller formen bra.
Här har jag slagit in tre halva meloner i var sitt ark.

I nya numret av min favorittidning Kloka Hem skriver de om Bee’s wrap.

Mellan användningarna diskar man dem i kallt vatten och låter torka. Våra är fortfarande jättefina så man verkar kunna använda dem hur många gånger som helst. Ingen lukt fastnar i arken, inte ens när jag hittade en genomrutten melon i ett ark efter en bortahelg.
Jag köpte mina på Lapland Ecostore. Så småningom skulle jag vilja komplettera med ett riktigt stort ark för bröd också. Nu när jag vet hur bra de är!

Märka barnkläder

Nu när lilla hjärtegrynet har börjat förskolan har vi fått veta hur viktigt det är att ALLA kläder är märkta. Med 23 barn i samma grupp förstår jag mycket väl varför de vill att allt ska vara märkt, det verkar ju helt omöjligt att hålla reda på så många barn ens, hur ska man då kunna komma ihåg vad alla barn har för kläder. Jag har därför tänkt över det här med märkningar. Vilket är egentligen det bästa sättet att märka barnens kläder?

I vårt fall kom jag fram till att märkpenna är att föredra. Det går snabbt och lätt att märka, går inte bort i tvätten och syns tydligt för förskolepedagogerna. Det som talade emot är jag hört att kläderna får ett minskat andrahandsvärde och möjligen att pennan skulle innehålla något giftigt man inte vill ha på kläderna. Jag har mailat till Lindex kundtjänst och frågat om eventuella gifter men inte fått något svar än.

Klisterlappar ville jag inte ha eftersom jag köpt en del kläder märkta med klisterlappar och de är svåra att få bort. Massa klister blir kvar och kladdar på kläderna. Dessutom är lapparna ganska hårda och jag kan föreställa mig att de skaver lite om man inte sätter dem inuti tvättlappen. Och då syns de ju ändå inte och man missar funktionen för förskolepedagogerna totalt. Behöver jag säga att de alltid är gjorda av plast? Inget för vår familj alltså!

Jag kunde också ha sytt lappar med textfunktionen på min eminenta symaskin. Jag provsydde ett par men fick inte till någon bra variant. Lapparna kändes hårda och jobbet att sy fast en lapp i varje plagg tycktes oöverstigligt. (Här finns tydligen en variant med plastfnuttar man kan fästa med. Inget för mig dock eftersom jag försöker hålla nere plasten här hemma) Detta var lite av en besvikelse eftersom jag tänkte mig att egensydda lappar förmodligen var det mest ekologiska och giftfria alternativet. Men är det inte funktionellt och någorlunda lätt att göra hjälper det inte hur ekologiskt det än är. Det måste bli bra också.

Jag bestämde mig alltså för märkpenna. Många plagg har en namnlapp man kan skriva på och på de övriga använde jag tvättlappen. Jag kom fram till att andrahandsvärdet inte skulle spela någon roll för oss ändå. Vi köper mest begagna kläder för att de redan ska vara urtvättade och således giftfria, dessutom blir det ju billigare och mer klimatsmart. Ibland är de redan namnade, då stryker jag helt enkelt över namnet eller klipper bort lappen om det är en mindre viktig lapp. Jag stör mig inte på att kläderna redan är namnade och är beredd att betala lika mycket oavsett namn eller inte. Hjärtegrynet har en del nya kläder med. Antingen ekologiska som han fått i present eller som jag plockat upp på LotusEcos – reaställ. Några plagg har jag eller min svägerska stickat själva. De kommer troligen aldrig vara aktuella för försäljning utan ärvas i generationer, det kallar jag klimatsmart 🙂

När vi använt färdigt kläderna och syskonbarn, kompisbarn och grannungar har lånat dem kommer det troligen inte vara mycket kvar att sälja ändå. Just nu sitter jag med 50-56-lådan för tredje gången och ska låna ut till kompisars kommande lilla hjärta. Fyra barn kommer alltså ha använt sonens kläder på 1,5 år. Det blir ganska många användningar om det fortsätter i den här takten. När vi slutligen ska göra oss av med kläderna kommer vi i bästa fall sälja dem på loppis för typ 5:- styck eller, mer troligt, skänka bort dem.

Inte lönt att hålla på med massa lappar alltså!

Hur tänker ni kring detta?

 

Bild från Ikast Etikett

Garderobsinventering – tröjor

Tröjor:

• 2 svarta med lång ärm – att ha under klänningar på vintern. Den ena har stretchen helt gett upp på, den lägger jag i träningslådan sålänge, kanske åker den ut därifrån med när jag kommer dit.
• 1 vit lång. Konstigt reafynd (inte så mycket fynd egentligen) ska kolla om jag kan ändra den på något vis. Annars byteslådan.
• 1 lila med fågel – kom väl till pass på senaste temafesten 🙂
• 1 gul – till  byteslådan. Både kort, bred och för långa ärmar
• 1 vit med sneda knappar. Har jag ofta på mig i sandlådan. Fast helt ärligt hade jag lika gärna kunnat ha något annat där.
• 2 vita tunna. (en bra, en dålig – borde slänga den dåliga?)
• 1 rosa tunn
• 1 svart- och rödrandig – används en gång per år på jobbet. Kanske ska få vara på jobbet jämt?

Redan förra året rensades en hel del i denna låda. Jag la bort alla tröjor som var blå eller gröna eftersom jag kommit på att jag aldrig använde dessa färger längre. Egentligen är jag nog inte en tröjperson alls. Den enda jag egentligen använder till vardags är den vita jag bytte till mig på senaste bytardagen.

Jag har en del tröjor i träningslådan och i sovklädeslådan med men dessa tänkte jag redovisa i de kategorierna istället.

Är du en tröjperson? Jag kanske mer är en koftperson! 🙂

Världsvan i huvudstaden

Jag känner mig så världsvan när jag är på tjänsteresa i huvudstaden. (Och jag känner mig som någon ur Hungerspelen när jag använder order huvudstaden) Jag älskar pulsen och känslan av att det alltid är något på gång, det lite glammiga som automatiskt kommer till en stad som är just huvudstad. Stora städer bryr sig på något vis inte om dygnets timmar och skäms inte för att aldrig släcka sin ljus och komma till ro. Även om jag anländer strax före nio är affärer fortfarande öppna och folk ute och rör sig.

Redan när jag ska gå av tåget är jag i Stockholmsmood och packar ihop i förväg för att inte vara i vägen när alla ska av. Jag väntar inte tills vagnen är tom med att gå av fast jag inte har bråttom. Istället trängs jag med alla andra som försöker komma av snabbast möjliga, går onödigt fort på perrongen och genar i hörnen för att komma ut från stationen snabbt. Väl uppe på Klarabergsviadukten väntar jag inte på grönt utan går så fort det blir någorlunda bilfritt, undviker till varje pris att se folk i ögonen och håller den strikta högertrafiken som uppkommer även på trottoaren i Stockholm. Jag glider världsvant in på hotellet, visar upp mitt platinamedlemskort och checkar in innan jag går vidare till kvällens restaurang/pub utan att gå upp på rummet först, jag reser ju så lätt nu så det behövs inte. En liten ryggsäck är allt jag har med och den innehåller endast datorn, nessesär och underkläder.

Att sova på ett hotellrum är en konst jag numera behärskar. Mitt kit består av öronproppar och sovmask, denna gången behövde jag inget av det, hade rum utan med heltäckande gardiner och inget stök utanför. Hotellfrukost har jag också fått ordning på. Jag vet att frågar man bara personalen har de annat i gömmorna om tråkbröd och plastost inte lockar. Jag jobbar undan min förmiddag och återvänder till hotellet för att packa ihop och checka ut. Detta tar mig bara fem minuter nu eftersom jag är så världsvan. Sen tillbringar jag tio minuter med att vänta på en inte fullt lika världsvan kollega. Går med säkra steg till lunchstället, beställer utan att titta på menyn. Tar en genväg till stationen (som går förbi en favoritbutik med skylten ”halva reapriset” i fönstret men som jag inte hinner gå in i, världsvana kan också vara bra för köpstopp är dagens insikt) och hinner perfekt till tåget som redan står inne och åker inom tio minuter. (Här hade jag kanske behövt en take-away-latte för att bli riktigt världsvan och businesswoman. Men det tillåts ju inte längre till vardags av miljö- och plastskäl. Missade att ta med min stålmugg med kaffelock…)

På vägen hem sitter jag och skriver och ser mycket upptagen ut. Men väl jag passerat Norrköping börjar Stockholm släppa sitt grepp om mig. Jag mailar inte frenetiskt längre eller blir irriterad om personen i fråga inte svara direkt eller ringer upp inom fem minuter. Väl förbi Norrköping fikar jag i bistron med en kollega och säger hej och tack till personalen. Slösurfar eller stickar. Fokus på att få något gjort hela tiden är borta. Åter kommer lugnet av att sitta på ett tåg jag inte kan påverka. Åter kommer lugnet av att vara tvungen att göra ingenting. Världsvanan är som bortblåst. Den behövs på något sätt inte längre.

Väl i Malmö plockar jag fram den något hipstriga malmövanan istället. Plockar ner min cykel från två våningstället med en check liten knix. Tar på mig min silvriga cykelhjälp. Rejsar iväg längs fina platta cykelvägar tillsammans med alla andra hipstriga cyklister.

O ljuva huvudstad, men vad skönt det är att åka hem till Malmö igen!

 

Bild från Billerud Fritid

 

Garderobsinventering – ”den lilla svarta”

Den lilla svarta ska ju vara det mest användbara plagget i en kvinnas garderob. Om man tvivlar kan man läsa den här bloggen om en tjej som använde sin lilla svarta varje dag under ett år, fast på olika sätt. (Bilden ovan är från hennes hemsida)

Min garderob innehåller ganska många ”lilla svarta”. Det visade sig vara svårt att hitta den perfekta. Så det blev väl det gamla vanliga med kvantitet framför kvalitet. Helst hade jag bara velat redovisa en klänning är nedan men dit har jag inte kommit än.

Alla klänningar här nedan är alltså svarta 🙂

• Halterneck men sned skärning i nederkant. Mest använd.
• Stickad med lång ärm. Varm men bra på vintern.
• Sidenklänning med spets i ärmslut och fåll. Fin men kräver skärp eftersom midjan sitter lite lågt.
• Helspets. Får mig att se ut som en nunna/organist. (varning för förutfattade meningar igen!!!) Kliar lite. Kanske ska ge bort till en kompis som en gång sa att den var snygg.
• Knälång med polokrage och statement-dragkedja. Icke att missbrukas. Men fantastisk när den väl kommer på!
• En med knappar fram. Öppnade alla knappar och insåg att detta är en långkofta! Min nya favorit som bara hängt i garderoben i säkert tio år. Vilket fynd!
• Handmålad från Brasilien. Min kusin hade den på sin stundetbal. Borde gett bort den när jag hade chansen. Ska maila henne och fråga om hon fortfarande vill ha den, själv har jag aldrig använt den.
• Vadlång i siden. Svåranvänd men väldigt vacker. Kanske någon av er läsare har en idé till hur jag ska använda denna? Den är alltså i tunt siden, nästan som ett nattlinne, vadlång och med spets runt halsen. Armlös.
• Hellång med tunna band. Använde en gång under graviditeten. Egentligen tillhör den en kompis, hamnar i lämna-tillbaka-lådan.
• Knälång med knyt. Ut genast! Fläckig och dann.
• Silkig med vita mönster. Min go-to varje nyår.
• Ekologisk med vita mönster och fickor. Jättefin men tyvärr lite svår att få på. Borde använda oftare.
• Mönstrad från Thailand. För små ärmhål, aldrig använt. Ut!

Alltså 13 lilla svarta! Två ut direkt och tre på väg ut. Fortfarande 8 kvar….

Funderar på om jag borde fota kläderna jag inventerar. Är det av intresse för läsarna? Eller blir det för mycket kläder så man inte orkar kolla?

För övrigt har ekomammaistan ett bra inlägg idag om att vårda sina saker. Känner mig träffad där. Ska bli bättre på det!

Bild från The Uniform Project

#i mitt sverige

Mitt Sverige är världens vackraste land. Ett land där det finns plats för alla som älskar det. Ett jämställt land. Ett land som tar hand om sin natur och alla dess invånare. Ett land som värnar om sina medborgare. Som vill deras allra bästa. Som satsar på sina barn. Som vill ge dem den bästa möjliga skolan och den största möjliga kärleken. Ett land som tar hand om den som är sjuk eller arbetsoförmögen. Ett land som leds av förnuftiga människor som vill sina medborgare väl. Ett land där pengar inte är det viktigaste i livet. Där arbete visserligen är roligt men inte det som definierar en. Ett land där man har vad man behöver men känner när man kan dela med sig till någon som behöver det bättre. Ett land där båda föräldrarna tar del i sina barns uppväxt. Där städerna byggs efter vad som är bra för barnen, eftersom det också är bra för de vuxna. Ett land där cykeln och bussen är normen och bilen är undantaget. Ett land där det är självklart att maten är äkta och giftfri. Ett land där man kan vara säker på att det som säljs på marknaden är oskadligt för både sig själv, sina barn och naturen. Ett land som om det begår ett misstag förmår erkänna det och rätta till dem. Ett blomstande land, rikt på både kultur och natur. Ett vackert land.

#i mitt sverige – på måndag är vi kanske ett steg närmare.

Läs fler inlägg om #i mitt sverige hos UnderbaraClara, Emmas Vintage, Emily Dahl, Elsa Billgren, på twitter, instagram och Facebook. Tipsa gärna om fler inlägg på samma tema eller skriv ett eget blogginlägg. Eller skriv en #i mitt sverige – kommentar här under.

Lektältet

Min son är i kojbyggaråldern nu. Jämt vill han bygga kojor, eller kanske mest att vi ska bygga kojor åt honom. När jag hade lagt en filt över vårt soffbord för femtielfte gången denna sommaren kom jag på att jag sett en annan variant av koja under soffbord på pinterest. En lite mer stabil variant, dessutom rolig att fixa själv. Jag satte genast igång. Nu, ett par månader senare är den äntligen klar. Vilket jätteprojekt det blev! Men kul var det och många av mina överblivna tygbitar har nu fått nytt liv. Inlekt är det också. Bara vissa av sonens gosedjur är välkomna i kojan har han bestämt. Hästen är en av de lyckliga utvalda.

Uppe på bordet gjorde jag som en bilbana och garage av gamla jeans. Husen och bilarna som syns på bilden fick hjärtegrynet av sin morbror och moster i 1-års present. Jag vet att sECOnd säljer likadana.

Av tygbitarna kan man se överblivna bitar från en gammal väggdekoration och en sparkdräkt min mormor sydde till mig. Samt överblivet från fotsacken jag gjorde till vår begagnade vagn.

En sida fick ett fönster med gardiner fästa från insidan. Några gamla tygblommor och applikationer hade jag också liggande. Den gula blomman är gjord av sidenband.

Dörren gjorde jag ganska stor så man lätt kan krypa in. När den är stängd fästes den med kardborreband. En liten bit kardborre fäster upp den på väggen så den kan vara öppen med, som på denna bild.

Insidan av dörren är ett tyg som tidigare satt på våra matgruppsstolar.

Dörren är gjord av ett ofärdigt lapptäcke min mamma började med på typ 80-talet? Liten hästapplikation köpte jag på Panduro, faktiskt det enda jag köpte nytt. Alla andra bitar hittade jag i gömmorna. I bakgrunden kör hjärtegrynet sin taxi. Snart parkeras den i garaget.

Garageporten öppnar nästan hela sidan. Knyts upp med band, lite svårt för sonen än men vips har han lärt sig det med.

Nedfälld garageport av sambons trasiga gamla jeans. Sonen bygger kojor av soffkuddarna i bakgrunden.

Kiosk/fönstersida med rullgardin. Man kan fästa upp den med hakar från insidan fast tyvärr har jag ingen bild på det. Det syns ju lite på första bilden i alla fall. Sonen grejar med sopbilen som kom med trästaden.

Det här var ett kul, fast stort projekt. Nu funderar jag på utklädningskläder. Kanske blir det nästa syprojekt.

 

 

 

 

Närpolitik

När valet närmar sig brukar jag alltid läsa på lite vad de olika partierna vill med Sverige. Deras stora mål och övergripande ideologier. Vad jag tidigare missat att tänka på är vad de vill med mitt närområde. Vilket ju egentligen är ganska korkat för det är förmodligen mitt närområde som påverkar mig mest.

De senaste veckorna har vår lokaltidning haft en liten utfrågning av politikerna om vad de vill med bland annat kronprinsen, fridhemstorget, ribban, hundrastplatsen, fågelproblemen i slottstaden, trafiken på mariedalsvägen, trafiken i innerstaden och tiggeriet.

Min kortversion är:
M och SD är skrämmande överens. De vill lösa alla problem genom att bygga fler parkeringsplatser, ta bort farthinder, minska parkeringsavgifterna, se till att folk håller reglerna bättre och mota över problemen på fastighetsägarna/Polisen/EU/Rumänien.

Alla övriga partier vill ungefär samma sak. (MP tycker lite hårdare på djurskydd, V drar allt lite lite längre) Göra mötesplatser (okej, det var nog mest S) öppna café, satsa på torghandel, minska trafiken genom att satsa på kollektivtrafik/höja p-avgifter/bygga bostäder med bra pendlingsmöjligheter, se till att ribban får vara okommersiell, hjälpa utsatta människor med boende och stärka frivilligorganisationerna.

De ante mig. Bara jag undviker de två översta är jag alltså någorlunda i hamn.

Lite ironiskt är det dock att S går till val på att minska barngrupperna på förskolan till 15 barn per grupp. På min sons förskola är de 23 barn i varje grupp. Här har S regerat i nästan 100 år…