Nyttiga November

Varken Ordningsamma Oktober eller Super Spar September kändes som något för mig. Men under november kommer en utmaning som passar perfekt: Nyttiga November. Jag har länge tänkt att jag ska prova en kur som sägs vara bra för magont, hängighet och vuxenacne. Jag läste om den i en bok som heter Lingon och Läppstift, skriven av Noora Shingler. Noora verkar ha samma problematik som mig och får samma hjälp av sjukvården. De vill ju gärna hjälpa men är för inflexibla för att det ska ge mig något. Meningar som ”åh, vilket fint tarmludd du har!” hjälper liksom inte mig ett dugg. Jag har provat massa olika sätt att äta under åren och olika tillskott och mediciner, men inget hjälper. Kanske kan denna kuren göra susen. Under graviditeten och amningen vågade jag inte prova men nu är tajmingen mycket bättre.

Under November ska jag inte äta/dricka:

• Socker – Sötsaker ska jag undvika eller ersätta med frukt, torkad frukt, nötter eller något i den stilen. Socker i maten undviker jag lättast genom att laga maten hemma och inte köpa massa halvfabrikat.
• Kaffe/te – kaffedrickandet går i perioder för mig så det borde inte vara svårt att avstå. Jag ska istället dricka örtteer, kamomill är redan min favorit så det blir nog mycket av den.
• Vitt mjöl – Egentligen alla veteprodukter. För mig innebär det ingen pasta och inget bröd. Om familjen vill ha pasta planerar jag att prova bönpasta, zucchinipasta eller helt enkelt koka en potatis istället. Bröd ska jag försöka undvika totalt men är det nöd finns ju alltid riskakor…
• Jäst – eftersom mjölet redan är borttaget är nog jäst inget stort problem att bli av med. Vi har redan jästfri buljong. Tartexen får vila sig i kylen en månad.
• Mjölkprodukter – Jag använder en del sojaprodukter redan så jag ökar på dem om det behövs. Ost äts i perioder här hemma men nu var det ett tag sedan så det bådar gott inför månaden.
• Alkohol – det blir det lättaste, jag dricker sällan alkohol och har inga problem med att säga nej om tillfälle skulle komma upp under månaden.

Jag ska dessutom undvika konserveringsmedel och halvfabrikat. Det borde inte bidra med ytterligare svårighet, jag räknar med att de flesta halvfabrikat redan försvunnit i och med listan ovan.

Jag ska dricka mer vatten. Jag var bra på det innan men av någon anledningen har jag slutat. Det blir nog bara att ta upp en gammal god vana igen.

Det är alltså inget LCHF- eller rawfood-försök det är frågan om utan bara ett prov om även jag kan bli hjälpt av samma diet som Noora. Familjen kommer äta som vanligt hela månaden så ingen anledning till oro för lillen. (Kanske såg ni dokumentären ”Raw Food inför rätta” på kunskapskanalen häromdagen och undrar hur det ska gå med hjärtegrynet? Det behöver ni alltså inte. Det är bara jag som ska trixa och jag ska heller inte äta bara Raw Food, det kommer däremot säkert vara lättare att gå till ett Raw Food ställe om jag ska äta ute. Där vet jag säkert att de inte använder socker, vetemjöl och mjölk)

Jag hoppas få mer ork, mindre ont i magen och kanske lite bättre hy. Jag räknar med att det blir lite trixigt ibland men inte omöjligt. I mitten på månaden ska vi på bröllop och då tänker jag göra ett undantag. Alkohol och kaffe kan jag lätt avstå men jag tycker inte det är någon idé att krångla med specialmat på detta tillfälle. Jag äter helt enkelt det som bjuds men undviker brödet om det går.

Jag ska iväg på jobb ett par gånger under månaden, då räknar jag med att kunna hålla dieten om jag anstränger mig lite. En utav dagarna måste jag äta ute i Stockholm men att hitta någon raw food – ställe där blir nog inte svårt. Annars funkar ju vanlig sallad också.

Fika i Malmö är lätt, man går bara till mitt favoritställe: Café Agnez. Eller till Raw Food House, de har alltid mycket gott. Nyöppnade Satori har också en del raw food. Det blir som vanligt.

När jag nu publicerar detta inlägg blir löftet verklighet, nu känner jag att jag lovat HELA INTERNET att prova detta en månad. Håll tummarna för att det funkar och jag kommer vara piggare i slutet av månaden!

Källsortering

 

Fick just en snilleblixt. Ni vet sådär som när man kommer på något man egentligen aldrig tidigare fattat men använt ändå. Ordet källsortering har jag alltid tänkt hade något med KÄLLARE att göra. Antar att det var för att jag som liten trodde att man skulle ha återvinningen i källaren. (om man nu hade någon, det hade ju inte vi) Idag gick det äntligen upp för mig att det måste ju ha med förpackningens KÄLLA att göra. Alltså var den kommer ifrån. Att det handlar om ursprungssortering snarare än källarsortering.

Hade alla ni redan fattat detta alltså?

Höstkläder

Nu är det i alla fall höst på riktigt och ibland ganska kallt. Vi har tagit fram allas höstkläder ur förråden. När vi var på lekplatsen idag och snålblåsten från havet kröp in under alla vindjackor kände jag mig väldigt tacksam för hur varmt klädd både sonen jag var.

Höstkläder för ett litet barn med mycket utelek på gång:

Än är det inte dags för ullunderställ utan bomullströja duger bra. Utanpå den har han en fin gul tröja som min svägerska stickat. Tröjan heter Livingston och om man vill se bilder av den kan man göra det på hennes blogg här.

Sedan en vindjacka från Lindex som jag köpte på rean i somras. Den har han haft även när det var varmare fast utan stickad tröja under. Då slapp vi köpa ytterligare en jacka, väldigt praktiskt.

På benen har han bomullsbyxor eller mjukare jeans och sedan galonbyxor från hm. Jag köpte ett par i våras med biofinish som jag skrev om här och han kan fortfarande ha dem.

På fötterna är det än så länge vanliga strumpor, men ullsockarna ligger här och väntar på kallare väder. Sedan ett par fodrade gummistövlar vi fått av grynets farmor.

Tunn mössa på huvudet i väntan på snö och minus när de stickade kommer fram.

Vantar vägrar han när vi leker. De får endast vara på när vi åker cykel.

Själv har jag tagit fram min rosa dunväst jag köpte på second hand för ett par år sedan. Varje gång jag rensar tänker jag att den där använder jag ju inte så mycket. Men varje höst är jag lika glad att jag har den. Eftersom min regnjacka är ganska rymlig får jag plats med den under och då är jag varm i vilket rusk hösten än har att erbjuda. Jag hade förmodligen inte köpt en ny dunväst med tanke på hur de flesta fåglar man tar dunet ifrån har det, men när jag nu har en använder jag den gärna.

Höstskor för min del är ett kapitel jag inte riktigt löst. Är det lekplats på gång tar jag gummistövlar. De har dock varit tejpade med silvertejp sedan i somras men läcker ändå. Är det mer fingå eller jobb tar jag ett par kilklackade svarta skor. De börjar ge sig totalt nu, de var nog ingen vidare kvalité på dem. Nästa höst kanske jag måste skaffa ett par bra höstskor. Men det är så svårt att hitta bra så jag skjuter gärna upp det ett år även om utförsäljningen av höstskor förmodligen sammanfaller med mitt köpstoppslut 🙂

Vantar har jag ett par fina min svägerska stickat. De är verkligen de optimala cykelvantarna som hon skriver här.

 

Vi försöker köpa relativt könsneutrala kläder till hjärtegrynet, och jag trodde jag hade ganska bra koll, men när jag fick syn på oss i spegeln på väg ut häromdagen undrade jag om jag inte bara lurat mig själv.

Han hade på sig: turkos mössa, turkos jacka, gröna regnbyxor, svarta stövlar. Jag hade på mig: rosa jacka, röda regnbyxor, gula stövlar. Suck. Kan det bli mycket värre?

Doktor Denis Mukwege i Skavlan

Nyss råkade jag slå på tvn på SVT1 och Skavlan samtidigt som Dr. Denis Mukwege kom in på scen. Dr. Denis är gynekolog och specialist på att operera och laga skador efter gruppvåldtäkt. Det är ju helt sjukt att det ska behöva finnas specialister på sånt. När han började prata kunde jag inte tro mina öron. Våldtäkt används som ett vapen för att driva bort lokalbefolkningen från mineralfyndigheter i Kongo så att väpnade grupper kan ta över gruvorna och tjäna pengar. Visst har jag hört om konfliktmetaller och hur de används i vår elektronik innan men det är en helt annan sak att höra någon berätta om det. Med egna ord och egna ansiktsuttryck. Han berättade om några av de skador han opererat  och kvinnor han hjälpt. (Och barn med! Hur kan det få vara så orättvist!?!) Jag sitter här i mitt säkra lilla Sverige och funderar på vad jag borde ha i min garderob. Så pågår det där på andra sidan jorden.

Jag tänkte på min spruckna Iphoneskärm och hur jag funderat på om jag ska byta glaset, köpa en ny eller ta över min sambos avlagda som har ett något mindre sprucket glas. Plötsligt äcklas jag bara av tanken på att jag ens äger smartphone, och en laptop, och en Ipod. Och säkert ett helt gäng elektriska grejer till som kanske innehåller komponenter som kommer från Kongo. Kanske har mina inköp bidragit till att en kvinna blivit våldtagen. Kanske så svårt att hon aldrig mer blir hel igen. Att jag ens sitter här och knattrar på min dator om detta ämne när den kanske är grund till att ämnet ens finns. Det är så fel. Jag vill aldrig mer vara med och bidra i den konflikten. Jag vill aldrig mer spendera mina pengar på elektronik som kanske innehåller orsaken till våldtäkt. Aldrig.

Jag tänker på vad Doktor Denis Mukwege sa, att han vet att många i norden tittar på Skvalan, därför ville han vara med. Så att fler får upp ögonen för problemen med metallerna och det pågående kriget. Jag tänker att det var smart av honom. Om inte annat så har han i alla fall fått mig att äntligen fatta. Det blir ingen ny Iphone i alla fall, det är ett som är säkert.

 

 

Jobbet, skolan och familjen

Den prioriteringsordningen känns helt fel. Ändå är det så vi lever just nu. Vi tittar varje vecka på våra arbetstider, fyller ut alla luckor med skola. Blir det något över lägger vi den på varandra.

Istället hade jag velat planera in våra familjeaktiviteter först. Se till att det varje vecka finns plats för ett par förmiddagar i parken tillsammans allihop. Kanske någon liten utflykt varje vecka. Planera in att träffa en vän och träffa gemensamma vänner. Planera in alla bestyr som måste fixas, matlagning, handling, tvätt och städ.

För min personliga stimulans vill jag gärna jobba lite och gå lite i skolan. Jag tror att hjärtegrynet kan tänka sig att vara lite på förskolan.

Men bara på den tid som blir över.

Till våren går jag ner till 50 % på jobbet. Jag längtar otroligt mycket efter det. Jag hoppas att det ska förändra prioriteringsordningen.

Jag kan tänka mig att hämta på förskolan klockan två varje dag och att vara helt ledig i alla fall tre dagar i veckan. Det blir alltså 24 h i veckan. Lite mer än halvtid. Jag hoppas det ska vara lagom.

Hur litet skulle du kunna tänka dig att bo?

I förra veckans Fokus finns en artikel om den nya trenden att bo riktigt litet. De nya microbostäderna befolkas av människor som downshiftat för att ha tid med resor, upplevelser, varandra och så vidare. De hittar på nya smarta möbler med dubbel- eller trippelfunktion. En säng kan bli en soffa eller ett bord, eller vikas in i väggen. En dusch som fälls fram eller ett kök som dols bakom luckor. Om man vill se exempel kan man kolla på den här spanska killen som har byggt sin egen microbostad och visar alla dess funktioner. Jag såg ett inslag i vetenskapens värld som handlade om en kille som bodde i en container på 3,3 kvm. Han hade inget kök utan bara en säng och en liten brännare att värma vatten på. Inget badrum vad jag kunde se, så det är lite oklart hur han löste den biten.

Det som förenar dessa microboare verkar vara att de alla har en kompletterat sitt boende med en relativt stor utemiljö. Ingen verkar på allvar tro att de ska bo en längre tid på till exempel 12 kvm bara utan har också terass, trädgård eller bor på någon form av allmän yta så att den totala platsen man disponerar ändå är lite större.

Många studenter bor ju riktigt litet även här i Sverige, en kompis till mig bodde ett tag på 12 kvm. Jag har till och med sovit över där ett par gånger, det var inga som helst problem. Kan dock tillägga att hon inte bor där längre nu när hon är sambo.

Vi bor tre personer på 100 kvm. Det är en fröjd med all plats och rymd. Man får utan vidare plats att köra vagnar, taxibilar och springa fort fort om man är ett litet barn. Det finns dörrar att stänga om man vill vara ifred. Vi har plats att samla på oss hur mycket prylar vi vill. När hjärtegrynet var pyttis hade vi gott om plats att vanka på. Jag funderade på om jag skulle kunna tänka mig att bo mindre, och i så fall, hur litet? Var går min smärtgräns?

Att bo på typ hälften av ytan men i stället ha tillgång till en egen utemiljö kan jag absolut tänka mig. Får jag bara en trädgård eller en riktigt stor terass tror jag att ett betydligt mindre boende hade varit helt okej. Mindre att städa, färre möjligheter att samla på sin massa onödiga saker. Kanske hade det till och med varit att föredra. Men om jag måste ha en säng som också är ett vitrinskåp/ett badkar/matbord då vill jag nog inte. Jag kan inte tänka mig att sova i matos från ett kök som är i samma rum. Med all den plats vi har nu kan vi utan vidare göra olika saker utan att störa varandra. Ingen behöver känna att de kanske borde gå hemifrån för att få vara ifred. Det är jag rädd hade hänt i ett riktigt litet boende (ett boende om typ 15-20 kvm) Att man är i vägen för varandra. Jag vill att vårt hem ska vara en fristad för hela familjen. Vi ska alla få plats även om vi är hemma samtidigt. När jag delat lägenhet med kompisar innan har det alltid varit det som avgjort om det funkat i längden. Tre personer i en 1,5a funkade inte. Var man hemma samtidigt var man tvungen att umgås. Ville man vara ifred fick man vackert gå hemifrån.

Men kanske är det ändå en vanesak. Jag har alltid haft mitt eget rum och gott om plats att vara på även när jag var liten. Hade vi bott litet även då hade jag kanske tyckt annorlunda. Det finns ju massor med människor som bor på liten yta utan att de verkar tycka att det är ett problem. De tycker kanske till och med att det verkar dumt att bo större?

Kanske måste vi alla leva på mindre yta i framtiden när vi är fler på jorden. Det finns ju gott om exempel på städer där det redan är verklighet. Microboendet är kanske det nya modet. Personligen hoppas jag vi får se fler smarta lösningar på hur man kan bo och trivas på en liten yta.

Hur litet kan du tänka dig att bo?

Fairtrade-fikadagen!

Grattis på fairtrade-fikadagen!
Idag är det alltså dags att fairtradefika för det vilda, anmäla sin fikapaus på faitrade.se och vara med i Fairtrades rättvisa och etiska gemenskap! Förra året lyckades jag till och med vinna en goodiebag bara genom att anmäla vår fikapaus, fika med rättvisa produkter skulle vi ju ändå.
Kanske kan du hitta ett gäng på jobbet eller skolan att fika med? Det behöver inte vara så avancerat, en fairtrademärkt produkt, minst två personer och en paus är det enda som krävs!
Hejaheja!

Kemimagi

Häromdagen skrev bloggaren Snålcoachen om hur hon testat husmorsstädknep. Ikväll fann jag mig full av städiver och hemmet fullt av fläckar. Eftersom det var sambons tur att natta lilla hjärtegrynet hade jag oceaner av tid. Eller ja, en timma typ. Tid som gjord för att städa!

Sagt och gjort. Missfärgade silverörhängen åkte ned i en skål med aluminiumfolie i botten. På med bakpulver och hett vatten. Efter typ fem minuter såg de ut som nya igen! Inklusive i alla skrymslen och konstiga böjar. Kemitrolleri! Jag hade ett antal örhängespar jag inte använt på länge, länge eftersom de såg så fula ut. (Bland annat ett par som Jonna Jinton gjort. Hon har en smygtitt på sin nya kollektion ute på bloggen idag. Massor med fint att sukta över, gillar särskilt armbandet längst till höger på bilden längst ned, visst är det fint?)

Vatten med citronskivor i micron, full effekt i 30 sekunder, det var minsann som trolleri det med. Varför hade jag glömt det här knepet? Helt olönt att stå där och skrubba när mammagruppen ska komma på besök och man VET att micron kommer användas av ALLA, jag kunde ju sluppit undan så enkelt. Funderade på om det skulle funka lika bra i ugnen? Om inte, varför inte? Vet ni?

Ugnen blev ren med insmord såpa, värma tills det bubblar och sedan skrubba. Har fortfarande lite grönsåpa kvar, när den är slut ska jag testa linoljesåpa som verkar vara alla miljövänners favorit. Kanske är den ännu bättre?

Har lagt ugnsgallret i bakkaret med vatten och diskmedel, återstår att se om det blir så rent som Snålcoachen säger när jag skrubbar med min aluminiumboll om en timma.

Till sist blev det citron på kalkfläckarna på mörka klinkern i badrummet och ättika på de lite större avlagringarna. Rent så det skiner!

Är det någon av kemisterna som har koll på hur silveret blev rent och hur citronen räddade micron? Jag har ju vetat men glömt. Kan någon förklara?

Sambon dammsög och skrubbade tak tidigare idag, plötsligt är vårt hem som var så eftersatt på städfronten på grund av allt jobb och farande, skinande rent! Nu ska jag fira med en kopp varm choklad.

Min favoritvariant innehåller farinsocker och lite smält choklad, så den blir sådär tjock och god. Sambon vill ha sin som oboj, helt obegripligt för mig men bara jag får min tjocka variant kan han gärna få ha sin tunnis ifred! Trevlig kväll på er!

 

---

 

Gallret ser ut som en blänkande dröm och jag behövde inte ens skrubba, bara jag drog med aluminiumbollen över det föll allt av. Jag är helt frälst och kommer aldrig mer ta fram stålullen! Kemitrolleri på hög nivå!

 

 

Shoppa i någon annans garderob

I helgen var två av mina kompisar på besök i Malmö. Vid ett tillfälle stod de och tittade på min skosamling. Jag såg att en utav dem pekade på ett par skor som jag tycker är väldigt snygga men allt för höga för mig. Varpå jag sa: ”Om du gillar dem längst till höger kan du gärna få dem.” Hon tog genast ner dem och provade. Kan man tänka sig, de satt som en smäck fast vi inte ens har samma storlek. (Kan det vara därför de egentligen aldrig passat mig, de är för stora?) Hon blev jätteglad över skorna och tog gärna emot dem. Jag blev också glad eftersom jag haft dåligt samvete över att jag har kvar dem men inte använder dem och ändå haft svårt att göra mig av med dem. När jag vet att de kommer till hennes lite mer välanvända klackskosamling känns det inte längre svårt att göra mig av med dem.

Hon frågade genast varför jag inte har några ballerina längre och om jag ville ha ett par hon inte använder? Perfekt tyckte jag. Exakt vad jag saknat hela sommaren. Till jul kommer jag hem till henne och kollar om de passar.

När vi ändå var igång hämtade jag ett par andra skor som legat på vinden och väntat på bytardag ett par månader. De togs också emot med glädje och plötsligt har jag två par skor mindre att samla på! Toppen!

Klackskovännen tog även en titt på min garderob i övrigt, konstaterade: mycket som är slitet och inte så uppdaterat. Kom hem till mig så provar vi lite ur min bytardagslåda. Vi tar det till jul med.

Shoppa i varandras garderober, mitt favoritshoppingsett! Alla blir glada och ingen blir fattigare!

Garderobsinventering – Vardagsklänningar

Jag har massvis med klänningar. Faktiskt så många så det är inte lönt att redovisa dem alla på samma gång. Jag började ju med den lilla svarta, nu går jag vidare med vardagsklänningarna, typ mjukisklänningar.

• Lila, vid modell som min svägerska sytt till mig. Min nya favorit som jag fick på min födelsedag häromveckan.
• Rosa men fickor. Jättefin men tyvärr lite kort när jag nu lever mitt liv mycket sittande på marken eller på huk bredvid en liten unge.
• Grå typ strandklänning. Använde nästan varje dag förra sommaren men i år hade jag andra favoriter. Kanske återupptäcker den nästa år.
• Vit med blå blommor. Fin men lite missformad i tvätten.
• Vit knytklänning med svarta prickar. Hade kunnat bli en favorit men den sitter lite konstigt. Ska försöka byta bort den.
• Grön stickad. Jättefin klänning jag haft i minst tio år. Tyvärr är den ganska ömtålig och flera maskor har gått. Snart är det inte fint att laga längre. Då kanske den kan bli något annat? En topp?
• Tunn mörkgrå. Skön modell men inte riktigt gjord för min kropp. Sömmarna hamnar lite fel (som de skriver om på BASEDROBE) Ska försöka byta.
• Aprikos men cyklar och fönster. Jätterolig klänning som min son älskar. (många hjul = många poäng)
• Aprikos 3/4-ärm. Fin färg och kvalité men lite konstig passform.
• Gul med pikékrage. Somrig som bara den men lite kort.
• Gul och vit med knyt. Använde mycket för tio år sedan. Men det var då det. Ut med den.
• Vit med grå prickar. Genomskinlig. Annars fin.
• Vinröd 3/4 ärm. Lite uttänjd efter gravidmagen. Borde nog ligga i gravidkläderlådan.
• Vinröd med knappar. Perfekt till hösten. Tar på mig vid första bästa regnskur.
• Lila stickad. Fin men varm. Bra till vintern
• Beige linneklänning. Denna sommarens favorit som jag egentligen köpte till konfirmationen. För 15 år sedan! Kanske ska man bara arkivera sina kläder tills de faller en i smaken igen? Nedslående tanke….
• Souvenirklänning från Brasilien som jag aldrig använt. Kanske kan omvandla den till ett bättre plagg så jag ändå får ha souveniren kvar?
• Plommonlila tunika/klänning. Köpt som klänning men nu skulle jag aldrig kalla ett så kort plagg klänning. Vilket skämt!
• Rosa glittrig sak jag aldrig använt. Ser ut som en blandning mellan fisknät och kassler. Ut med den.
• Röd souvenirklänning från Grekland. Passar bäst i en framtida utklädningslåda. Är det för tidigt att börja med en sån?
• Vit strandklänning från Brasilien. Sjukt snygg när man är solbränd och vältränad. Helst ung också. Hmm… Oklart om det någonsin kommer hända igen.
• Röd klänning med glitter. Utklädningslådan.

Rensningen går sämre just nu. Undrar om det är för att köpstoppet ger en viss sparsamhet? Eller har jag bara kommit ur form igen?

Bild gjord i Polyvore