Rensa ut – musikinstrument

img_20161129_114200

Musikinstrument kan verkligen skänka mycket glädje och njutning för den som kan spela eller vill lära sig. Musik är min, och även min sambos, stora passion och därför har vi flera instrument hemma och ett par hyllmeter noter. Det är ju underbart med så mycket musik men som med allt annat kan det bli för mycket prylar och tillslut måste man faktiskt rensa.

Många har ett eller ett par instrument liggande hemma som inte spelas på. De flesta instrument som inte spelas på blir faktiskt sämre. De stämmer ur sig och tappar klang om ingen vårdar dem och spelar ibland. Då kan man ju antingen börja spela på dem eller göra sig av med dem. Ofta är det idé att sälja eftersom de flesta instrument är värda en del pengar. jag tror att det vanligaste kategorierna av instrument folk har liggande hemma är sitt eget skolinstrument man hade som barn, eller något man ärvt. Har man ärvt ett instrument kan det hända att man sitter på en riktig guldgruva. Det där med att de ökar i värde rör dock mest stråkinstrument som fiol och cello. Är de av fina märken och har sina papper i behåll kan man tjäna en del på att sälja sådana instrument. Piano och flygel är sällan värda så mycket. Många vill bli av med sina gamla pianon och är man ute efter ett är det oftast bara att kolla på blocket efter någon som vill bli av med ett mot hämtning. Här i Malmö hade musikhögskolan utförsäljning av gamla (nästan ospelbara) flyglar för ett par år sedan. Vill man mest möblera med en flygel för att det är snyggt är ju ett sådant instrument perfekt! Dock måste man tänka på att pianon och särskilt flyglar är mycket svåra att flytta eftersom de väger så in i norden mycket. Det finns flyttfirmor som kan ta på sig att flytta dem och då bära med bälte och sånt men det kostar, och inte alla firmor vill ens ha sådana jobb. Jag skulle gärna ha ett piano hemma, men vilken pärs att flytta upp det för alla trappor och sedan flytta med det när vi väl köper vårt nästa boende. Nä, kanske när vi bor på ett ställe vi tänkt stanna länge och helst utan trappor. Då kanske det kan bli ett piano här med.

Småinstrument – som de som syns på bilden – är sällan värda att sälja. Från vänster till höger: två skakinstrument, blockflöjt och melodika. Nere i hörnet syns en lekgök. Skulle jag sälja dem skulle de inte ge mycket pengar, högst någon hundralapp för melodikan bedömer jag. Dessa är instrument som hjärtegrynet har i sitt lekrum och ibland spelar på. En blockflöjt kan ju vara rätt påfrestande att lyssna på när traktören är nybörjare men ändå är det just med blockflöjt många barn börjar. Jag har sett många affärer som säljer inredningsprylar som även har en del för barn, då ofta instrument i trä. Min erfarenhet är att dessa är i usel kvalité, sällan stämmer eller ens kommer i närheten av att pricka tonerna och alltså knappt går att kalla instrument. Trummor som inte ens har någon resonans har jag också sett, helt värdelöst! Köp inte sånna! Vill man ge ett barn ett instrument för att hen ska kunna spela lite eller klinka, köp ett som i alla fall går att använda. Annars kan man lika gärna ha dem som dekoration direkt. Nu blev jag visst lite hård här men detta stör mig så mycket. De liksom marknadsför sig som instrument, kostar en del, och kan aldrig ens framställa en melodi även om den som spelar är musiker till yrket och faktiskt kan spela. Även lergöken vi har är en man kan spela på. Det är stor skillnad på instrument och instrument.

Om vi övergår till de lite dyrare instrumenten som man gärna vill sälja kommer direkt en svår fråga – pris.

Blåsinstrument blir generellt inte värda mer ju äldre de blir. Får man tillbaka det man gav ska man nog vara rätt nöjd. Det tänker jag också är en rätt bra regel att gå efter när man ska sätta pris, utgå från vad du gav, dra av ett par procent och låt eventuella tillbehör du skaffat ingå. Vet man inte vad man gav kan man kolla på blocket efter liknande och se vad de kostar eller kolla mot tillverkarens nya instrument. Skolinstrument kan man sälja på blocket om man är bekväm med det. Men mitt bästa tips är ändå att ta kontakt med kulturskolan i sin stad. Fråga om kontakt med den berörda instrumentläraren och hör sedan om hen har en elev som vill köpa instrument. Detta görs med fördel i början av höstterminen, då behöver många elever byta upp sig eller vill köpa efter att ha hyrt under de första åren. Under sommaren är det en sämre idé att ringa, kulturskolan har ofta långt sommarlov och min erfarenhet är att föräldrarna inte vill betala massor med pengar för ett nytt instrument som ska börja med att ligga i en låda under ett par månaders tid.

Om man inte vill hålla på så mycket med försäljningen kan man sälja till en instrumentbutik. Här i stan finns Windcorp som säljer skolinstrument, bara blåsinstrument, och tillbehör som noter, notställ och liknande. Till dem kan man sälja sitt gamla instrument och få ungefär 60-75% av vad man själv kan sälja för. De utför också reparationer och det kan vara en god idé att se över instrumentet innan du säljer.

Se till att ventiler och rörliga delar är oljade och smorda, tvätta ur instrumentet ordentligt. Dammsug lådan och tvätta munstycket. Är det av metall eller plast kan det med fördel spritas inför försäljning. Detta kan man gärna göra innan man börjar spela på ett instrument man köpt begagnat också.

Ett stråkinstrument kan man ta till en fiolbyggare och få värderat eller hjälp med att sälja. Tvätta inte av ett instrument i trä med annat än fuktig trasa!

Jag har ett instrument liggande här som jag inte spelar på och aldrig heller kommer spela igen. Anledningen till att jag kan vara säker på det är att jag utvecklat kontaktallergi mot en av metallerna i legeringen. Bättre då att sälja och göra något kul med pengarna. Just detta instrument är inte av ett jättefint märke men ändå värt en del pengar. Jag har försökt sälja det innan och dessutom haft det på utlån men hittills inget napp. Nu ska jag nog göra ytterligare ett försök, det hade inte varit dumt att ha de där pengarna även om instrument är fina inredningsdetaljer.

img_20161129_114410

Min sambo har en del av sina noter i dessa snygga tidningssamlare.

Noter är svårt att rensa bland tycker jag. Det går fort tills man har allt för många och ofta är det halvdanna kopior man får. Jag har provat att ha dem både i samlare och i pärmar men tycker inte riktigt att något funkar. Som förvaring kanske, men när jag väl ska ha något är det trots sortering och kategorisering ändå för svårt att hitta. Tror nästan jag skulle behöva ha en databas för att få ordning på det och så mycket jobb kommer jag inte lägga på noter! För att kunna hitta lätt skulle jag behöva kunna söka både på titel, kompositör, sättning och genre. Nu överväger jag om det ens är någon idé att spara alla lösblad. Hittar jag inte bland dem kommer jag ju aldrig kunna använda dem. Kanske är det någon av er som har ett bra förslag på hur jag kan få ordning på alla mina noter?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander.

Annonser

Bebiskläder för den allra första tiden

img_20161119_122713

De första två månaderna med vårt nya lilla tillskott har nu passerat och jag summerar vad vi har använt för kläder till henne. Kanske är det någon annan som funderar över vad man ska skaffa och hur många av varje som kan få en liten hjälp på vägen. Såhär blev det för oss!

Den allra första mössan syns överst i bild och är den vi satte på direkt när hon var född. Personalen vill gärna att det ska vara en utan band (för att det inte ska bli trassel tror jag) Vi hade också en med band men den användes aldrig. Den gula, stickade mössan har vi haft på varje dag sedan dess. Den har hon i vagnen, när jag är ute med henne i sjalen och i bilen. Det är min fantastiska svägerska som har stickat den, så himla fin! Hon har ju också en blogg om stickning, Docksjö heter den, samt ett instagramkonto med samma namn. Där kunde man för ett par veckor sedan se bild på deras fina lilla bebis som kom lite väl tidigt. Kan tro att det kommer många blogginlägg om stickade bebiskläder där inom kort, tips tips!

Nåja, det var en liten utvikning. Tillbaka till kläderna. En kofta behövs också, vi har en som jag stickade inför hjärtegrynets ankomst. Den är gjord efter ett Dropsmönster i ett garn som heter babymerino. Tyvärr var detta innan jag blev noga med eko och superwash och sånt så jag kan inte direkt rekommendera garnet. Koftan är bra i alla fall och stor luva är faktiskt ganska käckt när hon ligger i vagnen och har mössan också. Annars tycker jag luva är opraktiskt till pyttisar. Den är mest i vägen och gör oskönt buckel i nacken. Koftan används mest ute eller i bilen men också på kalla dagar inne. Vi har ett par till tröjor men de har aldrig varit på så nu går de till loppis.

Omlottbodys tycker jag är det enda som funkar före storlek 68. Kanske om man har en bebis som är väldigt stabil i nacken att det går med trä-över-huvudet-varianten innan men inte för oss. Vi har använt 2 st storlek 44, 5 st storlek 50 och 4 st storlek 56. Dock var en 56a lika stor som en 50 och en 50 som en 56a. Väldigt konstigt det där egentligen eftersom det ju rör sig om cm vilket jag trodde var ett absolut mått. Men tydligen inte när det kommer till storlekar. Jag har lärt mig att Po.p. mäter sina storlekar FRÅN exempelvis 50 cm och inte UPPTILL som många andra. Det gör ju väldigt stor skillnad såklart.

Vi har använt storlekarna lite parallellt, så blir det ju också när de är så olika stora inom samma storlek men för att ge en liten fingervisning: storlek 44 passade från födsel (bebisen var 50 cm när hon kom) och i knappt tre veckor. De sista av storlek 50 la jag undan när hon var 7 veckor och 56 börjar just ta slut. Vi har en body st 56 från Po.p. och den varar nog ett par veckor till.

Pyjamas använde vi ingen i st 50 fast vi hade, det var nog för att vi hade många bodys som passade då. Body tycker jag är mer praktiskt eftersom den håller blöjan på plats bättre och särskilt de där första miniblöjorna sitter rätt dåligt. Så vågar man ju inte dra åt heller för att inte klämma den oläkta naveln. I storlek 56 har vi fyra stycken vilket kompenserar bra för att få bodys passar nu. Knappar är nog bäst egentligen eftersom dragkedjepluppen kan skava på bebisen men på den som syns på bilden finns en liten ficka man viker fram om pluppen. Då funkar det ju. Den är från DUNS och ett av våra favoritbebisplagg.

Två par strumpor har vi använt. Ett par tjockare som sitter på bäst om man drar dem över byxorna och ett par lite tunnare med högt skaft. Dem kan man dra hela vägen upp till knäna och då sitter de på bra.

I byxväg har vi tre olika favoriter. Strumpbyxor är en otippad höjdare. Fånigt tyckte jag först men nu har jag ändrat mig. De sitter på bra (jag sätter dem under bodyn) och då slipper man strumpor eller kan ha extra strumpor utanpå om det är kallt. Dessutom är det mycket lättare att ha lager på lager om understa är strumpbyxor. Extra bra på vintern alltså. Och har man bebisen i sjalen blir det mindre korvigt med strumpbyxor än vanliga byxor. Vanliga byxor med fot och bred mudd har också funkar bra. Det var dock inte sant med hjärtegrynet. Han hade för stora fötter för att några kläder i detta snitt skulle funka. När fötterna passade var byxorna för korta och så vidare. Med denna lilla går det dock bra.

Sist är det ett par ullbyxor med knyt i midjan. Inget knyt blir det men de sitter bra och värmer gott. Vi har också ett par stickade ullbyxor som är på nästan jämt (därav att de inte är med på bilden, de var på!) Dem stickade jag också till hjärtegrynet efter ett Dropsmönster och garnet är samma som till koftan. Väldigt bra modell tyckte vi som passar länge (pga lätt att vika upp mudden längst ned) sitter bra med mjuk midjemudd och smala ben som passat våra barn.

En liten iaktagelse till sist. Vi fick otroligt mycket kläder i present till hjärtegrynet. Nästan allt i storlek 68. Inte många vågar chansa på att ge de riktigt små storlekarna så dem behöver man skaffa själv. Vi tyckte absolut det var lönt att ha både storlek 44 och 50 och inte gå rakt på 56 som många råder en till men det beror säkert på vilken slags bebis man får. Man kan ju skaffa några på second hand eller be att få ärva så blir det inte så dyrt. På KappAhl kan man få en body gratis via en av babyboxarna med.

Till lilla hjärtat har vi också fått kläder i present men faktiskt endast storlek 62. Är det för att flickbebisar förväntas vara mindre? Tyckte det var ett så konstigt sammanträffande.

Det är svårt att tänka sig att lilla hjärtat nu varit hos oss i bara två månader – nu känns det ju som att hon alltid funnits!

Gram Malmö

img_20161114_122506

Malmö har äntligen fått en saluhall igen! Jag har bott här i sju år nu och hela tiden tyckt det var väldigt märkligt att det inte finns någon saluhall. Både i Stockholm och Göteborg finns ju flera stycken och Malmö är väl ändå en stad med storstadsambitioner? Tydligen har det funnits en saluhall innan men den har slagit igen?

Vad som är en ännu bättre nyhet än att få en fin saluhall är ju att i nämnda hall finns en förträfflig affär jag gärna besöker ofta. Nämligen Gram – Sveriges första förpackningsfria affär. Man kan visserligen köpa förpackningar där men meningen är att man ska ta med dem igen och igen och bara fylla på från fina automater och burkar.

Tjejen som driver Gram heter Rowan och råkar, förutom att hon är driftig och miljöintresserad, vara väldigt trevlig. Hon berättar gärna om hur allt fungerar tusen gånger för alla oss som är där första gången och inte fattar nått och har tid över för ett samtal om allt möjligt annat.

img_20161114_120046

Man kan ta med sina egna förpackningar och bara fylla på direkt och då ska man först väga dem så man inte behöver betala för själva burken. Det gör man här på den lilla vågen, sedan skriver man på burken vad den väger och sedan är det bara att välja och vraka! Bredvid ser man skymten av rengörningsmedelsstationen där man kan fylla upp sina handtvålar, tvättmedel och diskmedelsflaskor med Sonetts produkter.

img_20161114_120021

Hon har allt från ris, pasta (och glutenfri!) torkad frukt, nötter och sirap.

img_20161114_120005

Nästan alla torrvaror vi normalt köper tror jag!

Och kryddhyllan var betydligt mer välfylld än andra ställen jag köpt lösviktskryddor på. Min plan är att ta med de gamla kryddburkarna i aluminium vi får när vi köper ekokryddor på hemköp och fylla upp. Sist chansade jag på mängd eftersom jag inte hade burken med och när jag fyllde över hemma blev det en halv burk. 6:- betalade jag för det, 12 :- för en hel således. Betydligt billigare än hemköp.

 

img_20161114_120116

När man plockat allt man vill ha väger Rowan. I bakgrunden ser man kryddhyllan. Från den ville jag ju köpa allt.

Gram har en egen hemsida med betydligt snyggare bilder än vad jag kunde åstadkomma med mina lilla telefon samt bra instruktioner till hur det går till. Där kan man också läsa att 92% av varorna är ekologiska, det är inte illa med det utbudet!

Detta är ett ställe jag gärna återvänder till! Tänk att få till att ta med alla sina burkar och bara fylla upp och sedan hem och direkt in i skafferiet utan att passera massor med kartonger som ska fyllas över och sorteras och springas ut till återvinningen med. Hade besparat oss massor med jobb.

Saluhallen är i övrigt jättefin men ack så fullproppad med folk. Jättekul att många gillar men jag väntar nog lite med att luncha här tills den värsta ruschen lagt sig.

 

 

 

Städrutiner

Jag har funderat lite på detta med städning. Även på hur sjutton vi ska få till att göra det oftare men det var inte det jag tänkte skriva om nu. Utan om hur man ser på städning och att ha välstädat hemma. Varje gång jag vet att vi ska få besök blir jag smått besatt av att städa ett par dagar innan. Jag kan planera hela veckan utifrån när jag ska hinna städa var. Fast jag tycker inte det är någon fara om det inte är perfekt överallt när väl besöket kommer så troligen vet inte våra gäster om detta. Med vissa saker är jag noga med ska fixas innan besökarna kommer.

  • Tvätt ska inte ligga framme. Varken smutsig, ren eller vikt.
  • Sängarna ska vara bäddade, eller i alla fall vår säng. Vi stänger inte dörren till vårt sovrum (eftersom vi har rummen i fil och det skulle kännas konstigt att spärra av ett rum) och då syns ju sängen från hela lägenheten. En obäddad säng känns för privat att visa upp för mig.
  • Badrummen ska vara städade
  • Det ska vara dammsuget så det i alla fall inte är dammtussar i hörnen och knaster i hallen. Och absolut inte hår på golvet i badrummet.
  • Soporna ska vara uttagna, särskilt blöjpåsen!
  • Diskbänken ska vara avplockad eller i alla fall bara belamrad med den mat som just lagas
  • Vasken ska vara skurad.
  • Har vi nattgäster (som sover på extramadrass på golvet) dammsuger vi extra noga där hen ska sova.
  • Soffan ska se okej ut med kuddar och sånt.
  • Det generella kaoset ska städas bort. Dock inte alla leksaker, det är ju meningslöst eftersom de kommer fram direkt igen och kontraproduktivt eftersom hjärtegrynet då inte har något att göra.

Ganska mycket att städa alltså om besök väntas. Jag tänker att det är både för att gästerna inte ska känna sig äcklade av vårt smuts (fast gör någon det? oklart) och för att jag vill visa att vi inte håller på att tappa greppet totalt. Fast varför innebär det att någon tappar greppet om inte deras lägenhet är städad? Jag tänker ju att det är för att man har slutat ta hand om sig själv och att det är något slags mänskligt basbehov.

I min förra mammagrupp sågs vi hemma hos varandra en gång i veckan. Det blev ganska fort en tävling i vem som hade snyggast hemma. Kanske var det för att det var många inredningsintresserade med eller tävlinginriktade? Jag vet inte, men jag kände att den där hetsen med att piffa hemma var rätt stor i det sällskapet. Vem är hemma och putsar på sin stokkestol i onödan liksom? Jag gnällde mycket om detta hemma och kände både att jag hade velat städa som en dåre och liksom ”vinna” och att lägga ner helt och ta på mig rollen av den kaosartade familjen som aldrig plockar undan. Men så ville jag ju inte att de andras bebisar skulle bli dammiga av att vara hemma hos oss. Och så var det ju det där med att hålla dammfritt på grund av kemikalierna i dammet. Så jag fortsatte städa. Om än med lite andra förtecken än för att imponera.

När jag just flyttat hemifrån och mina föräldrar (särskilt mamma av någon anledning) skulle komma på besök kunde jag städa som en dåre för att bevisa att jag minsann klarade mig själv. Jag blev jättearg (fast sa inget) om jag upplevde någon kritik i min skötsel av hemmet. Om mamma fluffade soffkuddarna kände jag det genast som kritik för jag hade ju fluffat de där soffkuddarna extra noga bara för att hon skulle komma!

Jag fortsatte dammsuga och städa och fixa extra varje gång de skulle komma och försökte bevisa och imponera och allt sånt. Så sa min pappa en dag att mamma också gjorde så hemma hos dem när JAG skulle komma. VA?!? Vi hade alltså gjort det till en tävling igen. (Eller kanske var det bara av omtänksamhet, men med för mycket hets) Så berättade jag det för min sambo som genast sa: att han provat att istället stöka till när gäster kom (Här blev jag ju lite galen eftersom det borde innebära att vi jobbade helt emot varandra inför besökare, sen visade det sig att han mest menade innan vi flyttade ihop, pjuh!) Att ha lite ovårdad soffa och saker liggande framme kanske får gästerna att känna att de inte behöver överanstränga sig med städningen bara för att man ska komma på besök hemma hos dem. Att det kanske gör att man ses oftare för förberedelsetiden försvinner.

Kanske har han rätt i det. Att gästerna blir obekväma om det är för perfekt för då innebär det att deras hem, som kanske inte är lika välstädat, inte duger. Jag vet att jag känt det flera gånger. Bland annat då med mammagruppen men även med några andra otroligt välstädade och välstylade hem i bekantskapskretsen. Och jag vill ju absolut inte att någon som kommer hem till oss ska känna att de inte kan bjuda tillbaka för att det krävs för mycket städning. Kanske skulle även jag prova att stöka till lite inför besök istället för att piffa?

Jag tänkte på detta inför att vår BVC-sköterska kom hem till oss på den där allra första träffen. Hur många nyblivna mammor är det som städar och piffar halv ihjäl sig för att göra ett bra intryck på denna sköterska? Jag kan tänka mig att det är en hel del! När hjärtegrynet föddes fick vi inget hembesök pga tidsbrist och då var jag nästan lättad. Då behövde vi ju inte visa upp tvätthögarna och den ickebefintliga bebisgarderoben. (vi körde hög-i-fönstersmyg-systemet ett tag med hans kläder) Så knäppt! Som att det var en inspektion och att de skulle TA vår bebis om vi inte hade det okej hemma. Tänk vilken press lite städning kan sätta!

Nu för tiden är det en otroligt stor hjälp när mina föräldrar kommer på besök. Jag har slutat hetsa och accepterar mer än gärna extra hjälp med städningen. Både kuddfluff, kökskakelsavtorkning, blomstervattning och allt det där andra som bara aldrig verkar bli gjort i ett småbarnshem. Överlag försöker jag tagga ner med städningen men ibland är det svårt. Helst skulle jag vilja hitta ett system som gör att det är okej jämt men att jag ändå inte måste städa jämt. Det hade ju varit perfekt!

 

3 tips för en smidigare bebistid

img_20161121_093123

Virkad filt från min sambos barndom, sovsäck Snoozy samt stickad filt jag gjorde till hjärtegrynet efter Dropsmönstret Princess Chantilly. 

  • Om du vill få bebisen att somna i famnen med sedan lägga hen i sängen eller dylikt, ha då bebisen insvept i en filt eller sovsäck när du vaggar i famnen. Då slipper du lägga ner hen på kallt och läskigt underlag och chansen att bebisen fortsätter sova trots platsbytet är större. Samma sak om du vill ge bebisen till en annan famn.
  • Varje gång du ska byta blöja, prova att hålla bebisen över handfatet en stund. Om hen brukar kissa eller bajsa på skötbordet får du då istället det i handfatet vilket är lättare att bara skölja bort och massor med tvätt kan sparas. Eventuellt också blöjor. Jag tvättar bebisens rumpa med ljummet vatten över handfatet varje morgon och då slipper jag dels tvätta massor med tvättlappar och handduken på skötbordet kan vara på nästan en vecka. En del kanske tycker det är äckligt med babybajs i handfatet men än så länge känns det okej för oss. Troligen kommer vi tänka om när bebisen börjar äta mat. Dessutom bidrar detta till att jag skurar ur handfatet med såpa betydligt oftare än jag gjorde innan så jag skulle snarare säga att för oss är det frächare! När bebisen kan sitta själv kan man ta pottan istället. Läs på om EC eller blöjfri bebis för mer detaljerade tips.
  • Ha små frottélappar liggande lite överallt hemma för att lätt kunna ta en när det kräks eller spottas mjölk eller dylikt. Vi klippte sönder ett par trasiga handdukar inför att hjärtegrynet kom och hade sedan en lapp i varje ficka och minst en i varje rum. Byt ut och tvätta dem ofta men samla inte bara in dem utan att lägga ut nya, det får man alltid ångra! Används med fördel till att torka blöta cykelsadlar eller städa med efter bebistiden är slut.

Rensa ut – plast

Den här veckan är det semestervecka i Rensa ut-boken och tid för reflektion kring plast. Plasten har ju kommit att ta en väldigt stor roll i våra hem och nu skulle jag säga att det är omöjligt, även för den mest inbitne plastbantaren, att bli av med all plast. Vill man gärna leva ett liv utan plast men ändå inte timra sin egen stuga (plast finns i de flesta moderna byggmaterial) och spinna sitt eget garn (så man slipper plastbeläggningen) samt leva utan internet (plast i alla apparater som kan ta emot internetsignal) och elektricitet (plast kring kablarna) så måste man acceptera att en del plast kommer man få stå ut med. Vi har valt att försöka minska på plasten. Men vi har inga ambitioner att bli av med all plast eller ens det mesta. En gång var jag på ett bröllop där jag beskrevs i det lilla programbladet som att jag lyckats rensa bort all plast. Då var det nog mest en lite raljerande, överdriven beskrivning av något som verkade rätt konstigt och extremt i just det sällskapet men om det hade varit helt sant hade det varit mycket imponerande!

Vi har valt att försöka hålla nere plasten i leksakerna, köket och kring sovrutinerna. Det är de områden som känts viktigast för oss och eftersom vi visste innan att vi inte skulle bli av med allt fick vi helt enkelt bestämma vad vi skulle prioritera. Jag tror inte att någon som inte vet om detta och kommer hem till oss ens märker något. Vi har kanske lite färre saker i våra köksskåp och använder salladsbesticken i stekpannan. Hjärtegrynets lekrum är inte fullt med plast och inte heller överbelamrat med leksaker, men eftersom vi inte bor så stort kan det nog passera som platsbesparing. Ekologiska madrasser syns ju inte för den som inte letar väldigt väldigt noga.

Det är inte så att jag har egentligen har något emot att stå för att vi håller nere på plasten, men jag vill inte pracka på någon budskapet om plastens giftighet helt oombedd. Det kan ju leda till onödig oro och skuldkänslor hos någon som inte visste. Dock tror jag att det idag, efter många larm om cocktaileffekt och ftalater, är ganska spritt att plast kan vara mindre bra för hälsan. Kanske har inte alla läst på och bestämt sig för hur man vill göra men jag tror inte att så många är helt ovetande om att diskussionen finns. Det har skrivits både om vilket hot mot hälsan plasten är och om vilket hot mot ekonomin plastbantningen är. Jag tror man ska använda sig av försiktighetsprincipen så långt det går. Samtidigt ser jag ingen mening med att ta ut sig totalt i jakten på det giftfria livet. Det måste finnas en balans. Försöker man undvika värstingarna hoppas jag att det i alla fall gör att belastningen totalt sett blir mindre. Jag oroar mig självklart för vad alla nya kemikalier ska ställa till med för mina barn när de växer upp men jag oroar mig inte längre för vad de ska göra med mig.

Många andra bloggare har skrivit bra om att minska plasten i sitt hem om man verkligen vill satsa på en plastbantad hemmamiljö. Jag länkar till dem istället för att gå in allt för mycket på hur man ska göra och var man ska börja

UnderbaraClara har en guide för nybörjare till plastbantning. Tips på den alltså, är du nybörjare, börja här!

Sara som har bloggen Saras eviga har en hel serie om plastbanting. Hon kallar det kemikaliebanting men det får ungefär samma effekter. Serien har sju delar och här är en länk till den första.

Ekomorsan har också en serie, här är första delen.

Bloggen Kemikaliesmart har en kategori som heter plastbanta där man kan fördjupa sig.

Kottkriget har en smart översikt med massor av tips från lite olika områden.

Hur gör ni med plast hemma? Allt, inget eller lite mittemellan?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander.

Hodgkins lymfom – Mardrömmarna

I min barndom hade jag en återkommande mardröm, jag minns den fortfarande tydligt även om det måste vara minst 15 år sedan jag drömde den sist. Det är höst och jag står på en äng. En synnerligen välväxt äng. Gräset växer liksom i stora risiga tuvor och bildar som små knoppar eller kullar över hela ängen. Allt är gulnat, grått och smutsigt, sådär som det blir på hösten innan kylan kommer på riktigt. Luften är grå och tung och fuktig. Jag får gå snirkligt mellan tuvorna och akta mig för att inte snubbla eller trassla in mig i allt gräs. Mellan tuvorna får jag plötsligt syn på en hök sittande på marken med utbredda vingar och hotfull, öppen näbb. Den skyddar något. Ett bo, fullt med kycklingar. Inte några ungar som liksom matchar höken utan plastiga ulliga kycklingar. Precis sådana som vi dekorerar till påsk med. När jag kommer nära förvandlas plötsligt kycklingarnas ben till hjul. Eller om det är att benen rör sig så fort att det ser ut som hjul. Kycklingarna sprider ut sig över hela ängen och jag måste fånga dem. Så fort jag fått tag i en mellan tuvorna och allt trassligt gräs, och satt tillbaka den i boet sticker den igen. Höken är på mig hela tiden och skränar (utan ljud) och dyker mot mig.

Här någonstans brukade jag vakna, vettskrämd. Även när jag tänker tillbaka på drömmen känner jag min olustig, fast jag idag kan se att den skulle kunna verka komisk med cartoon network-referenser och allt. Det är något med den där ängen och den deppiga stämningen.

Jag mådde dåligt på så många olika sätt under cellgiftsbehandlingarna men något jag inte alls hade kunnat förutse, och som påverkade mig väldigt mycket, var de många och utstuderade mardrömmarna. De började under behandlingen någon gång, jag minns inte riktigt när, liksom smög sig på mig, för att sedan eskalera både i frekvens och intensitet och fortsätta flera år efter att jag var färdigbehandlad. Temat var alltid det samma: Jag blev tvingad att döda någon i min närhet. Vem det var varierade mycket mellan både familj, vänner och bekanta. Men jag kände alltid igen personen i fråga och det var aldrig någon kändis utan bara personer jag på något sätt hade en relation till. Det fanns aldrig någon tydlig avsändare till tvånget, jag bara visste, att jag måste. Det som gav mig ångest var inte att personen tiggde om nåd eller grät, vilket hade kunnat vara en minst lika fruktansvärd dröm – och kanske en något mer logisk, utan ångesten kom av att behöva utföra detta fasansfull illdåd – att ha ihjäl en annan människa. Scenariorna var utstuderade och detaljrika. Sätten jag skulle ha ihjäl folk på utvecklades hela tiden till att bli mer och mer makabra. Dagen, eller dagarna efter en sådan mardröm kände jag mig dimmig och yr. Som att jag var frånkopplad resten av världen eller inte riktigt vaknat än.

Tack och lov minns jag inte längre några av drömmarna i detalj men dessa mardrömmar och deras efterhängsna känsla av ångest, skuld och uppgivenhet förföljde mig i åratal.

Nu mera drömmer jag sällan mardrömmar och om jag gör det är de mer i klassiska vuxenteman: Stress, missade tåg, att komma försent, ha fel saker med mig eller fel kläder på. Även om jag vaknar i panik efter en stressdröm kan jag känna mig tacksam över dem. Tacksam att det min hjärna har att bearbeta nu för tiden är vardagsstress och passa-in-vilja. Inte dödsångest och mördandet av egna celler.

Den gyllene medelvägen

I lördags var jag ute med vagnen fullpackad med barn, mat, farsdagspresent och apotekspåse som vilken annan mamma som helst. När alla ärenden var avklarade ville hjärtegrynet gärna provsitta en bil utanför leksaksaffären. Ni vet en sån där man ska stoppa en tia i för att den ska guppa och lysa lite. Som väl är har han inte kommit på att man kan stoppa pengar i den och jag har heller inte upplyst honom. Leksaksaffären som har bilen är av det där slaget att jag inte vill köpa något alls. Ungefär som när jag skulle ha en present till en liten kusin och inte kunde hitta något jag ville öppna plånboken för. Det enda vettiga de har är lego och möjligen brio-leksaker. Resten känns som att det är redo för soptunnan direkt.

När jag stod där och väntade på att hjärtegrynet skulle vara klar med sitt bilsittande blev jag mer och mer irriterad på hur usel den där leksaksaffär är. Och hur extremt mycket folk det ändå var där inne. Hur många föräldrar och barn jag såg gå in och ut genom dörrarna bara på de minutrar jag stod där. Och vilken skillnad det är i folkflöde mot de små ekobarnbutiker jag helst handlar leksaker i. Men ska jag ha lego eller en pulka eller något annat än bara små träfigurer i rundade odetaljerade former måste ju även jag besöka de ”vanliga” leksaksaffärerna. Och varför kan det inte bara finnas någon affär som är lite mitt emellan? Som en slags medelväg eller startpunkt in i en lite mer miljöjuste livsstil? Varför måste det vara antingen rosa plast med glitter och kemikaliestinn kletig yta eller obehandlad stiliserad trären bil utan kardanaxel? (Ja, mitt barn bryr sig mycket om hur vida det finns en kardanaxel eller inte)

Kan inte någon starta en leksaksaffär som har alla dessa ekologiska leksaker OCH lego OCH brioleksaker OCH gosedjur OCH pulkor OCH pennor och målarsaker och leklera och puttekulor och träpussel och spelkort och jordbruksmaskiner i metall och alla jabadabadoos träsaker och jaa allt det där? Alltså lite mer som en vanlig leksaksaffär fast med de bästa alternativen som finns just nu.

I de ekoaffärer jag handlar är leksakerna en liten hylla bredvid kassan eller under trappan och av naturliga skäl finns det inte plats för så mycket. Det är plantoys och heveas naturgummibadankor och kanske lite Öko-leklera. Inget lego såklart, för det är ju inte så eko och faktiskt gjort av plast.

Ibland tror jag att vi sabbar för oss själva genom att låta utbudet vara så mycket antingen eller. Antingen måste man leta sig halvt förtvivlad efter de få ekoaffärer som finns, kanske finns det inte ens en i den stad man bor, eller så är man hänvisad till vanliga leksaksaffärer där ekoutbudet lämnar riktigt mycket att önska. Om bara det fanns en medelväg så kanske fler hade orkat börja tänka på detta? Om den närmsta leksaksaffären har det bästa valet i varje kategori som finns JUST NU så tror jag att fler bara råkar köpa bra grejer. Eller slentrianköper ekologisk leklera bara för att det var det enda alternativet.

För en person som letar efter en leksak att köpa i present och inte är insatt i några eko eller plastfria trender tror jag steget att gå in i en ekoaffär och välja på deras minihylla är otroligt stort. Det blir risk för att de riktiga ekoaffärerna predikar bara för de redan frälsta, vilket ju är otroligt synd! Samtidigt förstår jag ju att det är tufft att driva en ekoaffär. Man måste kanske stå med benen lite i alla läger. Sälja både kläder, barnkläder, leksaker, tandborstar och alla ekosaker som finns för att gå runt. Jag är inte ute efter att ge någon av mina ekoaffärer en känga för att de inte säljer lego eller för att det måste ha ett ganska brett utbud. Jag vill bara ha ännu fler affärer med tankar åt ekohållet. Jag fattar att de som driver de riktiga ekoaffärerna inte vill sälja plastsaker eller några medelmåttiga leksaker men kanske finns det någon annan medelmåtta, som jag, som vill driva denna affär?

Vad tror ni? Skulle en sådan leksaksaffär jag önskar mig ha en funktion att fylla? Eller är det bara jag i min medvetenmedelklassbubbla som skulle tycka att det var bekvämt att slippa gå till två ställen när jag ska köpa både lego och leklera?

Rensa ut – skolmaterial

Nu skulle man ju kunna tro att jag helt glömt bort veckans rensning men misströsta inte! Jag har bara varit lite upptagen med att leta efter det jag ska rensa. Vilket jag idag bestämde betydde att uppdraget är slutfört. Kan man inte hitta det man ska rensa ut så är det kanske för att det redan är utrensat?

I grundskolan kunde vi i vissa ämnen välja att köpa läroboken vid läsårets slut, jag köpte en bok. Hemkunskapsboken. Av någon outgrundlig anledning trodde jag att den skulle bli väldigt användbar när jag flyttade hemifrån (?) och behövde tillgång till alla basrecept. Kanske hade det kunnat bli så. En av mina vänner ringde en gång en annan vän för att fråga hur man kokade potatis. Vän nr 2 svarade att man bara kokar dem i vatten tills de är klara varpå vän nr 1 skrek i panik: MEN DET MÅSTE JU FÖR FAN FINNAS ETT RECEPT?!?

Kanske hade det kunnat bli så för mig med men när jag flyttade hemifrån hade jag redan rätt bra koll på vissa sånna basrecept (och nu finns ju ALLT på internett) och den där hemkunskapsboken öppnades aldrig. Eller jo, i den finns ett recept på kolasnittar som vi bakade senast till hjärtegrynets dop. Så lite användning fick jag för den! Men sedan dess måste den alltså blivit utrensad för nu kan jag icke finna den. Och då har vi bara fyra kokböcker så i den stora mängden kan den inte gärna försvunnit. Är man ute efter en bra första kokbok för hemmifrånflytten tror jag också att det finns många som är bättre än just hemkunskapsboken.

En av mina klasskompisar beslutade efter åttan att köpa vår fysiklärobok. Vi andra tyckte hon var skvatt galen. Vad skulle hon med den till? Hon som inte ens var intresserad av naturvetenskapliga ämnen. Sedan visade det sig att det var för att hon råkat somna i den och dreglat så att sidorna bucklat sig och rivits sönder lite. Hon vågade inte lämna tillbaka den eftersom det var för pinsamt! Jag tror faktiskt att hon har kvar den än idag, har för mig att jag såg den i hyllan sist jag var där.

Från högskolan trodde jag att jag hade fyra böcker kvar. En vet jag är hos mina föräldrar (Hallå, ni kan slänga den nu!) och de tre andra kan jag inte hitta. Hmmm. Hoppas jag rensat ut dem. En kanske jag lånat ut och aldrig fått tillbaka. Vilket ju är lika bra eftersom jag annars hade behövt rensa bort den nu.

Vad jag däremot har kvar är en del läromaterial från min senaste utbildning som skulle kunna vara användbart om jag själv ska undervisa någon gång. Vilket är ganska troligt eftersom jag 1. är frilans och 2. redan har börjat lite. Det handlar då om enkelt material som kan användas om man exempelvis vikarierar en kort period eller enstaka tillfälle och då behöver ha något till hans.

Jag har också sparat ett par arbeten från grundskolan och gymnasiet för nostalgin. De ligger tillsammans med dagböcker och kalendrar i min minneslåda (kista)

img_20161115_111354

De senaste åren har jag gjort alla mina inlämningar digitalt varför den här veckans rensning även omfattar en mapp i min dator. Den har jag inte rensat än men planen är att endast behålla de två större uppsatserna jag skrivit och endast den slutgiltiga versionen. Resten ska jag sortera bort (om inte det också redan är gjort dvs)

Jag tror att man lurar sig lätt när man spar massor med material från grundskolan eller universitetet. Mina läroböcker från grundskolan hade varit synnerligen inaktuella idag och även en del kurslitteratur från mina första universitetsår. Dessutom är det inte så troligt att man läser böckerna igen ändå. Anteckningar ännu mindre troligt! Idag finns ju allt en googling bort och även om det kan vara mycket skräp och tveksam vetenskap är det oftast bara att solla lite samt vara lite källkritisk.

Jag har sparat ett par anteckningsblock, men då är det inte för anteckningarna från föreläsningar eller lektioner, utan för de små saker mina vänner och jag skrivit i marginalerna. Ni vet när man inte skulle prata och störa utan istället skrev i varandras block? Vissa av mina block är helt fulla med sånt och innehåller rätt lite anteckningar från lektionerna. Oklart vad det betyder, haha. I de blocken har jag helt enkelt dragit ut alla sidor utan sånt på (kanske därför det inte är några lektionsanteckningar kvar) och bara sparat de roliga sidorna.

Såklart har jag kvar ett par berättelser jag skrev på lågstadiet och liknande (det är sånt jag tänker att nästan alla har?) men inga matteräknehäften eller läroböcker, de känns meningslöst att spara.

Minimalisterna har skrivit ett bra inlägg om att rensa bland anteckningarna från högskoletiden och det kan läsas här.

Vad har ni sparat?

För mycket cred

Nu har vi sett tidningsrubriker som: ”100 saker Trump ska göra sina första dagar som president” och ”6 galna saker Trump vill göra med USA” i nästan en hel vecka. Jag är redan väldigt trött på detta. Visst, USAs presidentval påverkar i någon mån mig, Sverige, Europa, världen. Men samtidigt. Han är bara EN man. Låt gå för att han är en man med ovanligt stor makt, som styr ett land med ovanligt stor vana att lägga sig i andra länders göromål. Men kan det kanske hända att vi gett denna enda man lite väl mycket cred? Är det verkligen så illa att bara för att denna man råkat bli president kan hela världsordningen ändras? Jag tror knappast det.

Även när en vettigare person väljs till president (och världen jublar) tror jag vi ger hen lite väl mycket cred. I någon mån såg vi det hända med Obama. Äntligen en vettig person vid makten, äntligen någon som ville göra världen bättre på riktigt. Äntligen någon som skulle rädda oss, frälsa oss och rädda hela världen. Fast så var han ju bara en man. En man med makt i ett begränsat antal år. Redan efter ett par år var människor besvikna på att han inte gjorde mer. Han som skulle rädda oss och göra allt bättre, lösa alla problem och se till att alla blev lyckliga och nöjda. Fast det går ju inte. En ensam person kan inte rädda världen. En ensam person kan inte ändra allt som är fel och lösa alla orättvisor.

Lika lite kan en ensam person förstöra världen, starta tredje världskriget och riva upp alla beslut föregångarna tog.

Istället tror jag att det vi ska se upp med är Trumps väljare. Och kanske ännu hellre, anledningen till att de blev Trumps väljare. Vad för mekanismer i samhället får människor att tro att det är en bra idé att låta sitt land styras av en narcissistisk affärsman istället för en erfaren politiker? Varför är man så missnöjd med sin situation att man kan tänka sig att se genom fingrarna med rasism, kvinnohat och vetenskapsresistens? Vad är det som skiljer situationen i USA idag så stort från den för åtta år sedan att det kunde bli Obama då och Trump idag? Och även om detta (och allt annat den senaste veckan verkar det som) handlar om det amerikanska presidentvalet tror jag att svaret på frågorna är applicerbara på många andra länder och deras politik. Det verkar som att detta inte så mycket är resultatet av en mans valkampanj utan snarare av en hel världs eländiga status.

Trump är bara en man. Och fyra år är en kort tid.