Zero Waste – fyra förpackningar färre

En månad av mitt zero waste-projekt har nu gått och jag har kommit igång bra tycker jag. Säkert hade jag kunnat göra mer men jag ville inte gå ut för hårt i början i fall jag skulle tröttna och det hela skulle rinna ut i sanden. Istället tänker jag att om jag långsamt byter ut förpackningar och inköpsställen kommer det vid årets slut kännas självklart att handla enligt de nya principerna. Förhoppningsvis kommer det då gå av sig själv och projektet blir inte lika sårbart. Jag inser att det säkert kommer vara svårare att få ihop detta när jag inte är föräldraledig längre och har tid att springa runt i massor av olika affärer. Därför är det ännu viktigare att de nya, goda vanorna känns lätta och naturliga. Och inte betungande.

För att komma igång valde jag ut fyra förpackningar att sikta in mig på. Det blir dessutom en snygg aliteration som jag hade svårt att motstå 🙂

När jag valde ville jag att det skulle vara dels förpackningar vi har många av så effekten blev stor och att det var lätta att ersätta så det inte blev svårt och jobbigt direkt. Viktigt att lyckas i början tror jag.

Därför valde jag ägg, havregryn, russin och bregott.

• ÄGG – Vi har ätit en del ägg sedan jag blev gravid med  lilla hjärtat. Innan dess hade jag inte ätit ägg på nästan 15 år! Plötsligt blev jag sugen och nu är det som att min kropp skriker efter näring (säkert amningen) och då är ägg ett utmärkt livsmedel. På vägen till hjärtegrynets förskola finns en liten hälsokost som säljer ägg per styck. Dit går jag en gång i veckan med min äggkartong och får den påfylld. Enkelt och bra! Dessutom ungefär samma pris som de vi köpte innan. Det enda jag kom på var att vi bara har två äggkartonger (en för 6 och en för 12) och om de går sönder, vad gör vi då? Kanske frågar grannen om hen har en extra. Vill ju inte rota i återvinningen för en bra kartong…

• HAVREGRYN – Vi äter alltid gröt till frukost och därför gör vi åt ett paket havregryn i veckan ungefär. De gryn vi köpt innan (från Hemköp) fanns inte alltid och då fick vi ta en annan sort som inte var så goda. Nu går jag till Gram i Malmö Saluhall en gång i veckan och fyller upp min burk. Ingen efterhantering, ingen återvinning, ekologiska, billiga, goda är de också! På bilden syns lite fler grejer jag köpt på Gram. Varje gång jag går dit tar jag med mig lite olika burkar och fyller upp men det är havregryn och russin som haft huvudfokus.

• RUSSIN – Vi köpte tidigare Saltå Kvarns russin från vår lokala hemköp. De hade dock bara de små påsarna och vi äter en del så det blev lite fjantigt. Nu köper jag från Gram och slipper påsar. Lite hårdare är dem från Gram men helt okej.

• BREGOTT – Vi äter väl inte supermycket Bregott, kanske en ask på 6 veckor. Men jag var ändå sugen på att prova ett tips jag sett hos Annas Kemtvätt, att göra eget. Det var lätt, blev gott, lite billigare än att köpa färdigt och framför allt slipper jag asken. Kanske är det inte så svåråtervunnet med Bregottask som jag inbillar mig men det är ändå ett bland material och jag tror (borde ta reda på) att de kan återvinnas färre gånger än renare material. Dessutom består ju asken av flera delar (ask, lock, folie) så jag tror mycket är vunnet på att slippa den. I mina nästa fyra förpackningar tänker jag ta tag i oljorna och då blir det ju bara smörpappret kvar. Med detta sätt kan vi även bestämma salthalt själva och det blir lätt att dela i två byttor för att få en glutenfredad för min skull. Tidigare har jag slarvat med detta men efter att ha fått lite symptom igen har jag bestämt mig för att bli noggrannare.

Nu ska jag gå vidare i projektet. Jag har valt ut oljor, ost, potatis och rotfrukter att ta tag i. Klurigast blir nog ost. Vad ska jag ha den i? Ostkupan vi hade gick sönder för flera år sedan och hade den funnits kvar hade jag ändå inte kunnat ta med den till handlaren. Detta måste jag lösa på något sätt!

3 ekologiska tips för röda babyrumpor

Hjärtegrynet verkar ha hud av stål. Eller i alla fall en väldigt motståndskraftig hud. Han har i princip aldrig varit röd, haft utslag (mer än vattkopporna och en omgång virusprickar) eller behövt smörjas. Men lilla hjärtat däremot. Hon blir röd och fnasig och vi, aningslösa föräldrar, stod där handfallna inför detta nya bebisproblem. BVC ville bara ge oss krämer och krämer och vi var inte så särskilt pigga på det. Bepanthen hit och Inotyol dit! Vi tyckte det kändes helt fel att smörja när problemet inte var att hon var torr. Inte särskilt miljövänligt verkade det vara heller. Istället provade vi tre andra metoder.

• Byt blöjsort. Vi fick en Pampers i en av startbagarna och en dag hade vi bara den kvar så då åkte den på. Resultat? Illröd bebis! Enligt vår erfarenhet verkar Libero snällare än Pampers men Naty ännu snällare (fraktfritt på Apotea) I tygblöjvärlden är naturmaterialen snällare än microfleece och fuskmocka. Har man pocketblöjor med fuskmocka kan man ju lägga i en bit bomullslakan och ändå använda blöjorna. 

• Minska vätan. Lufta så mycket det går, se till att det är torrt inan ny blöja sätts på och byt direkt det är något i blöjan. Kanske en självklarhet med kan ibland vara svår att få till, särskilt om man är mycket på språng. För att få ordentligt torrt i ljumskarna använder vi Imse vimses flanell-lappar och avslutar med att blåsa. Det blir mycket torrare än med riviga frottélappar.

• Börja med EC. Om bebisen inte har kiss och bajs mot huden blir hen inte lika röd. EC kan även bidra (på lite sikt) till att bebisen småskvätter mindre och därför inte behöver vara fuktig hela tiden. Gäller även bajs.

• Om kräm ändå krävs tillslut har Weleda en som inte innehåller paraffin och vasselin. Dock har Weleda äkta eteriska oljor i sina produkter och de kan vara allergena. Babyserien är deras snällaste produkter men är man väldigt allergisk är det kanske inte så bra. Det finns också rent ullfett (lanolin) att köpa med det kan man också vara allergisk mot. Ibland kanske det krävs ett par timmar med kräm för att få bukt med utslaget. Sen kan man börja med något av ovanstående så det inte kommer tillbaka.

Några tillägg: Vår bebis blir röd av fuskmockan i vår (enda) pocketblöja även om den är helt torr. Samma med Pampers. Det verkar inte bara vara vätan utan också friktionen som är problemet.

Andra engångsblöjmärken vi provat och ratat: Minstingen (känns lika våta som bomullstygblöjorna) Icas egna (Mer lika Libero) Libero Touch (funkar bra och lika snälla som Naty men inte eko som Naty trotts samma prisnivå)

Är vi så alternativa?

Ibland när jag umgås mycket med andra likasinnade tänker jag att vår livsstil är som de flestas. Att det är norm att äta eko, återvinna allt man kan, plocka upp sitt skräp, försöka minska avfallet, inte köra bil i onödan, låta barnen ha kläder i alla färger och inte bara könade och så vidare.

Men så kommer jag i något annat sammanhang. Kanske jobbet, BVCs föräldragrupp, vår bostadsrättsförening eller bara av att jag vidgar mina bloggvyer lite. Och så blir jag nästan förundrad över hur alternativa vi plötsligt verkar. Hur långt ifrån många andras inställning vi är. Så undrar jag: Hur alternativa är vi egentligen?

Det tog bara ett par minuter efter att jag kommit in på föräldraträffen hos BVC (med bebisen i sjal, ingen skötväska och säkert nått mer hippieaktigt som tryckte ned mig i facket direkt) innan jag fick stämpeln som hon med de alternativa idéerna. Nu kommer de andra mammorna och frågar om BLW, EC, tygblöjor, samsovning, sjalar, selar, plastfri förvaring och liknande ”alternativa” metoder och prylar. Vi är 12 mammor i gruppen. Ingen annan håller på med något av det ovan nämnda. Några har en sele ibland. Någon sov med bebisen de första veckorna. Men det är liksom allt. När jag säger att vårt lilla hjärta börjat äta själv och hon förser sig från min tallrik med vad hon önskar får jag noll medhåll. Tydligen ska man inte göra så. Även BVC sköterskan läxade upp mig.

På mitt förra jobb diskuterade vi återvinning. Många hämtade mat på lunchen och då blir det väldigt mycket återvinning av alla boxar och förpackningar. Inget av detta sorterades dock. När jag ville utöka återvinningen så blev jag bemött med häpna miner och kommentarer som: ”men vi sorterar ju redan. Man får inte slänga farligt avfall i containern!” Suck, tänkte jag bara. Jag orkade inte ens fortsätta eftersom uppförsbacken kändes helt omöjlig.

Här i vår bostadsrättsförening är det jag som är miljöansvarig (alltså för sopor, sortering och dylikt) det innebär också att jag (rätt ofta faktiskt) står med en kratta och förfasas över vad folk slänger i sopnedkastet medan jag drar loss markiser, långa pinnar, osorterade hämtmatkassar, sovsäckar och skor som fastnat och blockerar allt. Jag avslutar med att skicka informativa mail utan fördömanden till alla medlemmar men har hittills bara fått göra om processen efter några månader. Hur kan det fortfarande inte var norm att återvinna?

Jag klär gärna min bebis i body och strumpbyxor och en mamma kom och tyckte det var sååå gulligt! Det var bara så synd att hon ju inte kunde ha strumpbyxor på sin pojkbebis. För ”det går ju inte”. VA?

Kommunen har lagt nya gummimattor under två av våra närmsta gungställningar. De stank rejält av kemikalier de första månaderna. Så mycket att jag undvek att gå till de lekplatserna alls för att jag inte stod ut. Så klart oroar jag mig för vad de där kemikalierna gör med mina barns hälsa på lång sikt när de finns på ytor de leker på. Inga andra barn gungade heller där när det luktade så, så alternativ var jag väl inte som tyckte den nya mattan var pest? Men så läste jag ett blogginlägg där författaren idiotförklarade föräldrar som oroar sig för nämnda gummimattor. Delvis påhejad av sin läsarskara. Är det verkligen foliehattvarning och faktaresistens att tycka att gummimatta som standard på lekplatser är problematiskt?

Ibland gör detta att jag känner mig rejält konstig och utanför. Men så tänker jag att det är ju genom att jag fortsätter vara med i sammanhang där jag är ovanlig som alla dessa förträffliga (enligt oss då) idéer sprids och får fäste. Som de BLIR vanliga.

Frågan är väl bara hur länge man orkar vara konstigt och alternativ.

Rensa ut – plast

Den här veckan är det semestervecka i Rensa ut-boken och tid för reflektion kring plast. Plasten har ju kommit att ta en väldigt stor roll i våra hem och nu skulle jag säga att det är omöjligt, även för den mest inbitne plastbantaren, att bli av med all plast. Vill man gärna leva ett liv utan plast men ändå inte timra sin egen stuga (plast finns i de flesta moderna byggmaterial) och spinna sitt eget garn (så man slipper plastbeläggningen) samt leva utan internet (plast i alla apparater som kan ta emot internetsignal) och elektricitet (plast kring kablarna) så måste man acceptera att en del plast kommer man få stå ut med. Vi har valt att försöka minska på plasten. Men vi har inga ambitioner att bli av med all plast eller ens det mesta. En gång var jag på ett bröllop där jag beskrevs i det lilla programbladet som att jag lyckats rensa bort all plast. Då var det nog mest en lite raljerande, överdriven beskrivning av något som verkade rätt konstigt och extremt i just det sällskapet men om det hade varit helt sant hade det varit mycket imponerande!

Vi har valt att försöka hålla nere plasten i leksakerna, köket och kring sovrutinerna. Det är de områden som känts viktigast för oss och eftersom vi visste innan att vi inte skulle bli av med allt fick vi helt enkelt bestämma vad vi skulle prioritera. Jag tror inte att någon som inte vet om detta och kommer hem till oss ens märker något. Vi har kanske lite färre saker i våra köksskåp och använder salladsbesticken i stekpannan. Hjärtegrynets lekrum är inte fullt med plast och inte heller överbelamrat med leksaker, men eftersom vi inte bor så stort kan det nog passera som platsbesparing. Ekologiska madrasser syns ju inte för den som inte letar väldigt väldigt noga.

Det är inte så att jag har egentligen har något emot att stå för att vi håller nere på plasten, men jag vill inte pracka på någon budskapet om plastens giftighet helt oombedd. Det kan ju leda till onödig oro och skuldkänslor hos någon som inte visste. Dock tror jag att det idag, efter många larm om cocktaileffekt och ftalater, är ganska spritt att plast kan vara mindre bra för hälsan. Kanske har inte alla läst på och bestämt sig för hur man vill göra men jag tror inte att så många är helt ovetande om att diskussionen finns. Det har skrivits både om vilket hot mot hälsan plasten är och om vilket hot mot ekonomin plastbantningen är. Jag tror man ska använda sig av försiktighetsprincipen så långt det går. Samtidigt ser jag ingen mening med att ta ut sig totalt i jakten på det giftfria livet. Det måste finnas en balans. Försöker man undvika värstingarna hoppas jag att det i alla fall gör att belastningen totalt sett blir mindre. Jag oroar mig självklart för vad alla nya kemikalier ska ställa till med för mina barn när de växer upp men jag oroar mig inte längre för vad de ska göra med mig.

Många andra bloggare har skrivit bra om att minska plasten i sitt hem om man verkligen vill satsa på en plastbantad hemmamiljö. Jag länkar till dem istället för att gå in allt för mycket på hur man ska göra och var man ska börja

UnderbaraClara har en guide för nybörjare till plastbantning. Tips på den alltså, är du nybörjare, börja här!

Sara som har bloggen Saras eviga har en hel serie om plastbanting. Hon kallar det kemikaliebanting men det får ungefär samma effekter. Serien har sju delar och här är en länk till den första.

Ekomorsan har också en serie, här är första delen.

Bloggen Kemikaliesmart har en kategori som heter plastbanta där man kan fördjupa sig.

Kottkriget har en smart översikt med massor av tips från lite olika områden.

Hur gör ni med plast hemma? Allt, inget eller lite mittemellan?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander.

Den gyllene medelvägen

I lördags var jag ute med vagnen fullpackad med barn, mat, farsdagspresent och apotekspåse som vilken annan mamma som helst. När alla ärenden var avklarade ville hjärtegrynet gärna provsitta en bil utanför leksaksaffären. Ni vet en sån där man ska stoppa en tia i för att den ska guppa och lysa lite. Som väl är har han inte kommit på att man kan stoppa pengar i den och jag har heller inte upplyst honom. Leksaksaffären som har bilen är av det där slaget att jag inte vill köpa något alls. Ungefär som när jag skulle ha en present till en liten kusin och inte kunde hitta något jag ville öppna plånboken för. Det enda vettiga de har är lego och möjligen brio-leksaker. Resten känns som att det är redo för soptunnan direkt.

När jag stod där och väntade på att hjärtegrynet skulle vara klar med sitt bilsittande blev jag mer och mer irriterad på hur usel den där leksaksaffär är. Och hur extremt mycket folk det ändå var där inne. Hur många föräldrar och barn jag såg gå in och ut genom dörrarna bara på de minutrar jag stod där. Och vilken skillnad det är i folkflöde mot de små ekobarnbutiker jag helst handlar leksaker i. Men ska jag ha lego eller en pulka eller något annat än bara små träfigurer i rundade odetaljerade former måste ju även jag besöka de ”vanliga” leksaksaffärerna. Och varför kan det inte bara finnas någon affär som är lite mitt emellan? Som en slags medelväg eller startpunkt in i en lite mer miljöjuste livsstil? Varför måste det vara antingen rosa plast med glitter och kemikaliestinn kletig yta eller obehandlad stiliserad trären bil utan kardanaxel? (Ja, mitt barn bryr sig mycket om hur vida det finns en kardanaxel eller inte)

Kan inte någon starta en leksaksaffär som har alla dessa ekologiska leksaker OCH lego OCH brioleksaker OCH gosedjur OCH pulkor OCH pennor och målarsaker och leklera och puttekulor och träpussel och spelkort och jordbruksmaskiner i metall och alla jabadabadoos träsaker och jaa allt det där? Alltså lite mer som en vanlig leksaksaffär fast med de bästa alternativen som finns just nu.

I de ekoaffärer jag handlar är leksakerna en liten hylla bredvid kassan eller under trappan och av naturliga skäl finns det inte plats för så mycket. Det är plantoys och heveas naturgummibadankor och kanske lite Öko-leklera. Inget lego såklart, för det är ju inte så eko och faktiskt gjort av plast.

Ibland tror jag att vi sabbar för oss själva genom att låta utbudet vara så mycket antingen eller. Antingen måste man leta sig halvt förtvivlad efter de få ekoaffärer som finns, kanske finns det inte ens en i den stad man bor, eller så är man hänvisad till vanliga leksaksaffärer där ekoutbudet lämnar riktigt mycket att önska. Om bara det fanns en medelväg så kanske fler hade orkat börja tänka på detta? Om den närmsta leksaksaffären har det bästa valet i varje kategori som finns JUST NU så tror jag att fler bara råkar köpa bra grejer. Eller slentrianköper ekologisk leklera bara för att det var det enda alternativet.

För en person som letar efter en leksak att köpa i present och inte är insatt i några eko eller plastfria trender tror jag steget att gå in i en ekoaffär och välja på deras minihylla är otroligt stort. Det blir risk för att de riktiga ekoaffärerna predikar bara för de redan frälsta, vilket ju är otroligt synd! Samtidigt förstår jag ju att det är tufft att driva en ekoaffär. Man måste kanske stå med benen lite i alla läger. Sälja både kläder, barnkläder, leksaker, tandborstar och alla ekosaker som finns för att gå runt. Jag är inte ute efter att ge någon av mina ekoaffärer en känga för att de inte säljer lego eller för att det måste ha ett ganska brett utbud. Jag vill bara ha ännu fler affärer med tankar åt ekohållet. Jag fattar att de som driver de riktiga ekoaffärerna inte vill sälja plastsaker eller några medelmåttiga leksaker men kanske finns det någon annan medelmåtta, som jag, som vill driva denna affär?

Vad tror ni? Skulle en sådan leksaksaffär jag önskar mig ha en funktion att fylla? Eller är det bara jag i min medvetenmedelklassbubbla som skulle tycka att det var bekvämt att slippa gå till två ställen när jag ska köpa både lego och leklera?

Ekologiska undantag

Vi vill ju så gärna leva på ekologiskt och miljösmart som möjligt. Vi letar alltid efter bättre val och försöker göra så gott det går. Men det är svårt. Och ibland väldigt tidskrävande. Ibland finns det inga bra alternativ och vissa saker vill man helt enkelt inte avstå. Här kommer därför ett par ekologiska undantag vi valt att göra:

• Bilbarnstolar. När det kommer till trafiksäkerhet köper vi gärna prylar som får bäst i test. Babyskyddet till nya bebisen är nytt (det förra köpte vi begagnat, sålde vidare direkt och hade inte velat ha denna gången eftersom det började bli till åren) Babyskydd ska inte vara äldre än 5 – 7 år eftersom plasten åldras. Även andra bilstolar har en åldergräns, 10 år gäller för dem. Vi köpte en ny bilstol till hjärtegrynet när han växte ur babyskyddet och den kommer han troligen använda ett år till. Det blir troligen en perfekt tajming med att bebisen växt ur babyskyddet och kan då ta över. Eftersom vi planerar att använda stolen till två barn kommer vi nästan upp i gränsen om 10 år och kan troligen inte sälja den efteråt. Stolar som är för gamla, skadade, krockade eller trasiga ska slängas på tippen! Där är jag oresonlig. I bilen ska man inte sitta i gammal sliten utrustning bara för att det är billigt eller miljövänligt. Jag förstår ju att det är ohållbart att alla barn på jorden ska ha nya bilstolar men ser ingen lösning på problemet jag är beredd att genomföra.

• Cykelhjälm och cykelstol. Det är ju samma här, det handlar om trafiksäkerhet. Hjälmarna ska vara nya och helst bytas efter 10 år. De ska sitta bra och inte vara skadade. Personligen behöver jag en ny hjälm och hjärtegrynet ska få en större till vintern så han kan ha en mössa under. Cykelstolen köpte vi ny men kompromissade så vi bara köpte en men två fästen. Det är lite besvärligt att byta fram och tillbaka samt lämna den på förskolan men det kompenseras med att vi får pakethållarna fria när vi inte har hjärtegrynet med. Plasten i en cykelstol åldras extra mycket eftersom den står ute jämt. Vi har dock två egengjorda dynor till vår stol som är plastfria och därför kanske bättre för barnet att sitta på. Den ena är av ett tillklippt fårskinn och passade bra när hjärtegrynet var mindre och inte satt så bra i stolen. Den andra gjorde jag av en gammal urtvättad trasmatta och fodrade undersidan med en fårskinnsbit för extra sittkomfort nu när hjärtegrynet inte har någon blöja som vadderar.
• Reflexer och reflexvästar. Åldras förvånansvärt fort och bör köpas nya, särskilt reflexer. Här i Malmö får cyklisterna ofta reflexer och reflexvästar utdelade av Malmöstad. Praktiskt och gratis. Heller inte särskilt miljövänligt men otroligt viktigt att använda under de mörka årstiderna.
• Frukt och grönt köper vi efter Clean 15 när prisskillnaden är jättestor eller utbudet trist. Eller när vi vet att grönsakerna inte är ekomärkta men att tänket ändå finns hos bonden (som på butiken Rötter här i Malmö)

Babyskydd, ståbräda samt adapter till att fästa babyskyddet på vagnschassit.

• Baby- och barngrejer har vi flera som inte är miljövänliga eller ekologiska men som vi inte kan tänka oss att bygga själva eller avstå. Skötbort, det enda som passar vårt badrum är i helplast, dock har vi en bädd av en gammal bordsfilt som är urtvättad och plastfri. Ståbräda till nya vagnen köpte vi ny eftersom de begagnade vi sett verkade så slitna och skrangliga. Liten ring till toan – fanns inte att hitta någon eko och den underlättar så mycket för en liten som är smal och har svårt att sitta kvar på stora toan utan ring. Hjälpte oss även att få igång blöjavvänjningen tillslut. Cocoon a baby – hade vi till hjärtegrynet och kommer ha till nya bebisen med fast den är helt oeko. Vi tyckte helt enkelt att den var helt oslagbar vad det gällde att få bebisen att sova, och sömn är ju också bra för hälsan. Plastad frotté till barnsängarna – någon gång under nattblöjsavvänjningen gav vi helt enkelt upp och beställde fyra sängunderlägg från Minimundus. Ärligt talat trodde jag det skulle vara mer eko än vad jag nu uppfattar dem som men vi är så trötta på att tvätta madrassöverdrag och sanera att det kommer vara värt det. De är fria från PVC i alla fall så alltid något. Våra ekovaxdukar började läcka tillslut och vi chansade på dessa nya. Kanske hade det varit bättre med ny vaxduk, svårt att säga vilket som är bäst. En kurad ullfilt är inget alternativ för oss eftersom vi har en ekomadrass som inte kan tvättas (endast överdraget)
• Lampor och elprylar. Köper vi inte begagnat och kommer heller aldrig göra. Har hört för många skräckhistorier om brinnande lampor och tvar att jag inte vågar chansa. Särskilt tycker jag att julgransbelysning verkar läskigt att köpa begagnat. Det finns ju ofta i mass på loppisar men i granen finns också annat (som halmdekorationer) som lätt tar eld och då känns det inte aktuellt med något annat än ljusslingor från välkända märken. Just nu har vi ingen eftersom den gamla gick sönder och vi aldrig kom oss för att ha någon gran förra året. Oklart om det kommer köpas till årets jul.
• BH. För mig har det varit omöjligt att hitta eko i min storlek och jag har därför slutat leta för att inte bli helt vardagsutsliten. Jag har köpt från Ekolyxica en gång men bhn funkade inte alls. Trosorna var däremot bra. Nu går jag bara till La Leia och får bra hjälp och något som passar mig. Jag köper bara sådana i helspets och tror därför att jag är någorlunda förskonad från gifter. Tvättas alltid innan första användning såklart. Är just nu på jakt efter en till amningsbh, har hittat en men eftersom jag planerar att amma minst ett år tror jag att två hade varit bra. Är det någon som vet vem som säljer amningsbh i st 65H? Mitt tyska märke från förra gången verkar ha upphört…
• Förvaring. Vi har mycket ärvda och begagnade saker men inför den nya bebisen insåg vi att vi behövde utöka förvaringsutrymmet i vår garderob. Eftersom vi hade svårt att hitta tre likadana trådbacksstativ som passade i vår garderob på blocket köpte vi nya. En fråga om bekvämlighet för vi hade troligen kunnat lösa det om vi bara gav oss tusan på det samt kunde tänka oss att vänta och åka och hämta över halva stan. Nu blev det lättast möjliga utväg och en tur till Ikea löste alla problemen. Garderoben blev superbra och bilder kommer såklart. Nu ryms alltså fyra personers kläder, sängkläder och handdukar i den garderob som tidigare bara rymde mina och sambons kläder. Tacka vet jag kapselgarderob och extra trådbackar.

Jag hoppas att det var alla våra undantag men troligen finns det fler. Vi försöker ju göra så bra val som möjligt men säkerhetsrelaterade prylar vill vi inte kompromissa med. Och ibland är det bara för komplicerat att genomföra de mest ekologiska planerna.

Kanske har även ni ekologiska undantag? Vilka då och varför?

 

Bild: britax.se

Att blir av med pälsängereländet

Förra veckan skulle jag ägna mig åt den mysiga aktiviteten ta-ned-alla-gamla-bebiskläder-från-vinden, en uppgift jag sett fram emot ett par veckor men inte ville göra för tidigt pga någon slags nojighet över sakernas tillstånd. Ganska snabbt förvandlades dock mysigheten till suckar och svordomar när jag hittade en hel pälsängerkoloni bland våra fina saker. Vi hade inte gjort så där som man ska och förvarat kläderna i vaccumpåsar utan hade helt godtroget packat ner i papplådor som dessutom inte gick att stänga riktigt pga för många miniplagg.

Larverna var i alla boxar. Inte på alla plagg men de hade liksom letat fram de göttigaste ut varje box och smaskat i sig. Merinoull och alpacka verkar vara deras favoriter om jag ska ta en teori bara baserat på vad de åt upp för mig. Endast saker som min svägerska eller jag stickat till hjärtegrynet, inte en larv på de små tröjor som fanns kvar från min sambos barndom. Jag vet inte varför men kanske har det något att göra med hur man behandlade ull på de tiden? Bomullen hade de hoppat över samt alla ytterkläder som ju mest är i syntet. Tack och lov för det för det är ju de plaggen som är lite dyra. Några saker jag själv stickat var det synd att hitta uppätna och bli tvungen att slänga men samtidigt tycker jag ju det är kul att sticka och stickar gärna lite nytt till nya bebisen. Ett plagg som min svägerska stickat kommer jag försöka laga (kanske har du kvar reservgarn till ekollontröjan, Nicolina?) och flera av dem jag stickat ska jag också laga. De två som var helt förstörda slängde jag i soporna (vill ju inte sprida smittan vidare till någon återvinning) och några som jag stickat själv men som var lite misslyckade och inte användes slängdes också.

Bebisväst, tillika det första plagg jag stickat. Nu i behov av en omfattande reparation pga eländesohyra. 

För att bli av med ohyran ska man sedan:

• Tvätta kläderna så varmt man vågar men minst 60 grader. Jag körde all bomull i 60 och lakanen i 90 grader. Ytterkläderna som inte hade larver eller äckel på sig körde jag i 40 för att bara skölja bort äckelkänslan.
• Torktumla varmt och länge. Allt som tålde torktumlaren fick åka ett par extra minuter där.
• Frysa plaggen i minst en vecka i minst -18 grader. Jag la in alla ullplagg och sånt som inte tål 60 grader i frysen. Vår frys är ju inställd på -18 (som man ska) men oklart om den verkligen kommer ner på det.
• De frysta plaggen tvättade jag sedan för att få bort äcklet och vid en okulär besiktning kan jag inte längre se några larver eller andra tecken. Jag vet ju dock inte hur säkert det är så jag har inte vågat flytta in några kläder till vår garderob än.
• Dammsuga angripna områden ordentligt och sedan slutförvara dammsugarpåsen i frysen i minst en vecka.
• Förvara plaggen i täta plastpåsar nästa gång. Kontrollera då och då för att se att de inte kommer tillbaka.

När jag frågade runt i styrelsen visade det sig att två av lägenheterna i den svalen vi har förråd ovanpå hade anticimex på besök för att spraya mot pälsänger för tre år sedan. Alltså ungefär samtidigt som hjärtegrynet började växa ur sina kläder och vi började lägga upp på vinden. Kanske kommer det därifrån? Jag vet inte hur länge ohyran kan bli kvar men det verkar ju lite misstänkt om de redan haft problem där. Önskar bara att vi fått veta det då, då hade vi kanske inte varit dumma nog att skippa plastpåsarna.

Efter att ha tvättat i två hela dagar och vikt, sorterat, städat och fixat är jag nu ganska säker på att vi fått bort eländet från barnkläderna. Alla lådor står nu (städade och fina) i vårt vardagsrum som någon slags karantän innan de får komma in i bebisgarderoben (som inte finns än så man kan ju också säga att det är därför de står här) Det är otroligt mycket kläder så vi kommer att köpa vaccumpåsar (trots att de är dyra och plastiga) och lägga inaktuella storlekar på vinden igen. Men efter den här bebisen ska rubbet säljas. Aldrig att jag tvättar och donar med allt det där igen. Min resningsiver fick ett stort nytillskott av energi nu när jag tvingades hantera och åtgärda frukten av att spara till förbannelse.

Bild från anticimex.se

Rensa ut – 10 saker

Äntligen ett lätt rensningsuppdrag! Den här veckan ska jag rensa ut 10 saker, vilka som helst. Den enda regeln är att det är 10 stycken. Jag antar att man kan välja själv om man vill rensa ut just 10 stycken eller rensa från 10 kategorier (om man är ambitiös) Ett förslag är att ta med sig en korg eller låda och traska runt hemma och spana efter saker man kan tänka sig att leva utan. Detta fixade jag genom att bara gå omkring och plocka lite här hemma under kvällen (ungefär som jag gör varje kväll) Plocka undan efter dagens lekar, packa upp väskorna efter långhelgens utflykt, rensa lite extra i varje låda jag la ner något i. Efter den dagliga undanstädningen hade jag samtidigt fått ihop tillräckligt med prylar. Jag brukar ju inte smårensa överallt varje kväll (då hade jag ju varit klar med min rensning för längesedan) men gå runt och plocka lite brukar jag göra ändå.

Jag hade några ställen jag nästan säkert visste att jag skulle kunna hitta saker att rensa ut på:

• Pockethyllan – den tycker både min sambo och jag är snyggast när den är full, men inte överfull. Så jag visste att det kanske var någon bok kvar där som inte sparades för att läsas om i närtid utan mest för att fylla hyllan. Nu har vi dock ett helt gäng böcker på vänt för att komma upp i hyllan så det behövdes plats där.
• Hatthyllan och hallförvaringen – två ställen som slammar igen väldigt fort tycker jag. Här passade jag på att lägga i ordning allt igen samt lägga en del i tvätten.
• Klädkammaren – fixade till lite så allt hängde bättre men hittade faktiskt inget att rensa ut mer än några saker till återvinningen (som jag inte räknade) samt att jag la ihop alla redan utrensade kassar till en. Nu blir det inte utrensat i lika stor mängd längre så jag orkar inte ha tre olika renskassar på g hela tiden. När den här enda blir full får jag sortera den istället. Jag har kategorierna: sälja (kräver lite tid och engagemang att lägga upp på tradera/blocket eller gå bort till second handen här på gatan så det blir bara gjort när jag samlat ihop en liten hög) byta (på en facebookgrupp jag är med i, kräver också att jag fotar och lägger upp samt planerar att vara hemma under veckan för att genomföra bytena) och skänka (oftast till Myrorna) Hittade också två saker att lämna tillbaka till sin rätta ägare. Trodde jag gjort klart det men tydligen inte.
• Har man en övrigt-låda är det ett perfekt ställe att rensa i. Har dock redan skrotat min sån.

Det som tillslut blev utrensat var det som syns på bilden högst upp.

• Mässingsmortel – vi har fått en i sten som är mycket bättre, därför kan denna bytas bort.
• Ask i plåt – köpte när jag jämt köpte askar men insåg i dag att jag aldrig gillat. Innehöll tidigare alla tändstickor och tändare eftersom den är ganska svår att öppna men nu la jag dem i en annan svåröppnad ask som är mycket snyggare. Båda askarna synd i detta inlägg.
• Kopp på fat med doftljus i – fick i examenspresent men passar mig inte alls. Doftljus bränner vi inte här hemma eftersom jag inte tror det är bra för inomhusluften och koppar har vi i överflöd.
• Två par solglasögon jag trodde jag gjort mig av med för evigheter sedan. Inklusive två fodral där det ena är av riktigt dålig kvalité och det andra känns kladdigt (troligen eftersom det är belagt med någon slags plast som nu börjat avge alla sina ftalater åt höger och vänster, läskigt!)
• Tre böcker jag aldrig mer vill läsa eftersom de var så läskiga.
• Fem läppglans och ett läppbalsam av märken jag aldrig mer vill använda. Har haft kvar dem för att kunna vara ”fin” vid enstaka tillfällen men använde ett liknande i somras på ett bröllop och hade torra, sköra läppar i flera dagar efteråt. Slängde det aktuella genast men glömde att slänga dessa. Ska jag ha nått på läpparna i fortsättningen kommer jag köpa något eko som inte irriterar min hud så.

Dessutom slängde jag ett par skor imorse. De var mina sista kilklackskor och jag har haft dem i 6 år. Eftersom jag köpte dem begagnade är jag ändå lite imponerad av deras livslängd men nu var de helt slut. Bilden visar inte jättetydligt men silverbeläggningen har lossat både fram i tån och på sidorna. Klackarna var slitna och sidsömmarna börjar ge sig så att jag trampar ur dem ideligen.

De fick bevista sin sista opera (och jag försökte gömma dem hela tiden för alla tanter runt mig hade pärlhalsband och prydliga handväskor och jag kände mig lite underklädd i mina slitna skor och tygväska. Jag försöker motarbeta att opera är finkultur men sugs in i det ändå, svårt dilemma som kanske kräver ett helt eget inlägg) men morgonen efter åkte de i soporna. De är svårt att återvinna skor så när de är slut slänger jag dem i brännbart. Ingen annan ska gå i skor som är i så dåligt skick tycker jag. Är det någon som har bättre tips på hur man slänger utslitna skor?

Kanske kommer jag ersätta skorna någon gång men just nu är kalendern tom på tillfällen där de skulle behövas. Jag gillar ju kilklack så egentligen är det obegripligt att jag har så många klackskor nu och inga med kil.

Totalt blev det 15 saker från 7 kategorier. Jag är helnöjd! Jag kunde ju inte ta bara ett läppglans bara för att få just 10 saker, när det var sex lika dåliga i burken.

Häng på detta uppdrag vet jag, det var lätt och gav bra resultat. Vill man börja rensa men tycker det känns svårt och motigt är nog just denna utmaning precis lagom!

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Rensa ut – samlingar

Jag har samlat på en mängd olika saker när jag var yngre. Ingen av samlingarna är pågående längre men de flesta finns ändå kvar. Min brevpapperssamling exempelvis, den är ganska stor trots att jag bara sparat ett papper av varje sort. Eftersom vi var flera barn som samlade brevpapper och bytte med varandra har jag en jättehög med enstaka brevpapper. Motiven är övervägande katter och djur samt naturbilder. Exakt noll fordon osv som hjärtegrynet kanske gillat nu. Jag förvarade dem i pärmar med plastfickor när jag aktivt bytte med andra barn men det blev för många pärmar och för mycket plastfickor tillslut. Just nu förvaras de i den något opraktiska formen; hög:

Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra med dem. Jag är såpass fäst vid dem att jag inte vill varken slänga, återvinna, skänka eller använda dem samtidigt har jag ingen bra lösning på hur de ska förvaras eller vet ens varför jag sparar dem. Ett tag tänkte jag göra något fint med dem, typ en tavla eller så, men sen kom jag på att jag troligen ändå inte skulle vilja ha tavlan uppe, och då är det ju knappast någon idé.

Ett par samlingar som har börjat användas, med målet att de ska ta slut någon gång, är mina bokmärken, klistermärken och gratiskort. Dessa använder jag långsamt upp när jag gör fotoalbum, pysslar, skriver brev, skriver kalender (bullet journal, eget inlägg på g) eller meddelanden till typ grannen som vattnar blommor.

Bokmärken som ännu inte pysslats med.

Förvaras efter kategori i en plastficka med vanliga papper mellan de olika teman. Julmärkena är redan slut efter intensivt julpysslande (bland annat dessa askar förärades fina märken) De med barntema används flitigt till alla dopkort och grattis till ny bebis-kort vi skickar just nu.

Gratiskort förvaras i en skokartong där jag lätt kan bläddra fram ett lämpligt. Detta med räkor kanske kan komma väl till pass en dag? De används mest till att skriva små meddelanden till familjen och grannarna eller som lapp att lägga med någon såld pryl så motiven är inte så viktiga längre. Den här samlingen uppstod i tonåren när vi hängde på coola caféer eftermiddagarna i ända och de fanns gratiskort i mass. Alla samlade vad jag minns men vi bytte aldrig eller så. Tror att de flesta av mina vänner bara slängde sina samlingar för ibland blir de förvånade när de får ett gammalt kort och kommer på att vi samlade. Då blir det som en bonus-nostalgitripp 🙂

Plundrade klistermärkesark. Jag minns att det var svårt att samla klistermärken eftersom man var tvungen att klistra upp dem på något och de sedan inte gick att ta loss. Svårt att ändra ordning eller byta då (vilket var de två primära sätten jag använde mina samlingar) Denna samling hade hjärtegrynet lätt kunnat ta över, han älskar klistermärken just nu och klistrar dem på hög till stora konstverk. Sedan limmar han lite extra och trycker fast allt möjligt annat med. Han får de som jag ser att jag aldrig kommer använda, resten har jag för mina pyssel.

Vissa sparar sina samlingar till vuxen ålder och ger dem sedan till sina barn. Det kan ju verka fint och generöst men jag är själv inte helt positivt inställd till det. Jag vet att grannflickan fick sin mammas bokmärkessamling och att vi tillsammans tittade på hennes mammas fina gamla bokmärken som satt prydligt insatta i album. Vi var hela tiden rädda att de skulle gå sönder på något sätt och min kompis vågade knappt visa dem. Vi använde dem aldrig, bytte dem aldrig och tog aldrig ut dem ur albumen. Det enda vi gjorde var att titta och förundras över dessa fantastiska skapelser som man knappt fick andas på. Inte så mycket till lek alltså och ett allt för stort ansvar att känna för ett barn tycker jag.

Jag har ändå gett en av mina samlingar till hjärtegrynet. De är en slags souvenirdjur av päls man kunde köpa (och kan kanske fortfarande) på många turistmål i Sverige när jag var liten. Med stark betoning på fjällvärlden ska jag säga.

Några av djuren i vardagsrummet på vårt dockhus. 

Han är dock inte så gammal än att han förstår att jag samlat dem och därför inte är till för att lekas med utan leker glatt med dem som att de var vilka leksaker som helst. Bra tycker jag, dels är de okej leksaker eftersom de är gjorda av skin och päls och alltså någorlunda plastfria, dels kommer de så småningom gå åt och kan då kasseras utan närmare eftertanke. Tidigare hade varje djur en liten skinnlapp där det stod var de var köpta men dessa har trillat av pga lek och tjänstgör nu som leksakspengar.

Ett litet tillägg här bara: det är inte alls säkert att det är så lämpligt att leka med dessa djur. Eftersom de inte klassas som leksaker är kemikalielagstiftningen inte lika hård. De är även från min barndom då lagarna var betydligt lösare eller obefintliga. Dessutom är det stor risk att små delar lossar eftersom de inte är till för att lekas med. Jag har dock bedömt att det är okej eftersom materialen verkar okej, mitt barn inte stoppar små saker i munnen och de inte leks med i sängen eller sovs med. Här måste ju varje förälder göra sin egen bedömning och känna sitt barn. Kanske uppenbart men jag betonar ändå.

En samling jag äntligen gjort mig av med är suddgummisamlingen. Jag hade den fram till förra året när jag såg en dam som ville byta fina glas mot just suddgummin. Vi skulle fira våra 30-årsdagar och behövde massor med glas, hon åkte som volontär och ville ge barn hon träffade sudd och pennor. Jag bytte hela min suddsamling (och ett stort gäng pennor, pennskrin, linjaler, vässare och andra kontorsgrejer för barn) mot hennes glas och vi var både väldigt nöjda med bytet. Förhoppningsvis blev något barn glad av ett sudd från min samling och vi var nöjda med glasen (nu har vi dock bytt bort dem igen eftersom det var olönt att ha 72 cocktailglas hemma, denna gång bytte vi mot godis och mat) Här kan jag tillägga att det inte heller här är så säkert att det var en god idé att ge gamla sudd till okända barn. De var ju också från en tid då kemikalielagarna var lösare och innehöll kanske olämpliga saker. Även oklart hur bra de var att sudda med, många av de ”fina” sudden var ju mest sånna som fnasade sig och föll sönder, kanske någon annan som samlat som minns vad jag menar? Jag slängde de som luktade mycket starkt och de som hade torkat in helt. Resten gav jag alltså bort och hoppas att jag inte förgiftat ett barn som inte visste vad hen fick…

Vissa samlingar kan ju vara värda en del pengar. Vi trodde att min sambos morfars mynt- och frimärkssamlingar kunde ge ett par hundralappar och tog med dem till en affär som handlar med sådant. Ett par kronor blev det, resten sa de, var skräp. De frimärken som inte hade stämplar kunde man tydligen använda än idag att skicka brev med så det tänker vi göra framöver, men det kommer krävas många märken för varje brev, portot har ju ökat en del sedan han samlade.

Ibland händer det att museer och bibliotek frågar efter samlingar att låna och visa upp, de flesta sådana annonser jag sett handlar om riktigt gamla leksaker. Kanske kan andra slags samlingar också lånas ut och visas upp på liknande sätt. Hojta till om någon ska ha en brevpappersutställning, då kanske mina kan kvalificera sig!

Vad samlar ni? Och hur förvarar ni samlingarna?

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Rensa ut – medveten konsumtion

Den här veckan blir det ett litet avbrott i rensandet med ännu en semestervecka. Det passar mig utmärkt bra och jag tänker att om rensningsenergin blir stor får jag väl helt enkelt rensa lite där jag får lust.

Istället för att rensa kan man passa på att reflektera över medveten konsumtion och hur man ska göra för att minimera nyköp.

Det finns många vägar till medveten konsumtion och många sätt att angripa problemet. Ett vanligt är att köpa miljömärkta varor. Då gäller det att hålla reda på alla olika märkningar och vad de står för, eller att bara lära sig de man tycker är acceptabla. Jag brukar kolla efter KRAV, MSC, GOTS och Fairtrade. De är de vanligaste och mest pålitliga tycker jag men som sagt, det finns massor om man bara vill lära sig.

Ett annat sätt är att köpa second hand eller byta saker med andra. Många kyrkor och välgörenhetsorganistioner har bra och prisvärda second hand affärer. Mina favoriter i Malmö är Beyond Retro, Da Capo och Myrorna på Ystadvägen. Men det finns många fler om man letar lite. För byten tycker jag att facebook har fungerat fantastiskt bra. I min bytesgrupp i Malmö är det bra snurr på kommersen och det är nästan alltid någon som vill ha ens saker.

Men för att begränsa inflödet av saker i stort, vi håller ju trots allt på att rensa med hjälp av boken, kan det vara värt att tänka på andra sätt att vara en medveten konsument. Till exempel genom att köpa bättre kvalité när man väl måste köpa nytt, och sedan vårda de befintliga sakerna mer noggrant. Jag tycker att det oftast lönar sig att ta skorna till skomakaren och få dem lagade. Då kanske de kan användas ytterligare en säsong innan nyköp är nödvändigt. Min skomakare är också ärlig nog att berätta när det inte kommer vara värt för mig att laga skor eller handväskor. Men då har jag i alla fall försökt.

Vill man inte köpa nytt kan man försöka tillverka det man behöver själv. Kanske genom att göra om något man redan har eller skapa av nytt material. För mig är detta sätt bara värt det med vissa saker. Jag har försökt sy egna kläder men eftersom jag inte är så duktig på att sy (än) blir jag oftast inte tillräckligt nöjd för att använda kläderna. Ett undantag var när jag gjorde om ett par plagg genom att bara korta dem. Alla dem har jag använt mycket och varit väldigt nöjd med.

Jag stickar och virkar också en del och då gäller det för mig mest att köpa tillräckligt bra kvalité på garnet för att jag ska bli nöjd. Min Timjanmössa användes hela vintern men Ramonan har inte blivit någon favorit.

Triangeln ovan tycker jag är en bra illustration av hur man kan tänka när man behöver/vill ha något nytt. Man börjar längst ned och om man måste kan man gå till nivån ovanför. Värt att veta är att ”thrift” i detta fall står för att köpa begagnat.

Jag kan rekommendera ett besök på den utmärka hemsidan medvetenkonsumtion.se Där kan man söka upp medvetna butiker i de flesta städer eller beställa skolmateria.

Pernilla som skriver bloggen Ekoenkelt publicerade ett inlägg i veckan som handlar om hållbarhet i stort. Inte bara ekomat och att inte köra en bränsleslukande bil utan om hållbarhet som en helhetsfråga. Mycket läsvärt.

Detta är ett inlägg i en serie som följer boken Rensa Ut & lev lättare av Eva-Maria Karlander. 

Bilder från medvetenkonsumtion.se och Pinterest